Etikettarkiv: barn

Med 40 ADHD ungar på kollo

Danska TV2 gjorde ett inslag om några ungar på kollo och – Guuud vad jag hade älskar det där kollot, med alla grejerna som går att leka med och alla dessa primitiva och barnsliga ungar, precis som jag själv.

Hupps, nått klickade till där, oj vad man lekt och oj hur viktigt och bra det var när den långa tunga Bore sedan molnbuttert knackar på dörren med frontknäpparfrost i hallen.  Så uppenbart att leken inte heller är något jävla verb eller substantiv utan det är något man gör av kärlek till livet och något sådant har satsklasserna aldrig verkar förstått sig på, för vad vet egentligen språket om de som talar det?

-Hallå eller

Sinnebilden av en mormor och alla andra starka kärringar som jag inte kan sluta älska.  Kompilationen vänder sig tillbaka och säger mig – väx i nerverna unge lille, precis som den rosett hon knöt. Kvinnan man alltid vaknar upp med men egentligen aldrig ser, för hon bor alltid i ens ögon. 

Från Netvibes ADHD med widgetkollaget  Neurotrophic kring Ibogaine – GDNF.

Livet är ingen nödutgång för skolan utan handlar om att leva älska och lära och allt detta är grundat av lek, ibland till och med en kär lek. Tjoo.

ADHD – Kvinnor och Flickor ofta utan vård

Flickor och ADD

Det är knappast någon tröst men även i Norge så uppmärksammas återigen att många unga flickor inte får den vård som de så väl skulle kunna behöva. Men i Norge gör man också större framsteg på andra områden som vi berättat om tidigare, bland annat när det gäller lagstiftningen om tillgängligheten i samhället. Norges framsynthet i lagstiftningen beror kanske inte bara på Runars böner utan också på ett aktivt förbund som skapar konkreta framsteg.

Tidigare inslag om tjejer och ADHD + 2 videor
Kvinna & ADHD resurser för tjejfrågor
ADHD:Flickor med ADHD

Ska barn unnas en ok framtid?
I Sverige undrar en del varför man behandlar barn med ADHD med centralstimulerande medel efter att ha uttömt andra möjligheter. -Jo, man behandlar för att det fungerar och av den väldigt fundamentala anledningen att behandlingen ofta skapar ett större oberoende. Vilket är raka motsatsen till ett beroende, för den som nu inte visste det. Har man något bättre än den medicineringen så fram med de vetenskapliga bevisen. Ingen vettig förälder vill väl ge droger till sina barn bara för att det verkar så häftigt och är beroendeframkallande i högre doser. Tvärtom så tror jag att de flesta vill framkalla ett oberoende och det är väl ok?

  • Titta på den här tjejen, är hon inte värd den förbättring hon verkligen fick av sin medicin, så vill jag veta vem som tycker det och varför och om du kan garantera något lika bra.
  • Ni som tycker det är bra att hon nu kan hänga med bättre i skolan och kan skaffa sig en utbildning, kan gärna berätta era erfarenheter också så att vi undviker en alltför enkelsidig debatt.

Många verkar leva kvar i villfarelsen att personer med ADHD mår sämre av att behandlas med centralstimulantia för att fungera bättre men hur många gör verkligen det? Är det någon som har träffat en person med ADHD som blivit beroende av sin medicinering? Eller har medicineringen gett dem oberoende? Det borde väl ändå vara den centrala frågan. Nu vill jag veta exakt vilket barn som inte ska få en behandling som verkar fungera för det. Jag vill veta vem sin säger emot att tjejen i inslaget ovan ska få chansen att fungera så mycket bättre som hon själv beskriver.

Så att vi kan se tydligt vem som stigmatiserar vem och varför.

Vem ska stå som lägervakt för barnen med koncentrationsproblem och säga du får ingen behandling och och du som har lite värre problem, ja du kan nöja dig med det senaste från hälsokost handeln?

Informativt diskussionsunderlag från Svenska Dagbladet.
SVD gjorde förra året en serie mycket bra artiklar om ADHD. För många är det lättare att sätta sig in i personporträtten än någon tråkig och seeg faktabok som avhandlar ämnet distanserat och torrt med faktatermer som kan rymma lite vad som helst. Er personliga Lyxblogg rekommenderar därför denna artikelserie där vi kan få möta vanliga människor med olika problem som kanske ofta är betydligt lättare att förstå när man kommer nära dem såhär, än vad det kan vara att förstå från en gammal torr medicinbok.

”Jag får dräpa min adhd-sida”
Lina, 37 år, är en av de kvinnor som fått diagnosen först i vuxen ålder. Idagsidans nya serie handlar om en osynlig grupp med adhd – kvinnorna….

Gunnels röra fick en diagnos
Gunnel fick sin adhd-diagnos i ”försenad 50-årspresent”, som hon säger. En medelålders kvinna bör kunna hålla ordning och sköta sin ekonomi, men Gunnel klarar det inte. Nu har hon bestämt sig för att sluta skämmas och har fått hjälp med räkningarna. Städningen är fortfarande ett problem.

Sara levde i ständig panik
Befrielse. Sara hade ända sedan hon var tio år burit en ständig oro och rastlöshet inom sig, en oro hon började döva med alkohol ­redan som 12-åring. Att få diagnosen adhd var en enorm lättnad.

Skillnaden mellan flickors och pojkars ADHD

Tjejer med ADHD röker mer, bättre att aldrig börja men aldrig försent att sluta.
Att hålla en låg stressnivå är ofta extremt viktigt (känn dig pressad nudå ;) ) men inte så låg så att du blir känsligare så balansen kan ibland vara svår att hitta men var aldrig blyg för att ta hjälp av ett proffs som vet mer än din spegelbild.

Vem ser den tysta flickan?
I vuxen ålder är det ungefär lika många kvinnor som män som får diagnosen adhd, medan det bland barn är betydligt större andel pojkar. Flera forskare anser att vården missar många flickor med adhd. Vilket vi också kan se från SBU.

Klarar politiken trots adhd
När politikern Anna Kettner fick veta att hon har adhd ville somliga i hennes omgivning att hon skulle ligga lågt med det. Nu berättar hon för första gången i en intervju om sin diagnos och hur hon klarar ­sina uppdrag.

Min självbild har stärkts
Mindervärdeskomplex är en känsla som följt många adhd-kvinnor genom livet. En diagnos i vuxen ålder har varit startsignal för att reparera en sargad självkänsla.

 

Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, barn, flickor, pojkar, , diagnos behandling, norge, Atdehydi.

Ny avhandling om ADHD

En ny avhandling om ADHD kan nu laddas ned från diva portal här. Här är sammanfattning och pressrelease.

Såvitt jag kan förstå bekräftar det våra tidigare tankar om att ADHD kommer att delas in med större precision i än mindre precisa subgrupper, vilket Dr Russel Barkley tar upp i videon strax härintill, som en kommande förändring till den nya diagnostiska manualen DSM-V. Kort från Pressreleasen:

I sin avhandling har Cecilia Wåhlstedt studerat relationerna mellan dessa faktorer närmare och resultaten ger stöd för att olika kognitiva/neuropsykologiska brister kan förklara ADHD-symtom hos barn, samtidigt som hon visar att inte alla barn med ADHD-symtom har kognitiva/neuropsykologiska brister.- Jag visar också att sådana brister, liksom beteendeproblem hade samband med ouppmärksamhet men inte med hyperaktivitet/impulsivitet. Motsatsen gällde för trotssyndrom, säger hon.

Avhandlingen bidrar med viktig och ny kunskap för att kunna identifiera mer homogena subgrupper av barn med ADHD, samt bidrar till fortsatt utveckling av teoretiska modeller som tar hänsyn till förekomst av flera möjliga kognitiva/neuropsykologiska brister i relation till ADHD-symtom hos barn.Resultaten ger oss också möjlighet att identifiera barn med ADHD-symtom på ett tidigt stadium och kan leda till förbättrade och individuellt anpassade behandlingsmetoder, säger Cecilia Wåhlstedt.

Kommentera gärna avhandlingen när du läst den, det är alltid roligt att veta hur andra uppfattar saker och ting. Se även andra ADHD resurser.

Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, ADD, Avhandling, Din morot till framtiden, kommande utställlning eller inställningen hos damptanterna. Vilse i pankakan börjar med concerta idag, vi önskar henne lycka till.

Varför inte knarka på jobbet och i skolan?


Tystnaden ekar
Tidningen Sydsvenska var först ute på detta varvet med att kunna konstatera att allt har för och nackdelar i artikeln där de också konstaterade att många forskare var dopade och också har varit det en tid. Vi bloggade om det och undrade lite försynt och blygt varför inte den vanliga såhärskanibeteer-mobben röcko ut med all sin pölsamoral och fick dåndimpen, men ett eko av tystnad hörde vi i deras ställe. Samma personer skrek att det var olämpligt att medicinera barn till ett normalare liv, med bättre chans att hänga med i skolan etc, var nu helt tysta. Varför. Varför inte lagra den djupa ologiskheten i det hela, som det hot mot folkhäsan det faktiskt är. Det som arbetar mot barnens hälsa, vad arbetar de egentligen för?

Det verkar ok att dopa vuxna forskare och stridspiloter men inte att hjälpa barn. Intressant logik, vart finns den någonstans? Ok då vi går lite närmare och undersöker vilken mekanik som ligger bakom, tänk om vi nu bestämde oss för att vem som helst ska kunna få knarka fritt på dessa substanser och att de inte längre bara ska användas av behövande barn som ofta har ett statistisk säkerställt helvete framför sig. Vad säger ni kan det vara värt ett expriment, för att se vad som händer?

Låt oss göra ett experiment
Låt oss säga att vi låter några forskare kräva att knark ska släppas fritt och att centralstimulerande preparat ska finnas gratis och receptfritt på apotetket, eller hos livsmedelshandlaren, eller förresten …. Gratis kanske är att ta i va? Låt oss säga att vi nöjer oss med att det ska finnas receptfritt tillgängligt, vad tror ni kritikerna till att hjälpbehövande barn får samma substans säger nudå? Just samma personer som skrek i nazistideologiska varningsfärger och gärna tog upp gamla oförätter sedan tusentals år tillbaka, tror ni de går i taket på samma sätt som när värnlösa barn blev hjälpta? Skriv gärna ned vad du tror. Om vi nu säger att vi startade experimentet för 14 dagar sedan och artiklarna börjar strömma in en efter en som en direkt konsekvens härav, men ingen reagerar…. Vilken slutsats är då rimlig att dra av det hela? Att de bara ville att de utsatta barnen inte skulle få hjälp eller finns det någon annan rimlig slutsats att dra inom räckhåll för förnuftet? OK! Låt experimentet börja – för det är väl ett experiment?

Knarka på jobbet och i klassenvarför inte?
Vi låter Scientific American gå i täten och säger att det är ok att ta knark på jobbet och i skolan! Samt erbjuder nu de som skrek sig fördärvade angående barnens medicinering lite intressant förströelseläsning. Tänk om några tidningar till hakar på och skriver: ”Brain Boost” Drugs: Beginning of End of Drug War. Kriget mot drogerna är slut, samhället måste vakna och inse det.

Society must respond to the growing demand for cognitive enhancement. That response must start by rejecting the idea that ‘enhancement’ is a dirty word, argue Henry Greely and colleagues.

Tänk om någon får för sig att låta hela nyheten sippra ut från någon högstatusblaska i grötvärmen, bara för att på avstånd se vad som händer bland förståsigpådjuren i den socialantropologiska naturen. Nature : Towards responsible use of cognitive-enhancing drugs by the healthy

An evidence-based approach is required to evaluate the risks and benefits of
cognitive enhancement. At a minimum, an adequate policy should include
mechanisms for the assessment of both risks and benefits for enhancement uses of
drugs and devices, with special attention to long-term effects on development
and to the possibility of new types of side effects unique to enhancement. But
such considerations should not lead to an insistence on higher thresholds than
those applied to medications.

We call for an evidence-based approach to
the evaluation of the risks and benefits of cognitive enhancement.

Till slut kanske vi ser en Svensk blaska servera oss nyheten och äntlugen kan bli lite förvånade, eller vad tror du. Kommer vi att få se texterna nedan?

”Mediciner som Adderall och Ritalin kan användas för att förbättra en persons kognitiva förmågor och nu vill en rad forskare att de ska få användas utan recept.”

Vem reagerar?
Vad säger vår skyddsjungfruelighet om våra lågavlönade forskares inlägg, är det dags att gå ut i en häxprocess mot dem? Eller räcker det med häxprocessen mot de värnlösa barnen med ett statistiskt sannolikare helvete, än de flesta andra? Att militären har använt amfetamin i långa tider är ju ingen större hemlighet det gjordes i Desert storm, Desert Shield osv, men det verkar ju inte vålla några bekymmer för våra högmoraliska förståsigpåare som ska berätta för andra vad de ska göra, så frågan kvarstår varför i helvete då? Jag skulle nu vilja veta om diagnosen adhd är en stämpling, vad är det då att få en liten söt bomb på några megaton på näsan från en pilot som fått amfetamin för att inte bli uttråkad under de långa och ofta mycket prövosamma bombpasssen i de hypermoderna stealthplanen, har detta faktum undgått radarn? Vad ska cargokulternas känguruer gör nudå? En ny hoppfull superapostel med hård stjärt och antistatiskt socialarmband…. eller vad händer?

Vad säger bloggens skyddsjungfru: Eva Kärfve?
Har du några kloka ord att kommentera denna svåra fråga? Varför är du så tyst nu när det är våra lågavlönade forskare föreslår att de ska få lättare tillgång till droger, under det här högst teoretiska experimentet, för det är väl ett experiment? Att substansen inte längre bara ska användas av behövande barn. För visst är de alltid lättare att ifrågasätta de svaga barnens rätt till hälsa, än alla andra?

– Tystnaden dånar genom socialpedofilins alla autostrador och ängar –
Schackeli boomeli bangeli, eller är det tvärtom?


Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, Amfetamin, Metylfenidat, Forskare, microblog, Vuxna, Barn,

Vinnaren av Fröken Badboll 2008 är:


Badbollspedagogen Jan Björklund

Det är en synnerligen svår konst att blåsa upp en ballong inifrån, men visst är det beundransvärt som kuriosa tills man inser hur det går till och vilka som får betala priset av dessa tveksamma bedrifter.
Skolministern Jan Björklund lyckas gång på gång ignorera vad den vetenskapliga forskningen säger, med sin självuppblåsta balloney och ett frikostigt fabulerande. Jans oreranden har inte heller det litterära värdet att man kan uppskatta det för sin stilart eller elegans, utan det har mer och mer börjat likna en stilikon för den populistiska floskelns snorkråksromantik – Den näsvisa och grönskande Jan Björklund. Vi skrev om den ämabla elokvensens fromlande du behöver inte bevisa det gång på gång att du kan sätta: många ord som låter bra, till ekot av en annan verklighet, tomte. Lite ridderlighet mot uppdraget kanske skulle anstå?


Vinstmotivering
Efter det senaste uttalandet måste vi börja se dig som den geniale badbollspedagogen, men hur bär du dig egentligen åt för att klättra in i ballongen och rent pedagogiskt lyckas blåsa upp den? Juryn måste erkänna kära Jan Björklund att det var länge ett mysterium för oss alla, men efter att ha lyssnat på sveriges radios dokumentering av dina hopplösa grodor så inser vi att kvacksalveriet är nyckeln. Att sälja det gamla ormgifter med välbeprövade knep. grattis Jan Björklund du är Fröken badbolls stipendiat år 2008!

Den pedagogiska väderspänningen
Mina damer och herrar, Kära pristagare, det finns inte så många sätt att blåsa upp en ballong inifrån. Men med ett gäng ruttna värderingar och lite bruna bönor i botten kommer man långt. Det är bara en liten varning för jag tror ingen vill vara riktigt nära den pedagogiska ballongen spricker. Med en mage full av jäsande vätskor blir människan uttrycksfull. Ingen har någonsin tydligare gett den framstupa pedagogikens en klyftigare analys.

-Du har baktalat forskningen och gett det tredje ögat ett ansikte. Grattis! Vi har aldrig haft en värdigare vinnare, du har så mycket inom dig.

Personligen har vi alltid älskat allt balloney som drabbar barnen, eller lögner om vad som är bra för barnen, har du inget som är heligt för dig Jan Björklund så kan du fundera över ditt mumbo jumbo. Juryn kontaktar er inför prisceremonin och meddelar i lagom tid lämplig dresskod. – Vi tror på dig Jan, jultomten och storken! God Jul, tomte s.a.s.

från oss alla till er alla i hyllning kören till er alla en riktigt god jul. Med eller utan adhd

Kändisar med ADHD


Norsk TV2 har gjort ett bördigt och positivt inslag i en kort artikel om kändisar med ADHD och det positiva med att vara rak ärligt och ofta sjungande på en duett rätt in i nuet. Cher, Michel Jordan, Jim Carrey, Einstein. Sen kan man undra hur många av dem som verkligen hade en diagnostiserad problematik. osv. 

I den Skånska myllan frodas drömmarna. Ystads Allehanda har besökt en skola som verkar passa för många. Det är trevligt att journalister kan skriva något positivt om adhd och se möjligheterna i stället för det vanliga bokstavsslaffsandet på storköksmanér. Flaff. Kloffs.

I Gävle har ett gäng borgliga politiker gått samman och skrivit sig varma om den pedagogiska befruktningen som inträffat med friskolornas intåg. Självfallet en oerhört viktigt och grundläggande poäng men inte om den ska ske till priset av att barn med ADHD och annan problematik ständigt och lagmässigt ska hamna utanför. Det är kanske inte alltid barnen det är fel på, det kan ju faktiskt vara skolan också – att sätta in barnen i en betongkub när de har som mest spring i benen kanske inte alltid har varit det formidabeliseringen av mänsklig klokskap.

Intressant att se politiker tala sig varma om skolan och alla säger de nästan samma saker, men breddningen av den pedagogiska mittfåran med en skolgång som faktiskt tar hänsyn till barnens potentialer och verkliga behov av rörelse, kulturell stimulans och det lekande livet lyser med sin frånvaro. betongkubismens inlärningskyrkor skapar säkert duktiga upprabblare men hur djup är deras kärlek till kunskapen – är det inte just det skolan är bäst på att destruera?

Jag frågar mig hur kan du sätta ett barn i centrum om du inte vet vad det är och dess egentliga utvecklingspotential. Visst låter det sött men i verkligheten har vi nog mycket att lära om att lära.

Om varje barn behöver en familj då kanske skolan ska visa dem den stora familjen, människornas villkor i världen.

??? 

Några ADHD, torrents etc

Några inlägg flyttade till

ADHD Videos – Film

Med filmer du kan se direkt på nätet NU

Fakta om ADHD och ADD

Saker som en del laddar ned om ADHD, ADD, Asperger Autism eller Tourettes syndrom.

Autism Video + books

Brain That Changes Itself The: Stories of Personal Triumph from

Am I Normal – BBC Radio Medical Documentary Series – Seasons 1 a

The Curious Incident Of The Dog In The Night Time By Mark Haddon

The Complete guide to Asperger’s syndrome Tony Attwood (

Paul Erdos – N is a number (Mathematics Asperger).avi

Understanding the Nature of Autism And Asperger’s Disorder

Asperger Dictionary Of Everyday Expressions, Second Edition.pdf

Gillberg Barn ungdomar och vuxna med asperger

The Unwritten Rules of Social Relationships Temple Grandin

ADHD,Asperger\’s,Tourette,Autism,Dyslexia

Vanna Beckman – Strider under hjärnåldern, om ADHD, biologism,

Sofia Hedman – Jag Vill Ha Ett Liv (om ADHD)

ADHD, Damp – En Uppdatering

En.Dag.I.Taget.ADHD.Damp.SWEDiSH.DVDRiP.XviD-RUViL

ADHD in Adults A Psychological Guide to Practice (2006).pdf

ADHD Attention Deficit Disorder – Practical Coping Mechanisms

Mitt huvud är en torktumlare – SVT Dokumentär SVT1 tor 4 sep 2

3 filmer om ADHD – Asperger’s syndrom av Vanna Beckman

ADHD:Attention deficit hyperactivity disorder from genes to pati

Behandling av ADHD

Gillberg Barn ungdomar och vuxna med asperger

ADHD,Asperger\’s,Tourette,Autism,Dyslexia

LADDA INTE NED TORRRENT GRATIS, den innehåller information!

Har du Vuxen ADHD test
ADHD genen? Mer om ADHD’s genetiska orsaker
ADHD historia Del 1 Alexander Crichton
ADHD historia Del 2 Alexander Crichton
ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still
ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

Intressanta och lärorika artiklar i Svenska Dagbladet.
SVD gjorde tidigare i år en serie mycket bra artiklar om ADHD. För många är det lättare att sätta sig in i personporträtten än någon tråkig och seeg faktabok som avhandlar ämnet distanserat och torrt med faktatermer som kan rymma lite vad som helst. Er personliga Lyxblogg rekommenderar därför denna artikelserie där vi kan få möta vanliga människor med olika problem som kanske ofta är betydligt lättare att förstå när man kommer nära dem såhär, än vad det kan vara att förstå från en gammal torr medicinbok. Se även diskussion efter artiklarnas presentation…

1 ”Jag får dräpa min adhd-sida”
Publicerad: 20 februari 2008.
Lina, 37 år, är en av de kvinnor som fått diagnosen först i vuxen ålder. Idagsidans nya serie handlar om en osynlig grupp med adhd – kvinnorna….

2 Gunnels röra fick en diagnos
Publicerad: 21 februari 2008.

Gunnel fick sin adhd-diagnos i ”försenad 50-årspresent”, som hon säger. En medelålders kvinna bör kunna hålla ordning och sköta sin ekonomi, men Gunnel klarar det inte. Nu har hon bestämt sig för att sluta skämmas och har fått hjälp med räkningarna. Städningen är fortfarande ett problem.

3 Sara levde i ständig panik
Publicerad: 25 februari 2008.

Befrielse. Sara hade ända sedan hon var tio år burit en ständig oro och rastlöshet inom sig, en oro hon började döva med alkohol ­redan som 12-åring. Att få diagnosen adhd var en enorm lättnad.

4 Vem ser den tysta flickan?
Publicerad: 26 februari 2008.

I vuxen ålder är det ungefär lika många kvinnor som män som får diagnosen adhd, medan det bland barn är betydligt större andel pojkar. Flera forskare anser att vården missar många flickor med adhd. Vilket vi också kan se från SBU.

5 Klarar politiken trots adhd
Publicerad: 27 februari 2008.
När politikern Anna Kettner fick veta att hon har adhd ville somliga i hennes omgivning att hon skulle ligga lågt med det. Nu berättar hon för första gången i en intervju om sin diagnos och hur hon klarar ­sina uppdrag.

6 Min självbild har stärkts
Publicerad: 28 februari 2008.
Mindervärdeskomplex är en känsla som följt många adhd-kvinnor genom livet. En diagnos i vuxen ålder har varit startsignal för att reparera en sargad självkänsla. Här är några av läsarnas berättelser.

Storbrittaniens nya (2008) riktlinjer för behandling

I september 2008 släpptes en liten nätt bok om ADHD om man nu får säga så om det förenade kungadömets motsvarighet till vägledningsdokument om ADHD. National Collaborating Centre for Mental Health Commissioned by the National Institute for Health and Clinical Excellence släppte sitt dokument: Uncorrected Proof, Attention deficit hyperactivity disorder Diagnosis and management of ADHD in children, young people and adults
National Clinical Practice Guideline Number 72.
Vill varna att boken är på 374 sidor och skriven av bland annat några professorer, men den verkar ändå ganska ok. Jag hoppas att vi i Sverige med Socialstyrelsens nya riktlinjer kan klå Britterna med lite informativare och korrektare historieskrivning, vad tror ni?

Kan artikelserien lära oss något?

Med den här artikelserien i kärt minne kan vi också kanske lättare förstå hur oerhört viktigt det är att se flera sidor av denna mångfasetterade bild kring adhd, för att inte bara de drabbade ska kunna känna igen som och kanske lära av andras misstag utan även för att den stora feta breda allmänheten ska kunna bilda sig en rimligt bild av vad adhd egentligen är och vilka uttryck det kan ta sig. Och gärna också förlängningen vilka uttryck adhd tar sig när människor får rätt hjälp och inte längre förnekas en adekvat vård. Och ständigt hamnar mellan stolarna som så ofta förr. En sådan här artikelserie kan vara oerhört central i rollen att sprida en bred och nyanserad bild av funktionshindret.

ADHD Riksförbundet: Släng skräpet – Inte informationen

Det är därför så oerhört viktigt att artiklar om personer med adhd och närliggande fenomen inte hamnar i historiens sopptunnor eller bara glöms bort, vilket skett i alltför hög grad hitintills. Ser vi Riksförbundets Attentions egna tidning så verkar den mest nå medlemmarna och inget fel i just det. Många av medlemmarna kanske dock tillhör de personer i landet som vet mest om just ADHD, eller vad tror ni?

Dagens Anki-tips
Därför är det ju självfallet extremt viktigt att de gamla numren av förbundets tidning som innehåller centrala information om adhd inte slängs bort utan snarare läggs upp på nätet i sin helhet efter 1 år eller så, varför gör man inte det? Vilka skäl vill man anföra till att hindra den genuina information om funktionshindret att nå den allmänhet som bäst kan dra nytta av den för att lära sig mera? Finns det ens ett rimligt skäl att inte publicera alla tidningar efter en viss tid? Låt oss höra vilka tankefel som styrt detta kunskapsslakt med informations och resursslöseri. Jag tror flera vill veta… Ser att den nya webbplatsen har en begränsad titt på några gamla nummer av tidningen, ni har tydligen lyssnat lite på kritiken…. En bra början.

Visa lite tåga och positiva krafter nu och sprid adekvat information i stället för något annat, ni har knappast något rätt att slänga denna värdefulla dokumentation i historiens sopptunnor. Det har ni väl redan gjort tillräckligt länge?

Och vem har gett er den rätten?

ADHD finns också i Spanien


Hur kan de säga att de jag har inte existerar

Några olika röster om adhd
New York Times gjorde tidigare i somras ett litet specialreportage om adhd och intervjuade några personer om hur de tyckte livet fungerade. De har lyckats med konststycket att fånga lite av den brokiga skara som har en enorm bredd och ganska olika utgångspunkter, grad av problem, strategier och responser….. Utan att för den skull bli lika hysteriskt svartvit som vi blivit vana att se pressen belysa adhd. Även om det är påfallande många i gruppen verkar tveksamma till medicinering.

Annorlunda, som jag

Skönt med lite nyansering i stället för den polarisering vi vant oss vid när det hänsynslösa översitteriets proffstyckare ska säga; att det inte är något fel på oss, om vi bara tar ut amalgamet och äter blomkål så ordnar sig allt, men gör det verkligen det? Eller var det bara andra personer som ville runka av sig sin floskelartade moralsås i örona för att tillfredställa sig själva och sin egna privata tro? Med våran hälsa som insats, sköna typer va.

Personerna i inslaget har ganska så rejält olika inställningar till saker och ting, många aspekter på både det ena och andra, det är inte bara trevligt att höra utan jag tror det är lärorikt för alla att se gruppens enorma bredd, hur olika allt kan vara, precis som för personer med andra åkommor som vid första blicken kan vara exakt lika men ibland är varandras motsatser. närsynta, långsynta, astigmatiker, eller bara helblinda. Det skapar utrymme för den värld som andra tidigare ville att ingen skulle se. En värld som doldes genom brutala förnekanden av deras mänskliga rättigheter.

Förneka och göm
Det är inte så hemskt många år sedan personer som satt i rullstol gömdes så fort familjerna fick gäster, de fick inte gå i skolan eller komma ut. Då det inte liksom var fint att sitta i rullstol, man skulle skämmas. Mekanismen bakom denna skampåläggning tycker jag är av mycket stor vikt att vi tar upp och visar, vilka som gjorde den grava förnekelsen möjlig och hur de gjorde det. Något kanske man kan lära sig av den historian?

Reportaget ovan är ändå såpass bra att den uppenbara missen att de inte tar upp den största kultursjukdomen av dem alla, språket och vad dess ibland väldigt förljugna bokstavsbarn orsakar för den med ett öppet hjärta kanske inte märks med en gång, men den känns. En begreppsförstockning när många ska utbildas i priset på allt men inte i värdet på något.

Människan är uppenbart begränsad i sin förståelse för andra, inte bara från de ”sjukas” sida.

Donkey shot och väderkvarnen

-Hur kan de säga att de jag har inte existerar

säger den siste killen i reportaget.

-Jag tror att miljoner av människor i den mörka tysthetens djupa desperation har tänkt precis samma sak, ett fruktansvärt eko av maktlöshet, skapat av den hänsynslösa brutaliteten i att förneka andra människors sina verkliga levnadsvillkor, tillkortakommande och privata helveten.

Inte vill någon skrika jag är minsann handikappad och har ett helvete…. Så just därför är det en väldigt lättystad grupp, som det gång på gång begåtts grova övergrepp på under historiens gång. Vem vill skrika i tidningen jag är handikappad och nu har jag dessutom fått reda på att jag inte är det av någon jävla proffstyckare som har tagit sig tolkningsföreträdet till den verklighet jag är tvungen att leva i och tror sig veta mer än mig, om mitt eget jävla liv.

Vad är en vidrig varelse? vad är det för skillnad mot det och att våldta en person som är stum? Den har ju inte sagt nej, eller hur? Men helvete, vad är det egentligen frågan om?

-Hur kan de säga att de jag har inte existerar

??? ???? ????? ?? ?? ??? ? ?? ???? ???

comment peut-on dire que ce que j’ai, n’existe pas?

Hvordan kan de sige, at hvad jeg har, ikke eksisterer?

how can they say that what i have, does not exist?

miten he voivat sanoa, että mitä minulla on, ei ole olemassa?

??? ?????? ?? ???? ??? ???? ??? ???, ??? ????????;

??? ?? ?????? ???? ?? ?? ?? ??, ?? ?????

?? ???? ??? ?? ????? ???? ???? ??, ???????? ??? ???? ?? ?? ???? ????

hoe kunnen ze zeggen dat wat ik heb, bestaat niet?

bagaimana mereka dapat mengatakan bahwa apa yang saya miliki, tidak ada?

come possono dire che quello che ho, non esiste?

?????????????????????????????

Com poden dir que el que tinc, no existeix?

?????????????

??? ??? ?? ? ??, ???? ?? ?? ? ? ????

to, k? vi?i var teikt, ka tas, kas man ir, neeksist??

w jaki sposób mog? one powiedzie?, ?e to, co mam, nie istnieje?

como podem dizer que o que eu tenho, não existe?

paano maaari nilang sabihin na kung ano ako may, ay hindi na umiiral?

Wie können sie sagen, dass das, was ich habe, ist nicht vorhanden?

??? ??? ????? ???????? ? ???, ??? ? ??? ?? ???????????

?? ???? ?????? ???????? ??? ??, ?? ? ??? ?? ??????

För varje andetag kroppen ut. Ett hjärtslag brett. Livet.

Kärlek SEO Hör.

Neurotypiska sociakärringars kunskapsnivå

I fall efter fall har vi sett på felbedömningar när de gäller de neurotypiska socialkärringarnas** kunskapsnivåer. Nu senast ville några av socialkärringarna kidnappa ett barn från sin moder. Förlåt det heter visst omhändertaga barnet, när man har lagen på sin sida s.a.s.

Vilket kanske inte alltid är den bästa vägen att gå, nog för att det säkert behövs, då och då. Men maktmedlet är så oerhört genomgripande att det borde krävas större utbildning och kunskap för att få använda det. Annars lämnas det för stort utrymme till godtycklighet och andra aspekter som inte gagnar barnets utvecklingspotential eller framtid.

Men den låga kunskapsnivån kanske inte är så konstig om man betraktar kunskapsnivån hos våran egen skolminister, som gång på gång ertappas med de mest häpnadsvckande felaktigheterna, många som har dessutom upprepar år ut och år in. Till slut blev några journalister lite mer nyfiken på den neurotypiske gubben. Som vi alla vet har neurotypiska gubbar lätt för att ljuga för att få sin vilja igenom… i en dokumentärserie från SR kan vi i 3 delar följa krisen i den Svenska skolan. …. men också Skolministerns Jan Björklund s fluffiga kunskapsnivåer.

Men när han själv vill politisera sina egna insatser är han mycket noga med att framhålla att här ska det minsann ”inte användas några brickor i det politiska spelet”. Hmmm, men att använda gammal retorik och saker som för andra är heliga kanske inte lönar sig i längden? Många hål i den Schweizerosten – Cheesus.

*Notera vänligen att vi inte säger ordet socialkärring i nedlåtande mening, det är snarare ett socialdeskriptivt faktabegrepp vi har för att kunna hantera den ökade ansamlingen av fall där socialkärringar närvarar. Det ligger således ingen värdering i deskriptiviteten socialkärring.

**socialkärringarna är pluralisformen av socialkärringar och beskriver mer terminologiskt de enskilda socialkärringarna som kausalt gruppfenomen.

SPECIFIKA OMVÅRDNADSBEHOV HOS INDIVIDER MED AUTISM I PSYKIATRI EN LITTERATURSTUDIE
Sammanfattning: Autism förekommer i olika former och tillståndet karaktäriseras av att individens språkliga förmåga är avvikande och förmågan till samspel och kommunikation med andra är nedsatt. Syftet med föreliggande arbete var att genom en litteraturstudie undersöka vad som fanns beskrivet i litteraturen gällande specifika omvårdnadsbehov inom den slutna psykiatriska vården för personer med autismspektrumstörning. Sökning utfördes i databaserna ELIN och PubMed samt helsebiblioteket.no. Dessutom genomfördes manuell sökning. Resultatet bearbetades och presenteras med hjälp av Patricia Benners omvårdnadsdomäner. Resultatet visade att dessa individer har specifika omvårdnadsbehov, dock utan närmare precisering. Omvårdnadsforskningen i ämnet är ännu i sin linda. Slutsatsen som kan dras är vikten av gemensamma diagnoskriterier. Avsaknaden av dessa utgör ett hinder för fortsatt jämförande omvårdnadsforskning. Trots tre decennier av forskning har vetenskapen inte kunnat komma till koncensus om begreppen.

Särskild undervisningsgrupp eller vanlig klass? : för elever med Aspergers syndrom, autistiska drag eller ADHD
Sammanfattning: Syftet med det här arbetet är att undersöka pedagogers syn på huruvida elever med Aspergers syndrom, autistiska drag eller ADHD ska gå i vanliga klasser eller i särskilda undervisningsgrupper. I studien beskrivs de svårigheter dessa elever ofta har, vilka anpassningar de behöver samt de för- respektive nackdelar som finns med särskild undervisningsgrupp.En specialpedagog, två lärare i särskilda undervisningsgrupper samt två lärare i vanliga klasser har intervjuats och texter med tidigare gjord forskning har studerats.Slutsatserna av undersökningen är att beslutet om huruvida eleven ska inkluderas i vanlig klass eller gå i särskild undervisningsgrupp måste avgöras noggrant från fall till fall. De elever som klarar att tillgodogöra sig undervisningen och nå godkända betyg i vanlig klass bör gå i vanlig klass. Merparten av de anpassningar som rekommenderas går att göra i vanlig klass. Det krävs dock att kompetensen hos lärarna höjs och att det skjuts till mer resurser.

Asperger syndrom : I ett maktperspektiv
Syftet med denna uppsats är att genom en textanalys, granska makt- och genusaspekten i Christopher Gillbergs senare forskning gällande Asperger syndrom och högfungerande autism. Den teoretiska utgångspunkten är genusteorin och makt, med frågeställningarna; Hur visar sig makten i ett genusperspektiv? Hur visar sig makten i valet av de diagnostiseringskriterier som forskaren väljer att använda? Analysen visar att av de barn som blir diagnostiserade med Asperger syndrom är pojkarna fler till antalet än flickorna. Resultaten som belyser genusaspekten visar att flickor inte har samma symtom som pojkar, vilket kan leda till att flickorna inte blir diagnostiserade. En diagnos skapar bättre förutsättningar till att få hjälp från samhället. Möjligheten till att använda olika diagnostiseringskriterier leder till att forskarna har makt att i vissa fall välja om och vilken diagnos som ska ges. Cederlund med flera (2008) presenterar Gillberg och Gillbergs diagnostiseringskriterier som de som ligger närmast Hans Aspergers egen beskrivning av syndromet från år 1944. Många frågor har uppkommit under analysprocessens gång. En av dessa, som vi anser som den viktigaste, är den att flickors symtom anges som olika pojkars symtom.

Hur kan pedagoger hjälpa och stödja barn med ADHD?
Sammanfattning: Mitt examensarbete handlar om vilka strategier pedagoger kan använda sig av, i undervisningen, när det handlar om barn med ADHD. Jag har tittat på forskning om ADHD angående utgångspunkterna arv och miljö. Vidare har jag studerat vad konsekvenserna blir om pedagogerna utgår från ett relationellt eller ett kategoriskt perspektiv i undervisningen av barn med ADHD. Syftet, med arbetet, är att kritiskt granska forskning om ämnet, undersöka om relationellt och/eller kategoriskt perspektiv är utgångspunkten samt vilka strategier och orsaker för undervisningen som lyfts, genom de olika utgångspunkterna arv och/eller miljö på bästa sätt. En litteraturstudie har använts som utgångspunkt samt relevant litteratur och avhandlingar om ämnet. I mitt resultat framkom det att den absolut största skillnaden mellan det medicinsk/biologiska (arv) och psykologiska (miljö) perspektivet handlar om orsakerna till att barn får ADHD. Alla forskare är överrens om att det är ett samspel mellan arv och miljö, men de finns en del motstridigheter om vilket som väger tyngst. Ytterligare ett resultat som kom fram är att det kategoriska perspektivet är vanligast hos lärare idag, på grund av att det finns för få resurser på skolorna. Enligt min studie har jag funnit att både det relationella och det kategoriska perspektivet ska användas samtidigt, beroende på elevens problem.

Melatonin blir svårare att skriva ut – Circadin lättare

Sveriges Radio berättar om att Läkemedelsverket fått mycket stark kritik från flera läkare för sitt beslut att göra det ännu svårare för dem att skriva ut melatonin, kroppens naturliga sömnhormon.

Jag kan bara hålla med, det är verkligen mycket besynnerligt att läkemedelsverket inte bara nöjer sig med den vanliga licensen utan dessutom ska göra det än svårare att skriva ut ett naturligt sömnhormon till de som har störningar i omsättningen av det. Men det är klart, Läkemedelsverket livnär ju sig på avgifter från läkemedelsbolagen så det kanske kan förklara varför de nästan samtidigt godkänner ett annat medel (Circadin) vilket är 3 gånger dyrare och har som verksamma beståndsdel just Melatonin.

Det är faktiskt inte alls alla länder som har receptkrav på just Melatonin men i Sverige så går det inte ens för en läkare att skriva ut rent Melatonin på recept (om det inte heter Circadin och är 3 gånger så dyrt förstås) trotts den fria förskrivningsrätten.

Jag är djupt imponerad över hur oerhört mycket läkemedelsbolagen fortsätter att styra och ställa som de vill, givetvis i klädseln av något pseudovetenskapligt förkläde. Varför staten inte satsar mera pengar på forskning om vad som håller människor friska är ett mysterium, inte bara sjukvård utan även friskvård bör forskas kring. Och den forskningen bör inte styras av enbart intressen som vill tjäna pengar för egen del.

Staten kanske ska vakna någon dag och inse att den faktiskt finansierar stora delar av läkemedelsbolagens forskning men kontrollerar den inte alls, så nu betalar staten för att de självtillfredställande intressena skall tillfredsställa sig själva än mer. Skulle det inte vara bättre om staten tog ansvar för forskningen och styrde den i stället för att bara betala för den indirekt via de höga läkemedelskostnaderna?

Skillnad på melatonin och melatonin
Melatonin och Circadin
Det naturliga sömnhormonet blir svårare att skriva ut, men då får läkemedelsbolagen kränga sina guldkalvar: De härligt beroendeframkallande sömnmedlen i stället, ack ja allt är som vanligt … I vilken bransch har man lika trogna kunder?