Måste veta mer om SLC6A3. 1 2 3 4 5
Måste omedelbart ha en massa gratisartiklar om SLC6A3
Jag kräver att få veta mer om SLC6A3 och hur man köper antikroppar etc.
Nej tack, det räcker, tag mig till Wikipedia och deras sida om dopamintransportörer SLC6A3, Wikipedia är alltid bättre än lördagsupplagor av budgetbloggarnas sunkartiklar.
Några olika röster om adhd
New York Times gjorde tidigare i somras ett litet specialreportage om adhd och intervjuade några personer om hur de tyckte livet fungerade. De har lyckats med konststycket att fånga lite av den brokiga skara som har en enorm bredd och ganska olika utgångspunkter, grad av problem, strategier och responser….. Utan att för den skull bli lika hysteriskt svartvit som vi blivit vana att se pressen belysa adhd. Även om det är påfallande många i gruppen verkar tveksamma till medicinering.
Annorlunda, som jag
Skönt med lite nyansering i stället för den polarisering vi vant oss vid när det hänsynslösa översitteriets proffstyckare ska säga; att det inte är något fel på oss, om vi bara tar ut amalgamet och äter blomkål så ordnar sig allt, men gör det verkligen det? Eller var det bara andra personer som ville runka av sig sin floskelartade moralsås i örona för att tillfredställa sig själva och sin egna privata tro? Med våran hälsa som insats, sköna typer va.
Personerna i inslaget har ganska så rejält olika inställningar till saker och ting, många aspekter på både det ena och andra, det är inte bara trevligt att höra utan jag tror det är lärorikt för alla att se gruppens enorma bredd, hur olika allt kan vara, precis som för personer med andra åkommor som vid första blicken kan vara exakt lika men ibland är varandras motsatser. närsynta, långsynta, astigmatiker, eller bara helblinda. Det skapar utrymme för den värld som andra tidigare ville att ingen skulle se. En värld som doldes genom brutala förnekanden av deras mänskliga rättigheter.
Förneka och göm
Det är inte så hemskt många år sedan personer som satt i rullstol gömdes så fort familjerna fick gäster, de fick inte gå i skolan eller komma ut. Då det inte liksom var fint att sitta i rullstol, man skulle skämmas. Mekanismen bakom denna skampåläggning tycker jag är av mycket stor vikt att vi tar upp och visar, vilka som gjorde den grava förnekelsen möjlig och hur de gjorde det. Något kanske man kan lära sig av den historian?
Reportaget ovan är ändå såpass bra att den uppenbara missen att de inte tar upp den största kultursjukdomen av dem alla, språket och vad dess ibland väldigt förljugna bokstavsbarn orsakar för den med ett öppet hjärta kanske inte märks med en gång, men den känns. En begreppsförstockning när många ska utbildas i priset på allt men inte i värdet på något.
Människan är uppenbart begränsad i sin förståelse för andra, inte bara från de ”sjukas” sida.
Donkey shot och väderkvarnen
-Hur kan de säga att de jag har inte existerar
säger den siste killen i reportaget.
-Jag tror att miljoner av människor i den mörka tysthetens djupa desperation har tänkt precis samma sak, ett fruktansvärt eko av maktlöshet, skapat av den hänsynslösa brutaliteten i att förneka andra människors sina verkliga levnadsvillkor, tillkortakommande och privata helveten.
Inte vill någon skrika jag är minsann handikappad och har ett helvete…. Så just därför är det en väldigt lättystad grupp, som det gång på gång begåtts grova övergrepp på under historiens gång. Vem vill skrika i tidningen jag är handikappad och nu har jag dessutom fått reda på att jag inte är det av någon jävla proffstyckare som har tagit sig tolkningsföreträdet till den verklighet jag är tvungen att leva i och tror sig veta mer än mig, om mitt eget jävla liv.
Vad är en vidrig varelse? vad är det för skillnad mot det och att våldta en person som är stum? Den har ju inte sagt nej, eller hur? Men helvete, vad är det egentligen frågan om?
-Hur kan de säga att de jag har inte existerar
??? ???? ????? ?? ?? ??? ? ?? ???? ???
comment peut-on dire que ce que j’ai, n’existe pas?
Hvordan kan de sige, at hvad jeg har, ikke eksisterer?
how can they say that what i have, does not exist?
miten he voivat sanoa, että mitä minulla on, ei ole olemassa?
??? ?????? ?? ???? ??? ???? ??? ???, ??? ????????;
??? ?? ?????? ???? ?? ?? ?? ??, ?? ?????
?? ???? ??? ?? ????? ???? ???? ??, ???????? ??? ???? ?? ?? ???? ????
hoe kunnen ze zeggen dat wat ik heb, bestaat niet?
bagaimana mereka dapat mengatakan bahwa apa yang saya miliki, tidak ada?
come possono dire che quello che ho, non esiste?
?????????????????????????????
Com poden dir que el que tinc, no existeix?
?????????????
??? ??? ?? ? ??, ???? ?? ?? ? ? ????
to, k? vi?i var teikt, ka tas, kas man ir, neeksist??
w jaki sposób mog? one powiedzie?, ?e to, co mam, nie istnieje?
como podem dizer que o que eu tenho, não existe?
paano maaari nilang sabihin na kung ano ako may, ay hindi na umiiral?
Wie können sie sagen, dass das, was ich habe, ist nicht vorhanden?
??? ??? ????? ???????? ? ???, ??? ? ??? ?? ???????????
?? ???? ?????? ???????? ??? ??, ?? ? ??? ?? ??????
För varje andetag kroppen ut. Ett hjärtslag brett. Livet.
Kärlek SEO Hör.
Med den nu äldsta kända ADHD historiken
In 493 BCE, physician-scientist Hippocrates described a condition that seems to be compatible with what we now know as ADHD.[citation needed] He described patients who had ”quickened responses to sensory experience, but also less tenaciousness because the soul moves on quickly to the next impression”. Hippocrates attributed this condition to an ”overbalance of fire over water”. His remedy for this ”overbalance” was ”barley rather than wheat bread, fish rather than meat, water drinks, and many natural and diverse physical activities.”[81] (länkar etc är borttagna pga av att de numera är inaktuella)
Det finns nog en del att säga i den frågan vad det lider. Att hänvisa till en massa citat ur en bok som ingen hittar är lätt, att visa vartifrån man citerar med bilder och hänvisningar är mycket svårare och tar längre tid.
Vetenskaplig etik
Vi har redan tidigare skrivit om horandet med forskningens integritet och horgubbarna som förser sig med pengar som de sedan självfallet inte redovisar. Det ligger mycket stålar i skenheligheten som vi brukar säga. Läkemedelsbolagens uppgift är att tjäna pengar till sina aktieägare någon annat drivintresse förefaller svårt att se, även om det naturligtvis skulle vara extremt lönsamt för ett bolag att profilera sig som folkets bästa vänner osv. NU börjar det äntligen hända något, men bara i USA! Här hemma simmar alla som vanligt i den lilla ankdamen och tror att allt är frid och fröjd, när granskning efter granskning visar att det inte är det. Läkemedelsbolagen ibland kallade Big Pharma är en fet grupp med grundintresset att tjäna pengar – hur kan man missa det?
Etik vs. Pengar
Resultatet av den grundinställningen har gång på gång visat sig när det gäller mörkandet av forskningsresultat, mörkandet av incidensrapporter, mörkandet av biverkningsprofiler, ”olyckliga förseningar” när biverkningarna ska rapporteras till kontrollorgan osv. Sammantaget så påvisar det självfallet ingen genuin respekt för forskningen som vetenskap, snarare en passande och gynnsam kostym för läkemedelsbolagen att begagna för att kränga sina nya produkter, när det passar. Varför skulle annars läkemedelsbolagen lägga mera pengar på marknadsföring än på just forskning? Forskningen används således inte sällan som en täckmantel för att kränga produkter som forskats runt på ett sätt som inte kan anses vara vetenskapligt om till exempel de ”dåliga” resultaten (Förskrivaren 4_03 – Från Google Dokument) av ett visst preparat tillåts att försvinna medans de positiva studierna finner dagens ljus och tidningsredaktionerna med en svindlande fart. En mycket udda vidareutveckling av cargokulturens trosinriktninghttps://www.lj.se/info_files/infosida26494/forskrivaren_nr_3_2005.pdf
Den psykomentala doping elitismen breder ut sig alltmer och många av forskarna är själva inte speciellt sällan dopade, vilket aldrig har varit någon större hemlighet. Men i ställningskriget talar man sällan om den mentala skyttegravskosmetikan eller de kognitiva protesernas egentliga inälvsfett. Här i världen skall den normativa förfettelsen härskna. What comes around goes around.
Omvändelse inför galgen
Läkartidningen berättar lite om toppen av det isberget i en artikel av Fredrik Hedlund. Som också mycket milt tar upp den plötsliga omvändelsen inför galgen som vi kan se från läkemedelsindustrins sida. Dock tar han inte med ett enda ord upp behovet av en forskning som utgår från folkhälsobehovet och inte försäljnings och avkastningsbehovet, eller hur en medicin som verkligen skapar oberoende sällan är lönsam. Eller sina egna artiklar om hur synnerligen ovetenskapliga metoder kombineras med vetenskapliga för att tjäna så mycket pengar som möjligt trotts kunskapen om att människor mycket sannolikt kommer att dö på grund av det. Cynism är bara förnamnet, här snackar vi stålar över lik. Men det var väl ändå inte första gången? Andra eller tredje?
Läkemedel har vi fortfarande inte sett. – Det är medel som läker!
När Socialstyrelsens något lame chef gick ut och menade att många bär skuld för att äldre människor får felaktiga och för många läkemedel, då kan man undra om han förstod vilken roll den enkelsidiga messyrforskningen egentigen har! Man forskar enkelsidigt om en eller ett par aspekter av helheterna, med bara det som är gynnsamt förs fram i marknadsföringsbudgetens maximerade floskler: som renaste vetenskap, när det i själva verket är en partsinlaga av några aspekters inte sällan försumbara delverkan vilken sedan förstoras upp. Verkligt kritisk forskning ifrågasätts ibland ganska hårt inom flera branscher, ett mycket olyckligt indicium.
Det har inget med en vetenskaplig grundsyn att göra. Det har snarare att göra med ett utnyttjande av vetenskapen som naturalistiskt opartiskhetsargument när det passar, samtidigt som man döljer den vetenskap som inte passar. VILKET ALLA I BRANSCHEN MÅSTE VETA.
Politisk neddrogning?
Chefen för socialstyrelsen skriver i Svenska Dagbladet att: ytterst är det en fråga om politik att gamla drogas ned kan vi fråga oss:vart vi då har våra politiker. Och sedan är det väl för helvete inte någon fråga om politik om våra äldre drogas ned med för många mediciner – det är en renodlad fråga om vansinne! Hur fan kan Socialstyrelsens chef vara så infernaliskt korkad, oekonomisk hänsynslös, bombastisk känslokall att han kan tro på det?
Det behövs politisk styrning av forskningen
Uppenbart så har intressenterna svårt för att självmant göra vettiga insatser, eller väljer att göra dem först inför galgen. Det politiken måste tillse är att skärpa upp de etiska grundreglerna för forskningens vetenskaplighet och inte som i dag lämna vidöppna dörrar för att missbruka forskningen eller bara använda den som ett svepskäl för att vinna försäljningsframgångar.
Vidare bör forskningen självfallet styras av folkhälsoekonomiska incitament, vafan annars?
Medborgarna i landet eller någon annat land har inget intresse av att vara läkemedelsbolagens små mjölkkossor, som aktieägarna ska profitera på. Läkemedelsbolagen är väldigt duktiga på att föra fram att de dyra priserna på medicin är pga. av den höga kostnaden för forskning och utveckling. Konstigt att de glömmer att berätta att kostnaden för marknadsföring inte sällan är högre än den för fou. De glömmer också att berätta att profiten till aktieägarna är en större samhällskostnad än den för forskning och utveckling. När regeringen talar om forskningsfinansiering inser de inte då att Sveriges medborgare finansierar läkemedelsforskningen på ett ofta helt okontrollerat sätt? Utifrån ett försäljningsperpektiv och inte inifrån ett follhälsomässigt motiv.
Är forskarnas alltmer tilltagande mentala doping en del av det ovetenskapliga förhållningssättet?
Mycket glömska när det passar. Och sedan inte att men de glömmer aldrig den stora propagandaapparaten som ständigt berättar hur vetenskapliga och opartiska de är för att hj?
?lpa till överallt… faan va fiiint å gulligt va?
Alexander Crichton berörde i sin bok, svårigheten för personerna med den ’mentala rastlös heten’ att filtera bort intryck och hur överkänsliga personerna var för olika händelser som inte verkade påverka andra i alls samma omfattning.
Alexander Crighton lämnade också några porträtt av personer med den ”mentala rastlösheten” och lät patienterna själva beskriva tillståndet: – They say they have the fidgets.
Vi kan komma ihåg att på 1800-talet förekom det nästan inte alls att man talade om mentala problem från ett biologisk eller fysiologiskt perspektiv. Så ur den aspekten var Crichton något av en pionjär. Hans verk påvisar en slående likhet med dagens problembild ’the incapacity of attending with a necessary constancy to any one object ’ mental rest-lessness, or the ?dgets.
Oförmågan att kunna styra sin koncentration och upprätthålla dess kraft under en längre tidsperiod.
Alexander Crichton är därmed den förste personen vi känner till som så tydligt påvisat samma fenomen som vi kan se idag på en del barn och ungdomar som adhd. Nästa avsnitt om historiken kommer att förflytta sig en bit framåt i tiden till det nittionhundrade seklets början. Till ett England som till genomgått några grundläggande reformer sedan 1870 och nu stod redo att möta den nya tidens krav.
Ett kuriöst faktum är att den skarpsinniga Alexander Crichton fick Titanjärn uppkallat efter sig som Crichtonit.
ADHD historia på Svenska
ADHD historia Del 1 Alexander Crichton
ADHD historia Del 2 Alexander Crichton
ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still
ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine
The English history of ADHD
Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton
Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still
Anders Sandbergs kollega Nick Boström, också han svensk filosof i Oxford-exil,
menar att även en liten höjning av många människors kognitiva kapacitet – deras
intelligens, alltså – skulle kunna få enorma gynnsamma effekter för samhället,
eftersom det finns ett nära samband mellan intelligenskvot och bland annat hälsa
och inkomst. – Får vi fram något som kan öka den effektiva intelligensen hos
befolkningen, har det en enormt stor betydelse, säger Anders Sandberg.
Men vem beskriver de verkliga tveksamheterna?
Aldrig berättar tidningarna om hur B2-stealth bombplanen som osynliga tvärviggar över Bagdads hängande trädgårdar, flögs fram i överljudsfart av piloter vilka i sina hypermoderna överljudsplan använde legala mediciner för att inte känna sig utmattade eller förlora koncentrationen under räderna, när de precisionsbombade sönder flera av utedassen längs den anrika Tigris stränder, eller vad JFK hade för gemensamma medicinvanor med Winston Churchill och Adolf Hitler? Men helvete pedofiljournalisterna vill mycket sällan skildra den delen av verkligheten. Förbättringar för de små verkar alltid vara på modet att ifrågasätta, varför inte de storas övergrepp eller godtycke och vanor?
-Jag är en äppelmunk! Ich bin eine berliner. 97% av piloterna gillade medicineringen förresten. Fly high baby.
Det hade jag betydligt bättre förstått än att gnälla för att kvinnor män och barn med betydande svårigheter skulle fä hjälp, men Svensk media kanske är på väg att mogna? Bloggen tackar med stor förvåning Sydsvenskan för ett par bra artiklar på rad nu. Med lite mer verklighetsskildran kanske vi kan få en nyanserad debatt. Inte bara något som styrs av pseudovetenskapliga drömmare som vill styra en grupp utsatta barns möjligheter till hjälp.
Medicinering är på gott och ont och de flesta jag träffat med adhd skulle gärna klara sig utan medicinering såväl som den stigmatisering som kommer från de som tvångsmässigt måste ifrågsätta diagnosen. Ser dock skarp fram emot debatten om huruvida forskare osv ska anses kunna använda droger. Var är Kärfve och alla andra kritiker nudå? Är det bara roligt att kritisera en medicinering som ges till barn som ofta har ett litet helvete? Det kanske inte är lika finkänsligt att våga kritisera de militära piloterna som tar centralstimulerande medikamentrer innan de åker och bombar ihjäl en massa okända personer i ett främmande land med en synnerligen underlägsen försvarskapacitet?
Schack boom bang?
Har eran bombastiska analkanibalism fått slut på kackerlacksspatt och glykolfenissad pistagenöt? Ska ni hitta en annan åder att suga ur? Lite förtäckt socialpedofili med skylten ”vi som vill förhindra stigmatisering, av de svaga ofta rövknullade grupperna i samhället…. Hmmm… Bara för att ni vill de och ingenting annat än för eran lilla viljas skull. Ack så finkänsligt, skulle ni misstycka att underkasta er regelbundna kontroller ert verkliga resultat pga av att vi villl hindra er stigmatisering?
Om en amfetaminkonsumerande pilot släpper någon megatonsbomb över försvarslösa individer så verkar det inte skapa någon reaktion över medicineringen. Men om just barn blir hjälpta av samma medel då reagerar ni reagerar starkt , vilka varelser är ni egentligen?
Eva Kärfve
Har du inte spökat ut sanningen med din fantasi, resultaten av dina insatser förefaller vara att hjälp till behövande barn har försenats, är du nöjd? Vågar jag ens ställa frågan: Vad som kan vara ett starkare tecken på renodlad social pedofili i ett verkligt klassamhälle än när några få personer lyckas förhindra att utsatta barn får en rimlig hälsa, bara för att de njuter av att lansera sin egen struktursociala moralkräm av vad som är rättrådigt i sin lilla jävla drömvärld, trotts att små barn drabbas av det?
-Snälla berätta det för mig!
Jag har förvisso aldrig varit världens smartaste antagligen för dum för att förstå det, antagligen är jag dessutom helt blind eller så behöver jag en unikt genial socialantropologisk navelskådarpaparazzi som belyser det hela för mig. Kan du hjälpa mig Eva, snälla?
George F Still brukar anges som den som mest tydligt beskrivit kännetecknen för det vi idag kallar ADHD och angränsande fenomenologi. Men det finns faktiskt några som gjort det före honom, de har i olika grader koncentrerat sig på olika aspekter av fenomenologin.
“An inquiry into the nature and origin of mental derangement: comprehending a concise system of the physiology and pathology of the human mind and a history of the passions and their efects, “
Stort tack till
Ett stort tack till Dr. Russell Barkley för reflektioner och material. Samt ett stort tack till Professor Stan Finger vid Washington universitetet i St Louis, för kloka och väl genomarbetade artiklar med exemplariska hänvisningar.
Det känns tryggt att skriva till en av världens mest kunniga professorer inom neurovetenskaplig historik sent en fredagskväll och en kvart senare få svar från en professor som skriver Cheers och verkar allmänt glad samtidigt som han lämnar distinkta hänvisningar och snabbt erbjuder sig att skicka behövda referenser.
Snacka om bedårande skönt avslappnad kunnighet, med en djup kärlek till kallet. Hatten av, även bocken bugar.
ADHD historia Del 1 Alexander Crichton
ADHD historia Del 2 Alexander Crichton
ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still
ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine
English
Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton
Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still
Reflektioner
Den mentala ofokuserbarheten har länge nonchalerats
Salomo Salar
Kom in igår på en diskussion om att grunddefiniera ett begrepp vi använt på bloggen ett tag nu . Var och hälsade på Trollhares blog så jag klipper in diskussionen därifrån.
…. den sociala pedofilin har alltid haft en vilja att slå mot de svagare grupperna i samhället för sitt egna nöjes skull, kanske är dags att kalla dem för vad de är?
Vad kan en social pedofili bestå av annat än att förneka gruppen en av det mänskliga värdets mest grundläggande funktioner – hälsan. Vilka varelser vill egentligen förneka andra en bättre hälsa och varför är det så?
Alltid dock i en vacker förpackning där en del argument väldigt enkelsidigt dryftas, men man kommer aldrig med något bättre än det man väljer att kritisera. Kritiken kommer således inte från vetenskapliga ställningstaganden utan enbart från att det känns bättre för de som framför kritiken, trotts att människor blir lidande av att få sin behandling ifrågasatt. Hur ska man annars kunna förklara att många med adhd fortfarande inte fått en rimlig vård?
Socialpedofilerna är duktiga på neologismer kanske är dags att svara dem? Att på de utsatta är alltid mycket enkelt, speciellt om man låtsas göra det för att bry sig…. men det säger väl alla peddon?
2 trollhare 17 oktober, 08 kl. 6:32 pm
Socialpedofili… intressant ord. Hur menar du? Att de begår sociala övergrepp mot barnen de tror sig skydda?
3 Rakel, o 17 oktober, 08 kl. 10:40 pm
Om en pedofili är asexuell till sin natur och social i sitt utförande när den förnekar någon till exempel rätten till hälsa, bara just på grund av att förnekaren själv vill det, eller får mer tillfredställelse av det då bör ju också kriterierna för social pedofili vara till fullo uppfyllda, eller vad kan fattas måntro?
tyll gärna på det kan vara intressant att grunddefiniera begreppet.
Hälsa är en av de mest grundläggande villkoren för socialt deltagande så varför skulle man inte kunna tala om sociala pedofiler?
Att sedan de påstår sig värna om barnen, det har väl pedofiler gjort i alla tider säger jag utan att ha disputerat i frågan, ville mer belysa att ordnybildningen distinkt kan visa slutresultatet av handlingens innebörder är, det är ju trotts allt bara det som betyder något i längden.
Adhdindustrin som designerbegrepp är ett försök att lifta med den autonormativitet som självbekräftar den rådande förstockningen och samtidigt går ordskräddarens vägar genom att försöka underminera antagonistens existensberättigande. För att göra en mer retoriskt närspeglande jämförelse kunde man ju säga
Pedofilindustrin har i alla tider slagits mot de svagare grupperna i samhället och hindrat minoritetsuttryck till förmån för den homogena sörjan som grundlägger den normativa sunkningens strypgrepp. Men genom att definiera sig som barnens vänner vinner de den närhet som det rudimentära övergreppet kräver. pedo betyder barn och fil den som gillar…. fint va?
Har du någon bättre definition av vad en social pedofil gestaltar är vi nog en del som är av idel öra… berätta gärna beskrivande och bra vad som egentligen bäst uppfyller kriteriet för social pedofili, kan vara intressant med lite andra vinklar.
4 trollhare 17 oktober, 08 kl. 10:42 pm
Nej, jag var bara osäker på hur du gjorde kopplingen, men jag håller med. Det är just det där att påstå sig skydda samtidigt som en skadar… väldigt bra observation!
Tackar för det, vet att P-O sedan länge använder begreppet men det kan vara intressant att se om andra personer har en avvikande åsikt om vad social pedofili egentligen är, är det någon som kan komma med en bättre beskrivning?
Nu när man ser att Moterwitchs blog har blivit raderad, påminns vi igen om hur viktigt det är att grunddefiniera vissa saker. Så vad säger ni, vad är egentligen den sociala pedofilin? Håller alla med, eller har någon en avvikande åsikt?
I fall efter fall har vi sett på felbedömningar när de gäller de neurotypiska socialkärringarnas** kunskapsnivåer. Nu senast ville några av socialkärringarna kidnappa ett barn från sin moder. Förlåt det heter visst omhändertaga barnet, när man har lagen på sin sida s.a.s.
Vilket kanske inte alltid är den bästa vägen att gå, nog för att det säkert behövs, då och då. Men maktmedlet är så oerhört genomgripande att det borde krävas större utbildning och kunskap för att få använda det. Annars lämnas det för stort utrymme till godtycklighet och andra aspekter som inte gagnar barnets utvecklingspotential eller framtid.
Men den låga kunskapsnivån kanske inte är så konstig om man betraktar kunskapsnivån hos våran egen skolminister, som gång på gång ertappas med de mest häpnadsvckande felaktigheterna, många som har dessutom upprepar år ut och år in. Till slut blev några journalister lite mer nyfiken på den neurotypiske gubben. Som vi alla vet har neurotypiska gubbar lätt för att ljuga för att få sin vilja igenom… i en dokumentärserie från SR kan vi i 3 delar följa krisen i den Svenska skolan. …. men också Skolministerns Jan Björklund s fluffiga kunskapsnivåer.
Men när han själv vill politisera sina egna insatser är han mycket noga med att framhålla att här ska det minsann ”inte användas några brickor i det politiska spelet”. Hmmm, men att använda gammal retorik och saker som för andra är heliga kanske inte lönar sig i längden? Många hål i den Schweizerosten – Cheesus.
*Notera vänligen att vi inte säger ordet socialkärring i nedlåtande mening, det är snarare ett socialdeskriptivt faktabegrepp vi har för att kunna hantera den ökade ansamlingen av fall där socialkärringar närvarar. Det ligger således ingen värdering i deskriptiviteten socialkärring.
**socialkärringarna är pluralisformen av socialkärringar och beskriver mer terminologiskt de enskilda socialkärringarna som kausalt gruppfenomen.
SPECIFIKA OMVÅRDNADSBEHOV HOS INDIVIDER MED AUTISM I PSYKIATRI EN LITTERATURSTUDIE
Sammanfattning: Autism förekommer i olika former och tillståndet karaktäriseras av att individens språkliga förmåga är avvikande och förmågan till samspel och kommunikation med andra är nedsatt. Syftet med föreliggande arbete var att genom en litteraturstudie undersöka vad som fanns beskrivet i litteraturen gällande specifika omvårdnadsbehov inom den slutna psykiatriska vården för personer med autismspektrumstörning. Sökning utfördes i databaserna ELIN och PubMed samt helsebiblioteket.no. Dessutom genomfördes manuell sökning. Resultatet bearbetades och presenteras med hjälp av Patricia Benners omvårdnadsdomäner. Resultatet visade att dessa individer har specifika omvårdnadsbehov, dock utan närmare precisering. Omvårdnadsforskningen i ämnet är ännu i sin linda. Slutsatsen som kan dras är vikten av gemensamma diagnoskriterier. Avsaknaden av dessa utgör ett hinder för fortsatt jämförande omvårdnadsforskning. Trots tre decennier av forskning har vetenskapen inte kunnat komma till koncensus om begreppen.
Särskild undervisningsgrupp eller vanlig klass? : för elever med Aspergers syndrom, autistiska drag eller ADHD
Sammanfattning: Syftet med det här arbetet är att undersöka pedagogers syn på huruvida elever med Aspergers syndrom, autistiska drag eller ADHD ska gå i vanliga klasser eller i särskilda undervisningsgrupper. I studien beskrivs de svårigheter dessa elever ofta har, vilka anpassningar de behöver samt de för- respektive nackdelar som finns med särskild undervisningsgrupp.En specialpedagog, två lärare i särskilda undervisningsgrupper samt två lärare i vanliga klasser har intervjuats och texter med tidigare gjord forskning har studerats.Slutsatserna av undersökningen är att beslutet om huruvida eleven ska inkluderas i vanlig klass eller gå i särskild undervisningsgrupp måste avgöras noggrant från fall till fall. De elever som klarar att tillgodogöra sig undervisningen och nå godkända betyg i vanlig klass bör gå i vanlig klass. Merparten av de anpassningar som rekommenderas går att göra i vanlig klass. Det krävs dock att kompetensen hos lärarna höjs och att det skjuts till mer resurser.
Asperger syndrom : I ett maktperspektiv
Syftet med denna uppsats är att genom en textanalys, granska makt- och genusaspekten i Christopher Gillbergs senare forskning gällande Asperger syndrom och högfungerande autism. Den teoretiska utgångspunkten är genusteorin och makt, med frågeställningarna; Hur visar sig makten i ett genusperspektiv? Hur visar sig makten i valet av de diagnostiseringskriterier som forskaren väljer att använda? Analysen visar att av de barn som blir diagnostiserade med Asperger syndrom är pojkarna fler till antalet än flickorna. Resultaten som belyser genusaspekten visar att flickor inte har samma symtom som pojkar, vilket kan leda till att flickorna inte blir diagnostiserade. En diagnos skapar bättre förutsättningar till att få hjälp från samhället. Möjligheten till att använda olika diagnostiseringskriterier leder till att forskarna har makt att i vissa fall välja om och vilken diagnos som ska ges. Cederlund med flera (2008) presenterar Gillberg och Gillbergs diagnostiseringskriterier som de som ligger närmast Hans Aspergers egen beskrivning av syndromet från år 1944. Många frågor har uppkommit under analysprocessens gång. En av dessa, som vi anser som den viktigaste, är den att flickors symtom anges som olika pojkars symtom.
Hur kan pedagoger hjälpa och stödja barn med ADHD?
Sammanfattning: Mitt examensarbete handlar om vilka strategier pedagoger kan använda sig av, i undervisningen, när det handlar om barn med ADHD. Jag har tittat på forskning om ADHD angående utgångspunkterna arv och miljö. Vidare har jag studerat vad konsekvenserna blir om pedagogerna utgår från ett relationellt eller ett kategoriskt perspektiv i undervisningen av barn med ADHD. Syftet, med arbetet, är att kritiskt granska forskning om ämnet, undersöka om relationellt och/eller kategoriskt perspektiv är utgångspunkten samt vilka strategier och orsaker för undervisningen som lyfts, genom de olika utgångspunkterna arv och/eller miljö på bästa sätt. En litteraturstudie har använts som utgångspunkt samt relevant litteratur och avhandlingar om ämnet. I mitt resultat framkom det att den absolut största skillnaden mellan det medicinsk/biologiska (arv) och psykologiska (miljö) perspektivet handlar om orsakerna till att barn får ADHD. Alla forskare är överrens om att det är ett samspel mellan arv och miljö, men de finns en del motstridigheter om vilket som väger tyngst. Ytterligare ett resultat som kom fram är att det kategoriska perspektivet är vanligast hos lärare idag, på grund av att det finns för få resurser på skolorna. Enligt min studie har jag funnit att både det relationella och det kategoriska perspektivet ska användas samtidigt, beroende på elevens problem.
Blä, vad mer vill du ha? Förutom eviga rikedomar, perfekt sex och att bli beundrad för evigt, menar jag alltså.
