Etikettarkiv: kognitiv dissonans

Varför inte knarka på jobbet och i skolan?


Tystnaden ekar
Tidningen Sydsvenska var först ute på detta varvet med att kunna konstatera att allt har för och nackdelar i artikeln där de också konstaterade att många forskare var dopade och också har varit det en tid. Vi bloggade om det och undrade lite försynt och blygt varför inte den vanliga såhärskanibeteer-mobben röcko ut med all sin pölsamoral och fick dåndimpen, men ett eko av tystnad hörde vi i deras ställe. Samma personer skrek att det var olämpligt att medicinera barn till ett normalare liv, med bättre chans att hänga med i skolan etc, var nu helt tysta. Varför. Varför inte lagra den djupa ologiskheten i det hela, som det hot mot folkhäsan det faktiskt är. Det som arbetar mot barnens hälsa, vad arbetar de egentligen för?

Det verkar ok att dopa vuxna forskare och stridspiloter men inte att hjälpa barn. Intressant logik, vart finns den någonstans? Ok då vi går lite närmare och undersöker vilken mekanik som ligger bakom, tänk om vi nu bestämde oss för att vem som helst ska kunna få knarka fritt på dessa substanser och att de inte längre bara ska användas av behövande barn som ofta har ett statistisk säkerställt helvete framför sig. Vad säger ni kan det vara värt ett expriment, för att se vad som händer?

Låt oss göra ett experiment
Låt oss säga att vi låter några forskare kräva att knark ska släppas fritt och att centralstimulerande preparat ska finnas gratis och receptfritt på apotetket, eller hos livsmedelshandlaren, eller förresten …. Gratis kanske är att ta i va? Låt oss säga att vi nöjer oss med att det ska finnas receptfritt tillgängligt, vad tror ni kritikerna till att hjälpbehövande barn får samma substans säger nudå? Just samma personer som skrek i nazistideologiska varningsfärger och gärna tog upp gamla oförätter sedan tusentals år tillbaka, tror ni de går i taket på samma sätt som när värnlösa barn blev hjälpta? Skriv gärna ned vad du tror. Om vi nu säger att vi startade experimentet för 14 dagar sedan och artiklarna börjar strömma in en efter en som en direkt konsekvens härav, men ingen reagerar…. Vilken slutsats är då rimlig att dra av det hela? Att de bara ville att de utsatta barnen inte skulle få hjälp eller finns det någon annan rimlig slutsats att dra inom räckhåll för förnuftet? OK! Låt experimentet börja – för det är väl ett experiment?

Knarka på jobbet och i klassenvarför inte?
Vi låter Scientific American gå i täten och säger att det är ok att ta knark på jobbet och i skolan! Samt erbjuder nu de som skrek sig fördärvade angående barnens medicinering lite intressant förströelseläsning. Tänk om några tidningar till hakar på och skriver: ”Brain Boost” Drugs: Beginning of End of Drug War. Kriget mot drogerna är slut, samhället måste vakna och inse det.

Society must respond to the growing demand for cognitive enhancement. That response must start by rejecting the idea that ‘enhancement’ is a dirty word, argue Henry Greely and colleagues.

Tänk om någon får för sig att låta hela nyheten sippra ut från någon högstatusblaska i grötvärmen, bara för att på avstånd se vad som händer bland förståsigpådjuren i den socialantropologiska naturen. Nature : Towards responsible use of cognitive-enhancing drugs by the healthy

An evidence-based approach is required to evaluate the risks and benefits of
cognitive enhancement. At a minimum, an adequate policy should include
mechanisms for the assessment of both risks and benefits for enhancement uses of
drugs and devices, with special attention to long-term effects on development
and to the possibility of new types of side effects unique to enhancement. But
such considerations should not lead to an insistence on higher thresholds than
those applied to medications.

We call for an evidence-based approach to
the evaluation of the risks and benefits of cognitive enhancement.

Till slut kanske vi ser en Svensk blaska servera oss nyheten och äntlugen kan bli lite förvånade, eller vad tror du. Kommer vi att få se texterna nedan?

”Mediciner som Adderall och Ritalin kan användas för att förbättra en persons kognitiva förmågor och nu vill en rad forskare att de ska få användas utan recept.”

Vem reagerar?
Vad säger vår skyddsjungfruelighet om våra lågavlönade forskares inlägg, är det dags att gå ut i en häxprocess mot dem? Eller räcker det med häxprocessen mot de värnlösa barnen med ett statistiskt sannolikare helvete, än de flesta andra? Att militären har använt amfetamin i långa tider är ju ingen större hemlighet det gjordes i Desert storm, Desert Shield osv, men det verkar ju inte vålla några bekymmer för våra högmoraliska förståsigpåare som ska berätta för andra vad de ska göra, så frågan kvarstår varför i helvete då? Jag skulle nu vilja veta om diagnosen adhd är en stämpling, vad är det då att få en liten söt bomb på några megaton på näsan från en pilot som fått amfetamin för att inte bli uttråkad under de långa och ofta mycket prövosamma bombpasssen i de hypermoderna stealthplanen, har detta faktum undgått radarn? Vad ska cargokulternas känguruer gör nudå? En ny hoppfull superapostel med hård stjärt och antistatiskt socialarmband…. eller vad händer?

Vad säger bloggens skyddsjungfru: Eva Kärfve?
Har du några kloka ord att kommentera denna svåra fråga? Varför är du så tyst nu när det är våra lågavlönade forskare föreslår att de ska få lättare tillgång till droger, under det här högst teoretiska experimentet, för det är väl ett experiment? Att substansen inte längre bara ska användas av behövande barn. För visst är de alltid lättare att ifrågasätta de svaga barnens rätt till hälsa, än alla andra?

– Tystnaden dånar genom socialpedofilins alla autostrador och ängar –
Schackeli boomeli bangeli, eller är det tvärtom?


Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, Amfetamin, Metylfenidat, Forskare, microblog, Vuxna, Barn,

Karin Johannisson hör du mig?

En arkeolog kommer till kulturantropologin om 1000 år

Skrev för några veckor sedan ett mail till Karin Johannisson och undrade om hon hade något bra svar till Mathew 15 år som undrade lite försynt hur någon kunde säga vad han inte hade, hon har ännu inte svarat. Om det beror på en kultursjukdom som plötsligt och helt oförhappandes drabbade henne vågar jag inte svara på men en lite modest påminnelse kanske snart är på sin plats. Men det kanske känns bäst att strö förnekelser som pudersnö lite grand från ovan och slippa ta en öppen debatt med verklighetsanknytning i stället för en lite von oben korsstygnssemantisk pepparkakspudding där allt är möjligt, för att man är så god med sitt himmelska pärlemorsflor?


Finns det någonstans inom idé och lärdomshistorian utrymme för sin egna insats som stigmatiserare och förnekare av rätten till en adekvat vård? Lite självkritik någon dag eventuellt kanske? Eller får översteprästinnans ord om vad som är verklig sjukdom eller bara en ren kultursjukdom inte sättas ifråga av den verklighet som drabbas av dem? Vad är det då för skillnad på de hon kritiserar och henne själv i semantisk mening? Vad är det som säger att det inte är just förnekelsen av sjukdomen som drabbar värst?


Vad styr tron om vetenskapen?

Blev just uppmärksammad på SVD´s lysande artikelserie om trosmässiga element styr vård och behandling utifrån kliniska perspektiv men även utifrån personens egna värderingar. I händerna på gud och svensk psykiatri heter en av artiklarna som är ett lysande exempel på hur allt annat än vetenskap styr vården vilket även

messigahvar temat artikeln nedan fast ur ett något annorlunda perspektiv.

Att landet du bor i också styr vilken diagnos du kommer att få med ett visst knippe besvär har också uppmärksammats vilket är extremt bra om vi någon gång ska komma till botten med vad de så kallade kultursjukdomarna egentligen är, enligt mitt förmenande kan det vara precis vad som helst som just den kulturens överstepräster inte känner sig speciellt mogna att acceptera och normalt har det alltid varit svagare grupper som drabbats av den stämpeln, vilken givetvis är en mycket brutal stigmatisering men sätts av förståsigpåarna som själva inte har något bättre att komma med bara för att ”förhindra stigmatisering” Jo vars…Trovärdighet?

När forskarna nu närmar sig pudelns kärna kanske vi ser den himmelska lockelsens ut rensning? Marco Scarpinati Rosso, är ingen barberare från Sevilla men väl överläkare på Transkulturellt Centrum i Stockholm och doktorand vid Karolinska institutet säger: – Det är för ­tidigt att påstå att 80 procent av alla diagnoser för människor från andra kulturer skulle ändras om vi ställde särskilda kulturfrågor. Men om det är en skam att tala med en psykiatriker hur ska man då kunna slåss för sin rätt mot en psykiatrikers godtycke, den frågan tas inte upp till sin spets men är nog viktig att kunna få ställa.

Men visst är det intressant att se att det är ganska många tillstånd som kan grupperas in som kultursjukdomar, själv frågar jag mig vilken diagnos vi ska sätta på dem som tvångsmässigt har förhindrat sina medmänniskor att få en adekvat vård på grund av att de hellre velat marknadsföra sin bild av kultursjuka? Det ligger mycket pengar och ära i att kränga sin bild av verkligheten som socialantropologerna mycket väl vet men sällan säger rakt ut. Men vad säger idé och lärdomshistoriken egentligen om sin egen spegelbild?

Medan  förklaringens gudomligheter slåss så lider människan. De är också de svagaste som drabbats värst och de är de som betalar priset av gudarnas lekar. Det är förvisso viktigt att belysa det fundamentala godtycket i psykiatrin men även när den för en gångs skull lyckas göra något bra. Men nu vill jag också vara med och flumma runt litegrand kring människors hälsa.

Kulturantropologisk logikarkeologi?
Några tusen år efter att dagens kulturantropologi dött ut då kanske jag (tänka sig lilla jag, va) kommer med ett gäng arkeologer och inspekterar dagens verklighet, kan vara spännande att se och framförallt hur mycket vi ska lämna åt slumpen för vårt egna tyckandes skull, om vi råkar hitta en utav urinoarerna och hängrännorna från rummen med uttrycksporslin, (det tidevarvets mest putsade stol) då kommer vi snabbt att kunna dra slutsatsen att er kulturella gärning berodde på era magiska tankar om de gröna stenarna efter att ha börjat analysera hängrännornas alla gröpta småstenar. Vad säger ni om det jordens alla urinevånare och kära dödskallar Jag säger som ni: Jag gjorde det för eran skull. Den stora kultursjukdomen är förnekelsen säger en del och jag ser ingen anledning att tvivla till det, efter att ha varit med att skriva lite om adhd historiken finns det ingen anledning att ändra uppfattning, tvärtom, i hur många tusen år har gruppen med adhd fått stå utanför samhället egentligen?

Våra fantasier om er hängränna
Måhända hittar vi sedan en serieblaska med stålmannen från eran tid, då kanske vi inte behöver fantisera mer, då kan vi lugnt dra den vetenskapliga slutsatsen att er hegemoniska gudomskult berodde på en ren pisskultur där ni var rädda för det gröna, skövlade jorden och la gröna pissstenar i rännorna av rent ockulta skäl. Sedan tillbad ni en Superman som rimligen inte fanns annat än som en direkt avbild till det ni så haft önskade att ni kunde. Några få alkisar hittade vi på en fossilerad DVD de skrek i parkbänkarna: Visst super man, visst super man!

-där ser ni vi har fångat nycklarna till er kultur, den kvittrande kackaduans pappegoja. Nog Superman, visst fan superman.

messiga adhd

Tills dess
Tackar jag djupt för den kulturella välgärning som det är att gestalta ADHD fenomen med allt sitt salt, bröd och aska, filmen: Mitt huvud är en torktumlare visade med kött och ben att personer med adhd minsann har för och nackdelar som alla andra. Det allvarligaste man kan göra mot personer i den som i många andra grupper är självfallet att förneka dess svaga sidor. Att journalister och författare kan lämna sina vanliga begreppsbarn och dampiga och gomspaltade horungar bakom sig är bra, än bättre är de när de lär sig att teckna verklighetstrognare porträtt av personer som har både för och nackdelar, Pelle Fosshaug till exempel. Är det inte bättre att skildra verkligheten som den är.

Om det nu finns starka genetiska orsaker till adhd är det då inte en exemplarisk rasbiologisk skiktnings inventering att direkt förneka existensen av problemgrunden eller att kalla den något som rimligen inte ska behandlas? Vi ställer frågan direkt till Karin Johannisson Professor i idé och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet. Vad säger dina senaste mätningar Karin? Den förintelse som rent statistiskt verkar möta personer med obehandlad adhd hur ska den lösas? Koncentrationsläger för problembarn?

Har du funnit den genetiska grunden för fenomenets förnekelseproblematik, eller nekar ni till att just förnekandet av människors problematik är det som ställt till mest oreda?

Att hävda att andra mäter är intressant, frågan är hur man kan komma fram till det utan att själv ha mätt. Ytterligare ett exempel på moderniseringen av ett tankeideologiskt sparbeting?

You 2 baby?
Öhörru förresten Karin jag skrev till din författarkollega Eva Kärfve tidigare och frågade om hon ville vara med att skriva adhd-historia, men hon var lite bizzy serru. Du kanske har tid då Karin? Eller är du också lite Bizzy just nu? Eller vill du dansa litegrand mä mäj, utmed historiens branter och varför inte se hur kultursjukdomarna började uppträda på Sveriges radio och tv runt 1940, kanske till och med förstå varför? Eller är den debatten om förnekelsens historia allt för infekterad för de blinda fläckarna i ett öga som inte vill se?

Statistiken, Sandmjölet och fårorna efter likrantningens obevekliga gjutjärnshjul, ingröpt på de sociala bergsmassiven till krematorieskorstenens matematiskt urskiljningslösa bolmande, där de svaga och stämplade stektes först, har du sett röken av den?

Kanske den mentala tandflossens trådar passar här bättre. Något du kan läsa i taxin på väg till och från idéhistorians alla meandrande krumbukter i urhistoriens vinglag. Språkets säd, eller lite vad som helst härifrån till Tjotahejti?

???

Tidelagets värmande tankespråk?

Svar till Fredrik malm riksdagsmotion vilken också omskrivits här.
En härligt stereotyp motion utifrån väldigt enkelsidiga aspekter är lätt att travestera kring.
Självklart ska vi ha slakt utan bedövning i religionens namn, varför inte lite tidelagsinstitut också? Allt måste ju verkligen få ske i religionens namn eller hur? Dödandet och konsumtionen av djurets likdelar måste väl ändå vara värre än att bara knulla djuret och låta det leva, eller vad säger ni som vet allt? (det är väl tillåtet att fråga, va)

Subversion 2

Av allt oheligt hycklande som människan någonsin gjort torde de heliga krigen eller motiveranden av sjukliga företeelser med religiösa förtecken vara bland de vidrigaste. Likätarna må hävda att djurhållning och dess lag är en vetenskap och inte en tro, men vill de tro på det vetenskapliga faktumet att en död kropp är ett lik, vilket gör dem till likätare?
Vart går gränsen för en sadistisk likätares verklighetsbilder?
Vill de bara välja och sovra lite sött ur vad det som kan kallas vetenskap, vilket inte är egentlig vetenskaplighet utan en selektiv neglektmekanism. Med tanke på att det är frågan om slakt som inte är nödvändig, utan som utförs styrt av nöjet att äta likdelar, så kan vi väl göra någon lag som vi kallar djurskydd, låter inte det jättebra? Men framförallt logiskt.

Värna minoriteterna

De skulle ju vara för sorgligt om judebögarna i Hässleholms norra förorter inte får sin skinka i år, eller hur? Även en judisk bög måste väl ha rätt att få äta sin heliga skinka? Sak samma med de muselmanska helighetsbrackorna i Örebro centrum, visst fasiken ska de kunna få klämma i sig sin halal blodpudding i år också, vilket traditionen så, brådmoget stammande påbjuder. Och då har vi inte nämt de kristna bilmekanikernas religiösa vägsaltsförening, som just nu campar i Träslövsläge, längst den Gotländska kustlinjen inför den årliga konsumtionen av färskklubbad älgballe.

-Jävla antisemitiska homofober som inte låter oss slakta djur som känner verklig smärta, så jävla kränkande, va? Det högmuslimska nunnornas helgonamortel måste väl också kunna fyllas med den heliga blodpuddingsmeten vilken ingår i just deras speciella religionsutövning, eller vafalls? Bomber och granater, så upprörande. Och ska inte den kristna vägsaltsföreningen få kunna visa vad ett fälgkors verkligen är till för och få smäkta lite på sin årliga sälta? Det är verkligen förjävligt om de inte kan få utöva sin religion, vafan är det frågan om för nätverkande minoritesförföljelser, kuk lux lan eller?

Det kanske är dags att starta en ny religion?
Men låt oss fundera på vad vi ska bli kränkta över och hur vi kan skola våra lärljungar till att döda -utan att känna glädje- för att sedan förklara dess nödvändighet, utifrån färdigrullat industriperspektiv. Slicka mina läppar och sjung vanepsalm 365 ur:Rondellen runt solen: Bildelsatlas 18, Homoecconomicus genetica 22. Den dagliga lögnen.
Klart att alla ska kunna äta likdelar bara för att värna de svaga minoritetsgrupperna, eller hur va? Dessutom måste vi kunna försäkra oss om att djuren verkligen dör blodfattigt SAMT känner smärta.

-Naturlich!

Att sedan en del grupper inte ens får någon vettig vård i Sverige kan vi flerfaldigt ignorera, enligt gammal tradition! För vad är hälsa och omtanke när det kommer till religion och dess gamla sedvänjor.

-Visst jag kopplar, lite mera te?

FRA gest ställningen

DAMP ned som en hovrande meteorit i medvetandet: Övervakning. Javisst! Givetvis ska vi ha mer övervakning, det kan ha massivt fördelaktiga konsekvenser för demokratin, folket och de mellanstatliga förehavandena.

Klyftig analys?

 

Vilka skall övervakas
De personkretsar där massmorden emanerat från där världskrigen startat från, bör självfallet ha en extraordinärt stor dignitet, när det gäller logiskt renodlat övervakningsvärde. Den haltande logiken som styr de största folkmorden, hetsat mot de svagaste och förringat dess lidande bör övervakas. Likaså urlakandet av folkhälsan.

Regeringen förefaller lida av ett kognitivt funktionshinder när de inte verkar inse varifrån de största hoten har emanerat. I riksdagen sitta väl fortfarande personer som hyllat de största folkmördarna av alla. Stalin, Pol Pot och den gode Mao. Ska man skratta eller gråta, kan man älska eller förlåta?

Världen är upp och ned, tankarna bak och fram så nu verkar styrningen inte veta ut eller in. Logik bristen blir extra tydlig när det kommer till syftesanalysen av FRA´s eventuella hjälp för Svenska soldater i Afghanistan vilket framfördes som ett argument i debatten och också uppmärksammas i SvD.

Kognitiv bearbetning
”25 års erfarenhet av att utvinna resultat med söksystem i internationella dataströmmar” (dn debatt) tja, vart är resultaten från de senaste 10 åren då? Är de för känsliga för att förtälja till det svenska folket som ju trotts allt bara är uppdragsgivare och finansiär?
Varför inte inse att ett hemligt meddelande om krig kan se ut hursomhelst och att man knappast kan utgå från språkhandbokens socialkognitiva design eller den knullnormativa diskursens alla prefabricerade tankespår. Vilken förfärligt inavels tanke att tro sig kunna se vad andra menar, när staten själv inte ens kan övervaka sin egna semantiska tankelogistik; hur ska man då kunna spana mot främmande hotbilder vilka kommunicerar enligt okänd princip med okänd avsikt och okända mål, vid okända tidpunkter?

handsome clockwork or just watch?

Varför inte börja med att övervaka staten och dess ledning? Det är väl från de personkretsarna de största folkmorden emanerat? När det gäller all systemövervakning så är ju självfallet styrkretsarna vilka primärt ska övervakas, med sin konsekvens riktning. Om man skall övervaka en båt en bil eller ett flygplan så är det fortfarande styrningen och dess konsekvenser som skall övervakas, knappast stolssätena i kupén?

Skulle det vara ologiskt att införa dödsstraff på skapandet och underhållandet av en krigsmakt? Eller obligatoriskt dödsstraff på misslyckade självmordsförsök? Det skulle vara intressant att veta vad signaltrafikens experter säger i dylika frågeställningar! För FRA kan väl övervaka logistiken bakom sin egna upphovsrättsliga grundvalar och kommunikation i allmänhet? Eller saknar FRA förmågan att analysera varifrån den verkliga faran kommer och utgår bara från pastejkökets gamla traditionella husbock? Vilket i ovanstående resonemang utgör en fara för staten på lång sikt; symtomen eller upphovet till dem, hur skapar FRA sin verklighetsbilds sociala berättigande och vilka är de vanligaste tolkningsföreträdena? C4ISR eller nått.

Övervaka folkhälsan
Övervaka de ologiskt nedskärningarna i skolan vilka kan grundlägga ett livslångt utanförskap. Eller hur kortsiktig besparingsiver blir en kostsam läxa, vilken verkar vara synnerligen svår att lära för den blinda statens punktinsatser.

Övervaka vad energin tar vägen för de som inte kommer in på arbetsmarknaden. Om E = MC² då måste kanske den relativa och alternativa arbetsmarknadens tillväxt också övervakas konsekvens analytiskt och då kanske det inte alls är så konstigt att MC-gängen bara växer, när utanförskapets energier bara frodas, vem ska då utföra spaningen för polisiär räkning?

Hotet mot nationen?

Vad kan vara ett större hot mot samhället än dess blindhet inför det utanförskap det skapar? Kan inte någon socialkognitivt väl bemedlad FRA expert svara på den frågan?

Varför inte anlägga riktigt tung eld mot det gamla tänkandets hireoglyfer. Tittar man rent statistisk finns det enorma vinster på att studera det som mest hotar medborgaren i riket. Trauma är vanligaste dödsorsaken för svenskar under 44 år, det går självklart att förebygga detta genom att avlyssna den verkliga ohälsans orsaker och förutsägbarhet.

Varför inte avlyssna den verkligheten som dödar flest Svenskar och som föder mest ohälsa? Är det inte ett hot mot nationen?