Alla inlägg av orakelo

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Välviljans Apartheid

2 kommentarer

Titta gärna på Sveriges Radios specialtemavecka om välviljans apartheid. sista dagen idag.Bland annat om när

  • Lis Askersund engagerade sig starkt för handikappade och utsatta barn, något som senare ledde att en statlig kommision försökte stoppa radioprogrammen.
  • Lite om den enorma tittarstormen i Sverige när ett barn med neurosedynskada var med.

Det väldigt intressanta med just den typen av jounalistik vi ser här, låter jag de själva tala om när de konstaterar att:

Ju längre tillbaka i radions stora arkiv man letar desto svårare är det att hitta program som uppmärksammar funktionsnedsättningar…

Den tysta förnekelsehistorian
Mmmm, det verkar som om funktionsnedsättningar började uppkomma och kunna talas om i den svenska radion och Tv kring 1940. Det passade väl som vanligt bättre att förneka.

Tyvärr verkar de inte ha dokumenterat förenekelsehistorian speciellt omfattande, det skulle vara ganska intressant att se om det fanns en öppen debatt om varför de man inte ens kunde förekomma i radio eller tv som funktionsnedsatt, eller om det var en tyst överenskommelse.

Ett mycket viktigt stycke historia. Förnekelsens historia. Den ligger som en välförpackad liten död hund utmed massmedias rapporteringsvanor, efter 70 år har den börjat lukta lite.

ADD och ADHD, NPF, Vetenskap

SLC6A3 & DAT1, Lördagspyssel

1 kommentar

SLC6A3
Jag måste ha full interaktionskarta med den senaste forskningen.
Synonymer
  • DAT
  • DAT1
  • DA transportör
  • Natrium beroende dopamin transportör

Måste veta mer om SLC6A3. 1 2 3 4 5

Måste omedelbart ha en massa gratisartiklar om SLC6A3

Jag kräver att få veta mer om SLC6A3 och hur man köper antikroppar etc.

Nej tack, det räcker, tag mig till Wikipedia och deras sida om dopamintransportörer SLC6A3, Wikipedia är alltid bättre än lördagsupplagor av budgetbloggarnas sunkartiklar.

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Hur kan de säga att de jag har inte existerar

1 kommentar

Några olika röster om adhd
New York Times gjorde tidigare i somras ett litet specialreportage om adhd och intervjuade några personer om hur de tyckte livet fungerade. De har lyckats med konststycket att fånga lite av den brokiga skara som har en enorm bredd och ganska olika utgångspunkter, grad av problem, strategier och responser….. Utan att för den skull bli lika hysteriskt svartvit som vi blivit vana att se pressen belysa adhd. Även om det är påfallande många i gruppen verkar tveksamma till medicinering.

Annorlunda, som jag

Skönt med lite nyansering i stället för den polarisering vi vant oss vid när det hänsynslösa översitteriets proffstyckare ska säga; att det inte är något fel på oss, om vi bara tar ut amalgamet och äter blomkål så ordnar sig allt, men gör det verkligen det? Eller var det bara andra personer som ville runka av sig sin floskelartade moralsås i örona för att tillfredställa sig själva och sin egna privata tro? Med våran hälsa som insats, sköna typer va.

Personerna i inslaget har ganska så rejält olika inställningar till saker och ting, många aspekter på både det ena och andra, det är inte bara trevligt att höra utan jag tror det är lärorikt för alla att se gruppens enorma bredd, hur olika allt kan vara, precis som för personer med andra åkommor som vid första blicken kan vara exakt lika men ibland är varandras motsatser. närsynta, långsynta, astigmatiker, eller bara helblinda. Det skapar utrymme för den värld som andra tidigare ville att ingen skulle se. En värld som doldes genom brutala förnekanden av deras mänskliga rättigheter.

Förneka och göm
Det är inte så hemskt många år sedan personer som satt i rullstol gömdes så fort familjerna fick gäster, de fick inte gå i skolan eller komma ut. Då det inte liksom var fint att sitta i rullstol, man skulle skämmas. Mekanismen bakom denna skampåläggning tycker jag är av mycket stor vikt att vi tar upp och visar, vilka som gjorde den grava förnekelsen möjlig och hur de gjorde det. Något kanske man kan lära sig av den historian?

Reportaget ovan är ändå såpass bra att den uppenbara missen att de inte tar upp den största kultursjukdomen av dem alla, språket och vad dess ibland väldigt förljugna bokstavsbarn orsakar för den med ett öppet hjärta kanske inte märks med en gång, men den känns. En begreppsförstockning när många ska utbildas i priset på allt men inte i värdet på något.

Människan är uppenbart begränsad i sin förståelse för andra, inte bara från de ”sjukas” sida.

Donkey shot och väderkvarnen

-Hur kan de säga att de jag har inte existerar

säger den siste killen i reportaget.

-Jag tror att miljoner av människor i den mörka tysthetens djupa desperation har tänkt precis samma sak, ett fruktansvärt eko av maktlöshet, skapat av den hänsynslösa brutaliteten i att förneka andra människors sina verkliga levnadsvillkor, tillkortakommande och privata helveten.

Inte vill någon skrika jag är minsann handikappad och har ett helvete…. Så just därför är det en väldigt lättystad grupp, som det gång på gång begåtts grova övergrepp på under historiens gång. Vem vill skrika i tidningen jag är handikappad och nu har jag dessutom fått reda på att jag inte är det av någon jävla proffstyckare som har tagit sig tolkningsföreträdet till den verklighet jag är tvungen att leva i och tror sig veta mer än mig, om mitt eget jävla liv.

Vad är en vidrig varelse? vad är det för skillnad mot det och att våldta en person som är stum? Den har ju inte sagt nej, eller hur? Men helvete, vad är det egentligen frågan om?

-Hur kan de säga att de jag har inte existerar

??? ???? ????? ?? ?? ??? ? ?? ???? ???

comment peut-on dire que ce que j’ai, n’existe pas?

Hvordan kan de sige, at hvad jeg har, ikke eksisterer?

how can they say that what i have, does not exist?

miten he voivat sanoa, että mitä minulla on, ei ole olemassa?

??? ?????? ?? ???? ??? ???? ??? ???, ??? ????????;

??? ?? ?????? ???? ?? ?? ?? ??, ?? ?????

?? ???? ??? ?? ????? ???? ???? ??, ???????? ??? ???? ?? ?? ???? ????

hoe kunnen ze zeggen dat wat ik heb, bestaat niet?

bagaimana mereka dapat mengatakan bahwa apa yang saya miliki, tidak ada?

come possono dire che quello che ho, non esiste?

?????????????????????????????

Com poden dir que el que tinc, no existeix?

?????????????

??? ??? ?? ? ??, ???? ?? ?? ? ? ????

to, k? vi?i var teikt, ka tas, kas man ir, neeksist??

w jaki sposób mog? one powiedzie?, ?e to, co mam, nie istnieje?

como podem dizer que o que eu tenho, não existe?

paano maaari nilang sabihin na kung ano ako may, ay hindi na umiiral?

Wie können sie sagen, dass das, was ich habe, ist nicht vorhanden?

??? ??? ????? ???????? ? ???, ??? ? ??? ?? ???????????

?? ???? ?????? ???????? ??? ??, ?? ? ??? ?? ??????

För varje andetag kroppen ut. Ett hjärtslag brett. Livet.

Kärlek SEO Hör.

ADD och ADHD, Samhälle - politik

Svartsyn om diskrimineringen

2 kommentarer
Ett vanlig insäljningsargument hos kritiker att barn blir hjälpta via en diagnos är att påstå saker med ingen eller ringa verklighetsbakgrund och sedan påstå sig vilja rädda barnen från det. Tex att de lägre klasserna alltid är överrepresenterade i diagnosbilden. Men stämmer det alltid eller är det ganska ofta tvärtom?
Även de som ”Proffstyckarna” tidigare kallat negrer kan ha ADHD! Fast de tidigare fått mindre vård än den vitare, mindre kulörta ras som de flesta proffstyckare tillhör.

Vi vet att hälsa är en klassfråga, men varför ska till exempel de med lägre klasstillhörighet få sämre vård? Varför fick afroamerikanska barn tidigare sämre tillgång till mentalvård? Hör frågan belysas. Proffstyckarna litar väl på vad medlemmar i kongressen säger?

ADHD diskriminerar inte.

ADHD drabbar över alla klassgränser som en del personer tycker om att sätta upp. Dock kan konsekvenserna bli mindre om man har 15 barnjungfrur som tar hand om problemen och egna privatlärare i frihetens namn. Även om det för proffstyckarbanaliteten naturligtvis kan vara ett argument att öppna käften och få lite gratispublicitet från den naiva journalistiken.

Hear a special message from former Surgeon General David Satcher, MD, about the importance of treating AD/HD. Originally recorded for Congressional Black Caucus briefing, Satcher’s remarks touch on the fact that African-American children are less likely than white children to receive quality mental health care.

Vi tycker inte att rasfrågan skall ha den betydelse den bevisats ha eller att personer ska kunna inverka menligt på vården bara för att de känner tillfredsställelse av det. De socialpedofila argumenten som länge stoppat vården för personer med adhd måste väl äntligen kunna få kallas för vad det är? Att låtsas bry sig men sedan åstadkomma något motsatt bara för att det känns bättre för personen som gör det, har vi sett nog av.

Japp i Daimen, bara choklad?

Har inte personer med adhd tillräckligt länge kunnat vara en leksak för de som tror sig veta bättre än alla andra, än de drabbade, än de drabbades föräldrar osv. De som för sin egen tillfredsställelse skull hindrat att en behövande barn fått en rimlig vård. Och vad fan har dessa personer egentligen levererat? Annat än ett förlängt helvete för de som verkligen behöver hjälp. När i hela helvete är jag tillåten att kalla dessa personer för vad de egentligen är?

Tillåten att säga som det är?

Det är förbannat intressant att jag kan anses som snuskig när jag beskriver saker som de är eller kallar personer för konsekvenserna av sina gärningar. Eller om jag säger namnet på mänskligheten utgångspunkter här i vintergatans utkanter. Men är det jag som är snuskig eller något annat som är sjukt? När människan för första gången tog form på Östafrikanska slätter vart kom hon då ifrån? Vad är det om inte renaste rakaste vanvettighetspolitiseringen av språket som värdegrundsfundament att kunna säga det i alla sina former? Negerfittan torde därmed vara ytterligare ett fult ord trotts att utan negerfittan så fanns det inga människor. Är det för att basfundamentet för mänskligheten som helhet är snuskigt?

Vara det som sägs

Ur ett rent civilisationstekniskt perspektiv oerhört intressant att se värdeladdningen på orden för mänsklighetens alla utgångspunkter, vilket säger en hel del om den eventuella civilisation vi kan tänkas ha. Finns det ett renare kvalitetsindex på mänsklig förståelse för sin egen historia än bitarna i dess omistliga helhet, negerfittan, evolutionen och Marie Kex, ok nåja skippa det sista. Men vill du förstå vad jag menar?
Eller är det portalneglekt där med?

Ifrågasätta det outtalade vanesinnet?

Kom och snacka med mig om diskriminerande rasism, jag kan inte ens säga varifrån den mänskliga rasen kommer ifrån utan att betraktas som snuskig, ful i munnen och kanske rasistisk även i fall jag bara talar om något jag själv har. Men är det jag som är ful i munnen eller samhällets värsta kultursjukdom språket som är snuskigt? Dess bokstavsbarn, de så kallade orden pastöriserade till mannagrynramsa sedan uppramade innehållslösa och sedan påklistrade en etikett av homogeniserade värderingsstereotyper, (med tre variabler på lösflikarna längst ned så att du känna dig personlig, i din prägling av stereotypen)( Thats my point of viev, huh) Vilken banar väg till denna diskriminering, hur skulle det annars gått till? Vilken orsak förefaller sannolikare: Jultomten, Storken eller Hårsfjärdens U-båtarna med Urhu Kekkonen i läkerolgrön bastkjol?

-Vi vill höra din röst i frågan, du får ge oss sinnebilderna av demokratiska skyltdockekonsoller, folkets röst och allt det där andra.

Kungsvatten on the rocks, både störd och rörande, tack

Språkvindarnas säd brukar inte svaja för insikternas evaporering. Nej, på med mera gödsel så etiketterar vi om betydelseskåpen med mera griffelskrikande krita, tills en dag plötsligt. Tabula rasa.
Voff Voff! I dogmatikens alla grisbensförlängare. Ett revbensspjäll till för dina tankemjäll!

-Barbiesås eller Spaak-majonnäs?

  • Extraherade värden i tillfångatagna kreaturs barnmat, grädde, med krossade fåglars ofödda drömmar och du tänker på att undvika att bli fet. Omelette!Vad kommer du sedan ihåg av allt det som är sagt och skrivet?
  • Hur fördomsfritt du tänker?
  • Hur elaka rasisterna är? Vad mer?
  • Vad säger det dig om ditt urspung och hur du behandlar det?

Vad är du?

Ja, vad är jag?

Här har vi ändå inte talat om ADD, den gren av ADHD där det antagligen förekommer mest diskriminering, men inte alls som proffstyckarna påstår.

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik, Vetenskap

Hippokrates och ADHD historiken ?

Lämna en kommentar

 

ADHD History

Med den nu äldsta kända ADHD historiken

 

Den moderna medicinens fader
Har fått en del mail om historiken (del 1 & del 2) varav några tagit upp frågan om Hippokrates och huruvida han beskrev ADHD eller inte. Och visst skulle det vara bra med medicinens fader som en referens, det tyngsta namnet av dem alla. En del väljer att citera hans verk i detta sammanhang bland annat wikipedia.

In 493 BCE, physician-scientist Hippocrates described a condition that seems to be compatible with what we now know as ADHD.[citation needed] He described patients who had ”quickened responses to sensory experience, but also less tenaciousness because the soul moves on quickly to the next impression”. Hippocrates attributed this condition to an ”overbalance of fire over water”. His remedy for this ”overbalance” was ”barley rather than wheat bread, fish rather than meat, water drinks, and many natural and diverse physical activities.”[81] (länkar etc är borttagna pga av att de numera är inaktuella)

Glömt Hippokrates?
En del undrade i all välmening att vi kanske glömt just Hippokrates. Njae, inte direkt , faktum är att det är just Hippokrates som berett mest arbete och tagit längst tid. Att Wikipedia nämner honom, ok. Visst. Tittar vi nu istället på referenserna till citaten så är det en viss ”Fancis” som ska ha översatt boken Hippocrates: Aphorisms. In The Genuine Works of Hippocrates (Translated from greek by Fancis Adams) Här kanske någon noterar att de som refererar till Hippocrates och adhd på nätet i varje fall har en sak gemensamt: De skriver till och med exakt samma stavfel, men någon Fancis verkar inte ha översatt Hippokrates däremot en Francis.
Vi hittar inte citatet
För att göra det hela lite enklare för alla att se, Francis översättning från 1849 av Hippocrates går nu att ladda hem här alldeles gratis, den som hittar citaten där kan väl vara så vänlig att kontakta mig för jag har inte hittat dem. Undrar om någon annan har det…
Att sedan Wikipedia, eller en massa andra böcker väljer att referera till Hippocrates ok. Här ser vi tre stycken böcker som är sökbara online alla har samma citat. Mitt problem är att jag hittar citaten i en del böcker om adhd men inte i originalet som alla hänvisar till. Hittar något det så skrik gärna till. Jag såg därför ingen anledning att ta upp just Hippokrates som relevant i adhd historiken, vilket andra gjorde och gör. Efter konsultationer togs därför Hippokrates bort då källan ej gick att verifiera. Inte heller Russell Barkley tyckte att det var rimligt att använda Hippokrates som en källa till adhd historiken. Gemensamt för alla som hänvisat till Hippokrates är att de aldrig lyckats säga från vilken sida citaten kommer från.

Det finns nog en del att säga i den frågan vad det lider. Att hänvisa till en massa citat ur en bok som ingen hittar är lätt, att visa vartifrån man citerar med bilder och hänvisningar är mycket svårare och tar längre tid.

Kortfattat
Referenser till vad Hippocrates anses ha sagt om ADHD finns på Wikipedia, flera hemsidor och i flera böcker, men är svårt att hitta i originalet. Lyckas du?
Vi tar historiken bit för bit, allt kommer sedan att presenteras samlat, fortsätt gärna med den kreativa kritiken.
ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik, Vetenskap

Läkemedelsbolagen måste regleras mycket hårdare

Lämna en kommentar

Vetenskaplig etik
Vi har redan tidigare skrivit om horandet med forskningens integritet och horgubbarna som förser sig med pengar som de sedan självfallet inte redovisar. Det ligger mycket stålar i skenheligheten som vi brukar säga. Läkemedelsbolagens uppgift är att tjäna pengar till sina aktieägare någon annat drivintresse förefaller svårt att se, även om det naturligtvis skulle vara extremt lönsamt för ett bolag att profilera sig som folkets bästa vänner osv. NU börjar det äntligen hända något, men bara i USA! Här hemma simmar alla som vanligt i den lilla ankdamen och tror att allt är frid och fröjd, när granskning efter granskning visar att det inte är det. Läkemedelsbolagen ibland kallade Big Pharma är en fet grupp med grundintresset att tjäna pengar – hur kan man missa det?

Etik vs. Pengar

Resultatet av den grundinställningen har gång på gång visat sig när det gäller mörkandet av forskningsresultat, mörkandet av incidensrapporter, mörkandet av biverkningsprofiler, ”olyckliga förseningar” när biverkningarna ska rapporteras till kontrollorgan osv. Sammantaget så påvisar det självfallet ingen genuin respekt för forskningen som vetenskap, snarare en passande och gynnsam kostym för läkemedelsbolagen att begagna för att kränga sina nya produkter, när det passar. Varför skulle annars läkemedelsbolagen lägga mera pengar på marknadsföring än på just forskning? Forskningen används således inte sällan som en täckmantel för att kränga produkter som forskats runt på ett sätt som inte kan anses vara vetenskapligt om till exempel de  ”dåliga” resultaten  (Förskrivaren 4_03 – Från Google Dokument) av ett visst preparat tillåts att försvinna medans de positiva studierna finner dagens ljus och tidningsredaktionerna med en svindlande fart. En mycket udda vidareutveckling av cargokulturens trosinriktninghttps://www.lj.se/info_files/infosida26494/forskrivaren_nr_3_2005.pdf

Den psykomentala doping elitismen breder ut sig alltmer och många av forskarna är själva inte speciellt sällan dopade, vilket aldrig har varit någon större hemlighet. Men i ställningskriget talar man sällan om den mentala skyttegravskosmetikan eller de kognitiva protesernas egentliga inälvsfett. Här i världen skall den normativa förfettelsen härskna. What comes around goes around.

Omvändelse inför galgen

Läkartidningen berättar lite om toppen av det isberget i en artikel av Fredrik Hedlund. Som också mycket milt tar upp den plötsliga omvändelsen inför galgen som vi kan se från läkemedelsindustrins sida. Dock tar han inte med ett enda ord upp behovet av en forskning som utgår från folkhälsobehovet och inte försäljnings och avkastningsbehovet, eller hur en medicin som verkligen skapar oberoende sällan är lönsam. Eller sina egna artiklar om hur synnerligen ovetenskapliga metoder kombineras med vetenskapliga för att tjäna så mycket pengar som möjligt trotts kunskapen om att människor mycket sannolikt kommer att dö på grund av det. Cynism är bara förnamnet, här snackar vi stålar över lik. Men det var väl ändå inte första gången? Andra eller tredje?

Läkemedel har vi fortfarande inte sett. – Det är medel som läker!

När Socialstyrelsens något lame chef gick ut och menade att många bär skuld för att äldre människor får felaktiga och för många läkemedel, då kan man undra om han förstod vilken roll den enkelsidiga messyrforskningen egentigen har! Man forskar enkelsidigt om en eller ett par aspekter av helheterna, med bara det som är gynnsamt förs fram i marknadsföringsbudgetens maximerade floskler: som renaste vetenskap, när det i själva verket är en partsinlaga av några aspekters inte sällan försumbara delverkan vilken sedan förstoras upp. Verkligt kritisk forskning ifrågasätts ibland ganska hårt inom flera branscher, ett mycket olyckligt indicium.
Det har inget med en vetenskaplig grundsyn att göra. Det har snarare att göra med ett utnyttjande av vetenskapen som naturalistiskt opartiskhetsargument när det passar, samtidigt som man döljer den vetenskap som inte passar. VILKET ALLA I BRANSCHEN MÅSTE VETA.

Politisk neddrogning?
Chefen för socialstyrelsen skriver i Svenska Dagbladet att: ytterst är det en fråga om politik att gamla drogas ned kan vi fråga oss:vart vi då har våra politiker. Och sedan är det väl för helvete inte någon fråga om politik om våra äldre drogas ned med för många mediciner – det är en renodlad fråga om vansinne! Hur fan kan Socialstyrelsens chef vara så infernaliskt korkad, oekonomisk hänsynslös, bombastisk känslokall att han kan tro på det?

Det behövs politisk styrning av forskningen
Uppenbart så har intressenterna svårt för att självmant göra vettiga insatser, eller väljer att göra dem först inför galgen. Det politiken måste tillse är att skärpa upp de etiska grundreglerna för forskningens vetenskaplighet och inte som i dag lämna vidöppna dörrar för att missbruka forskningen eller bara använda den som ett svepskäl för att vinna försäljningsframgångar.
Vidare bör forskningen självfallet styras av folkhälsoekonomiska incitament, vafan annars?
Medborgarna i landet eller någon annat land har inget intresse av att vara läkemedelsbolagens små mjölkkossor, som aktieägarna ska profitera på. Läkemedelsbolagen är väldigt duktiga på att föra fram att de dyra priserna på medicin är pga. av den höga kostnaden för forskning och utveckling. Konstigt att de glömmer att berätta att kostnaden för marknadsföring inte sällan är högre än den för fou. De glömmer också att berätta att profiten till aktieägarna är en större samhällskostnad än den för forskning och utveckling. När regeringen talar om forskningsfinansiering inser de inte då att Sveriges medborgare finansierar läkemedelsforskningen på ett ofta helt okontrollerat sätt? Utifrån ett försäljningsperpektiv och inte inifrån ett follhälsomässigt motiv.

Är forskarnas alltmer tilltagande mentala doping en del av det ovetenskapliga förhållningssättet?

Mycket glömska när det passar. Och sedan inte att men de glömmer aldrig den stora propagandaapparaten som ständigt berättar hur vetenskapliga och opartiska de är för att hj?
?lpa till överallt… faan va fiiint å gulligt va?

ADD och ADHD, Missbruk, NPF, Samhälle - politik, Vetenskap

Forskning om Systematiskt knarkande mördare?

2 kommentarer

Sydsvenskan förvånar mig gång på gång genom att berätta om verkligheten. Är det inte så journalistik ska vara? Vad kan man då kalla alla annat? Inte bara en tom rubrik som pockar med sin feta dallerverkan i hjärnvecken. Utan en substantiell innehållande.
–
Den dopade forskningen
I en artikel berättar de om att högutbildade forskare höjer sina kognitiva förmågor med hjälp av medicin för dementa, knappast något nytt. Det nya är väl att Svensk media berättar om det och gör det på ett sätt så att flera sidor av saken får komma fram. inte bara som rubriken antyder, i termer av dödlig knarkchock. Som antagligen är fel, för inte brukar man ju kalla krig för ett systematiserat mördande. Då säger man ju vad det är. Nej, det brukar gå under sötare eufemismer, i det tandlösa språkets glappande lösgom.

Anders Sandbergs kollega Nick Boström, också han svensk filosof i Oxford-exil,
menar att även en liten höjning av många människors kognitiva kapacitet – deras
intelligens, alltså – skulle kunna få enorma gynnsamma effekter för samhället,
eftersom det finns ett nära samband mellan intelligenskvot och bland annat hälsa
och inkomst. – Får vi fram något som kan öka den effektiva intelligensen hos
befolkningen, har det en enormt stor betydelse, säger Anders Sandberg.

SydsvenskanVa! Att inte skildra allt i svart och vitt längre? Citera en real verklighet?
Den prostituerade dödsknarsksjournalistken såg Jesus
Vad har hänt? har saker och ting för och nackdelar, är inte längre kniven farlig är det sättet att hantera kvinven som är farligt? Då måste vi ju se till vad som verkligen är farligt i verkligheten och det kanske vi inte vill veta. Det som skadat oss mest är nog våran egna dumhet. Inte just så mycket annat. Dödsknarket är snarare en adekvat benämning på den verkligetsfrämmande hållning flera journalister bär.En annan tanke som smyger sig in är vilka svenska forskare som är påtända, är Efva Kärves energiska påhopp ett resultat av att hon (under narkotikapåverkan) insett att sociologin sällan har löst problemen för de med adhd och därför känner hon att hennes stackars yrkeskår är hotad, av en medicinindustri som för en gång skull gjort sitt jobb? Eller kan inte ens den mest högkvalitativa kognitiva assistansen hjälpa henne med den insikten? Hur ska vi då kunna undvika att hon stigmatiseras pga av resultatet av sina verkliga handlingar? Annars kan ju folk tro att hon singlar slant med den socialstrategiska konfettin helt omedvetet, vilket kan leda till att många drabbas.

Men vem beskriver de verkliga tveksamheterna?
Aldrig berättar tidningarna om hur B2-stealth bombplanen som osynliga tvärviggar över Bagdads hängande trädgårdar, flögs fram i överljudsfart av piloter vilka i sina hypermoderna överljudsplan använde legala mediciner för att inte känna sig utmattade eller förlora koncentrationen under räderna, när de precisionsbombade sönder flera av utedassen längs den anrika Tigris stränder, eller vad JFK hade för gemensamma medicinvanor med Winston Churchill och Adolf Hitler? Men helvete pedofiljournalisterna vill mycket sällan skildra den delen av verkligheten. Förbättringar för de små verkar alltid vara på modet att ifrågasätta, varför inte de storas övergrepp eller godtycke och vanor?

JFK amfetamin injektion 2

-Jag är en äppelmunk! Ich bin eine berliner. 97% av piloterna gillade medicineringen förresten. Fly high baby.

Det hade jag betydligt bättre förstått än att gnälla för att kvinnor män och barn med betydande svårigheter skulle fä hjälp, men Svensk media kanske är på väg att mogna? Bloggen tackar med stor förvåning Sydsvenskan för ett par bra artiklar på rad nu. Med lite mer verklighetsskildran kanske vi kan få en nyanserad debatt. Inte bara något som styrs av pseudovetenskapliga drömmare som vill styra en grupp utsatta barns möjligheter till hjälp.

Medicinering är på gott och ont och de flesta jag träffat med adhd skulle gärna klara sig utan medicinering såväl som den stigmatisering som kommer från de som tvångsmässigt måste ifrågsätta diagnosen. Ser dock skarp fram emot debatten om huruvida forskare osv ska anses kunna använda droger. Var är Kärfve och alla andra kritiker nudå? Är det bara roligt att kritisera en medicinering som ges till barn som ofta har ett litet helvete? Det kanske inte är lika finkänsligt att våga kritisera de militära piloterna som tar centralstimulerande medikamentrer innan de åker och bombar ihjäl en massa okända personer i ett främmande land med en synnerligen underlägsen försvarskapacitet?

Eller när forskare i finare miljö lite avmätt sväljer några tabletter av liknande substanser tillsammans med sitt eget dräggel för att få bättre koncentration. Vakna nu då alla idiotkritiker och skrik hysterisk, eller passar det inte nu plötsligt? näha… vaffö ente di doo?


Schack boom bang?
Har eran bombastiska analkanibalism fått slut på kackerlacksspatt och glykolfenissad pistagenöt? Ska ni hitta en annan åder att suga ur? Lite förtäckt socialpedofili med skylten ”vi som vill förhindra stigmatisering, av de svaga ofta rövknullade grupperna i samhället…. Hmmm… Bara för att ni vill de och ingenting annat än för eran lilla viljas skull. Ack så finkänsligt, skulle ni misstycka att underkasta er regelbundna kontroller ert verkliga resultat pga av att vi villl hindra er stigmatisering?


Om en amfetaminkonsumerande pilot släpper någon megatonsbomb över försvarslösa individer så verkar det inte skapa någon reaktion över medicineringen. Men om just barn blir hjälpta av samma medel då reagerar ni reagerar starkt , vilka varelser är ni egentligen?

Eva Kärfve
Har du inte spökat ut sanningen med din fantasi, resultaten av dina insatser förefaller vara att hjälp till behövande barn har försenats, är du nöjd? Vågar jag ens ställa frågan: Vad som kan vara ett starkare tecken på renodlad social pedofili i ett verkligt klassamhälle än när några få personer lyckas förhindra att utsatta barn får en rimlig hälsa, bara för att de njuter av att lansera sin egen struktursociala moralkräm av vad som är rättrådigt i sin lilla jävla drömvärld, trotts att små barn drabbas av det?

-Snälla berätta det för mig!

Jag har förvisso aldrig varit världens smartaste antagligen för dum för att förstå det, antagligen är jag dessutom helt blind eller så behöver jag en unikt genial socialantropologisk navelskådarpaparazzi som belyser det hela för mig. Kan du hjälpa mig Eva, snälla?

Missbruk, Samhälle - politik

Aftonbladet och Pedofilkulturen

12 kommentarer

Med MotherWitch blogg nu raderad av censuren, kanske man också kan påminna om lite historik med samma speciella odör. En väl ingrodd stank av vanemässighet som kanske inte uppstår på en dag. Skriv på Protestlistan Nedanstående texter är till stor del citat från respektive originalsida.

Åtal för barnpornografi hos Aftonbladet
Stockholm. ”En Aftonbladet-journalist, Andreas Harne, åtalades idag för barnpornografibrott. Harne förvarade bland annat utskrifter med barnpornografi på Aftonbladets redaktion. På sin hemdator hade han 68 000 barnpornografiska bilder och videosekvenser. Materialet var även tillgängligt för andra pedofiler.”

Pedofilhärva på Aftonbladet avslöjad
Pedofilkultur på AftonbladetI samband med tidningarnas uthängning av flera nationalister 1999 gjorde Gerdin sig till pedofilernas försvarare då han i SVT:s debattprogram ”Fittja paradiso” inte sade sig vara positiv till att avidentifiera pedofiler och hänga ut dem i tidningen. Den vänliga inställningen till pedofiler hos Aftonbladets chefredaktör har också smittat av sig till tidningens anställda. info-14 fick för två år sedan uppleva att den pedofilvurmande attityden på Aftonbladet är allmänt vedertagen på dess redaktion då info-14 avslöjade en av Sveriges grövsta sexförbrytare – pedofilen Roland Ivarsson från Huddinge. Aftonbladets journalist Camilla Norström började e-posta info-14 med hysteriska uppmaningar att plocka bort publiceringen om Ivarsson på info-14. Norström och Aftonbladets krav nekas givetvis. Pedofilkulturen som nyligen avslöjats på Aftonbladet är sannolikt bara toppen på ett isberg och Anders Gerdins kommentar om att ”vi kommer aldrig hänga ut pedofiler” ter sig idag mer förståelig då han inte vill hänga ut sina vänner och kollegor.

Pedofilidömd Aftonbladetjournalist släpper bok
Jaha ja, göra stålar på skiten, under täckmantel att ha blivit omvänd.
Trovärdighet?

Aftonbladetpedofil erkände barnpornografibrott i rätten
Över 60.000 barnporrbilder och fick minimistraffet för grovt barnpornografibrott, vad behövs för att få maxstraffet?

AFTONBLADET-PEDOFIL DÖMD TILL MINIMISTRAFF
Lite småbilder med bundna barn med plastpåse över huvudet osv…
Peddona brukar skrika på pressfrihet men i själva verket så vill de inte ha någon. De försöker stoppa publiceringen av sina egna domar som är en offentlig handling. Det har gått alldeles för långt, helt klart bortom all tvekan.
Det skulle nog vara bra med lite mer konsekvens kring vem som bara ska ha rättigheter. Pedofiler som får skyddad identitet för att deras identitet blivit röjd är snarare ett hot mot hela rättssamhället och de flesta medborgares förtroende för statens sätt att agera. Det kanske är en god början att sprida mera domar, med foton på det involverade peddot.

Gäller pressfriheten bara det missförstådda pedofilerna?
När News of the World började publicera offentliga domar från dömda i Storbritannien var det en Svensk tidning som gick i taket och kallade det för Häxjakt, vad tror ni den tidningen hette?
de skriver:

Kampanjen kan driva pedofilerna under jorden. Många av de utpekade kommer att
flytta och byta namn

Stackars pedofiler va? Citatet ovan kommer givetvis från AFTONBLADET, var annars? Ska vi ha lite stödkurser till de stackars missförstådda peddot? På Kriminellt kan vi fortsättningsvis läsa lite mer om vilka personer som begår brott och hur det gått till. – En verklighet som tidningarna gärna själva vill välja vad vi ska få veta om. Englas mördare Anders Eklunds dom som också mycket tydligt erkännande att han våldtagit och dödat Engla finns här. Men där går det tydligen att publicera namnet, men det kanske är lite känsligare med egna medarbetare? Om en av Sveriges största tidningar kan misstänkas för att ha härbärgerat barnporr på sina servrar är det då inget man bör kunna skriva om självmant?

Att Tito Beltran skulle vara rasist är svårt att bevisa men visst förefaller målgruppen vara nationalitetsbuden till enbart svenskar, åtal efter att ha smittat en yngre flickor med herpes har inte lett vidare men en dom fick han ändå. En del personer kanske behöver våldta 10 gånger innan de får någon dom, gissningsvis är det ofta betydligt fler gånger…. Titos dom från sidan kriminelltl.

Obs några av länkarna ovan finns nu på kriminellt.com

Efterord

Det finns egentligen bara 2 saker vi skrivit om som gett oss riktigt sjuka kommentarer. Den här artikeln och när vi kritiserar riksförbundet Attention.  Intressant nog verkade den sjuka kritiken komma från samma ställe. Det hette att vi var nazister, bara för att vi citerar ett faktum som inte förnekats. Det hette att vi hjälpte till att sprida tonårsporr etc…. Tydligen så verkar det vara väldigt känsligt att belysa det där med dömda pedofiler och pedofil sysselsättning. Intressant att en del krafter försöker göra oss till nazister och porrdistributörer bara för att vi speglar verkligheten! Men som vanligt finns det kräk som gör vad som helst för att försöka stoppa det fria ordet, med falska och vidriga anklagelser som självfallet saknar grund.  Att vi citerar artiklar som är skriven av en tidningen som i grunden förefaller ha en annan grundläggande politisk uppfattning är vår, gör inte att vi delar deras politiska uppfattning, lika lite som vi blir kommunister om vi citerar norrskensflamman.

När en eller flera personer börjar fabricera lögner för att stoppa en beskrivning av verkligheten som inte bestridits av någon, då finns det nog goda skäl att tänka efter både en och två gånger varför det fria ordet är så viktigt att stoppa. När det kastas en lång skugga, då står solen ofta lågt.

Är riksförbundet attentions ledning förlamad?

Fråga riksförbundet Attention något – Bli bemött med trakasserier

Lasse Andersson här är du inte välkommen

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Grunddefiniera begreppet social pedofili

1 kommentar

Kom in igår på en diskussion om att grunddefiniera ett begrepp vi använt på bloggen ett tag nu . Var och hälsade på Trollhares blog så jag klipper in diskussionen därifrån.

…. den sociala pedofilin har alltid haft en vilja att slå mot de svagare grupperna i samhället för sitt egna nöjes skull, kanske är dags att kalla dem för vad de är?

Vad kan en social pedofili bestå av annat än att förneka gruppen en av det mänskliga värdets mest grundläggande funktioner – hälsan. Vilka varelser vill egentligen förneka andra en bättre hälsa och varför är det så?

Alltid dock i en vacker förpackning där en del argument väldigt enkelsidigt dryftas, men man kommer aldrig med något bättre än det man väljer att kritisera. Kritiken kommer således inte från vetenskapliga ställningstaganden utan enbart från att det känns bättre för de som framför kritiken, trotts att människor blir lidande av att få sin behandling ifrågasatt. Hur ska man annars kunna förklara att många med adhd fortfarande inte fått en rimlig vård?

Socialpedofilerna är duktiga på neologismer kanske är dags att svara dem? Att på de utsatta är alltid mycket enkelt, speciellt om man låtsas göra det för att bry sig…. men det säger väl alla peddon?

2 trollhare 17 oktober, 08 kl. 6:32 pm
Socialpedofili… intressant ord. Hur menar du? Att de begår sociala övergrepp mot barnen de tror sig skydda?

3 Rakel, o 17 oktober, 08 kl. 10:40 pm
Om en pedofili är asexuell till sin natur och social i sitt utförande när den förnekar någon till exempel rätten till hälsa, bara just på grund av att förnekaren själv vill det, eller får mer tillfredställelse av det då bör ju också kriterierna för social pedofili vara till fullo uppfyllda, eller vad kan fattas måntro?

tyll gärna på det kan vara intressant att grunddefiniera begreppet.
Hälsa är en av de mest grundläggande villkoren för socialt deltagande så varför skulle man inte kunna tala om sociala pedofiler?

Att sedan de påstår sig värna om barnen, det har väl pedofiler gjort i alla tider säger jag utan att ha disputerat i frågan, ville mer belysa att ordnybildningen distinkt kan visa slutresultatet av handlingens innebörder är, det är ju trotts allt bara det som betyder något i längden.
Adhdindustrin som designerbegrepp är ett försök att lifta med den autonormativitet som självbekräftar den rådande förstockningen och samtidigt går ordskräddarens vägar genom att försöka underminera antagonistens existensberättigande. För att göra en mer retoriskt närspeglande jämförelse kunde man ju säga

Pedofilindustrin har i alla tider slagits mot de svagare grupperna i samhället och hindrat minoritetsuttryck till förmån för den homogena sörjan som grundlägger den normativa sunkningens strypgrepp. Men genom att definiera sig som barnens vänner vinner de den närhet som det rudimentära övergreppet kräver. pedo betyder barn och fil den som gillar…. fint va?
Har du någon bättre definition av vad en social pedofil gestaltar är vi nog en del som är av idel öra… berätta gärna beskrivande och bra vad som egentligen bäst uppfyller kriteriet för social pedofili, kan vara intressant med lite andra vinklar.

4 trollhare 17 oktober, 08 kl. 10:42 pm
Nej, jag var bara osäker på hur du gjorde kopplingen, men jag håller med. Det är just det där att påstå sig skydda samtidigt som en skadar… väldigt bra observation!

Tackar för det, vet att P-O sedan länge använder begreppet men det kan vara intressant att se om andra personer har en avvikande åsikt om vad social pedofili egentligen är, är det någon som kan komma med en bättre beskrivning?

Nu när man ser att Moterwitchs blog har blivit raderad, påminns vi igen om hur viktigt det är att grunddefiniera vissa saker. Så vad säger ni, vad är egentligen den sociala pedofilin? Håller alla med, eller har någon en avvikande åsikt?

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Neurotypiska sociakärringars kunskapsnivå

1 kommentar

I fall efter fall har vi sett på felbedömningar när de gäller de neurotypiska socialkärringarnas** kunskapsnivåer. Nu senast ville några av socialkärringarna kidnappa ett barn från sin moder. Förlåt det heter visst omhändertaga barnet, när man har lagen på sin sida s.a.s.

Vilket kanske inte alltid är den bästa vägen att gå, nog för att det säkert behövs, då och då. Men maktmedlet är så oerhört genomgripande att det borde krävas större utbildning och kunskap för att få använda det. Annars lämnas det för stort utrymme till godtycklighet och andra aspekter som inte gagnar barnets utvecklingspotential eller framtid.

Men den låga kunskapsnivån kanske inte är så konstig om man betraktar kunskapsnivån hos våran egen skolminister, som gång på gång ertappas med de mest häpnadsvckande felaktigheterna, många som har dessutom upprepar år ut och år in. Till slut blev några journalister lite mer nyfiken på den neurotypiske gubben. Som vi alla vet har neurotypiska gubbar lätt för att ljuga för att få sin vilja igenom… i en dokumentärserie från SR kan vi i 3 delar följa krisen i den Svenska skolan. …. men också Skolministerns Jan Björklund s fluffiga kunskapsnivåer.

Men när han själv vill politisera sina egna insatser är han mycket noga med att framhålla att här ska det minsann ”inte användas några brickor i det politiska spelet”. Hmmm, men att använda gammal retorik och saker som för andra är heliga kanske inte lönar sig i längden? Många hål i den Schweizerosten – Cheesus.

*Notera vänligen att vi inte säger ordet socialkärring i nedlåtande mening, det är snarare ett socialdeskriptivt faktabegrepp vi har för att kunna hantera den ökade ansamlingen av fall där socialkärringar närvarar. Det ligger således ingen värdering i deskriptiviteten socialkärring.

**socialkärringarna är pluralisformen av socialkärringar och beskriver mer terminologiskt de enskilda socialkärringarna som kausalt gruppfenomen.

SPECIFIKA OMVÅRDNADSBEHOV HOS INDIVIDER MED AUTISM I PSYKIATRI EN LITTERATURSTUDIE
Sammanfattning: Autism förekommer i olika former och tillståndet karaktäriseras av att individens språkliga förmåga är avvikande och förmågan till samspel och kommunikation med andra är nedsatt. Syftet med föreliggande arbete var att genom en litteraturstudie undersöka vad som fanns beskrivet i litteraturen gällande specifika omvårdnadsbehov inom den slutna psykiatriska vården för personer med autismspektrumstörning. Sökning utfördes i databaserna ELIN och PubMed samt helsebiblioteket.no. Dessutom genomfördes manuell sökning. Resultatet bearbetades och presenteras med hjälp av Patricia Benners omvårdnadsdomäner. Resultatet visade att dessa individer har specifika omvårdnadsbehov, dock utan närmare precisering. Omvårdnadsforskningen i ämnet är ännu i sin linda. Slutsatsen som kan dras är vikten av gemensamma diagnoskriterier. Avsaknaden av dessa utgör ett hinder för fortsatt jämförande omvårdnadsforskning. Trots tre decennier av forskning har vetenskapen inte kunnat komma till koncensus om begreppen.

Särskild undervisningsgrupp eller vanlig klass? : för elever med Aspergers syndrom, autistiska drag eller ADHD
Sammanfattning: Syftet med det här arbetet är att undersöka pedagogers syn på huruvida elever med Aspergers syndrom, autistiska drag eller ADHD ska gå i vanliga klasser eller i särskilda undervisningsgrupper. I studien beskrivs de svårigheter dessa elever ofta har, vilka anpassningar de behöver samt de för- respektive nackdelar som finns med särskild undervisningsgrupp.En specialpedagog, två lärare i särskilda undervisningsgrupper samt två lärare i vanliga klasser har intervjuats och texter med tidigare gjord forskning har studerats.Slutsatserna av undersökningen är att beslutet om huruvida eleven ska inkluderas i vanlig klass eller gå i särskild undervisningsgrupp måste avgöras noggrant från fall till fall. De elever som klarar att tillgodogöra sig undervisningen och nå godkända betyg i vanlig klass bör gå i vanlig klass. Merparten av de anpassningar som rekommenderas går att göra i vanlig klass. Det krävs dock att kompetensen hos lärarna höjs och att det skjuts till mer resurser.

Asperger syndrom : I ett maktperspektiv
Syftet med denna uppsats är att genom en textanalys, granska makt- och genusaspekten i Christopher Gillbergs senare forskning gällande Asperger syndrom och högfungerande autism. Den teoretiska utgångspunkten är genusteorin och makt, med frågeställningarna; Hur visar sig makten i ett genusperspektiv? Hur visar sig makten i valet av de diagnostiseringskriterier som forskaren väljer att använda? Analysen visar att av de barn som blir diagnostiserade med Asperger syndrom är pojkarna fler till antalet än flickorna. Resultaten som belyser genusaspekten visar att flickor inte har samma symtom som pojkar, vilket kan leda till att flickorna inte blir diagnostiserade. En diagnos skapar bättre förutsättningar till att få hjälp från samhället. Möjligheten till att använda olika diagnostiseringskriterier leder till att forskarna har makt att i vissa fall välja om och vilken diagnos som ska ges. Cederlund med flera (2008) presenterar Gillberg och Gillbergs diagnostiseringskriterier som de som ligger närmast Hans Aspergers egen beskrivning av syndromet från år 1944. Många frågor har uppkommit under analysprocessens gång. En av dessa, som vi anser som den viktigaste, är den att flickors symtom anges som olika pojkars symtom.

Hur kan pedagoger hjälpa och stödja barn med ADHD?
Sammanfattning: Mitt examensarbete handlar om vilka strategier pedagoger kan använda sig av, i undervisningen, när det handlar om barn med ADHD. Jag har tittat på forskning om ADHD angående utgångspunkterna arv och miljö. Vidare har jag studerat vad konsekvenserna blir om pedagogerna utgår från ett relationellt eller ett kategoriskt perspektiv i undervisningen av barn med ADHD. Syftet, med arbetet, är att kritiskt granska forskning om ämnet, undersöka om relationellt och/eller kategoriskt perspektiv är utgångspunkten samt vilka strategier och orsaker för undervisningen som lyfts, genom de olika utgångspunkterna arv och/eller miljö på bästa sätt. En litteraturstudie har använts som utgångspunkt samt relevant litteratur och avhandlingar om ämnet. I mitt resultat framkom det att den absolut största skillnaden mellan det medicinsk/biologiska (arv) och psykologiska (miljö) perspektivet handlar om orsakerna till att barn får ADHD. Alla forskare är överrens om att det är ett samspel mellan arv och miljö, men de finns en del motstridigheter om vilket som väger tyngst. Ytterligare ett resultat som kom fram är att det kategoriska perspektivet är vanligast hos lärare idag, på grund av att det finns för få resurser på skolorna. Enligt min studie har jag funnit att både det relationella och det kategoriska perspektivet ska användas samtidigt, beroende på elevens problem.