Etikettarkiv: pedagogik

Mera uppsatser om NPF

Ja vi börjar plocka över lite selekterat material från adhd-npf.blogspot.com och sammanställer för att se hur det fungerar.

Och lite om praktiskt integrativt arbete som kan förebygga ett livslångt utanförskap. Klicka på länken om du vill ladda hem någon av uppsatserna i pdf form.

Att leva med ADHD. En uppsats om bemötande och svårigheter i vardagen Syfte: Syftet med denna uppsats har varit att undersöka och skildra den enskildes upplevelse av att som vuxen leva med diagnosen ADHD. Frågeställningar:

1.Vilka svårigheter har, eller har personen haft?

2.Vilken uppfattning har den enskilde om omgivningens förståelse för svårigheterna? Hur anser han/hon sig bli bemött av andra människor och hur skulle man vilja bli bemött?

3.Vilken hjälp har den enskilde fått? Hur har den sett ut? Vad har hjälpen inneburit? Hur skulle den bästa hjälpen ha sett ut enligt den enskildes mening? Metod: Studien bygger på kvalitativa intervjuer med vuxna med diagnosen ADHD. Intervjupersonerna består av både män och kvinnor och de är mellan 20 och 60 år. Vi har utgått ifrån en väl konstruerad intervjuguide som syftar till de huvudfrågor vi ville få svar på. Huvudfrågorna är tydligt kopplade till undersökningens syfte och frågeställningar. Analysen har skett utifrån Widerberg (2004) även om vårt tillvägagångssätt exakt inte följde samma ordning. Resultat: Resultatet visade bland annat på koncentrationssvårigheter och brist på uthållighet. Många menade att de ofta handlar först och tänker sedan, vilket är ett tecken på impulsivitet. Vad beträffar omgivningens bemötande; menade många att det rådde brist på kunskap och förståelse hos omgivningen och professionella hjälpare. Flera av deltagarna berättade att de hade lärt sig eller känt sig tvungna att anpassa sig efter omgivningen och samhällets krav. Samtliga informanter önskade att kunskaperna hos professionella vore bättre, speciellt inom psykiatrin. När det gällde medicinering ställde alla utom en sig positiva till medicinering. Många sade att de har svårt att organisera sin vardag; att få det att ”flyta på” med bland annat barn, hem och familj. De flesta ansåg att diagnosen har hjälpt dem att förklara och förstå svårigheter som har påverkat dem under livets gång. Flera menade att diagnosen har gett dem en slags upprättelse.

Hur upplever elever med Asperger syndrom sin grundskoletid?
Syftet med studien är att skildra hur elever med Asperger syndrom har upplevt sin tid i grundskolan. Vi vill ta reda på om de upplever att de fått tillräckligt med stöd och hjälp i skolan och om hur de upplevt relationerna till professionella och andra elever. De frågeställningar vi utgått ifrån har varit: Hur upplever ungdomarna det stöd och hjälp de fått i grundskolan? Vad upplever de har fungerat bra respektive dåligt? Hur upplever ungdomarna sina relationer till professionella och andra elever under grundskoletiden? I studien använder vi oss av en kvalitativ ansats där vi intervjuat fem ungdomar, fyra föräldrar till dessa barn, en lärare och en specialpedagog. Vi har därefter analyserat intervjuerna med hjälp av en fenomenologisk ansats där avsikten har varit att skapa en bild av ungdomarnas livsvärld. Resultaten av intervjuerna har presenterats utifrån intervjuguidens områden för att sedan tolkas mot bakgrund av den tidigare forskning vi presenterat i studien och med hjälp av begrepp från symbolisk interaktionism och systemteori. Resultaten visar att stödet och hjälpen till dessa elever med Asperger syndrom är mycket bristfällig. Framförallt handlar det om lärare och assistenter som har långt ifrån tillräcklig kunskap om vad det innebär att ha AS. Detta har många gånger orsakat konflikter. Eleven med funktionshinder har ofta blivit utpekad som syndabock. Vidare kan vi se att det förekommit mobbing och att kompisrelationer i det närmaste varit obefintlig. Studien visar att ungdomarna känt sig kränkta och missförstådda under sin grundskoletid vilket ofta har lett till ohållbara situationer för alla inblandade.

” Ungdomar med neuropsykiatriskt funktionshinder, berättar.” En kvalitativ studie om elever med neuropsykiatriskt funktionshinder, om deras uppfattningar om hur de upplever sig själva och hur de upplever att de blivit bemötta i sin lärandemiljö.

Problemområdet som den här uppsatsen belyser är det faktum att trots omfattande forskning angående elever med neuropsykiatriska diagnoser finns, fattas till stor del ett av de viktigaste perspektiven, nämligen elevens eget. Vårat syfte är därför att undersöka elevens uppfattningar av sig själv och sin lärandemiljö efter det att de har fått en neuropsykiatrisk diagnos av någon form. Studien genomfördes med detta syfte med ett socialt, samhälleligt och pedagogiskt perspektiv i åtanke. Som datainsamlingsmetod användes intervjuer, detta material bearbetades sedan noggrant för att sedan studera gemensamma drag mer ingående. Resultaten visar på att samarbete saknas mellan berörda professioner, både mellan skolans egen expertis men också mellan skolans personal och utomstående profession. Elever med neuropsykiatriska diagnoser upplever att i miljöer där den största strukturen och där den bästa handledningen tillhandahålls, för gruppen såväl som för den enskilde. Där erfar de att de får störst behållning av sin skolgång. Vad som även framkommer i undersökningen är att eleverna uppfattar lärarnas engagemang som bristfälligt även då lärarna besitter kunskap om att eleverna är i behov av särskilt stöd. När försök till stöd ändå erbjuds får det emellertid inte avsedd effekt. Lärarnas förmåga att bemöta dessa elever utifrån deras individuella behov får förödande konsekvenser då de upplever att bemötande är generaliserade och av fördomsfull karaktär. Avsaknad av det så viktiga elevperspektivet resulterar i dessa elever inte tränas i bl.a. en av skolans skyldigheter att förbereda eleverna i att aktivt deltaga i samhällslivet. Däremot hoppas vi att vår studie visar ännu ett perspektiv där forskningen bör ta vid och utveckla vidare, för att ge våra barn och ungdomar rättvisa. Eleverna är sina bästa lärare.

Eller varför inte läsa lite om förebyggande arbete?

Ungdomsbrottslighet – Varför och det förebyggande arbetet –
”Få samhällsproblem har under de senaste åren rönt så allmän uppmärksamhet som den ungdomliga brottsligheten och asocialiteten. Orsakerna till detta stora intresse är inte helt klara. Det faktum att även vuxenbrottsligheten sedan lång tid tillbaka befinner sig i kraftig tillväxt lämnar människor tämligen oberörda. Indignationen över en lönande kassaskåpskupp av garvade yrkesförbrytare är obetydlig i jämförelse till den upprördhet som skapas av att en trettonåring rycker väskan från en äldre dam. Tidningsrubrikernas höjd står i omvänd proportion till gärningsmannens ålder. I ekonomiska avseende är de flesta ungdomsbrott tämligen beskedliga. Inte heller är de sensationella som mord, spioneri, storförskingringar eller komplicerade kriminalgåtor. Tvärtom är de i allmänhet triviala och kopierade efter samma mall. Den ena bilstölden är den andra lik, tillvägagångssättet vid sommarstugeinbrott uppvisar inga variationer, bankbudet som avviker påträffa

s regelmässigt i Köpenhamn eller Oslo, rånoffret lockas av flickor eller brännvin i en park eller portgång och plundras”. Anledningen till att jag vill börja min uppsats med detta citat är att det för mig beskriver ungdomsbrottsligheten på ett väldigt bra sätt. Det som var högaktuellt för över 40 år sedan är fortfarande lika aktuellt. Även idag ser vi dessa bilder av ungdomsbrottsligheten i vår vardag. Det är inte sällan man ser rubriker som ”Ungdomar sköt vilt” m.m. i medierna. Brottsligheten är ett samhällsproblem som av många uppfattas som ett allvarligt hot mot vårt samhälle. Att minska eller kanske till och med helt avskaffa brottsligheten är ett viktigt mål för kriminalpolitiken. Den officiella kriminalstatistiken är en viktig källa till kunskap om ungdomsbrottslighetens omfattning och karaktär. Denna innehåller bland annat uppgifter om personer misstänkta för brott. I Sverige finns dessutom en lång tradition av att föra statistik över brott och straff. Dock är denna kriminalstatistik inte en direkt återspegling av utvecklingen av exempelvis våldshändelser utan kan snarare karaktäriseras som en ”social produkt”. En handling som inte definieras och uppfattas som brottslig och därmed inte anmäls, kan aldrig hamna i kriminalstatistiken. Detta innebär att vi inte kan lita på kriminalstatistiken helt och hållet eftersom mörkertalet är ganska stort. De flesta ungdomar uppger att de någon gång begått brott, flertalet av dem menar att det handlar om stöldrelaterade brott såsom stöld i skolan och affär. 10 procent av ungdomarna i årskurs nio uppger att de begått en handling som innebär våld mot en person. Brottslighet är i stor utsträckning ett manligt fenomen. Andelen kvinnliga gärningsmän har alltid varit mindre än andelen manliga gärningsmän. I kriminalstatistiken finns det klara skillnader i vilka brottstyper flickor och pojkar begår. Som typiska pojkbrott kan nämnas olovlig körning, inbrott och biltillgrepp och som typiska flickbrott kan nämnas snatteri och narkotikabrott. Även vad gäller omfattningen av brottsligheten finns det klara skillnader mellan pojkar och flickor. En stor del av dem som begår brott gör det vid enstaka tillfällen. Denna grupp står för hälften av den totala brottsligheten. Detta innebär att en stor del av brottsligheten i vårt samhälle begås av en liten grupp kriminella personer, vilket är viktigt att ha i minnet vid fortsättningen av läsandet av denna uppsats. Cirka 5 procent av de högaktiva brottslingarna i Sverige svarar för ca 50 procent av den samlade brottsligheten. Det är därför väldigt viktigt att förebygga nyrekryteringen till dessa grupper

Language problems at 2½ years of age and their relationship with early school-age language impairment and neuropsychiatric disorders
Background: International research has shown that language delay (LD) is associated with social, cognitive, emotional and/or behavioural deficiencies, but there is still a need for extended knowledge about LD at early age and its relationship with long-term language impairment and neuropsychiatric disorders in Swedish children. Aims: To study (a) if children with a positive screening result or a negative screening result at 2½ years of age showed persistent or transient language difficulties at 6 years of age and, (b) whether or not children identified by language screening at 2½ years of age were diagnosed with language, neurodevelopmental and/or neuropsychiatric impairments at school age. Materials and methods: At the 2½-year screening 25 children with LD and 80 screening-negative children constituted the study population, i.e. in all 105 children (Study I). At the 6-year examination the follow-up group consisted of 99 children – 22 children from the LD group and 77 children from the screening-negative group (Study II). The 7-8-year-old follow-up (study III and IV) included 21 of the 22 children with LD who participated in study II. Screening results from nurses were re-classified blindly (study I) by the use of Reynell Developmental Language Scale. Study II included tests that examined both reception and production in different areas of speech and language as well as linguistic awareness. Study III and IV consisted of a multidisciplinary in-dept examination of language, intellectual functions and the presence of neuropsychiatric/neurodevelopmental disorders. Results: The sensitivity of the screening tool was 0.69, and the specificity was 0.93 (study I). The 6-year examination showed that there was still a highly persistent and significant difference between the children with and without LD on almost every variable tested (study II). In studies III-IV it was found that 62% of the LD children also had received a neuropsychiatric diagnosis at age 7-8 years: eight children were diagnosed with ADHD and five children with ASD. Half of the 21 children with LD had marked problems with performance on narrative tasks according to the Bus Story test and the NEPSY Narrative Memory Subtest independently of co-occurrence of neuropsychiatric disorder. The only difference between the children with LD pure and those who had LD+AD/HD or LD+ASD was on Freedom from Distractibility, where children with AD/HD and ASD scored low. In addition, children with ASD had a much lower overall cognitive level (FSIQ) and poorer results on tasks assessing Processing Speed. Conclusion: It is possible to identify children with LD at 2½ years of age. All children identified with LD at 2½ years of age also appeared to be at later risk of complex neurodevelopmental/ neuropsychiatric disorders. Remaining language problems at 6 years of age strongly predicted the presence of neuropsychiatric/ neurodevelopmental disorders at age 7-8 years. The observed difficulties, including narrative problems, in the LD children indicate that these children are at high risk of persistent language impairment and future problems concerning reading and writing. Clinical implications: Children identified with late developing language at 2½ years of age need to be followed carefully for several years. Follow-up should include neuropsychiatric as well as speech-language assessments, and the multidisciplinary team should be particularly prepared to diagnose ASD, AD/HD, and various kinds of learning disorders. Assessment of non-word repetition, semantic and narrative skills at the follow-up occasions may be a useful clinical tool for identifying children with more persistent subtle language problems who are at risk of academic failure.

,
,

Konsten att blåsa upp en ballong inifrån

Unik efterkrigsprestation för en politiker
Tja, vad säger man? Varför inte titta på den ämabla elokvensens fromlande
En annan god början kanske är att titta på vem som blev fröken badboll år 2008? Kan det pedagogiska politiska gensvaret till någon som ansvarar för inlärningsfrågor bli mer tydligt gestaltat? Titta lite på prismotiveringen kanske?

I det nya Sverige skall bara de finaste barnen med den rätta genetiska profilen få plats. För de funktionshindrade är det betydligt svårare. Friskolorna som sålts in under devisen frihet och valfrihet bevisar gång efter gång vilken frihet det egentligen är…

Friskolor nekar funktionshindrade barn

Skolor säger nej

Valfrihet för vem?
Gång på gång ser vi hur bara vissa av barnen ska få rätt till att gå i den skola de som är närmast dem, som de vill gå i. Men de med funktionshinder i någon grad anses utgöra 13 – 16 procent av Sveriges alla barn och ungdomar, men där talar återigen statistiken sitt tydliga språk: BARA 2,47 promille i den gruppen går i den undersökta friskolorna. Så den tydliga diskrimineringen kan knappast vara en tillfällighet. Men kom för helvete hit och dilla i mig att det är en tillfällighet, pröva.

Det är mer av den alltgenomgripande diskriminering vi som bara växer i samhället, hur i helvete tror ni det kommer att sluta? Ge mig en bra gissning. Jag skulle inte alls bli förvånad om de satta utanför inte kommer att sky några medel för att uttrycka sin kärlek till den möjlighet de aldrig fick.

Friskolor – inte öppna för alla. En rad handikapporganisationer som gått samman och skrivit på för att åtminstone försöka åstadkomma en vettig förändring. Som vanligt är inte det sovande riksförbundet attention med. Ordföranden kanske sover alltför hårt och uppfattar det som aggressivt om någon försöker väcka henne ur skönhetssömnen? Hur länge har du tänkt sova Anki ?

Enda politiska fröken Badbollstipendiaten sedan 1725
Rätta mig om jag har fel men är inte Jan Björklund den enda Svenska politiker som blivit fröken badboll i modern tid? Hela den fina bedyrelseceremoniela tacksägelse harangen väntar förvisso fortfarande på att få lovprisa detta unikt ämabla fromlande till förmån för att alla ytor alltid överglänser allt tänkbart innehåll. Tänk er tusen efter tusentals girlanger som slåss med serpentiner om att spruta ut en massa skruvat papper utan annan mening än att förevisa själva inskrivningskoeficienten i pergamenträttelsens träckhumpning. Är det inte underbart så säg.

Respons-Abilitet gentemot Pedagogiken
En minister som uppenbart för ut osanningar om skolan och barns inlärningssituation kanske har ett och annat att tänka över, eller kan man anse det som en fullständigt genial optimalitet? Se gärna prismotiveringen nedan direkt från frökenbadbollsstipendiets motiveringsgrunder:

Den pedagogiska väderspänningen
Mina damer och herrar, Kära pristagare, det finns inte så många sätt att blåsa upp en ballong inifrån. Men med ett gäng ruttna värderingar och lite bruna bönor i botten kommer man långt. Det är bara en liten varning för jag tror ingen vill vara riktigt nära den pedagogiska ballongen spricker. Med en mage full av jäsande vätskor blir människan uttrycksfull. Ingen har någonsin tydligare gett den framstupa pedagogikens en klyftigare analys.

-Du har baktalat forskningen och gett det tredje ögat ett ansikte. Grattis! Vi har aldrig haft en värdigare vinnare, du har så mycket inom dig.

Vänligen också beskåda det illustrativa bilderna i prismotiveringen…

Vinnaren av Fröken Badboll 2008

Läs även andra bloggares åsikter om pedagogik, respons, inlärning, politikerskolning, fröken badboll 2008, Den som släpper in minst puckar vinner drevet va?

Lär sig lärare bättre av betyg?

Elever sätter betyg på lärare SVD artikel
Det gamla pedagogiska stilleståndet verkar vara på väg att brytas, eleverna kan själva sätta betyg på lärarna. Fast än så länge bara på en sajt, men notera ändå här mycket noga vilka argument som kommer emot att eleverna på sin fritid betygsätter lärarna.

Egentligen tycker jag initiativet är bra, men det blir för mycket fokus på föreläsarna för även om de är viktiga är de inte allt. Det är risk att det blir fel om studenter väljer utbildning efter lärare. Kursen och kurslitteraturen är ofta samma och en bra lärare ska nog mer ses som en bonus, säger hon.

Plus att sajten också fått en rad samtal från lärare som undrar hur de kan undgå att betygsättas, jag tycker att svaren ändå levererar ett viss pedagogisk bostongurka, eller något som kan tjäna som ett gott komplement till den vanliga korvstoppningen, äntligen får lärarna lite mera perspektiv på vad som är bra och dåligt med ett betygssystem ur en annan vinkel vilket nog är väldigt nödvändigt för en pedagogisk utveckling. Lärarna vikt för samhällets utveckling är väl svår att underskatta men har vi egentligen i fundamental mening mätt hur bra det är med betyg egentligen? Men har något mätt betygens skadeverkningar egentligen? Är det möjligt? Vi vet redan i dag att andra personliga egenskaper är betydligt mycket viktigare för vissa yrken som till exempel läkare militär eller polis osv. Men just betygens förmåga att ta död på det naturliga intresset är min egentliga stöttesten, är det verkligen ingen som mätt den faktorn? som torde vara en ganska avgörande variabel i slututfallet. Man får en bra yta i kunskapsupprabbling men inget djup men likförbaskat ett bra slutbetyg. Och kanske en förstörd nyfikenhet för ämnets naturliga innehåll…. ja, jag kanske flummar iväg lite där men hmmm, undrar om det inte ligger något där ändå. Vad tror ni?

Om vi nu säger att en person med ADHD har en låg allmän nivå och kunskap men är hyperintelligent inom ett par områden, gör verkligen betygen i generell mening denne en tjänst, jag är lite kluven där minst sagt, men å andra sidan vad är alternativen till betyg.

Inlärning och utlärning har en del aspekter. Många saker har BETT-tydelse, vilket blir extra tydligt inom ett område som ADHD.

Sätt betyg på din läkare SVD artikel i ämnet
Är egentligen en utveckling i samma linje och genast så börjar nackdelarna räknas upp och visst finns det säkert en massa nackdelar, men de finns väl åt bägge hållen? Situationen hos en läkare kan av en del uppfattas som oviss och otrygg, men varför ska det bara uppfattas åt ena hållet?

Doktorsguiden.se här betygsätter du din läkare, i varje fall en intressant typ av nyutveckling inom ett område som stått ganska still väldigt länge. För oavsett vad läkaren kan rent tekniskt, om denne inte kommunicerar bra så kanske det inte är till något större nytta i relationen ändå. Allt har för och nackdelar, ser i varje fall att min gamla läkare har definitiva toppbetyg och numera är verksamhetschef, vilket inte alls är förvånande.

Statistiken hos HSAN talar sitt tydliga språk när det gäller anmälda läkare och fällda läkare, det är synnerligen svårt att få rätt gentemot en läkare vilket verkar påvisa att systemet inte fungera speciellt bra, något socialstyrelsen också tagit till sig

Läs även andra bloggares åsikter om pedagogik, lärande, läkare, ADHD, kommunikation, betyg, lr något annat intressant.

Vinnaren av Fröken Badboll 2008 är:


Badbollspedagogen Jan Björklund

Det är en synnerligen svår konst att blåsa upp en ballong inifrån, men visst är det beundransvärt som kuriosa tills man inser hur det går till och vilka som får betala priset av dessa tveksamma bedrifter.
Skolministern Jan Björklund lyckas gång på gång ignorera vad den vetenskapliga forskningen säger, med sin självuppblåsta balloney och ett frikostigt fabulerande. Jans oreranden har inte heller det litterära värdet att man kan uppskatta det för sin stilart eller elegans, utan det har mer och mer börjat likna en stilikon för den populistiska floskelns snorkråksromantik – Den näsvisa och grönskande Jan Björklund. Vi skrev om den ämabla elokvensens fromlande du behöver inte bevisa det gång på gång att du kan sätta: många ord som låter bra, till ekot av en annan verklighet, tomte. Lite ridderlighet mot uppdraget kanske skulle anstå?


Vinstmotivering
Efter det senaste uttalandet måste vi börja se dig som den geniale badbollspedagogen, men hur bär du dig egentligen åt för att klättra in i ballongen och rent pedagogiskt lyckas blåsa upp den? Juryn måste erkänna kära Jan Björklund att det var länge ett mysterium för oss alla, men efter att ha lyssnat på sveriges radios dokumentering av dina hopplösa grodor så inser vi att kvacksalveriet är nyckeln. Att sälja det gamla ormgifter med välbeprövade knep. grattis Jan Björklund du är Fröken badbolls stipendiat år 2008!

Den pedagogiska väderspänningen
Mina damer och herrar, Kära pristagare, det finns inte så många sätt att blåsa upp en ballong inifrån. Men med ett gäng ruttna värderingar och lite bruna bönor i botten kommer man långt. Det är bara en liten varning för jag tror ingen vill vara riktigt nära den pedagogiska ballongen spricker. Med en mage full av jäsande vätskor blir människan uttrycksfull. Ingen har någonsin tydligare gett den framstupa pedagogikens en klyftigare analys.

-Du har baktalat forskningen och gett det tredje ögat ett ansikte. Grattis! Vi har aldrig haft en värdigare vinnare, du har så mycket inom dig.

Personligen har vi alltid älskat allt balloney som drabbar barnen, eller lögner om vad som är bra för barnen, har du inget som är heligt för dig Jan Björklund så kan du fundera över ditt mumbo jumbo. Juryn kontaktar er inför prisceremonin och meddelar i lagom tid lämplig dresskod. – Vi tror på dig Jan, jultomten och storken! God Jul, tomte s.a.s.

från oss alla till er alla i hyllning kören till er alla en riktigt god jul. Med eller utan adhd

Kändisar med ADHD


Norsk TV2 har gjort ett bördigt och positivt inslag i en kort artikel om kändisar med ADHD och det positiva med att vara rak ärligt och ofta sjungande på en duett rätt in i nuet. Cher, Michel Jordan, Jim Carrey, Einstein. Sen kan man undra hur många av dem som verkligen hade en diagnostiserad problematik. osv. 

I den Skånska myllan frodas drömmarna. Ystads Allehanda har besökt en skola som verkar passa för många. Det är trevligt att journalister kan skriva något positivt om adhd och se möjligheterna i stället för det vanliga bokstavsslaffsandet på storköksmanér. Flaff. Kloffs.

I Gävle har ett gäng borgliga politiker gått samman och skrivit sig varma om den pedagogiska befruktningen som inträffat med friskolornas intåg. Självfallet en oerhört viktigt och grundläggande poäng men inte om den ska ske till priset av att barn med ADHD och annan problematik ständigt och lagmässigt ska hamna utanför. Det är kanske inte alltid barnen det är fel på, det kan ju faktiskt vara skolan också – att sätta in barnen i en betongkub när de har som mest spring i benen kanske inte alltid har varit det formidabeliseringen av mänsklig klokskap.

Intressant att se politiker tala sig varma om skolan och alla säger de nästan samma saker, men breddningen av den pedagogiska mittfåran med en skolgång som faktiskt tar hänsyn till barnens potentialer och verkliga behov av rörelse, kulturell stimulans och det lekande livet lyser med sin frånvaro. betongkubismens inlärningskyrkor skapar säkert duktiga upprabblare men hur djup är deras kärlek till kunskapen – är det inte just det skolan är bäst på att destruera?

Jag frågar mig hur kan du sätta ett barn i centrum om du inte vet vad det är och dess egentliga utvecklingspotential. Visst låter det sött men i verkligheten har vi nog mycket att lära om att lära.

Om varje barn behöver en familj då kanske skolan ska visa dem den stora familjen, människornas villkor i världen.

??? 

Några ADHD, torrents etc

Några inlägg flyttade till

ADHD Videos – Film

Med filmer du kan se direkt på nätet NU

Fakta om ADHD och ADD

Saker som en del laddar ned om ADHD, ADD, Asperger Autism eller Tourettes syndrom.

Autism Video + books

Brain That Changes Itself The: Stories of Personal Triumph from

Am I Normal – BBC Radio Medical Documentary Series – Seasons 1 a

The Curious Incident Of The Dog In The Night Time By Mark Haddon

The Complete guide to Asperger’s syndrome Tony Attwood (

Paul Erdos – N is a number (Mathematics Asperger).avi

Understanding the Nature of Autism And Asperger’s Disorder

Asperger Dictionary Of Everyday Expressions, Second Edition.pdf

Gillberg Barn ungdomar och vuxna med asperger

The Unwritten Rules of Social Relationships Temple Grandin

ADHD,Asperger\’s,Tourette,Autism,Dyslexia

Vanna Beckman – Strider under hjärnåldern, om ADHD, biologism,

Sofia Hedman – Jag Vill Ha Ett Liv (om ADHD)

ADHD, Damp – En Uppdatering

En.Dag.I.Taget.ADHD.Damp.SWEDiSH.DVDRiP.XviD-RUViL

ADHD in Adults A Psychological Guide to Practice (2006).pdf

ADHD Attention Deficit Disorder – Practical Coping Mechanisms

Mitt huvud är en torktumlare – SVT Dokumentär SVT1 tor 4 sep 2

3 filmer om ADHD – Asperger’s syndrom av Vanna Beckman

ADHD:Attention deficit hyperactivity disorder from genes to pati

Behandling av ADHD

Gillberg Barn ungdomar och vuxna med asperger

ADHD,Asperger\’s,Tourette,Autism,Dyslexia

LADDA INTE NED TORRRENT GRATIS, den innehåller information!

Har du Vuxen ADHD test
ADHD genen? Mer om ADHD’s genetiska orsaker
ADHD historia Del 1 Alexander Crichton
ADHD historia Del 2 Alexander Crichton
ADHD historia Del 3 Sir George Frederick Still
ADHD historia Del 4 Charles Bradley 1937 – Benzedrine

Intressanta och lärorika artiklar i Svenska Dagbladet.
SVD gjorde tidigare i år en serie mycket bra artiklar om ADHD. För många är det lättare att sätta sig in i personporträtten än någon tråkig och seeg faktabok som avhandlar ämnet distanserat och torrt med faktatermer som kan rymma lite vad som helst. Er personliga Lyxblogg rekommenderar därför denna artikelserie där vi kan få möta vanliga människor med olika problem som kanske ofta är betydligt lättare att förstå när man kommer nära dem såhär, än vad det kan vara att förstå från en gammal torr medicinbok. Se även diskussion efter artiklarnas presentation…

1 ”Jag får dräpa min adhd-sida”
Publicerad: 20 februari 2008.
Lina, 37 år, är en av de kvinnor som fått diagnosen först i vuxen ålder. Idagsidans nya serie handlar om en osynlig grupp med adhd – kvinnorna….

2 Gunnels röra fick en diagnos
Publicerad: 21 februari 2008.

Gunnel fick sin adhd-diagnos i ”försenad 50-årspresent”, som hon säger. En medelålders kvinna bör kunna hålla ordning och sköta sin ekonomi, men Gunnel klarar det inte. Nu har hon bestämt sig för att sluta skämmas och har fått hjälp med räkningarna. Städningen är fortfarande ett problem.

3 Sara levde i ständig panik
Publicerad: 25 februari 2008.

Befrielse. Sara hade ända sedan hon var tio år burit en ständig oro och rastlöshet inom sig, en oro hon började döva med alkohol ­redan som 12-åring. Att få diagnosen adhd var en enorm lättnad.

4 Vem ser den tysta flickan?
Publicerad: 26 februari 2008.

I vuxen ålder är det ungefär lika många kvinnor som män som får diagnosen adhd, medan det bland barn är betydligt större andel pojkar. Flera forskare anser att vården missar många flickor med adhd. Vilket vi också kan se från SBU.

5 Klarar politiken trots adhd
Publicerad: 27 februari 2008.
När politikern Anna Kettner fick veta att hon har adhd ville somliga i hennes omgivning att hon skulle ligga lågt med det. Nu berättar hon för första gången i en intervju om sin diagnos och hur hon klarar ­sina uppdrag.

6 Min självbild har stärkts
Publicerad: 28 februari 2008.
Mindervärdeskomplex är en känsla som följt många adhd-kvinnor genom livet. En diagnos i vuxen ålder har varit startsignal för att reparera en sargad självkänsla. Här är några av läsarnas berättelser.

Storbrittaniens nya (2008) riktlinjer för behandling

I september 2008 släpptes en liten nätt bok om ADHD om man nu får säga så om det förenade kungadömets motsvarighet till vägledningsdokument om ADHD. National Collaborating Centre for Mental Health Commissioned by the National Institute for Health and Clinical Excellence släppte sitt dokument: Uncorrected Proof, Attention deficit hyperactivity disorder Diagnosis and management of ADHD in children, young people and adults
National Clinical Practice Guideline Number 72.
Vill varna att boken är på 374 sidor och skriven av bland annat några professorer, men den verkar ändå ganska ok. Jag hoppas att vi i Sverige med Socialstyrelsens nya riktlinjer kan klå Britterna med lite informativare och korrektare historieskrivning, vad tror ni?

Kan artikelserien lära oss något?

Med den här artikelserien i kärt minne kan vi också kanske lättare förstå hur oerhört viktigt det är att se flera sidor av denna mångfasetterade bild kring adhd, för att inte bara de drabbade ska kunna känna igen som och kanske lära av andras misstag utan även för att den stora feta breda allmänheten ska kunna bilda sig en rimligt bild av vad adhd egentligen är och vilka uttryck det kan ta sig. Och gärna också förlängningen vilka uttryck adhd tar sig när människor får rätt hjälp och inte längre förnekas en adekvat vård. Och ständigt hamnar mellan stolarna som så ofta förr. En sådan här artikelserie kan vara oerhört central i rollen att sprida en bred och nyanserad bild av funktionshindret.

ADHD Riksförbundet: Släng skräpet – Inte informationen

Det är därför så oerhört viktigt att artiklar om personer med adhd och närliggande fenomen inte hamnar i historiens sopptunnor eller bara glöms bort, vilket skett i alltför hög grad hitintills. Ser vi Riksförbundets Attentions egna tidning så verkar den mest nå medlemmarna och inget fel i just det. Många av medlemmarna kanske dock tillhör de personer i landet som vet mest om just ADHD, eller vad tror ni?

Dagens Anki-tips
Därför är det ju självfallet extremt viktigt att de gamla numren av förbundets tidning som innehåller centrala information om adhd inte slängs bort utan snarare läggs upp på nätet i sin helhet efter 1 år eller så, varför gör man inte det? Vilka skäl vill man anföra till att hindra den genuina information om funktionshindret att nå den allmänhet som bäst kan dra nytta av den för att lära sig mera? Finns det ens ett rimligt skäl att inte publicera alla tidningar efter en viss tid? Låt oss höra vilka tankefel som styrt detta kunskapsslakt med informations och resursslöseri. Jag tror flera vill veta… Ser att den nya webbplatsen har en begränsad titt på några gamla nummer av tidningen, ni har tydligen lyssnat lite på kritiken…. En bra början.

Visa lite tåga och positiva krafter nu och sprid adekvat information i stället för något annat, ni har knappast något rätt att slänga denna värdefulla dokumentation i historiens sopptunnor. Det har ni väl redan gjort tillräckligt länge?

Och vem har gett er den rätten?

ADHD finns också i Spanien


Neurotypiska sociakärringars kunskapsnivå

I fall efter fall har vi sett på felbedömningar när de gäller de neurotypiska socialkärringarnas** kunskapsnivåer. Nu senast ville några av socialkärringarna kidnappa ett barn från sin moder. Förlåt det heter visst omhändertaga barnet, när man har lagen på sin sida s.a.s.

Vilket kanske inte alltid är den bästa vägen att gå, nog för att det säkert behövs, då och då. Men maktmedlet är så oerhört genomgripande att det borde krävas större utbilding och kunskap för att få använda det. Annars lämnas det för stort utrymme till godtycklighet och andra aspekter som inte gagnar barnets utvecklingspotential eller framtid.

Men den låga kunskapsnivån kanske inte är så konstig om man betraktar kunskapsnivån hos våran egen skolminister, som gång på gång ertappas med de mest häpnadsvckande felaktigheterna, många som har dessutom upprepar år ut och år in. Till slut blev några journalister lite mer nyfiken på den neurotypiske gubben. Som vi alla vet har neurotypiska gubbar lätt för att ljuga för att få sin vilja igenom… i en dokumentärserie från SR kan vi i 3 delar följa krisen i den Svenska skolan. …. men också Skolministerns Jan Björklund s fluffiga kunskapsnivåer.

Men när han själv vill politisera sina egna insatser är han mycket noga med att framhålla att här ska det minsann ”inte användas några brickor i det politiska spelet”. Hmmm, men att använda gammal retorik och saker som för andra är heliga kanske inte lönar sig i längden? Många hål i den Schweizerosten – Cheesus.

*Notera vänligen att vi inte säger ordet socialkärring i nedlåtande mening, det är snarare ett socialdeskriptivt faktabegrepp vi har för att kunna hantera den ökade ansamlingen av fall där socialkärringar närvarar. Det ligger således ingen värdering i deskriptiviteten socialkärring.

**socialkärringarna är pluralisformen av socialkärringar och beskriver mer terminologiskt de enskilda socialkärringarna som kausalt gruppfenomen.

SPECIFIKA OMVÅRDNADSBEHOV HOS INDIVIDER MED AUTISM I PSYKIATRI EN LITTERATURSTUDIE
Sammanfattning: Autism förekommer i olika former och tillståndet karaktäriseras av att individens språkliga förmåga är avvikande och förmågan till samspel och kommunikation med andra är nedsatt. Syftet med föreliggande arbete var att genom en litteraturstudie undersöka vad som fanns beskrivet i litteraturen gällande specifika omvårdnadsbehov inom den slutna psykiatriska vården för personer med autismspektrumstörning. Sökning utfördes i databaserna ELIN och PubMed samt helsebiblioteket.no. Dessutom genomfördes manuell sökning. Resultatet bearbetades och presenteras med hjälp av Patricia Benners omvårdnadsdomäner. Resultatet visade att dessa individer har specifika omvårdnadsbehov, dock utan närmare precisering. Omvårdnadsforskningen i ämnet är ännu i sin linda. Slutsatsen som kan dras är vikten av gemensamma diagnoskriterier. Avsaknaden av dessa utgör ett hinder för fortsatt jämförande omvårdnadsforskning. Trots tre decennier av forskning har vetenskapen inte kunnat komma till koncensus om begreppen.

Särskild undervisningsgrupp eller vanlig klass? : för elever med Aspergers syndrom, autistiska drag eller ADHD
Sammanfattning: Syftet med det här arbetet är att undersöka pedagogers syn på huruvida elever med Aspergers syndrom, autistiska drag eller ADHD ska gå i vanliga klasser eller i särskilda undervisningsgrupper. I studien beskrivs de svårigheter dessa elever ofta har, vilka anpassningar de behöver samt de för- respektive nackdelar som finns med särskild undervisningsgrupp.En specialpedagog, två lärare i särskilda undervisningsgrupper samt två lärare i vanliga klasser har intervjuats och texter med tidigare gjord forskning har studerats.Slutsatserna av undersökningen är att beslutet om huruvida eleven ska inkluderas i vanlig klass eller gå i särskild undervisningsgrupp måste avgöras noggrant från fall till fall. De elever som klarar att tillgodogöra sig undervisningen och nå godkända betyg i vanlig klass bör gå i vanlig klass. Merparten av de anpassningar som rekommenderas går att göra i vanlig klass. Det krävs dock att kompetensen hos lärarna höjs och att det skjuts till mer resurser.

Asperger syndrom : I ett maktperspektiv
Syftet med denna uppsats är att genom en textanalys, granska makt- och genusaspekten i Christopher Gillbergs senare forskning gällande Asperger syndrom och högfungerande autism. Den teoretiska utgångspunkten är genusteorin och makt, med frågeställningarna; Hur visar sig makten i ett genusperspektiv? Hur visar sig makten i valet av de diagnostiseringskriterier som forskaren väljer att använda? Analysen visar att av de barn som blir diagnostiserade med Asperger syndrom är pojkarna fler till antalet än flickorna. Resultaten som belyser genusaspekten visar att flickor inte har samma symtom som pojkar, vilket kan leda till att flickorna inte blir diagnostiserade. En diagnos skapar bättre förutsättningar till att få hjälp från samhället. Möjligheten till att använda olika diagnostiseringskriterier leder till att forskarna har makt att i vissa fall välja om och vilken diagnos som ska ges. Cederlund med flera (2008) presenterar Gillberg och Gillbergs diagnostiseringskriterier som de som ligger närmast Hans Aspergers egen beskrivning av syndromet från år 1944. Många frågor har uppkommit under analysprocessens gång. En av dessa, som vi anser som den viktigaste, är den att flickors symtom anges som olika pojkars symtom.

Hur kan pedagoger hjälpa och stödja barn med ADHD?
Sammanfattning: Mitt examensarbete handlar om vilka strategier pedagoger kan använda sig av, i undervisningen, när det handlar om barn med ADHD. Jag har tittat på forskning om ADHD angående utgångspunkterna arv och miljö. Vidare har jag studerat vad konsekvenserna blir om pedagogerna utgår från ett relationellt eller ett kategoriskt perspektiv i undervisningen av barn med ADHD. Syftet, med arbetet, är att kritiskt granska forskning om ämnet, undersöka om relationellt och/eller kategoriskt perspektiv är utgångspunkten samt vilka strategier och orsaker för undervisningen som lyfts, genom de olika utgångspunkterna arv och/eller miljö på bästa sätt. En litteraturstudie har använts som utgångspunkt samt relevant litteratur och avhandlingar om ämnet. I mitt resultat framkom det att den absolut största skillnaden mellan det medicinsk/biologiska (arv) och psykologiska (miljö) perspektivet handlar om orsakerna till att barn får ADHD. Alla forskare är överrens om att det är ett samspel mellan arv och miljö, men de finns en del motstridigheter om vilket som väger tyngst. Ytterligare ett resultat som kom fram är att det kategoriska perspektivet är vanligast hos lärare idag, på grund av att det finns för få resurser på skolorna. Enligt min studie har jag funnit att både det relationella och det kategoriska perspektivet ska användas samtidigt, beroende på elevens problem.

När döden har kommit

När döden har kommit för att hämta de vi älskar, kanske det inte alltid finns så mycket hopp kvar, men bättre än att skita sig i handen är det nog att göra det bästa redan innan det händer.
Döden kanske är en av de självklaraste saker vi vet och också den vi kanske mest av allt skjuter åt sidan.
  • Så vad vill vi göra i livet egentligen?
  • Hur ska vi kunna åstakomma det?
  • Planering och sådandär skit, kan det vara något för dig?

För en många av oss kan det vara nödvändigt att göra något åt våra dåliga sidor innan vi kan komma dig vi vill eller önskar och hur gör man då det? Du vill att det ska funka snabbt, vara bra och fixa allt på en gång va? Testa och sov lite mer, det fungerar verkligen bra i drömmarnas värld, annars kanske man ska se till att börja jobba med de som du är sämst på.

Ta en titt här nedanför på de dokumenten nedanför, kvinnorna först det vet du väl? Sedan lite om organisation…. kan det vara något för dig?

Women ADHD

Nu till det centralaste i din verklighetet. Nämligen det som du kallar jag, tjänare förresten! Jag kallar också mig själv för jag. Hur blir jag bättre organiserad? Tja, det bästa är kanske att börja studera lite andra vägar att arbeta, för att bli bättre?

Eller tror du att allt kommer att ordna sig självt genom ett litet åsknedslag?

Organization ADHD

Eller vi kanske ska börja med att ge råd till de pedagoger som ska se till att komma med bra råd? OK då gör vi det. Om jag börjar med att utbilda pedagoger hur de ska bemöta barn med adhd kan vi sen börja utbilda pedagoger för att hjälpa vuxna med adhd, på bästa sätt?

Social Apartheid
För inte är det väl i närheten av pedagogik med den sociala apartheid vi har i sverige i dag när det gäller behandlingen av adhd? Vissa människor har tydligen inte ens någon rätt till en medicinsk behandling trotts att de lider av en åkomma vars besvär kan minimeras. Detta är ett mycket intressant tänkande tål det någon närmare tankeanatomisk analys?

Råd till pedagoger vid ADHD
Att undervisa och pedagogiskt bemöta ett barn med adhd erbjuder intressanta utmaningar. Ju mer man som pedagog känner till och förstår funktionshindret, desto bättre rustad är man att stödja barnets utveckling. I detta faktablad ges en kortfattad vägledning för det praktiska pedagogiska vardagsarbetet med dessa barn/elever. Råden och tipsen är generella men varje barn är unikt och det gäller att prova sig fram till fungerande lösningar för just det barnet.
De svårigheter barn med adhd har varierar, men de mest typiska dragen är dels uppmärksamhetsproblem, dels impulsivitet och överaktivitet. För flertalet barn med adhd gäller att svårigheterna ofta ökar i ostrukturerade situationer, situationer som kräver egen planering och styrning och i förhållande till uppgifter som är enformiga och repetitiva. Många är också känsliga för stökiga och röriga miljöer. Barnen har ofta en ojämn prestationsförmåga med bra och dåliga dagar eller perioder.

Pedagogiska principer
En förskole- och skolsituation som ger barn med adhd förutsättningar att lära och utvecklas i sin egen takt bygger på förståelse, rätt bemötande och anpassning av undervisningen. Dessa barn mår bra av en tydliggörande och konkret pedagogik med en återkommande struktur. De behöver avgränsade, tydliga arbetsuppgifter och korta arbetspass där man tar hänsyn till deras begränsade uthållighet. Instruktioner och regler ska vara kortfattade och entydiga och barnet måste styras med påtaglig och regelbunden feedback, främst i form av uppmuntran och beröm av positivt beteende. Det stöd som ges ska vara personligt och handfast. Som pedagog behöver man både ha effektiva strategier för hur man kan anpassa undervisningen så att man underlättar barnets inlärning och för hur man ska komma tillrätta med svårhanterliga beteenden. Det handlar om att öka barnets motivation att lära och att hjälpa det att styra sitt handlande. Barnet behöver mycket yttre stöd och visuella ledtrådar för att kompensera bristen på inifrånstyrning och planeringsförmåga.

Pedagogisk kartläggning
Att göra en pedagogisk kartläggning är ett sätt att ta reda på hur barnet fungerar i förhållande till de krav som ställs såväl inlärningsmässigt som socialt i skolmiljön. Det är bra att identifiera såväl situationer som fungerar bra som situationer där det uppstår problem. Det är viktigt att eftersträva konkreta beskrivningar av barnets beteende i olika situationer, vad som utlöser beteendet och vilka konsekvenser det får. När man därigenom fått en bild av barnets förutsättningar med både starka och svaga sidor kan man sätta upp realistiska mål för sitt pedagogiska förändringsarbete.

Sätt upp enkla och tydliga mål
Sätt upp mål som är enkla och specifika och som går att mäta. Anpassa nivån till vad den pedagogiska kartläggningen visat om barnets förutsättningar. Det är viktigt att prioritera vad som är viktigast och att arbeta med en sak i taget i små steg. Tänk på att bemöta barnet på den nivå det befinner sig utvecklingsmässigt – kanske flera år under sin kronologiska ålder. Gör upp målen tillsammans med barnet så att det känner sig delaktigt.

Uppmuntra barnets intressen och starka sidor
Leta efter sådant som barnet är intresserat av och bra på och uppmuntra detta. Försök att hitta vägar förbi svårigheter och minimera risken för att barnet misslyckas – både inlärningsmässigt och socialt. Lyft fram barnets starka sidor. Prata också på ett varsamt sätt med barnet om vad det har svårt för och hur ni tillsammans kan arbeta med det. Förklara för kamraterna på ett sätt som skapar förståelse och tolerans för att alla är olika och att vissa kan behöva mer stöd än andra.

Skapa struktur i vardagen
Barn med adhd har svårt att få grepp om tillvaron och har därför behov av en tydlig struktur i vardagen. De mår bra av dagliga rutiner och ett tydligt upplägg av sin dag. Det är viktigt med ett väl avvägt dagsprogram med lagom långa arbetspass och omväxlande aktiviteter med tydlig början och slut. Barnet behöver veta och få åskådliggjort för sig vad det ska göra, när saker äger

rum, i vilken ordningsföljd och hur det ska gå till. Ett individuellt dagsschema där man genom bilder och/eller text placerad i sekvens visualiserar dagens olika aktiviteter och, för äldre barn, också kopplar detta till klockslag, är något som underlättar för de flesta att orientera sig i tillvaron Också fria aktiviteter, såsom raster behöver schemaläggas på detta sätt. Även enskilda uppgifter och aktiviteter kan behöva brytas ner i steg och åskådliggöras genom scheman.

Anpassa miljön
Ta en titt på miljön i klassrummet eller i förskolan. Underlättar den eller försvårar den inlärning för barnet? Barn med adhd behöver ha en egen avgränsad sittplats i klassrummet, helst en traditionell bänk. Barnets placering är viktig – oftast innebär det nära läraren. Barnet bör inte byta sittplats, i alla fall inte mer än nödvändigt. Sitter barnet tillsammans med andra barn kan man behöva markera gränserna med lister eller tejp. Ibland behöver barnet ha en reträttväg i ett hörn eller annan avgränsad del av rummet. Man behöver tänka på att sanera bland sådant som distraherar men utan att det fördenskull blir kalt och tråkigt eftersom barnet samtidigt behöver stimulans. Det är viktigt att saker finns på bestämda platser och att det är lätt att hitta och hålla ordning. Skriv upp viktig information och regler på tavlan eller gör affischer som sätts upp på väggarna. Men håll efter så det inte blir för mycket och rörigt.

Tydlig och konkret kommunikation
Tänk på att barn med adhd har svårt att ta till sig långa instruktioner och vaga uppmaningar. Det är viktigt att vara kortfattad och entydig när man kommunicerar med barnet. Se till att fånga barnets uppmärksamhet, gärna med hjälp av ögonkontakt eller fysisk beröring och använd ett tydligt kroppsspråk med gester, tecken och mimik. Försök ligga steget före så du kan förebygga problembeteende istället för att behöva ingripa när barnet ”spårat ur”. Agera mer än du pratar och förklarar. Tala om vad du vill att barnet ska göra kortfattat och steg för steg. Vädja och tjata inte och använd påståenden, inte frågor och negationer. Använd ett bestämt men vänligt tonfall. Förvissa dig om att ungen uppfattat vad du sagt genom att be det att repetera.
Väck intresse

Mycket konkurrerar om barnets uppmärksamhet. Satsa därför på att verkligen dra uppmärksamheten till din person genom att berätta fängslande och entusiastiskt på ett språk som barnet förstår, genom att använda kroppsspråk och variera tonläget. Var uppmärksam på om barnet verkligen lyssnar och är aktivt. Ställ mycket frågor. Om du märker att uppmärksamheten börjar svikta – eller helst strax innan- involvera barnet genom att rikta din uppmärksamhet på det och ställa en intressant och stimulerande fråga, visa en bild eller säga något oväntat och roligt. Tänk på att hålla tempot och att inte bli för långrandig. Variera undervisningen med övningar där barnen själva får vara aktiva. Använd tydliga signaler, till exempel en ringklocka eller ett särskilt tecken när du vill att barnen ska lyssna. Använd undervisningsmaterial och tekniker som stimulerar alla sinnen hos barnen. Åskådliggör med bilder, illustrationer, föremål och konkreta exempel. Använd färger pedagogiskt och rama in det du vill att barnen ska fokusera på. Konkret och åskådligt material, som barnet med adhd själv kan laborera med, fungerar ofta bättre än bara papper och penna, t.ex. i matematik.

Ta hänsyn till barnets begränsade uthållighet
Tänk på att planera lektioner, aktiviteter och uppgifter med hänsyn till hur länge barnet kan koncentrera sig. Satsa på korta pass med tydlig början och slut. Skapa balans mellan undervisningspass, självständigt arbete och fria aktiviteter utifrån vad barnet klarar. Låt barnet vara aktivt och tillåt mycket pauser där det får röra på sig. Ge inte för stora och abstrakta uppgifter som barnet inte kan överblicka. Dela upp i flera små steg. Använd enkelt språk och undvik tråkiga enformiga uppgifter. Ge tydliga anvisningar, till exempel i form av ett schema som visar steg för steg vad barnet ska göra. Ta en sak i taget och tillåt barnet att fullfölja innan du ger nästa uppgift. Ge stöd under det att barnet utför uppgiften i form av verbal uppmuntran, fysisk närhet, ögonkontakt eller vad som verkar fungera bäst. Ibland behöver barnet också hjälp att avsluta uppgiften genom att man förvarnar, använder en timer eller något annat som markerar att det snart är dags.

Förutse problemsituationer
Mycket av det vi uppfattar som problembeteende hos barn med adhd; att de stör och saboterar undervisningen – inte får något gjort, tjatar, klagar eller bråkar med kamrater och lärare – kan undvikas genom förutseende och planering och genom att man anpassar undervisningen till barnets förutsättningar så som beskrivits ovan. Det kan vara till hjälp att kartlägga vilka situationer som är svåra för barnet, t.ex. övergångssituationer, självständigt arbete, väntan, fria aktiviteter, och iaktta vad det är som händer då. Hur kan du som pedagog underlätta för barnet? Vissa situationer kanske helt kan undvikas, andra kan man kanske planera bättre. Det gäller att försöka ligga steget före. Övergångssituationer som t.ex. rast kan förberedas genom att man förvarnar verbalt, genom ett tecken eller en ringklocka.. Se till att barnet vet vad det ska göra – gärna något lockande- när det blivit klar med en uppgift. Ge barnet tydliga anvisningar om vad det ska göra på rasten, på väg till och i matsalen, på utflykten, gärna nedskrivet eller illustrerat med bilder steg för steg. Be barnet repetera, påminn ofta och övervaka. Beröm barnet när det gått bra. Skriv upp några få enkla regler som alla kan följa på tavlan Ge varje regel ett nummer eller en färg som är lätt att hänvisa till verbalt eller med ett tecken. Var uppmärksam på när barnet håller på att tröttna eller ”spåra ur” och ha ett kommunikationssystem med tecken och signaler mellan dig och barnet så att du kan ingripa i tid, innan det gått helt ”över styr”.

Uppmuntra önskvärt beteende
Barnens svårhanterliga beteende leder ofta till att man hamnar i onda cirklar där man ständigt tjatar och förmanar och hamnar i allt mer upptrappade konflikter med barnet. Genom att i stället på ett medvetet och strategiskt sätt uppmärksamma och förstärka när barnet gör positiva saker kan man påverka beteendet i önskvärd riktning och styra barnet mer effektivt. Man kan också använda andra barn som rollmodell och uppmärksamma när de gör bra saker för att på detta sätt göra barnet medvetet om vad som förväntas eller uppskattas. När man uppmuntrar och berömmer barnet för något bra det gjort är det viktigt att tänka på att vara specifik och sätta ord på beteendet och gärna använda kroppsspråk och gester. Beröm också sånt som du tycker är självklarheter att barnet ska göra och beröm ofta, även de små framstegen. Tänk på att uppmuntra ”produktivt beteende”, alltså inte bara sådant som att barnet har varit tyst, suttit still osv.

Använd belöningar
Eftersom barn med adhd har svårt att själva mobilisera motivation och att på egen hand styra sitt beteende mot önskvärda mål och långsiktiga konsekvenser kan de vara hjälpta av ett system med yttre och påtagliga belöningar. Detta är inte att muta barnet utan att hjälpa det att kompensera för sina svårigheter. Belöningssystemet är en form av kraftigare förstärkning av önskvärt beteende än enbart uppmuntran och beröm. Belöningar kan vara både materiella och i form av förmåner och trevliga aktiviteter. Man kan göra ett system där barnet får samla poäng som det sedan kan ”köpa sig” förmåner för. Definiera ett el

ler ett par beteenden som du vill se mer av. Välj sådant som barnet kan lyckas med. Bestäm vilken typ av belöningar som ska användas och vilken tid på dagen barnet ska få belöningarna. Se till att belöningarna verkligen är sådant som barnet uppskattar. Synliggör belöningssystemet visuellt genom ett schema med protokoll som du sätter upp på lämplig plats.

Sätt effektiva gränser
Barn med adhd gör många dumma och provocerande saker och man kan inte reagera på allt. Man måste välja sina krig och hålla huvudet kallt. Ofta är det mest effektiva sättet att få barnet att sluta med någon dumhet att helt enkelt ignorera den, i synnerhet sådant som är avsett att väcka uppmärksamhet. Barnet märker då att det inte lönar sig. Självklart betyder detta inte att du ska acceptera vad som helst. Aggressivt och destruktivt beteende måste man ingripa innan det gått för långt, tala om vad som gäller och stå för det. Var kortfattad och neutral – försök undvik att hamna i affekt. Handla i stället för att resonera med barnet. Tala om i förväg vilka konsekvenser som gäller, och förvarna endast en gång innan du genomför en bestraffning, t.ex. att be barnet lämna klassrummet eller ta ifrån det ett privilegium. Ge dig bara på sådant som du klarar av att genomföra konsekvent. Ge barnet positiv uppmuntran så fort det bättrat sig, hur irriterad du än är.

Hjälp barnet att hålla ordning
Att ha en ständig röra i bänken, aldrig hitta sina saker, att ständigt glömma böcker, gympapåse etc är tröttande både för barnet och för omgivningen. Hjälp barnet att hålla ordning i bänken eller skåpet genom regelbundna inspektioner. Se till att barnet har en egen krok i korridoren. Färgmärk böcker och ge barnet dubbla uppsättningar av sådana böcker och kompendier som ska användas både hemma och i skolan. Ge barnet en ringpärm med färgmärkta flikar där du samlar alla papper. Ha särskilda hemuppgiftspapper. Förse barnet med anteckningsbok och kalender och se till att de används. Lär barnet studieteknik, hur man markerar det viktiga etc.

Underlätta hemuppgifter och prov
Hemuppgifter, i synnerhet sådant som barnet inte hunnit med i skolan, är ett gissel för många barn med adhd och även för deras föräldrar. Var ytterst försiktig med att ge för mycket hemläxor! Reducera mängden till vad barnet klarar av, kanske är det bara tio minuter till att börja med. Skriv ner läxan varje dag och klargör förväntningarna kring hemuppgifterna. Resonera med föräldrarna om rutiner för läxläsning och vilket stöd de kan ge. Inför prov och redovisningar kan man underlätta för barnet genom att göra instuderingsfrågor på arbetsblad, dela upp i steg, ge anvisningar för strukturen, markera det viktiga och tillåta alternativ till skriftlig redovisning. Det är också viktigt att barnet får tillräcklig tid på sig – varken för lite eller för mycket.

Pedagogiska hjälpmedel
Tänk på att använda läromedel som är åskådliga och tydliga och med enkel och ren layout. Ge barnet en penna med tjockare skaft om det har nytta av det. Bänk och stol kanske behöver anpassas för att barnet ska kunna sitta bättre. Använd tids- och planeringshjälpmedel, t.ex. timglas, timer och kalendrar/scheman. Ge barnet talböcker om det är hjälpt av det. Många barn har också stor nytta av datorn både för att skriva och för att lära.

Öva barnet i problemlösningsstrategier
Lär barnet hur man kan lösa problem genom att tillämpa problemlösningsstrategier. Börja med att tillsammans med barnet komma fram till en bra beskrivning av problemet, diskutera vilka olika lösningar det finns och diskutera för- och nackdelar med dessa. Välj den lösning som verkar bäst, prova den och utvärdera sedan tillsammans med barnet hur det fungerade. Om inte, prova ett annat alternativ.

Kamrater
Många barn med adhd har svårt med kamrater, även om det inte gäller alla. Barnet med adhd kan också vara en stor påfrestning för de andra barnen i en grupp. Här är det viktigt att du som lärare är uppmärksam på hur du genom ditt eget sätt att vara mot barnet kan påverka inställningen. Om man har ett positivt klimat i gruppen och en god sammanhållning är det lättare att få acceptans för barnet med adhd. Fundera på hur du kan stärka sammanhållningen och vikänslan i gruppen och motverka utstötningstendenser. Förklara för kamraterna varför barnet med adhd behöver mer stöd och kanske särskilda förmåner, att det inte är orättvist. Prova hur eleverna kan hjälpas åt i undervisningssituationen, kan de vara resurser för varandra? Ge barnet med adhd positiv status genom att lyfta fram och uppmuntra sådant han eller hon är bra på inför de andra barnen.

Gör ett åtgärdsprogram
Ett genomtänkt åtgärdsprogram är ett viktigt verktyg i det pedagogiska arbetet. Gör barnet delaktigt i uppläggningen och se till att du har föräldrarnas stöd. Gör en pedagogisk kartläggning och en beteendeanalys där du tittar noggrant på vad som utlöser problembeteenden och vilka konsekvenser de får. Titta också på hur faktorer i omgivningen påverkar; barngruppen, arbetsformer, lokaler, bemötande och så vidare. Diskutera med kollegor i arbetslaget och andra inblandade. Sätt därefter upp tydliga och realistiska mål som är mätbara och formulerade i beteendetermer. Ange både kortsiktiga mål och mål på längre sikt. Beskriv sedan hur målen ska uppnås genom att planera hur ni i arbetslaget ska arbeta med barnet, vilka anpassningar och stödinsatser som behöver komma till stånd och hur arbetsfördelning och ansvar ska se ut. Gör en plan för utvärdering och uppföljning.

Samarbeta med föräldrarna
Föräldrarna är oumbärliga i det pedagogiska arbetet kring barn med adhd. Det är viktigt att respektera varandras olika kunskaper, uppgifter och relation till barnet. Utifrån en sådan ömsesidig respekt kan man hjälpas åt och använda varandras kunskaper och synpunkter på bästa sätt. Se till att ni har ett bra rapporteringssystem i form av kontaktbok, e-post eller regelbunden telefonkontakt. I vissa fall kan man också samarbeta kring belöningssystem genom ett särskilt dagligt rapporteringskort där barnets framsteg i skolan noteras och belönas hemma av föräldrarna.

Se till att du har stöd för egen del
Som pedagog ställer man lätt för höga krav på sig själv. Det är krävande att undervisa barn/elever med adhd. Tänk på att inte åsidosätta dina egna behov. Sätt upp enkla mål och en ambitionsnivå som du tror att du kan lyckas med. Begär inte för mycket av dig själv och var beredd på bakslag. Ge inte upp, förändring tar tid. Våga tro på att du som pedagog är en viktig person för barnet och se till att du har stöd för egen del, av kollegor, skolledning och genom handledning och konsultation.

Finns det inga uppsatser om ADHD?

Jodå! En hel del av skiftande kvalitet.
Följande kan du ladda hem som pdf filer… Bra va?
En kvalitativ studie från 2011 utförd genom intervjuer av fyra kvinnor, efter en förutbestämd intervjuguide. Antonovskys teori om KASAM och Lasarus copingstrategier tillämpades på resultaten. Intervjuerna visade att alla kvinnor har haft svårigheter i sin barndom och skola på grund av sin ADHD och deras självkänsla har påverkats negativt. De välkomnade alla diagnosen, som de tyckte gav förklaringar till några av deras problem samt en bättre självkänsla och förståelse av sig själva. Resultaten visade att växa upp med odiagnostiserad ADHD kan påverka självkänslan och leda till psykiska problem, och att utan en diagnos är det svårt att få adekvat hjälp, stöd och förståelse från omgivningen. Vidare visade studien att kvinnornas självkänsla blev bättre efter diagnosen.
Studien lämnar oss med frågan om de som inte avreagerar sig därmed bär sin frustration inombords och därför självfallet också bör få allvarligare symptom längre fram i tiden. För vad kan vara mer förödande för känslan av mening och sammanhang än att ständigt bära sina tillkortakommanden som Scho-bangat KASAM i det sociala livets Pamplona?
syftet är att jämföra idealet ”en skola för alla” med verklighetens skola ur ett ADHD/DAMP-perspektiv. Detta för att undersöka om ADHD/DAMP-undervisningen, så som den utformas av medicinsk expertis, hamnar i konflikt med tanken om ”en skola för alla”. Frågeställningar Vad menas med en skola för alla? Vad säger medicinsk expertis om den pedagogiska utformningen för barn med ADHD/DAMP? Hur ser den pedagogiska verksamheten ut i verkligheten för elever med ADHD/DAMP?
Alla barn i Sverige har skolplikt i nio år och skolan skall under dessa nio år ge eleverna trygghet och en positiv upplevelse till inlärning. Men i dagens skola finns många elever med svårigheter av olika slag. Samtidigt som samhället ställer högre krav på att eleverna skall lära sig mer och mer i skolan. Detta har under utbildningen fått oss att undra: Hur går det då för elever i behov av särskilt stöd och framför allt för eleverna med diagnoserna DAMP och ADHD? Hur arbetar pedagogerna med dessa elever och vilket stöd får pedagogerna i sin verksamhet? Syfte: Att undersöka vilka pedagogiska konsekvenser elever med diagnoserna ADHD och DAMP medför i den dagliga verksamheten samt vilka resurser som finns att tillgå.
• Hur beskriver pedagogerna DAMP?
• Hur beskriver pedagogerna ADHD?
• Vilka konsekvenser får dessa diagnoser för verksamheten?
• Vilka resurstillgångar finns för elever med ADHD och DAMP i skolans verksamhet?
Syftet med denna uppsats har varit att undersöka och skildra den enskildes upplevelse av att som vuxen leva med diagnosen ADHD. Frågeställningar:
1.Vilka svårigheter har, eller har personen haft?
2.Vilken uppfattning har den enskilde om omgivningens förståelse för svårigheterna? Hur anser han/hon sig bli bemött av andra människor och hur skulle man vilja bli bemött?
3.Vilken hjälp har den enskilde fått? Hur har den sett ut? Vad har hjälpen inneburit? Hur skulle den bästa hjälpen ha sett ut enligt den enskildes mening?
Resultat: Resultatet visade bland annat på koncentrationssvårigheter och brist på uthållighet. Många menade att de ofta handlar först och tänker sedan, vilket är ett tecken på impulsivitet. Vad beträffar omgivningens bemötande; menade många att det rådde brist på kunskap och förståelse hos omgivningen och professionella hjälpare. Flera av deltagarna berättade att de hade lärt sig eller känt sig tvungna att anpassa sig efter omgivningen och samhällets krav. Samtliga informanter önskade att kunskaperna hos professionella vore bättre, speciellt inom psykiatrin. När det gällde medicinering ställde alla utom en sig positiva till medicinering. Många sade att de har svårt att organisera sin vardag; att få det att ”flyta på” med bland annat barn, hem och familj. De flesta ansåg att diagnosen har hjälpt dem att förklara och förstå svårigheter som har påverkat dem under livets gång. Flera menade att diagnosen har gett dem en slags upprättelse.
I undersökningen har kommit fram till att alla kvinnor som intervjuades har haft svårigheter på grund av sin ADHD. De flesta har periodvis haft någon form av psykisk ohälsa. Det framkom också att de haft svårigheter med vissa ämnen i skolan. Många nämnde att de skulle ha behövt en stödperson eller gått i en mindre grupp. Ingen upplevde att de hade fått någon hjälp i grundskolan. Som vuxna har de flesta problem med att hålla ordning i hemmet. De vet vad som ska göras men får inte till det. Kvinnorna med eget boende inser att de behöver boendestöd för att få vardagssysslorna gjorda. En strategi de också använder sig av för att få struktur på tillvaron är scheman och strukturerade lappar. Skillnaden på pojkar och flickor med diagnosen ADHD trodde intervjupersonerna var att pojkar är mer utagerande medan flickor är mer inåtvända. Behovet av stöd och hjälp för kvinnor respektive män trodde respondenterna inte skilde sig åt nämnvärt. Författarna anser tillsammans med respondenterna att det behövs mer kunskap om det här i samhället, för att personer med ADHD ska bli bemötta på ett bra sätt och få den hjälp de behöver.

Svenskasidor.nu – Din guide till nätets bästa svenska sidor