Rökringar och tjärad svartsyn

Behavioral and neural consequences of prenatal exposure to nicotine.
Psykiatrisk forskning, måhända utgår från att det är nikotinet som är det farliga när det finns några tiotusentals andra ämnen att titta efter. Tobaksröken är det farliga, varför inte skriva det då? Är det för avancerat för den psykiatriska forskningen? (ja lite forskningskritik kanske aldrig skadar)

Proselytiska tankefelsmessias, halleluja. Vad har ni rökt egentligen?

Sugforskning?

Greve Du Bergerac i rätt träfrack.

Tills kreumatoriet bolmar, sen ser vi inte röken av dig. Tjohej!

Olé. Road av vägrandens säkerhetsreklam AB™ I samarbete med Fälgkörarnas epistel och Föreningen för den ?Sociala? Trampolinens oändliga skönhetslyster.

Välviljans Apartheid

Titta gärna på Sveriges Radios specialtemavecka om välviljans apartheid. sista dagen idag.Bland annat om när

  • Lis Askersund engagerade sig starkt för handikappade och utsatta barn, något som senare ledde att en statlig kommision försökte stoppa radioprogrammen.
  • Lite om den enorma tittarstormen i Sverige när ett barn med neurosedynskada var med.

Det väldigt intressanta med just den typen av jounalistik vi ser här, låter jag de själva tala om när de konstaterar att:

Ju längre tillbaka i radions stora arkiv man letar desto svårare är det att hitta program som uppmärksammar funktionsnedsättningar…

Den tysta förnekelsehistorian
Mmmm, det verkar som om funktionsnedsättningar började uppkomma och kunna talas om i den svenska radion och Tv kring 1940. Det passade väl som vanligt bättre att förneka.

Tyvärr verkar de inte ha dokumenterat förenekelsehistorian speciellt omfattande, det skulle vara ganska intressant att se om det fanns en öppen debatt om varför de man inte ens kunde förekomma i radio eller tv som funktionsnedsatt, eller om det var en tyst överenskommelse.

Ett mycket viktigt stycke historia. Förnekelsens historia. Den ligger som en välförpackad liten död hund utmed massmedias rapporteringsvanor, efter 70 år har den börjat lukta lite.

SLC6A3 & DAT1, Lördagspyssel

SLC6A3
Jag måste ha full interaktionskarta med den senaste forskningen.
Synonymer
  • DAT
  • DAT1
  • DA transportör
  • Natrium beroende dopamin transportör

Måste veta mer om SLC6A3. 1 2 3 4 5

Måste omedelbart ha en massa gratisartiklar om SLC6A3

Jag kräver att få veta mer om SLC6A3 och hur man köper antikroppar etc.

Nej tack, det räcker, tag mig till Wikipedia och deras sida om dopamintransportörer SLC6A3, Wikipedia är alltid bättre än lördagsupplagor av budgetbloggarnas sunkartiklar.

Hur kan de säga att de jag har inte existerar

Några olika röster om adhd
New York Times gjorde tidigare i somras ett litet specialreportage om adhd och intervjuade några personer om hur de tyckte livet fungerade. De har lyckats med konststycket att fånga lite av den brokiga skara som har en enorm bredd och ganska olika utgångspunkter, grad av problem, strategier och responser….. Utan att för den skull bli lika hysteriskt svartvit som vi blivit vana att se pressen belysa adhd. Även om det är påfallande många i gruppen verkar tveksamma till medicinering.

Annorlunda, som jag

Skönt med lite nyansering i stället för den polarisering vi vant oss vid när det hänsynslösa översitteriets proffstyckare ska säga; att det inte är något fel på oss, om vi bara tar ut amalgamet och äter blomkål så ordnar sig allt, men gör det verkligen det? Eller var det bara andra personer som ville runka av sig sin floskelartade moralsås i örona för att tillfredställa sig själva och sin egna privata tro? Med våran hälsa som insats, sköna typer va.

Personerna i inslaget har ganska så rejält olika inställningar till saker och ting, många aspekter på både det ena och andra, det är inte bara trevligt att höra utan jag tror det är lärorikt för alla att se gruppens enorma bredd, hur olika allt kan vara, precis som för personer med andra åkommor som vid första blicken kan vara exakt lika men ibland är varandras motsatser. närsynta, långsynta, astigmatiker, eller bara helblinda. Det skapar utrymme för den värld som andra tidigare ville att ingen skulle se. En värld som doldes genom brutala förnekanden av deras mänskliga rättigheter.

Förneka och göm
Det är inte så hemskt många år sedan personer som satt i rullstol gömdes så fort familjerna fick gäster, de fick inte gå i skolan eller komma ut. Då det inte liksom var fint att sitta i rullstol, man skulle skämmas. Mekanismen bakom denna skampåläggning tycker jag är av mycket stor vikt att vi tar upp och visar, vilka som gjorde den grava förnekelsen möjlig och hur de gjorde det. Något kanske man kan lära sig av den historian?

Reportaget ovan är ändå såpass bra att den uppenbara missen att de inte tar upp den största kultursjukdomen av dem alla, språket och vad dess ibland väldigt förljugna bokstavsbarn orsakar för den med ett öppet hjärta kanske inte märks med en gång, men den känns. En begreppsförstockning när många ska utbildas i priset på allt men inte i värdet på något.

Människan är uppenbart begränsad i sin förståelse för andra, inte bara från de ”sjukas” sida.

Donkey shot och väderkvarnen

-Hur kan de säga att de jag har inte existerar

säger den siste killen i reportaget.

-Jag tror att miljoner av människor i den mörka tysthetens djupa desperation har tänkt precis samma sak, ett fruktansvärt eko av maktlöshet, skapat av den hänsynslösa brutaliteten i att förneka andra människors sina verkliga levnadsvillkor, tillkortakommande och privata helveten.

Inte vill någon skrika jag är minsann handikappad och har ett helvete…. Så just därför är det en väldigt lättystad grupp, som det gång på gång begåtts grova övergrepp på under historiens gång. Vem vill skrika i tidningen jag är handikappad och nu har jag dessutom fått reda på att jag inte är det av någon jävla proffstyckare som har tagit sig tolkningsföreträdet till den verklighet jag är tvungen att leva i och tror sig veta mer än mig, om mitt eget jävla liv.

Vad är en vidrig varelse? vad är det för skillnad mot det och att våldta en person som är stum? Den har ju inte sagt nej, eller hur? Men helvete, vad är det egentligen frågan om?

-Hur kan de säga att de jag har inte existerar

??? ???? ????? ?? ?? ??? ? ?? ???? ???

comment peut-on dire que ce que j’ai, n’existe pas?

Hvordan kan de sige, at hvad jeg har, ikke eksisterer?

how can they say that what i have, does not exist?

miten he voivat sanoa, että mitä minulla on, ei ole olemassa?

??? ?????? ?? ???? ??? ???? ??? ???, ??? ????????;

??? ?? ?????? ???? ?? ?? ?? ??, ?? ?????

?? ???? ??? ?? ????? ???? ???? ??, ???????? ??? ???? ?? ?? ???? ????

hoe kunnen ze zeggen dat wat ik heb, bestaat niet?

bagaimana mereka dapat mengatakan bahwa apa yang saya miliki, tidak ada?

come possono dire che quello che ho, non esiste?

?????????????????????????????

Com poden dir que el que tinc, no existeix?

?????????????

??? ??? ?? ? ??, ???? ?? ?? ? ? ????

to, k? vi?i var teikt, ka tas, kas man ir, neeksist??

w jaki sposób mog? one powiedzie?, ?e to, co mam, nie istnieje?

como podem dizer que o que eu tenho, não existe?

paano maaari nilang sabihin na kung ano ako may, ay hindi na umiiral?

Wie können sie sagen, dass das, was ich habe, ist nicht vorhanden?

??? ??? ????? ???????? ? ???, ??? ? ??? ?? ???????????

?? ???? ?????? ???????? ??? ??, ?? ? ??? ?? ??????

För varje andetag kroppen ut. Ett hjärtslag brett. Livet.

Kärlek SEO Hör.

Svartsyn om diskrimineringen

Ett vanlig insäljningsargument hos kritiker att barn blir hjälpta via en diagnos är att påstå saker med ingen eller ringa verklighetsbakgrund och sedan påstå sig vilja rädda barnen från det. Tex att de lägre klasserna alltid är överrepresenterade i diagnosbilden. Men stämmer det alltid eller är det ganska ofta tvärtom?
Även de som ”Proffstyckarna” tidigare kallat negrer kan ha ADHD! Fast de tidigare fått mindre vård än den vitare, mindre kulörta ras som de flesta proffstyckare tillhör.

Vi vet att hälsa är en klassfråga, men varför ska till exempel de med lägre klasstillhörighet få sämre vård? Varför fick afroamerikanska barn tidigare sämre tillgång till mentalvård? Hör frågan belysas. Proffstyckarna litar väl på vad medlemmar i kongressen säger?

ADHD diskriminerar inte.

ADHD drabbar över alla klassgränser som en del personer tycker om att sätta upp. Dock kan konsekvenserna bli mindre om man har 15 barnjungfrur som tar hand om problemen och egna privatlärare i frihetens namn. Även om det för proffstyckarbanaliteten naturligtvis kan vara ett argument att öppna käften och få lite gratispublicitet från den naiva journalistiken.

Hear a special message from former Surgeon General David Satcher, MD, about the importance of treating AD/HD. Originally recorded for Congressional Black Caucus briefing, Satcher’s remarks touch on the fact that African-American children are less likely than white children to receive quality mental health care.

Vi tycker inte att rasfrågan skall ha den betydelse den bevisats ha eller att personer ska kunna inverka menligt på vården bara för att de känner tillfredsställelse av det. De socialpedofila argumenten som länge stoppat vården för personer med adhd måste väl äntligen kunna få kallas för vad det är? Att låtsas bry sig men sedan åstadkomma något motsatt bara för att det känns bättre för personen som gör det, har vi sett nog av.

Japp i Daimen, bara choklad?

Har inte personer med adhd tillräckligt länge kunnat vara en leksak för de som tror sig veta bättre än alla andra, än de drabbade, än de drabbades föräldrar osv. De som för sin egen tillfredsställelse skull hindrat att en behövande barn fått en rimlig vård. Och vad fan har dessa personer egentligen levererat? Annat än ett förlängt helvete för de som verkligen behöver hjälp. När i hela helvete är jag tillåten att kalla dessa personer för vad de egentligen är?

Tillåten att säga som det är?

Det är förbannat intressant att jag kan anses som snuskig när jag beskriver saker som de är eller kallar personer för konsekvenserna av sina gärningar. Eller om jag säger namnet på mänskligheten utgångspunkter här i vintergatans utkanter. Men är det jag som är snuskig eller något annat som är sjukt? När människan för första gången tog form på Östafrikanska slätter vart kom hon då ifrån? Vad är det om inte renaste rakaste vanvettighetspolitiseringen av språket som värdegrundsfundament att kunna säga det i alla sina former? Negerfittan torde därmed vara ytterligare ett fult ord trotts att utan negerfittan så fanns det inga människor. Är det för att basfundamentet för mänskligheten som helhet är snuskigt?

Vara det som sägs

Ur ett rent civilisationstekniskt perspektiv oerhört intressant att se värdeladdningen på orden för mänsklighetens alla utgångspunkter, vilket säger en hel del om den eventuella civilisation vi kan tänkas ha. Finns det ett renare kvalitetsindex på mänsklig förståelse för sin egen historia än bitarna i dess omistliga helhet, negerfittan, evolutionen och Marie Kex, ok nåja skippa det sista. Men vill du förstå vad jag menar?
Eller är det portalneglekt där med?

Ifrågasätta det outtalade vanesinnet?

Kom och snacka med mig om diskriminerande rasism, jag kan inte ens säga varifrån den mänskliga rasen kommer ifrån utan att betraktas som snuskig, ful i munnen och kanske rasistisk även i fall jag bara talar om något jag själv har. Men är det jag som är ful i munnen eller samhällets värsta kultursjukdom språket som är snuskigt? Dess bokstavsbarn, de så kallade orden pastöriserade till mannagrynramsa sedan uppramade innehållslösa och sedan påklistrade en etikett av homogeniserade värderingsstereotyper, (med tre variabler på lösflikarna längst ned så att du känna dig personlig, i din prägling av stereotypen)( Thats my point of viev, huh) Vilken banar väg till denna diskriminering, hur skulle det annars gått till? Vilken orsak förefaller sannolikare: Jultomten, Storken eller Hårsfjärdens U-båtarna med Urhu Kekkonen i läkerolgrön bastkjol?

-Vi vill höra din röst i frågan, du får ge oss sinnebilderna av demokratiska skyltdockekonsoller, folkets röst och allt det där andra.

Kungsvatten on the rocks, både störd och rörande, tack

Språkvindarnas säd brukar inte svaja för insikternas evaporering. Nej, på med mera gödsel så etiketterar vi om betydelseskåpen med mera griffelskrikande krita, tills en dag plötsligt. Tabula rasa.
Voff Voff! I dogmatikens alla grisbensförlängare. Ett revbensspjäll till för dina tankemjäll!

-Barbiesås eller Spaak-majonnäs?

  • Extraherade värden i tillfångatagna kreaturs barnmat, grädde, med krossade fåglars ofödda drömmar och du tänker på att undvika att bli fet. Omelette!Vad kommer du sedan ihåg av allt det som är sagt och skrivet?
  • Hur fördomsfritt du tänker?
  • Hur elaka rasisterna är? Vad mer?
  • Vad säger det dig om ditt urspung och hur du behandlar det?

Vad är du?

Ja, vad är jag?

Här har vi ändå inte talat om ADD, den gren av ADHD där det antagligen förekommer mest diskriminering, men inte alls som proffstyckarna påstår.

Hippokrates och ADHD historiken ?

 

ADHD History

Med den nu äldsta kända ADHD historiken

 

Den moderna medicinens fader
Har fått en del mail om historiken (del 1 & del 2) varav några tagit upp frågan om Hippokrates och huruvida han beskrev ADHD eller inte. Och visst skulle det vara bra med medicinens fader som en referens, det tyngsta namnet av dem alla. En del väljer att citera hans verk i detta sammanhang bland annat wikipedia.

In 493 BCE, physician-scientist Hippocrates described a condition that seems to be compatible with what we now know as ADHD.[citation needed] He described patients who had ”quickened responses to sensory experience, but also less tenaciousness because the soul moves on quickly to the next impression”. Hippocrates attributed this condition to an ”overbalance of fire over water”. His remedy for this ”overbalance” was ”barley rather than wheat bread, fish rather than meat, water drinks, and many natural and diverse physical activities.”[81] (länkar etc är borttagna pga av att de numera är inaktuella)

Glömt Hippokrates?
En del undrade i all välmening att vi kanske glömt just Hippokrates. Njae, inte direkt , faktum är att det är just Hippokrates som berett mest arbete och tagit längst tid. Att Wikipedia nämner honom, ok. Visst. Tittar vi nu istället på referenserna till citaten så är det en viss ”Fancis” som ska ha översatt boken Hippocrates: Aphorisms. In The Genuine Works of Hippocrates (Translated from greek by Fancis Adams) Här kanske någon noterar att de som refererar till Hippocrates och adhd på nätet i varje fall har en sak gemensamt: De skriver till och med exakt samma stavfel, men någon Fancis verkar inte ha översatt Hippokrates däremot en Francis.
Vi hittar inte citatet
För att göra det hela lite enklare för alla att se, Francis översättning från 1849 av Hippocrates går nu att ladda hem här alldeles gratis, den som hittar citaten där kan väl vara så vänlig att kontakta mig för jag har inte hittat dem. Undrar om någon annan har det…
Att sedan Wikipedia, eller en massa andra böcker väljer att referera till Hippocrates ok. Här ser vi tre stycken böcker som är sökbara online alla har samma citat. Mitt problem är att jag hittar citaten i en del böcker om adhd men inte i originalet som alla hänvisar till. Hittar något det så skrik gärna till. Jag såg därför ingen anledning att ta upp just Hippokrates som relevant i adhd historiken, vilket andra gjorde och gör. Efter konsultationer togs därför Hippokrates bort då källan ej gick att verifiera. Inte heller Russell Barkley tyckte att det var rimligt att använda Hippokrates som en källa till adhd historiken. Gemensamt för alla som hänvisat till Hippokrates är att de aldrig lyckats säga från vilken sida citaten kommer från.

Det finns nog en del att säga i den frågan vad det lider. Att hänvisa till en massa citat ur en bok som ingen hittar är lätt, att visa vartifrån man citerar med bilder och hänvisningar är mycket svårare och tar längre tid.

Kortfattat
Referenser till vad Hippocrates anses ha sagt om ADHD finns på Wikipedia, flera hemsidor och i flera böcker, men är svårt att hitta i originalet. Lyckas du?
Vi tar historiken bit för bit, allt kommer sedan att presenteras samlat, fortsätt gärna med den kreativa kritiken.

Läkemedelsbolagen måste regleras mycket hårdare

Vetenskaplig etik
Vi har redan tidigare skrivit om horandet med forskningens integritet och horgubbarna som förser sig med pengar som de sedan självfallet inte redovisar. Det ligger mycket stålar i skenheligheten som vi brukar säga. Läkemedelsbolagens uppgift är att tjäna pengar till sina aktieägare någon annat drivintresse förefaller svårt att se, även om det naturligtvis skulle vara extremt lönsamt för ett bolag att profilera sig som folkets bästa vänner osv. NU börjar det äntligen hända något, men bara i USA! Här hemma simmar alla som vanligt i den lilla ankdamen och tror att allt är frid och fröjd, när granskning efter granskning visar att det inte är det. Läkemedelsbolagen ibland kallade Big Pharma är en fet grupp med grundintresset att tjäna pengar – hur kan man missa det?

Etik vs. Pengar

Resultatet av den grundinställningen har gång på gång visat sig när det gäller mörkandet av forskningsresultat, mörkandet av incidensrapporter, mörkandet av biverkningsprofiler, ”olyckliga förseningar” när biverkningarna ska rapporteras till kontrollorgan osv. Sammantaget så påvisar det självfallet ingen genuin respekt för forskningen som vetenskap, snarare en passande och gynnsam kostym för läkemedelsbolagen att begagna för att kränga sina nya produkter, när det passar. Varför skulle annars läkemedelsbolagen lägga mera pengar på marknadsföring än på just forskning? Forskningen används således inte sällan som en täckmantel för att kränga produkter som forskats runt på ett sätt som inte kan anses vara vetenskapligt om till exempel de  ”dåliga” resultaten  (Förskrivaren 4_03 – Från Google Dokument) av ett visst preparat tillåts att försvinna medans de positiva studierna finner dagens ljus och tidningsredaktionerna med en svindlande fart. En mycket udda vidareutveckling av cargokulturens trosinriktninghttps://www.lj.se/info_files/infosida26494/forskrivaren_nr_3_2005.pdf

Den psykomentala doping elitismen breder ut sig alltmer och många av forskarna är själva inte speciellt sällan dopade, vilket aldrig har varit någon större hemlighet. Men i ställningskriget talar man sällan om den mentala skyttegravskosmetikan eller de kognitiva protesernas egentliga inälvsfett. Här i världen skall den normativa förfettelsen härskna. What comes around goes around.

Omvändelse inför galgen

Läkartidningen berättar lite om toppen av det isberget i en artikel av Fredrik Hedlund. Som också mycket milt tar upp den plötsliga omvändelsen inför galgen som vi kan se från läkemedelsindustrins sida. Dock tar han inte med ett enda ord upp behovet av en forskning som utgår från folkhälsobehovet och inte försäljnings och avkastningsbehovet, eller hur en medicin som verkligen skapar oberoende sällan är lönsam. Eller sina egna artiklar om hur synnerligen ovetenskapliga metoder kombineras med vetenskapliga för att tjäna så mycket pengar som möjligt trotts kunskapen om att människor mycket sannolikt kommer att dö på grund av det. Cynism är bara förnamnet, här snackar vi stålar över lik. Men det var väl ändå inte första gången? Andra eller tredje?

Läkemedel har vi fortfarande inte sett. – Det är medel som läker!

När Socialstyrelsens något lame chef gick ut och menade att många bär skuld för att äldre människor får felaktiga och för många läkemedel, då kan man undra om han förstod vilken roll den enkelsidiga messyrforskningen egentigen har! Man forskar enkelsidigt om en eller ett par aspekter av helheterna, med bara det som är gynnsamt förs fram i marknadsföringsbudgetens maximerade floskler: som renaste vetenskap, när det i själva verket är en partsinlaga av några aspekters inte sällan försumbara delverkan vilken sedan förstoras upp. Verkligt kritisk forskning ifrågasätts ibland ganska hårt inom flera branscher, ett mycket olyckligt indicium.
Det har inget med en vetenskaplig grundsyn att göra. Det har snarare att göra med ett utnyttjande av vetenskapen som naturalistiskt opartiskhetsargument när det passar, samtidigt som man döljer den vetenskap som inte passar. VILKET ALLA I BRANSCHEN MÅSTE VETA.

Politisk neddrogning?
Chefen för socialstyrelsen skriver i Svenska Dagbladet att: ytterst är det en fråga om politik att gamla drogas ned kan vi fråga oss:vart vi då har våra politiker. Och sedan är det väl för helvete inte någon fråga om politik om våra äldre drogas ned med för många mediciner – det är en renodlad fråga om vansinne! Hur fan kan Socialstyrelsens chef vara så infernaliskt korkad, oekonomisk hänsynslös, bombastisk känslokall att han kan tro på det?

Det behövs politisk styrning av forskningen
Uppenbart så har intressenterna svårt för att självmant göra vettiga insatser, eller väljer att göra dem först inför galgen. Det politiken måste tillse är att skärpa upp de etiska grundreglerna för forskningens vetenskaplighet och inte som i dag lämna vidöppna dörrar för att missbruka forskningen eller bara använda den som ett svepskäl för att vinna försäljningsframgångar.
Vidare bör forskningen självfallet styras av folkhälsoekonomiska incitament, vafan annars?
Medborgarna i landet eller någon annat land har inget intresse av att vara läkemedelsbolagens små mjölkkossor, som aktieägarna ska profitera på. Läkemedelsbolagen är väldigt duktiga på att föra fram att de dyra priserna på medicin är pga. av den höga kostnaden för forskning och utveckling. Konstigt att de glömmer att berätta att kostnaden för marknadsföring inte sällan är högre än den för fou. De glömmer också att berätta att profiten till aktieägarna är en större samhällskostnad än den för forskning och utveckling. När regeringen talar om forskningsfinansiering inser de inte då att Sveriges medborgare finansierar läkemedelsforskningen på ett ofta helt okontrollerat sätt? Utifrån ett försäljningsperpektiv och inte inifrån ett follhälsomässigt motiv.

Är forskarnas alltmer tilltagande mentala doping en del av det ovetenskapliga förhållningssättet?

Mycket glömska när det passar. Och sedan inte att men de glömmer aldrig den stora propagandaapparaten som ständigt berättar hur vetenskapliga och opartiska de är för att hj?
?lpa till överallt… faan va fiiint å gulligt va?

ADHD historia del 2

Forts från del 1

Alexander Crichton

Alexander Crichton berörde i sin bok, svårigheten för personerna med den ’mentala rastlös heten’ att filtera bort intryck och hur överkänsliga personerna var för olika händelser som inte verkade påverka andra i alls samma omfattning.

Alexander Crighton lämnade också några porträtt av personer med den ”mentala rastlösheten” och lät patienterna själva beskriva tillståndet: – They say they have the fidgets.

 

Vi kan komma ihåg att på 1800-talet förekom det nästan inte alls att man talade om mentala problem från ett biologisk eller fysiologiskt perspektiv. Så ur den aspekten var Crichton något av en pionjär. Hans verk påvisar en slående likhet med dagens problembild ’the incapacity of attending with a necessary constancy to any one object ’ mental rest-lessness, or the ?dgets.

Oförmågan att kunna styra sin koncentration och upprätthålla dess kraft under en längre tidsperiod.

Alexander Crichton är därmed den förste personen vi känner till som så tydligt påvisat samma fenomen som vi kan se idag på en del barn och ungdomar som adhd. Nästa avsnitt om historiken kommer att förflytta sig en bit framåt i tiden till det nittionhundrade seklets början. Till ett England som till genomgått några grundläggande reformer sedan 1870 och nu stod redo att möta den nya tidens krav.

Ett kuriöst faktum är att den skarpsinniga Alexander Crichton fick Titanjärn uppkallat efter sig som Crichtonit.

 

ADHD historia på Svenska
ADHD historia Del 1 Alexander Crichton
ADHD historia Del 2 Alexander Crichton
ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still
ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

The English history of ADHD
Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton
Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still

Forskning om Systematiskt knarkande mördare?

Sydsvenskan förvånar mig gång på gång genom att berätta om verkligheten. Är det inte så journalistik ska vara? Vad kan man då kalla alla annat? Inte bara en tom rubrik som pockar med sin feta dallerverkan i hjärnvecken. Utan en substantiell innehållande.
Den dopade forskningen
I en artikel berättar de om att högutbildade forskare höjer sina kognitiva förmågor med hjälp av medicin för dementa, knappast något nytt. Det nya är väl att Svensk media berättar om det och gör det på ett sätt så att flera sidor av saken får komma fram. inte bara som rubriken antyder, i termer av dödlig knarkchock. Som antagligen är fel, för inte brukar man ju kalla krig för ett systematiserat mördande. Då säger man ju vad det är. Nej, det brukar gå under sötare eufemismer, i det tandlösa språkets glappande lösgom.

Anders Sandbergs kollega Nick Boström, också han svensk filosof i Oxford-exil,
menar att även en liten höjning av många människors kognitiva kapacitet – deras
intelligens, alltså – skulle kunna få enorma gynnsamma effekter för samhället,
eftersom det finns ett nära samband mellan intelligenskvot och bland annat hälsa
och inkomst. – Får vi fram något som kan öka den effektiva intelligensen hos
befolkningen, har det en enormt stor betydelse, säger Anders Sandberg.

SydsvenskanVa! Att inte skildra allt i svart och vitt längre? Citera en real verklighet?
Den prostituerade dödsknarsksjournalistken såg Jesus
Vad har hänt? har saker och ting för och nackdelar, är inte längre kniven farlig är det sättet att hantera kvinven som är farligt? Då måste vi ju se till vad som verkligen är farligt i verkligheten och det kanske vi inte vill veta. Det som skadat oss mest är nog våran egna dumhet. Inte just så mycket annat. Dödsknarket är snarare en adekvat benämning på den verkligetsfrämmande hållning flera journalister bär.En annan tanke som smyger sig in är vilka svenska forskare som är påtända, är Efva Kärves energiska påhopp ett resultat av att hon (under narkotikapåverkan) insett att sociologin sällan har löst problemen för de med adhd och därför känner hon att hennes stackars yrkeskår är hotad, av en medicinindustri som för en gång skull gjort sitt jobb? Eller kan inte ens den mest högkvalitativa kognitiva assistansen hjälpa henne med den insikten? Hur ska vi då kunna undvika att hon stigmatiseras pga av resultatet av sina verkliga handlingar? Annars kan ju folk tro att hon singlar slant med den socialstrategiska konfettin helt omedvetet, vilket kan leda till att många drabbas.

Men vem beskriver de verkliga tveksamheterna?
Aldrig berättar tidningarna om hur B2-stealth bombplanen som osynliga tvärviggar över Bagdads hängande trädgårdar, flögs fram i överljudsfart av piloter vilka i sina hypermoderna överljudsplan använde legala mediciner för att inte känna sig utmattade eller förlora koncentrationen under räderna, när de precisionsbombade sönder flera av utedassen längs den anrika Tigris stränder, eller vad JFK hade för gemensamma medicinvanor med Winston Churchill och Adolf Hitler? Men helvete pedofiljournalisterna vill mycket sällan skildra den delen av verkligheten. Förbättringar för de små verkar alltid vara på modet att ifrågasätta, varför inte de storas övergrepp eller godtycke och vanor?

JFK amfetamin injektion 2

-Jag är en äppelmunk! Ich bin eine berliner. 97% av piloterna gillade medicineringen förresten. Fly high baby.

Det hade jag betydligt bättre förstått än att gnälla för att kvinnor män och barn med betydande svårigheter skulle fä hjälp, men Svensk media kanske är på väg att mogna? Bloggen tackar med stor förvåning Sydsvenskan för ett par bra artiklar på rad nu. Med lite mer verklighetsskildran kanske vi kan få en nyanserad debatt. Inte bara något som styrs av pseudovetenskapliga drömmare som vill styra en grupp utsatta barns möjligheter till hjälp.

Medicinering är på gott och ont och de flesta jag träffat med adhd skulle gärna klara sig utan medicinering såväl som den stigmatisering som kommer från de som tvångsmässigt måste ifrågsätta diagnosen. Ser dock skarp fram emot debatten om huruvida forskare osv ska anses kunna använda droger. Var är Kärfve och alla andra kritiker nudå? Är det bara roligt att kritisera en medicinering som ges till barn som ofta har ett litet helvete? Det kanske inte är lika finkänsligt att våga kritisera de militära piloterna som tar centralstimulerande medikamentrer innan de åker och bombar ihjäl en massa okända personer i ett främmande land med en synnerligen underlägsen försvarskapacitet?

Eller när forskare i finare miljö lite avmätt sväljer några tabletter av liknande substanser tillsammans med sitt eget dräggel för att få bättre koncentration. Vakna nu då alla idiotkritiker och skrik hysterisk, eller passar det inte nu plötsligt? näha… vaffö ente di doo?


Schack boom bang?
Har eran bombastiska analkanibalism fått slut på kackerlacksspatt och glykolfenissad pistagenöt? Ska ni hitta en annan åder att suga ur? Lite förtäckt socialpedofili med skylten ”vi som vill förhindra stigmatisering, av de svaga ofta rövknullade grupperna i samhället…. Hmmm… Bara för att ni vill de och ingenting annat än för eran lilla viljas skull. Ack så finkänsligt, skulle ni misstycka att underkasta er regelbundna kontroller ert verkliga resultat pga av att vi villl hindra er stigmatisering?


Om en amfetaminkonsumerande pilot släpper någon megatonsbomb över försvarslösa individer så verkar det inte skapa någon reaktion över medicineringen. Men om just barn blir hjälpta av samma medel då reagerar ni reagerar starkt , vilka varelser är ni egentligen?

Eva Kärfve
Har du inte spökat ut sanningen med din fantasi, resultaten av dina insatser förefaller vara att hjälp till behövande barn har försenats, är du nöjd? Vågar jag ens ställa frågan: Vad som kan vara ett starkare tecken på renodlad social pedofili i ett verkligt klassamhälle än när några få personer lyckas förhindra att utsatta barn får en rimlig hälsa, bara för att de njuter av att lansera sin egen struktursociala moralkräm av vad som är rättrådigt i sin lilla jävla drömvärld, trotts att små barn drabbas av det?

-Snälla berätta det för mig!

Jag har förvisso aldrig varit världens smartaste antagligen för dum för att förstå det, antagligen är jag dessutom helt blind eller så behöver jag en unikt genial socialantropologisk navelskådarpaparazzi som belyser det hela för mig. Kan du hjälpa mig Eva, snälla?

ADHD historia Del 1

 
 
 

ADHD genom historiens lopp

Tillstånd som liknar ADHD har nog funnits en ganska lång tid på den här planeten. Forskare har funnit tidigare hänvisningar till liknande tillstånd genom läkekonstens långa historia. Den kliniska termen ”ADHD” är däremot ganska ny och kommer antagligen att vidareutvecklas i takt med att man kan urskilja ytterligare undergrupper, varav någon kommer att borträknas från egentlig ADHD. De flesta skriftliga noteringar om fenomen liknande ADHD verkar komma innan och strax efter 1900-talets början vilket rent socialkulturellt kan vara intressant att notera.

George F Still brukar anges som den som mest tydligt beskrivit kännetecknen för det vi idag kallar ADHD och angränsande fenomenologi. Men det finns faktiskt några som gjort det före honom, de har i olika grader koncentrerat sig på olika aspekter av fenomenologin.

 

Alexander Crichton

Alexander Crichton

En Skotsk man född 1763 som blev medicine doktor i Holland 1785. Efter flera framgångsrika år i Europa flyttade Crichton till Ryssland och blev livläkare till Tsar Alexander den förste. Hans mest kända bok är egentligen tre böcker på över 700 sidor samlade I två volymer med det långa namnet:

“An inquiry into the nature and origin of mental derangement: comprehending a concise system of the physiology and pathology of the human mind and a history of the passions and their efects, “

 
Ett av kapitlen handlar om uppmärksamhet och dess sjukdomar, där beskrev Crichton Beskrev ett tillstånd enligt följande definitioner: “incapacity of attending with a necessary degree of constancy, to any object.”
 

 
Och tydliggjorde att all ouppmärksamhet inte var att betrakta som bra eller frisk utan kunde leda till betydande svårigheter i livet, även om alla till och från självfallet är ouppmärksamma då och då, mer eller mindre.
 
 
Crichton gick vidare in på problematikens konsekvenser samtidigt som han noterade att i många fall verkar personen född med svårigheten att rikta uppmärksamheten på ett område med en konstant kraft. De noggranna observationerna Crichton gjorde visade också att tillståndet ganska ofta verkade avklinga med åren.
 

Men Crichton nöjde sig inte bara med att konstatera de faktiska problemen han även föreslog lösningar genom att förändra skolväsendet för dessa ungdomar, så att även de skulle kunna ta del av skola, kunskaper och nå livskvalitet i det stora hela.
 

 
 
Latinet var träaktigt redan 1798 för personer med koncentrationsproblem som kanske kände sig mer terroriserade av grammatiken än upplyfta av dess semantiska böjveckseksem, när det samtidigt kliade i spring tån och hösten ömsint bankade daggen av gräset utanför. Crichton frågade sig varför skulle man gå i skolan och harva i så många år om man ändå inte kunde komma någonstans i kreativ mening. Och lämnar flera mycket tydliga tecken på det vi i dagligt tal kallar ADD, alltså den formen av ADHD som inte inrymmer hyperaktivitet.
 
 
Vad kan födas ur en sådan meningslöshet där man bara gång på gång slår näsan i väggen? Är det ens rimligt med en sådan mental diet för ett barn med mental rastlöshet och svårigheter att fokusera. När startmotorn att försöka förstå gång på gång slås på så återstår till slut inte mycket annat än en startmotor som inte längre kan eller vill.
 
 
 

Stort tack till
Ett stort tack till Dr. Russell Barkley för reflektioner och material. Samt ett stort tack till Professor Stan Finger vid Washington universitetet i St Louis, för kloka och väl genomarbetade artiklar med exemplariska hänvisningar.

Det känns tryggt att skriva till en av världens mest kunniga professorer inom neurovetenskaplig historik sent en fredagskväll och en kvart senare få svar från en professor som skriver Cheers och verkar allmänt glad samtidigt som han lämnar distinkta hänvisningar och snabbt erbjuder sig att skicka behövda referenser.

Snacka om bedårande skönt avslappnad kunnighet, med en djup kärlek till kallet. Hatten av, även bocken bugar.

ADHD historia Del 1 Alexander Crichton
ADHD historia Del 2 Alexander Crichton
ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still
ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

English
Links to Part 1 in the history of ADHD: Alexander Crichton
Links to part 2 in the history of ADHD Sir George Frederick Still

 

Reflektioner


Den mentala ofokuserbarheten har länge nonchalerats

En del vill inte se den stora bilden. Många verkar veta vad som är bra för barnen, men vilka gör det i själva verket, verkade Crichton sätta ifråga. Vilket är nästan precis detsamma i dagens samhälle där många människor påstår sig veta exakt vad som är bra för barnen. Inte helt sällan bara f
ör att uppfattningen ger dem mer tillfredsställelse, medans barnen tar skada av när människor tillfredsställer sitt egna godtycke på bekostnad av deras utvecklingspotential.
 
 
Den sociala pedofilen
Vad skapar egentligen alla dessa ifrågasättanden och hur skulle man kunna definiera en social pedofili? Jag tycker själv att den som hindrar barnens utveckling eller förnekar osjälvständiga individer ett rimligt stöd bör ligga nära gränsområdet till vad som rent definitionsmässigt bör kallas social pedofili, vad tycker du? Det kanske är dags att på djupet verkligen definiera vad social pedofili egentligen är.
Ett förtryckande väsen som allt för länge fått stå outtalat i historiens mörka kulisser och därigenom godtyckligt kunnat påverka barnens hälsa och egentliga utvecklingspotential.
 
 
Skolan och barnen
Alla barn kanske inte gjorda för att sitta nedslagna i betongkubismens sakrala industrikyrkor vilket blir mycket tydligt när det gäller just de med extra mycket spring i bena eller svårt att fästa blicken i en onaturlig miljö som de är tvungna att sitta still i, oavlönade av annat än ett kantigt betyg någon gång per år som kanske dödar deras naturliga kärlek till inlärningens mål och mening.
En pedagogik relativt fulländat till att skapa avfällingar med en ganska välfödd terrorlusta mot det betongkonforma samhälle som gång på gång struntat i deras natur och källan till deras uttryck. De kanske blev tillbakavisade av den grandiosa normativiteten som kräver blind lydnad av ungarna, vilket sedan kom igen när barnen som vuxna inte lydde några regler alls. Vad tror du?
De är kanske inte bara motsträviga eller vill gå emot strömmen, de måhända söker vattnets källa, som sprittiga laxar ofta gör.

Salomo Salar

sim sala bim