Kategoriarkiv: Vetenskap

ADHD historia del 2

Forts från del 1

Alexander Crichton

Alexander Crichton berörde i sin bok, svårigheten för personerna med den ’mentala rastlös heten’ att filtera bort intryck och hur överkänsliga personerna var för olika händelser som inte verkade påverka andra i alls samma omfattning.

Alexander Crighton lämnade också några porträtt av personer med den ”mentala rastlösheten” och lät patienterna själva beskriva tillståndet: – They say they have the fidgets.

 

Vi kan komma ihåg att på 1800-talet förekom det nästan inte alls att man talade om mentala problem från ett biologisk eller fysiologiskt perspektiv. Så ur den aspekten var Crichton något av en pionjär. Hans verk påvisar en slående likhet med dagens problembild ’the incapacity of attending with a necessary constancy to any one object ’ mental rest-lessness, or the ?dgets.

Oförmågan att kunna styra sin koncentration och upprätthålla dess kraft under en längre tidsperiod.

Alexander Crichton är därmed den förste personen vi känner till som så tydligt påvisat samma fenomen som vi kan se idag på en del barn och ungdomar som adhd. Nästa avsnitt om historiken kommer att förflytta sig en bit framåt i tiden till det nittionhundrade seklets början. Till ett England som till genomgått några grundläggande reformer sedan 1870 och nu stod redo att möta den nya tidens krav.

Ett kuriöst faktum är att den skarpsinniga Alexander Crichton fick Titanjärn uppkallat efter sig som Crichtonit.

 

ADHD historia på Svenska
ADHD historia Del 1 Alexander Crichton
ADHD historia Del 2 Alexander Crichton
ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still
ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

The English history of ADHD
Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton
Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still

Forskning om Systematiskt knarkande mördare?

Sydsvenskan förvånar mig gång på gång genom att berätta om verkligheten. Är det inte så journalistik ska vara? Vad kan man då kalla alla annat? Inte bara en tom rubrik som pockar med sin feta dallerverkan i hjärnvecken. Utan en substantiell innehållande.
Den dopade forskningen
I en artikel berättar de om att högutbildade forskare höjer sina kognitiva förmågor med hjälp av medicin för dementa, knappast något nytt. Det nya är väl att Svensk media berättar om det och gör det på ett sätt så att flera sidor av saken får komma fram. inte bara som rubriken antyder, i termer av dödlig knarkchock. Som antagligen är fel, för inte brukar man ju kalla krig för ett systematiserat mördande. Då säger man ju vad det är. Nej, det brukar gå under sötare eufemismer, i det tandlösa språkets glappande lösgom.

Anders Sandbergs kollega Nick Boström, också han svensk filosof i Oxford-exil,
menar att även en liten höjning av många människors kognitiva kapacitet – deras
intelligens, alltså – skulle kunna få enorma gynnsamma effekter för samhället,
eftersom det finns ett nära samband mellan intelligenskvot och bland annat hälsa
och inkomst. – Får vi fram något som kan öka den effektiva intelligensen hos
befolkningen, har det en enormt stor betydelse, säger Anders Sandberg.

SydsvenskanVa! Att inte skildra allt i svart och vitt längre? Citera en real verklighet?
Den prostituerade dödsknarsksjournalistken såg Jesus
Vad har hänt? har saker och ting för och nackdelar, är inte längre kniven farlig är det sättet att hantera kvinven som är farligt? Då måste vi ju se till vad som verkligen är farligt i verkligheten och det kanske vi inte vill veta. Det som skadat oss mest är nog våran egna dumhet. Inte just så mycket annat. Dödsknarket är snarare en adekvat benämning på den verkligetsfrämmande hållning flera journalister bär.En annan tanke som smyger sig in är vilka svenska forskare som är påtända, är Efva Kärves energiska påhopp ett resultat av att hon (under narkotikapåverkan) insett att sociologin sällan har löst problemen för de med adhd och därför känner hon att hennes stackars yrkeskår är hotad, av en medicinindustri som för en gång skull gjort sitt jobb? Eller kan inte ens den mest högkvalitativa kognitiva assistansen hjälpa henne med den insikten? Hur ska vi då kunna undvika att hon stigmatiseras pga av resultatet av sina verkliga handlingar? Annars kan ju folk tro att hon singlar slant med den socialstrategiska konfettin helt omedvetet, vilket kan leda till att många drabbas.

Men vem beskriver de verkliga tveksamheterna?
Aldrig berättar tidningarna om hur B2-stealth bombplanen som osynliga tvärviggar över Bagdads hängande trädgårdar, flögs fram i överljudsfart av piloter vilka i sina hypermoderna överljudsplan använde legala mediciner för att inte känna sig utmattade eller förlora koncentrationen under räderna, när de precisionsbombade sönder flera av utedassen längs den anrika Tigris stränder, eller vad JFK hade för gemensamma medicinvanor med Winston Churchill och Adolf Hitler? Men helvete pedofiljournalisterna vill mycket sällan skildra den delen av verkligheten. Förbättringar för de små verkar alltid vara på modet att ifrågasätta, varför inte de storas övergrepp eller godtycke och vanor?

JFK amfetamin injektion 2

-Jag är en äppelmunk! Ich bin eine berliner. 97% av piloterna gillade medicineringen förresten. Fly high baby.

Det hade jag betydligt bättre förstått än att gnälla för att kvinnor män och barn med betydande svårigheter skulle fä hjälp, men Svensk media kanske är på väg att mogna? Bloggen tackar med stor förvåning Sydsvenskan för ett par bra artiklar på rad nu. Med lite mer verklighetsskildran kanske vi kan få en nyanserad debatt. Inte bara något som styrs av pseudovetenskapliga drömmare som vill styra en grupp utsatta barns möjligheter till hjälp.

Medicinering är på gott och ont och de flesta jag träffat med adhd skulle gärna klara sig utan medicinering såväl som den stigmatisering som kommer från de som tvångsmässigt måste ifrågsätta diagnosen. Ser dock skarp fram emot debatten om huruvida forskare osv ska anses kunna använda droger. Var är Kärfve och alla andra kritiker nudå? Är det bara roligt att kritisera en medicinering som ges till barn som ofta har ett litet helvete? Det kanske inte är lika finkänsligt att våga kritisera de militära piloterna som tar centralstimulerande medikamentrer innan de åker och bombar ihjäl en massa okända personer i ett främmande land med en synnerligen underlägsen försvarskapacitet?

Eller när forskare i finare miljö lite avmätt sväljer några tabletter av liknande substanser tillsammans med sitt eget dräggel för att få bättre koncentration. Vakna nu då alla idiotkritiker och skrik hysterisk, eller passar det inte nu plötsligt? näha… vaffö ente di doo?


Schack boom bang?
Har eran bombastiska analkanibalism fått slut på kackerlacksspatt och glykolfenissad pistagenöt? Ska ni hitta en annan åder att suga ur? Lite förtäckt socialpedofili med skylten ”vi som vill förhindra stigmatisering, av de svaga ofta rövknullade grupperna i samhället…. Hmmm… Bara för att ni vill de och ingenting annat än för eran lilla viljas skull. Ack så finkänsligt, skulle ni misstycka att underkasta er regelbundna kontroller ert verkliga resultat pga av att vi villl hindra er stigmatisering?


Om en amfetaminkonsumerande pilot släpper någon megatonsbomb över försvarslösa individer så verkar det inte skapa någon reaktion över medicineringen. Men om just barn blir hjälpta av samma medel då reagerar ni reagerar starkt , vilka varelser är ni egentligen?

Eva Kärfve
Har du inte spökat ut sanningen med din fantasi, resultaten av dina insatser förefaller vara att hjälp till behövande barn har försenats, är du nöjd? Vågar jag ens ställa frågan: Vad som kan vara ett starkare tecken på renodlad social pedofili i ett verkligt klassamhälle än när några få personer lyckas förhindra att utsatta barn får en rimlig hälsa, bara för att de njuter av att lansera sin egen struktursociala moralkräm av vad som är rättrådigt i sin lilla jävla drömvärld, trotts att små barn drabbas av det?

-Snälla berätta det för mig!

Jag har förvisso aldrig varit världens smartaste antagligen för dum för att förstå det, antagligen är jag dessutom helt blind eller så behöver jag en unikt genial socialantropologisk navelskådarpaparazzi som belyser det hela för mig. Kan du hjälpa mig Eva, snälla?

ADHD historia Del 1

 
 
 

ADHD genom historiens lopp

Tillstånd som liknar ADHD har nog funnits en ganska lång tid på den här planeten. Forskare har funnit tidigare hänvisningar till liknande tillstånd genom läkekonstens långa historia. Den kliniska termen ”ADHD” är däremot ganska ny och kommer antagligen att vidareutvecklas i takt med att man kan urskilja ytterligare undergrupper, varav någon kommer att borträknas från egentlig ADHD. De flesta skriftliga noteringar om fenomen liknande ADHD verkar komma innan och strax efter 1900-talets början vilket rent socialkulturellt kan vara intressant att notera.

George F Still brukar anges som den som mest tydligt beskrivit kännetecknen för det vi idag kallar ADHD och angränsande fenomenologi. Men det finns faktiskt några som gjort det före honom, de har i olika grader koncentrerat sig på olika aspekter av fenomenologin.

 

Alexander Crichton

Alexander Crichton

En Skotsk man född 1763 som blev medicine doktor i Holland 1785. Efter flera framgångsrika år i Europa flyttade Crichton till Ryssland och blev livläkare till Tsar Alexander den förste. Hans mest kända bok är egentligen tre böcker på över 700 sidor samlade I två volymer med det långa namnet:

“An inquiry into the nature and origin of mental derangement: comprehending a concise system of the physiology and pathology of the human mind and a history of the passions and their efects, “

 
Ett av kapitlen handlar om uppmärksamhet och dess sjukdomar, där beskrev Crichton Beskrev ett tillstånd enligt följande definitioner: “incapacity of attending with a necessary degree of constancy, to any object.”
 

 
Och tydliggjorde att all ouppmärksamhet inte var att betrakta som bra eller frisk utan kunde leda till betydande svårigheter i livet, även om alla till och från självfallet är ouppmärksamma då och då, mer eller mindre.
 
 
Crichton gick vidare in på problematikens konsekvenser samtidigt som han noterade att i många fall verkar personen född med svårigheten att rikta uppmärksamheten på ett område med en konstant kraft. De noggranna observationerna Crichton gjorde visade också att tillståndet ganska ofta verkade avklinga med åren.
 

Men Crichton nöjde sig inte bara med att konstatera de faktiska problemen han även föreslog lösningar genom att förändra skolväsendet för dessa ungdomar, så att även de skulle kunna ta del av skola, kunskaper och nå livskvalitet i det stora hela.
 

 
 
Latinet var träaktigt redan 1798 för personer med koncentrationsproblem som kanske kände sig mer terroriserade av grammatiken än upplyfta av dess semantiska böjveckseksem, när det samtidigt kliade i spring tån och hösten ömsint bankade daggen av gräset utanför. Crichton frågade sig varför skulle man gå i skolan och harva i så många år om man ändå inte kunde komma någonstans i kreativ mening. Och lämnar flera mycket tydliga tecken på det vi i dagligt tal kallar ADD, alltså den formen av ADHD som inte inrymmer hyperaktivitet.
 
 
Vad kan födas ur en sådan meningslöshet där man bara gång på gång slår näsan i väggen? Är det ens rimligt med en sådan mental diet för ett barn med mental rastlöshet och svårigheter att fokusera. När startmotorn att försöka förstå gång på gång slås på så återstår till slut inte mycket annat än en startmotor som inte längre kan eller vill.
 
 
 

Stort tack till
Ett stort tack till Dr. Russell Barkley för reflektioner och material. Samt ett stort tack till Professor Stan Finger vid Washington universitetet i St Louis, för kloka och väl genomarbetade artiklar med exemplariska hänvisningar.

Det känns tryggt att skriva till en av världens mest kunniga professorer inom neurovetenskaplig historik sent en fredagskväll och en kvart senare få svar från en professor som skriver Cheers och verkar allmänt glad samtidigt som han lämnar distinkta hänvisningar och snabbt erbjuder sig att skicka behövda referenser.

Snacka om bedårande skönt avslappnad kunnighet, med en djup kärlek till kallet. Hatten av, även bocken bugar.

ADHD historia Del 1 Alexander Crichton
ADHD historia Del 2 Alexander Crichton
ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still
ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

English
Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton
Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still

 

Reflektioner


Den mentala ofokuserbarheten har länge nonchalerats

En del vill inte se den stora bilden. Många verkar veta vad som är bra för barnen, men vilka gör det i själva verket, verkade Crichton sätta ifråga. Vilket är nästan precis detsamma i dagens samhälle där många människor påstår sig veta exakt vad som är bra för barnen. Inte helt sällan bara f
ör att uppfattningen ger dem mer tillfredsställelse, medans barnen tar skada av när människor tillfredsställer sitt egna godtycke på bekostnad av deras utvecklingspotential.
 
 
Den sociala pedofilen
Vad skapar egentligen alla dessa ifrågasättanden och hur skulle man kunna definiera en social pedofili? Jag tycker själv att den som hindrar barnens utveckling eller förnekar osjälvständiga individer ett rimligt stöd bör ligga nära gränsområdet till vad som rent definitionsmässigt bör kallas social pedofili, vad tycker du? Det kanske är dags att på djupet verkligen definiera vad social pedofili egentligen är.
Ett förtryckande väsen som allt för länge fått stå outtalat i historiens mörka kulisser och därigenom godtyckligt kunnat påverka barnens hälsa och egentliga utvecklingspotential.
 
 
Skolan och barnen
Alla barn kanske inte gjorda för att sitta nedslagna i betongkubismens sakrala industrikyrkor vilket blir mycket tydligt när det gäller just de med extra mycket spring i bena eller svårt att fästa blicken i en onaturlig miljö som de är tvungna att sitta still i, oavlönade av annat än ett kantigt betyg någon gång per år som kanske dödar deras naturliga kärlek till inlärningens mål och mening.
En pedagogik relativt fulländat till att skapa avfällingar med en ganska välfödd terrorlusta mot det betongkonforma samhälle som gång på gång struntat i deras natur och källan till deras uttryck. De kanske blev tillbakavisade av den grandiosa normativiteten som kräver blind lydnad av ungarna, vilket sedan kom igen när barnen som vuxna inte lydde några regler alls. Vad tror du?
De är kanske inte bara motsträviga eller vill gå emot strömmen, de måhända söker vattnets källa, som sprittiga laxar ofta gör.

Salomo Salar

sim sala bim

Läkemedelsverket är ute och flummar igen

I stora påkostade inslag kan vi se vårat kära Svenskbyråkratiska läkemedelsverk gå ut och varna för hur farligt det är med medel som inte gått genom deras händer. Detta samtidigt som det juridiska lagrummet gett den kriminella marknaden monopol på försäljningen och tillhandahållandet av diverse droger, måhända med vissa smärre undantag.

Effektivaste är knarket helt legalt

De riktigt starka drogerna är som vanligt helt legala och det finns flertalet sajter som säljer produkter som är flera gånger starkare än metamfetamin helt legalt, vilket en mycket snabb sökning på till exempel desoxypipradol mycket snabbt bevisar. Det gäller som vanligt bara att veta vad man vill ha så kan man mycket snabbt få fram extremt högpotent narkotika helt lagligt till ett billigt pris, knappast någon nyhet. För de som satt sig in i ämnet och ni tror väl inte det handlar om pensionärer enbart som lärt sig datorn bara därför, nej det är självfallet mest barn och ungdomar.
Läkemedelsverket varnar onyanserat för allt icke auktoriserat, som i vissa fall kan vara samma verksamma produkt till ett tio gånger lägre pris. Vilket snabbt kan ses när de gäller generika av Tadalafil typ.
Vi skall inga andra gudar hava än den den auktoritativa FarmakoMessias Läkemedelsverket, samma jävla myndighet som förhindrar förskrivning av melatonin, (det naturliga sömnhormonet) till personer som har fel i omsättningen av melatonin, dvs personer med autistspektrumstörningar eller dess gränsland, ibland även adhd. Säger annonserna något om att dessa personer i stället hänvisas till beroendeframkallande medel?
Övertygande bevis saknas för melatoninets effekter på barn påstår den farmakomessias, tja. Så kan man förvisso se det, men övertygande bevis saknas för att något annat alternativ skulle vara bättre för personer med störningar av just melatoninomsättningen, vilket kanske till och med våra besserwissriga byråkrater kan fatta, även om de jobbar för farmakomessias självt.
På vilket konto skrivs biverkningarna av utebliven medicinering?
Bara genom att se genom det encyklopediska ögats enkeldsidiga primaddonnadogm, kan man lyckas påstå att det inte är bevisat att melatonin inte har övertygande belägg för sitt existensberättigande som medicinering till de som har fel i omsättingen av samma ämne. Hade deras pseudovetenskapliga tänkande bara gått ett litet steg in i ett vetenskapligare förhållningsätt hade de mycket snabbt kunnat konstatera att biverkningarna för personer som INTE medicinerats antagligen är enorma jämfört med den grupp som medicinerats.
Jag utmanar läkemedelsverket att försöka ta fram några bevis för vattnets effektivitet när det gäller barn som inte kan sova. Finns det några? Eller är det så enkelt att det finns betydligt mycket mer vetenskapliga belägg för melatonins effekter på sömn än det finns vetenskapliga belägg för att vatten skulle kunna ha någon funktion på barns sömn?
Läkemedelsverket talar om att:

– I bästa fall är det sockerpiller, men läkemedlen kan också innehålla
tungmetaller eller andra farliga substanser. Ibland innehåller de rätt substans,
men för litet eller för mycket, säger Kerstin Hjalmarsson på Läkemedelsverkets
inspektionsenhet. från DN

Visst de är sant men säger de att melatonin enligt FASS i vissa fall ger MINDRE biverkningar än sockerpiller och det är exakt samma ämne de valt att ha stränga restriktioner kring. Talar den byråkratiska reklamkampanjen om konsekvenserna för de stackars familjer vars barn har störningar i melatoninomsättningen som nu tvingas ta beroendeframkallande medel i stället?
Nej, byråkraternas självbegottelsekampanj har bara börjat och fan vet var den slutar. SKa byråkraterna kräva licenser för insulin också så att vi får lite logisk balans i charaden av paragrafslevad godtycksgröt. Eller har byråkratin fått panik och slänger iväg 20 miljoner för att inte se ut som puckelryggar i ett cirkadiskt klocktorn som de inte förstår?
Vadå propaganda. Var Neurosedyn ett godkänt läkemedel enligt konstens alla regler? Då kanske det stereoselektiva tänkandet kan begagnas på flera fronter. Interorganisatorisk multimodalt.

Hur många dör varje år av godkända medel som heparin?
Hur många dör av obhehandlade sjukdomar i sverige? I vetenskapens namn behövs faktiskt statistik på det också för att kunna avgöra nettonyttograden av obehandlade och behandlade konsekvenser. Allt annat är halvvetenskapliga messyrer och har vi sett en hel del utav nu när de insett att de börjat förlora kontrollen.

Men herregud, ni har ju aldrig haft någon kontroll, bara att kunna hävda sig med halvetenskapliga messyrer imponerar väl inte? Den riktigt tunga narkotikan är helt legal, skadeverkningarna är stora i Sverige på grund av att människor är underbehandlade på vissa håll och sannolikt även robust överbehandlade på andra håll. Då slänger byråkratin in 20 miljoner på en reklamkampanj för att befästa sin ställning som kontrollmyndighet, när de inte haft någon rimlig kontroll någon gång under hela sin existens.
En god början är att ta kontroll över det halvvetenskapliga godtycket som iklädd paragrafuniformering tas som ursäkt för att styra ett synnerligen sjukt regelverk vilket är allt annat än logiskt.

Detta ville kriminalvården CENSURERA

Det här är som vi förstår det, exakt det dokument som en högt uppsatt kriminalvårdsdirektör ansåg borde censureras med omedelbar verkan i
Kan någon lyckas hitta det kontroversiella?

Örebro 08

Varför leder ett sådant bildspel med verifierbara faktum från en ytterst erfaren kliniker och forskare till detta?

Varför vill Kriminalvården inte stalka sin egen otillräcklighet? Se sitt egna godtycke? Eller ens hålla vad de lovar? Lyssna till vetenskapliga sakargument? Förstå sin roll i samhället och ge fan i att obstruera mot bättre vetande som har tungt vetenskapligt stöd. Eller skulle det alltför hårt skada underlaget till kriminalvårdens egna existens?

Kriminalvardsbyrakrat Vill CENSURERA Forskare

Är det bara så enkelt att kriminalvården inte tål att se sin egen ovetenskapliga hållning? Är det inte så att Kriminalvården borde kunnat göra mycket mer redan för 10år sedan men valde att låta bli av rent ideologiska skäl helt utan några vetenskapliga belägg för den lamflata väg de valde att gå? Det är inte Kriminalvårdens uppdrag att diktera censur eller ställa villkor för forskares frihet att berätta sin historia, ni skall leverera en kriminalvård och jag frågar mig liksom många andra VART är de vetenskapliga beläggen för att vi har en kriminalvård? Fungerar den? För vem fungerar den bäst – För den centrala byråpkratin vars främsta uppgift är att berättiga sig själv, eller för någon annan?

Det lär ju inte direkt ses i er forskningschefs ovetenskapliga uttalanden eller i cocktailbyråkratins besatta censuriver.

De vetenskapliga projekt som startats ganska nyligen borde kunna körts igång redan för 10 år sedan, men på grund av vad som förefaller vara rent trosideologiska skäl och byråkratisk godtycke så gjorde man inte det. I stället valde ni att köra igång några riktigt idiotiska projekt som ofta var verkningslösa men kostade en hel del av skattebetalarnas pengar.

Bulimi och adhd & flickor

Sambanden mellan svår bulimi och adhd belyses här i monopol-TV som vanan trogen bara berättar en del av sanningen. Som vanligt måste du bo i rätt stad för att få vård om du är flicka, tjej eller kvinna. Räkna inte med vård om du bor i fel län. En Cateringhar till och med tagit upp saken på sin hälsospalt. Kanske har det blivit både halal och kosher att tala om den diskriminering som försigåtts sedan urminnes tider. Blodfattigheten i den mänskliga rätten att avhjälpa varandras fel och brister.

Har man nu plötsligt förstått att flera procent av Sveriges befolkning stått utan vård? Ska man säga grattis eller ska man undra varför det tog så lång tid?

När vi ändå är inne på TV kan vi lika gärna visa Idol rasmus som berättar om sin adhd HÄR . i ett inslag från TV4. Han verkar ha fått vård dock.

Ny metod vid ADHD

Stressforskaren Bo von Schéele Berättar för Sveriges radio om sin forskning, han är själv på väg att starta upp nya avstressningkliniker som ska begagna metoden. Ideén bygger på resultat från Kanadensisk forskning på området.

Sveriges radio påstår att behandlingsmetoden är ny, men neural biofeedback är knappast något nytt, det nya skulle i så fall vara att metoden visar konkret signifikanta resultat för andra än de som försöker marknadsföra metoden. Förhoppningsvis så fungerar metoden genom den förstärkta återkoppling som är möjligt framförallt till förmågan att slappna av. Men om metoden kan erbjuda någon signifikant hjälp för dem med svår adhd återstår att se.

Hursom så är det alltid bra att prova ut nya metoder och försöka flytta fram gränserna för vårt kunnande, men man kanske inte alltid ska börja hoppas för mycket. Metoden lär om den fungerar ha ganska lite biverkningar vilket i sammanhanget kan vara väl värt att notera. Jag har dokc fortfarande inte sett någon underökning som påvisar någon större effektivitet kring neurofeedback vid adhd, däremot tvekar jag inte alls på att det kan vara effektivt som hjälpmedel till avslappning.

SR´s hemsida lyssna till forskaren.

Lynda och Michael Thompson hade en konferens i bollnäs tidigare i september. Det är mycket på deras sforskning den ”nya” metoden bygger.

Asperger's syndrom vad vet vi egentligen?

En del säger att personer med Asperger’s syndrom är rejält intresserade av fakta och inte alltid gillar en massa mellanpladder. So here we go. Vill dock varna den känslige läsaren att en del av artiklarna är skrivna ur det personlighetsneofoba synsättet som kännetecknar den normativa neurala stereotypin.

  • Funderingar och kontroversiellt kring Asperger’s syndrom
  • Asperger’s syndrom och barnen som inte riktigt ”passar in” eller lättvindigt går att stöpa i den neurotypiska mallens stereotypi.
  • Asperger’s syndrom i skolan, vad kan man göra?
  • Asperger’s syndrom och processandet av sensorisk information.
  • Hur mycket kan du om Asperger’s syndrom?
  • Graden av Autistspektrum personlighet enligt självskattningsformulär – hur att avgöra för en person med högt i övrigt högt iq. Diskussion om AQ.

Jojomensan det var allt för i dag, artiklarna får du faktiskt ta och läsa själva. Är du redo?

aspergers – Upload a Document to Scribd
Read this document on Scribd: aspergers
aspergers in children 2 – Upload a Document to Scribd
Read this document on Scribd: aspergers in children 2
Aspergers – Educational Interventions – Upload a Document to Scribd
Read this document on Scribd: Aspergers – Educational Interventions
Aspergers – Sensory Processing Interventions – Upload a Document to Scribd
Read this document on Scribd: Aspergers – Sensory Processing Interventions
Aspergers Syndrome – Upload a Document to Scribd
Read this document on Scribd: Aspergers Syndrome
aspergers intervention and best practice – Upload a Document to Scribd
Read this document on Scribd: aspergers intervention and best practice
The Autism-Spectrum Quotient (AQ) – evidence from Asperger Syndromehigh-functioning autism, males and females, scientists and mathematicians – Upload a Document to Scribd
Read this document on Scribd: The Autism-Spectrum Quotient (AQ) – evidence from Asperger Syndromehigh-functioning autism, males and females, scientists and mathematicians

Tips på bra böcker filmer om Asperger’s syndrom tas tacksamt emot. Tänker fortsätta skriva en del om de filmer och den litteratur som finns i ämnet.

ADHD i Tjernobyls skugga

ADHD frekvensen ökar

Efter Tjernobyl katastrofen steg antalet barn med ADHD i Finland med en statistisk signifikans. Men det verkar bara gälla barn till mödrar som befann sig i andra eller tredje trimestern vid tidpunkten för katastrofen. En del har spekulerats i varför det förhåller sig på det viset, vad tror du själv förresten? Forskarna drog slutsatsen att det inte berodde på den primära strålningen utan att fenomenet har sin rot i de stigande stressnivåerna under graviditeten, höjda stressnivåer påverkar i direkt grad tillväxtfaktorer för hjärnan och nervsystemet.

Ref: Chernobyl exposure as stressor during pregnancy and behavior in adolescent offspring.

Inte strålningen, bara oron för den?

En tidigare studie som gjorts på 1629 barn som emigrerat till Israel från olika delar av sovjetunionen visar på samma sak, symptomens allvarlighetsgrad verkar vara oberoende av hur mycket strålning de fick, såtillvida att frekvensen inte verkade öka om de bodde i ett högradioaktivt område jämför med ett lågradioaktivt. Ökningen av ADHD liknande fenomen verkar tydligt kopplad till att de var i sin mammas mage vid tidpunkten för katastrofen. Varken före eller efter verkar ökningen vara skönjbar.

Vad du än gör, glöm inte bort att få panik… Eller hur var det nu.

Frågecken
Dessa studier verkar till viss del också motsäga tidigare resultat från Nagasaki och Hiroshima, vilket den senaste studien också påpekar. I både Nagasaki och Hiroshima verkar det som att riskerna för försenad mental utveckling samstämde med mängden strålning de utsatts för. Jag får inte i hop de här resultaten, någon annan som har några visa ord att säga om det hela? Om stress under graviditeten kunde öka på frekvensen av ADHD liknande fenomen, skulle det inte då också vara tänkbart att hela åldergrupper skulle ha förhöjda frekvenser av detsamma, till exempelvis de som låg i mammas mage under andra världskrigets början osv.
Kan det vara så att inom en viss ram så påverkar strålningen mycket, men utanför den ramen så påverkar andra faktorer mer?
Dagens DN visar i dag upp rikligt med tolkningsföreträden och påstår att polyamorösa möss lyckas mindre bra i parrelationer när beteendet i själva verket visar att de kan ha flera parrelationer och inte behöver vara inskränkta till bara 1 sådan, vilket kan vara både bra och dåligt. Kanske ett typexempel som visar på komplexiteten i frågeställningen om genetik, miljö och kultur.
Andra auktuella miljöfaktorer
Andelen insjuknande i Schizofreni steg efter Tjernobylkatatrofen.
Schizophrenia Spectrum Disorders in Persons Exposed to Ionizing Radiation as a Result of the Chernobyl Accident. (24 sidor Pdf)
Irradiation in Adulthood as a New Model of Schizophrenia
Prenatal exponering för Ultraljud påverkar informationsprocessandet av ljud på råttor (60 sidor Pdf)

Genom Vindlingarnas Skruvade Skog

ADHD genen?

De som inte tror på genetiken kanske vill slå sig samman i en liten klubb för de genlösa och föra sin kamp vidare på den arenan? Jag längtar personligen efter förkroppsligandet av det resonemanget, kör hårt.

Vi andra kan bara inse hur delar av verkligheten faktiskt ser ut, vilket ofta verkar vara den bästa vägen till att påverka våra omständigheter. När det gäller just ADHD så verkar det vara en hel del gener vilka kan vara tänkbara kandidatgener. Som vanligt säger inte generna allt, snarare bara lägger fram ett grundläggande strukturellt ramverk, vilket sedan utgör basen för våra aktionspotentialer.

GENVÄGAR

Gener vilka undersökts för samband med ADHD. Klicka på respektive genfragment för att kolla vad som DAMP ned. Ser hur just den genen verkar vara kopplad till ADHD fenomenologin.

Genom att klicka på länkarna kommer du till en interaktiv hemsida där du kan se exakt vilka samband som undersökts mellan ADHD och den berörda genen, tills det kommer en maskin som kan ge svar på alla frågorkanske vi får söka i det lilla.

DRD4 dopamine receptor D4 Homo sapiens 200

COMT catechol-O-methyltransferase Homo sapiens

DBH dopamine beta-hydroxylase (dopamine beta-monooxygenase) Homo sapiens 31

DRD2 dopamine receptor D2 Homo sapiens 28

DRD5 dopamine receptor D5 Homo sapiens 27

SLC6A4 solute carrier family 6 (neurotransmitter transporter, serotonin), member 4 Homo sapiens 26

NF1 neurofibromin 1 (neurofibromatosis, von Recklinghausen disease, Watson disease) Homo sapiens 24

SLC6A2 solute carrier family 6 (neurotransmitter transporter, noradrenalin), member 2 Homo sapiens

ADHD och undersökta samband med DRD4

Nedan ett smakprov på vad de undersökta sambanden mellan ADHD och DRD4, länkarna nedan har inte full klickbarhet, utan är mer avsett som en gesataltning. Klicka på DRD4 så kommer du direkt till en interaktiv hemsida kring de undersökta sambanden. Nedan följer bara en gestaltning med sämre interaktivitet och begränsad klickbarhet.

CONCLUSIONS: In this unique sample of parents from multiply affected ADHD families, novelty seeking and the 48-bp DRD4 variant were associated with a lifetime history of ADHD. [2005]
In this article the authors examine whether the DRD4 7-repeat allele is associated with performance on a variety of neuropsychological tasks in children with ADHD. [2004]
CONCLUSIONS: Prior reports of an association between ADHD and DRD4 generalize to families recruited through clinically referred ADHD adults. [1999]
The seven repeat allele of the DRD4 48-bp repeat polymorphism (DRD4.7) was not significantly associated with ADHD in the large sample in contrast to our earlier findings in a smaller subset. [2004]
The 7-repeat form of the DRD4 III exon VNTR polymorphism has been associated with childhood ADHD, and recently we have reported its link with attachment disorganization in a nonclinical population of infants. [2003]
On the whole, our results lend credence to the notion that the relationship between the DRD4 receptor and ADHD is complex and may be reflecting linkage disequilibrium between the 7 or long DRD4 exon III repeats and a ’true’ risk allele in this gene or a neighboring locus. [2002]
TIDRU(1) occurs at a location similar to the third intracytoplasmic 48-nucleotide repeat unit in the DRD4 that is associated with ADHD. [2001]
Recent studies report association and linkage between attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) and the 7-repeat allele of a 48 base-pair repeat in the dopamine D4 receptor gene (DRD4). [2001]