Kategoriarkiv: ADD och ADHD

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Neurotypinytt

Lämna en kommentar

Det meddelas från NT-media att i försvarsindustrins avdelning för läkekonster råder det krig. Sveriges Radio rapporterar att neurotypiska personligheter har hotat, förtalat och förföljt varandra. 6 anmälningar är nu inlämnade till marinbasen i Karlskrona.

Marinbasen har också fått ett annat problem att suga på. Värnpliktiga som stoppar vapnen i munnen. Blekinge tidning rapporterar om händelserna där NT-personer ofta är involverade. Soldaterna har nu anmält för brott mot vapenhanterinsbestämmelserna.

”De anmälda männen muckar i juni nästa år. Ingen av dem kommer från
Karlskrona.Någon liknande incident sedan tidigare på Marinbasen känner Peter
Glimvall inte till. Männen har konstaterats friska av en läkare och ska inte
ha
visat på något särskilt beteende som kan relateras till händelsen.”

Således ganska normala NT-personligheter. Vad kan man egentligen förvänta sig av de neurotypiska egentligen? Är det så konstigt att det är fullt krig inom krigsmakten och att de yngre NT-förmågorna som skall utbildas i försvaret av den rådande normativitetens dödlägen, själva gestaltar de socialpatologiska rikoschetterna av krigsideérnas skugga.

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Eva Kärfve avböjer att skriva adhd historia

Lämna en kommentar
Det sociala handgreppets verkan
Fick under gårdagen ett litet kort mail där Eva konstaterade att hon tyvärr är alldeles för uppbokad av eget bokskrivande för att kunna engagera sig ytterligare i adhd historiken.

Det känns måhända aningens överraskande men vi får vara starka i motgångens timme och ta oss samman. Även om Eva inte kunde slita sig från sitt egna skrivande just i nuläget kanske det kommer luckor under en inte alltför avlägsen morgondag då vi kan försöka ordna några möten mellan personer som inte bara har åsikter i frågan utan lever i en verklighet där koncentrationsproblemen är en tung del av vardagen. Den sociala distansen skördar normalt sett inga primörer.

Teorin i praktiken
Personligen tycker jag det skulle vara mycket intressant att se vad som kan komma fram vid ett möte mellan Eva och de 10 kvinnorna i Uppsala som nu skrivit en bok om just adhd, skulle vara trevligt om Eva kan ta sig en liten svängom ute i det uppländska höglandet för att se vad verkligheten har att säga för dagen.

Eller varför inte en liten filmatisering av hur Ewa-Lena i det här inslaget och Eva kan få samman sina bilder. Känns lite som om man pratar över huvudet på de inblandade, men det kanske inte är första gången någon gör det. Genom att mötas på samma plan kanske bilderna klarnar något och det är lättare att se vad som är vad. Kommer höra mig lite för om något sådant är möjligt att arrangera i praktiken för vad är en åsikt som inte har stöd i verkligheten?

Vet också att det här på bloggen finns en hel del frågor till Eva Kärfve av olika art. Misstänker att det är ganska många som vill ha svar på ganska mycket av reaktionerna att döma i mailboxen.

Vad säger du Eva – En liten mindre socialt distanserad svängom bland den problematik du berört i dina böcker kanske inte skulle skada? Oavsett vad som nu orsakar adhd verkar problemet omfattning kunna minskas av adekvata åtgärder. Vad säger du Eva kanske kan du lära sig något av de 10 kvinnorna i Uppsala och deras livsberättelse, om du nu inte vet mer än dem och har bättre förslag att lära dem förståss.

Varför inte en lite vetenskaplig belysning av konsekvensutvecklingen av dina och andras förslag?

Nu börjar vi med adhd historiken.
I morgon börjar förhoppningsvis en lite historisk serie om adhd som kommer att återkomma med helt ojämna intervall. Målsättningen är att väcka frågan, belysa roten och ta fram det historiska materialet kring och runt problemet att rikta sin uppmärksamhet kontrollerat, ofta kallat ADHD eller ADD i under de senaste åren.

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

En slösande och ineffektiv kriminalvård.

Lämna en kommentar

När kriminalvården väl förstått att en del interner faktiskt börjar knarka i fängelserna och att sett ut så ganska länge. Då buffrade kriminalvården upp sig med alla sina påbyltade fjädrar och skulle starta ett anti drogprogram i genuin kriminalvårdsanda.

Mina damer och herrar låt oss skåda: Kriminalvårdens särskilda narkotikasatsning BRÅ, rapport 2005:3 (öppnas som pdf) ett projekt vilket involverade över 10.000 deltagare totalt sett förutom personalen och de ansvariga på den byråkratiska myndigheten som nu skulle visa sin stora effektivitet för 100 miljoner av skattebetalarnas pengar.

Vad skulle det kosta att få en narkotikafri kriminalvård med den effektivitetgraden?

Mina damer och herrar detta är kvalitativ forskning när den är som banalast. Men ser vi någonsin kriminalvården erkänna sin ruskigt stora ineffektivitet eller sin tillbakasträvande hållning gentemot forskningens framsteg?

Tidslöst sprudlande i sin ineffektiva glans! Vilken prålig velodrom att nyttja medborgarnas penningar på. Först nu börjar den tröga ledningen på kriminalvården vakna och inse att det kan vara lönsamt att behandla de som lider av sjukdomstillstånd och andra besvär som i sak kan vara bakomliggande orsaker till missbruket. Fantastiskt va! Att en myndighet har så svårt att ta till sig vetenskapligt förhållningssätt vittnar om en självgodhet på skattebetalarnas och det mänskliga kapitalets bekostnad.

Ingen här på bloggen har någon större kunskap om kriminalvården men nog verkar man kunna göra en del bedömningar bara genom att se hur vårdslöst den agerar och sköter sitt uppdrag. Att slösa bort 100 miljoner verkade gå lätt, men hur många av dessa 100 miljoner gick då verkligen till avsedda andamål? Nu har det i varje fall körts igång lite seriösa projekt som norrtäljeprojektet där kriminalvårdsverket kan utvärdera om interner får en lägre missbruksgrad när underliggande orsaker till missbruket behandlas. Får vi lov att säga grattis? Får vi lov att fråga vad som hindrade att projektet kördes igång redan för 10 år sedan? Fanns det något vetenskapligt stöd för det eller var det bara den gamla betongklosstron som hägrade i vanemässighetens välingrodda skallar?
Kriminalvården har dock samlat sig något och till slut kunnat få fram en faktaruta om ADHD där de skriver:
  • Det är belagt att ADHD i barndomen, särskilt i kombination med uppförandestörning, ökar risken för kriminalitet och missbruk från tonåren och framåt.
  • Undersökningar och kliniska erfarenheter i svensk kriminalvård visar dramatiskt förbättrad funktion hos intagna som fått behandling på korrekt indikation.
Man kan ju undra hur byråkratin påvisar att de tagit del av den faktakunskapen. Varför får bara vissa behandling? Varför har kriminalvården varit så oerhört trög med att ta till sig vetenskapliga faktum?
Kunskapen om att behandlad adhd lugnar ned personer som lider av adhd är knappast ny, inte heller kunskapen om att narkotikamissbruket förefaller att minska inom gruppen tillsammans med kriminellt beteende när grundsymptomen behandlas. Då verkar fackförbundet för de som arbetar närmast internerna vara betydligt mer välinformerat när det gäller vetenskap och praktiskt handlag, kanske något för generaldirektörn att ta till sig?
Vi tackar för det material som flutit in, det verkar tyvärr vara ganska väletablerat att kriminalvården har en tveksam ledning även om många inom byråkratin försöker förändra den gamla betongklossen.

Kriminalvårdens stora ohörsamhet mot vetenskaplighet parat med den robusta ineffektiviteten är ett allvarligt brott mot uppdragets kärna.

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Vill Eva Kärfve skriva ADHD historia med mig?

1 kommentar

Hej Eva

Är inte så värst insatt i de bråken som varit tidigare men tänker försöka sätta mig in lite, vad det lider, så jag återkommer säkert med mera frågor senare.

Tänkte att jag också fick ställa några frågor till dig och definiera några begrepp. Har länge tänkt mig skriva lite om adhd historiken, vill du vara med? Antar att du liksom jag tycker en historisk belysning är viktig, speciellt av ett tillstånd som verkar funnits ganska länge men ifrågasatts av en del personer som något nytt.

Tsarens Livläkare
Har samlat på mig några dokument, fick i dagarna några artiklar av en Russell Barkley som verkade kunna en del. Bland annat ett några sidor ur en bok som skrevs av en av skotsk man år 1798, som sedermera flyttade till Ryssland och blev livläkare åt Tsar Alexander den förste. Men innan han flyttade, vilket han gjorde en del så blev han ganska berömd för sin bok.

Vad säger du Eva vill du vara med och upplysa vår nutid om hur man redan 1798 såg på uppmärksamhetsapparaten och dess sjukdomstillstånd? Redan då verkade man förstå ett och annat om störningar i koncentrationen hos våra yngre förmågor, han föreslog en del åtgärder för att minska deras utanförskap i skolan och få dem att hänga med. Men redan då verkade det finnas ett mostånd mot att de utsatta skulle få en rimlig hjälp.

Vill du vara med och skriva om störningar i uppmärksamhetsapparaten av adhd likande typ? För att ge det hela en lite större historisk belysning än den som det dagliga snabbmatsamhället klarar av att ge?

Redan 1799, året efter första publiceringen verkade en del av hans starkaste kritiker ändå tycka att just avsnittet om uppmärksamhet var ganska meriterande. (s. 282) och jag kan väl hålla med. Och visst kan väl barnbarnsbarnen till tsarens livläkare tänkas springa runt bland lekhagarna i detta rike likaså.

Eller varför inte skriva nutidshistoria
Ytterligare ett inslag (numera borttaget)från monopol-TV som nu 2008 upptäckt att kvinnor kan ha adhd och skriva böcker, vara mammor och arbeta. Det går framåt med stormsteg i det lilla världsfrånvända byråkrathuset SVT där förnekelsen levt sitt ohejdade liv i så många år.

Gillar du inte något av förslagen så kanske det passar bättre att gå igenom årets riksdagsmotioner om adhd? Några kanske är skrivna på ett språk som tilltalar dig? Vi kan skriva lite recensioner om vilka partier som verkar vilja värna om de svaga grupperna i samhället i rent praktisk mening. Vad säger du? Är det inte bra att värna om demokratin via omtanken kring samhällets funktioner och kyssa saltet från vår samtids frusna gråt med våra spruckna läppar.

Stort tack till DISKRIMINERINGSPLATSGÖTEBORG för att fixat så att bok-filen i länken ovan går att ladda härifrån. (numera borttagen) Ytterligare tack sedan tidigare då det var tack vare era tips som jag lyckades guida Eva Kärfve så att hon kunde se SVT inslaget tidigare. Nu framstår jag kanske som datakunnig när jag i själva verket nästan är analfabet flera gånger om. Tillsammans hjälper vi varandra, är det inte det som samhälle är frågan om.

Dock kan ingen av oss avhjälpa när SVT strular med sin teknik… hoppas inslaget går att se via länken för här i rutan ovan verkar det än så länge vara segt.

ADD och ADHD, Samhälle - politik, Vetenskap

Detta ville kriminalvården CENSURERA

3 kommentarer

Det här är som vi förstår det, exakt det dokument som en högt uppsatt kriminalvårdsdirektör ansåg borde censureras med omedelbar verkan i
Kan någon lyckas hitta det kontroversiella?

Örebro 08

Varför leder ett sådant bildspel med verifierbara faktum från en ytterst erfaren kliniker och forskare till detta?

Varför vill Kriminalvården inte stalka sin egen otillräcklighet? Se sitt egna godtycke? Eller ens hålla vad de lovar? Lyssna till vetenskapliga sakargument? Förstå sin roll i samhället och ge fan i att obstruera mot bättre vetande som har tungt vetenskapligt stöd. Eller skulle det alltför hårt skada underlaget till kriminalvårdens egna existens?

Kriminalvardsbyrakrat Vill CENSURERA Forskare

Är det bara så enkelt att kriminalvården inte tål att se sin egen ovetenskapliga hållning? Är det inte så att Kriminalvården borde kunnat göra mycket mer redan för 10år sedan men valde att låta bli av rent ideologiska skäl helt utan några vetenskapliga belägg för den lamflata väg de valde att gå? Det är inte Kriminalvårdens uppdrag att diktera censur eller ställa villkor för forskares frihet att berätta sin historia, ni skall leverera en kriminalvård och jag frågar mig liksom många andra VART är de vetenskapliga beläggen för att vi har en kriminalvård? Fungerar den? För vem fungerar den bäst – För den centrala byråpkratin vars främsta uppgift är att berättiga sig själv, eller för någon annan?

Det lär ju inte direkt ses i er forskningschefs ovetenskapliga uttalanden eller i cocktailbyråkratins besatta censuriver.

De vetenskapliga projekt som startats ganska nyligen borde kunna körts igång redan för 10 år sedan, men på grund av vad som förefaller vara rent trosideologiska skäl och byråkratisk godtycke så gjorde man inte det. I stället valde ni att köra igång några riktigt idiotiska projekt som ofta var verkningslösa men kostade en hel del av skattebetalarnas pengar.

ADD och ADHD, Missbruk, NPF, Samhälle - politik

Kriminalvården vill CENSURERA forskare

2 kommentarer

Vad blir resultatet av att någon vågar kritisera uthusfilosofin bakom den usla kriminalvården, lyssnar man till kritiken eller slår det bakut i de byråkratiska betonghäckarna …. Jag vet inte om det är riktigt tillåtet att ställa den frågan, med tanke på de tidigare reaktionerna. Vi får se. Om bloggen är borta så vet ni varför.

Ett föredrag tidigare i år… En liten man som ser ut att vara i 50 års åldern äntrar kvickt scenen men med en pojkaktig blick av både blygsel och djupt intresse, han ska tala om en av sina hjärtefrågor och han är synnerligen välförberedd. Som forskarveteran och kliniskt arbetande läkare har han en stor och mycket gedigen erfarenhet av det han talar om och tillhör utan tvekan en av de mest kunniga i Norra Europa. Ett bildspel går igång. Jag anar inte då att mannen är 73 år och hans anförande ska få betonghäckbyråkraterna att vika sig dubbla och skrika på censur. Vilket nog är mycket svårt att förstå för alla som inte är välinförstådda med kriminalvårdsverkets grundläggande struktur, de är bäst på allt, saknar konkurrenter och definierar själv ramarna för sin egen framgång Kriminalvardsbyrakrat Vill CENSURERA Forskare Kriminalvårdsbyråkratin verkar ha gått fullständigt i taket av en 73 årig gammal kristen man som lite blygt säger precis som det är och dessutom råkar ha fräckheten att kunna bevisa det. Jag frågar mig mest varför är det väsentligt för kriminalvården att vilja censurera en gediget erfaren forskare och kliniker när han som kunnig man delar med sig av sina rikliga erfarenheter och som säger något som till varje del går att verifiera?

Dokumentet ovan verkar ha cirkulerat ett tag… Ingen har dock förnekat att dokumentet ovan skulle vara äkta. Återkommer så snart vi har länkar till det material byråkratin ville censurera. Hur har kriminalvården det med ADHD Historyegentligen? Om kriminalvården skulle ge det Svenska folket en julklapp och se över sina dåliga sidor kanske det skulle vara bra? Att tvärtom försöka censurera det som man upplever som kritiker är ett av de sämsta mest maktfullkomliga medel vi känner till.

ADD och ADHD, Samhälle - politik

Är kriminalvården rumsren?

2 kommentarer

Att pedofiler kunnat få Viagra utskrivet trotts sin fängelsevistelse det vet vi redan, det är heller inget nytt. Men hur bra är egentligen den så kallade vården inom det som heter kriminalvården och finns det egentligen en kriminalvård ur rent vetenskaplig mening? Vart är i så fall bevisen på att vi har en kriminalvård rent vetenskapligt?

Martin Grann som uppbär titeln av så kallad forskningschef för kriminalvården kanske kan gestalta lite av sinnebilden på den ovetenskaplighet som grasserar mellan väggarna i ett föråldrat tänkande, vilket vidareutbildar kriminaliteten i bland annat kumla universitetet och högskolorna i Hall. Där den kriminella identiteten förstärks och de intagna lär sig nya brott av varandra till en dygnskostnad av runt 1000 kronor per intagen och dag. En kriminalvård som ständigt är på gång med nya utvecklingsplaner vilka tenderar att leva sitt speciella liv, men vad händer egentligen i det långa loppet…

Hur har vi egentligen det med forskningschefens vetenskaplighet och vetenskapliga förhållningssätt? Låt oss se vad han vet om neuropsykiatriska funktionshinder.

Från Sundsvalls tidningen

Han är inte så förtjust i bokstavsdiagnoserna som ADHD/DAMP. ” — De
är rejält övervärderade och det finns egentligen väldigt lite forskning på
området. Jag vill nte förringa professor Gillbergs forskning, men jag tycker
ändå att det ändå handlar om en slags modediagnos. Och enligt svensk lag har
man inte rätt att få vård om man har begått ett grovt brott och har
diagnosen ADHD/DAMP, säger han.”

Ser man på det verkar inte finnas ett så djupt vetenskapligt förhållningssätt till en diagnos han har en hel del att göra med, kanske detta kan vara en del av förklaringen till att man inom den så kallade kriminalvården under så många år haft så oerhört svårt att ta till sig vetenskapliga resultat som visar kreativa resultat utanför det bombastiska bunkertänkandets alla instängda fraser. Ingen vågar riktigt ifrågasätta den gedigna sörjans monumentala förtjockning. Men vad händer om någon gör det?

Vad händer när kriminalvården ser en spegel?
Framöver kommer vi att berätta lite lätt om hur kriminalvårdsverket slösar bort pengar och inte sällan är kontraproduktiva. Samt hur den ovetenskapliga kriminalvården reagerar när den får en lätt spegling. Lite psykografisk socialmetrik kanske kan kittla den lilla nerven. Går det att uläsa något av det genom att scanna delar av kriminalvårdens interna mailtrafik? OBS alltså inte läsa mailtraffiken bara ta ut lite ”psykografiska sociogram” för att fånga delar av en tankestrukturell modus operandi.

Att kriminalvården inte klarar kritik förmodar vi oss veta, annars skulle den kanske inte sett ut som den gör, men klarar kriminalvården en lätt spegling utan att gå i taket? Eller blir det en orgie av fullständigt osakliga angrepp som sprutar ur käften på vettlösa kriminalvårdsbyråkrater när deras självpåtagna gloria möter verkligheten.

Låt oss se!

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Eva Kärfve svarar

2 kommentarer

Våran Eva valde att svara till P-O att hon inte lyckades titta på SVT. Efter att ha fått lite pedagogisk handledning och hjälp så verkade dock problemen med att se dokumentärinslaget minska något och det gick bättre bättre för Eva, som aldrig tappade modet utan kämpade på godmodigt, trotts att den motsträviga tekniken som yvigt trilskades och de svårigheter som förelegat att ta del av den verklighet SVT presenterade.

Eva vet vad som är bäst för människor, så hon förstår säkert anledningen till att jag lägger in den text som svarar konkret på frågeställningen.

Eva Kärfve skriver till tidigare fråga:

”Jag kan ju inte bedöma någon som jag sett några minuter på teve. Hennes
erfarenheter verkar förfärliga – med mobbning och sexuella övergrepp – och
jag förstår ärligt talat inte varför hennes”ADHD” skulle ha varit orsaken.
Är orsaken inte att hon haft elaka och illvilliga människor omkring sig? Och
skulle inte hjälpen ha satts in där istället?

Nej, jag tror inte att amfetamin är en ”hjälp” för att bli ”normal” eller
känna sig ”vuxen”. Att den här tjejen mår bra beror säkert till stor del på att
hon nu blir sedd och betraktad som en viktig människa som har något att berätta,
och att andra verkligen lyssnar på henne.

Därmed svarar jag så uppriktigt jag kan på dina frågor.

Vi tycker att det är glädjande att våran Eva nu kunnat ta till sig av skildringar från verkligheten via internet, det är alltid ett betryggande framsteg och vi är glada att kunna ha hjälpt till.

Som svar skulle jag vilja säga följande: En osjälvständig individ drabbas lättare av övergrepp, vilket är välbekant både hos människa och djur. Om nu Eva inte anser att diagnos eller medicinering efter diagnos var en bra metod att hjälpa kvinnan i inslaget så kanske Eva kan presentera en bättre med ett gediget underlag, det tycker vi nog alla skulle vara bra. Vart är din metod och bevisen för dess förträfflighet Eva?

Jag vill Ha fram dina forskningsresultat som bekräftar dina teser! För du sitter väl inte och fantiserar, med andra människors liv som insats?

Jag tror dock inte att någon förstår varför det dröjer så om det nu finns något bättre, för Eva menar väl ändå inte att kvinnan i inslaget skulle erbjudas något som inte hjälper lika bra? Menar Eva att en människa som redan gått igenom ett eller flera helveten ska testas i någon pilotverksamhet för obeprövade sociala tekniker? Eller experimentverkstad för socialpedagogiska simulationer med levande människor som testobjekt

Känn dig inte överdrivet besutten nu Eva utan försök komma igen med ett lite mera handfast värde för den utsatta, tyckte du att ditt svar blev för kort eller är missnöjd & purken av någon annan anledning så är du självfallet varmt välkommen att replikera härnedan. Eller varför inte sjung in svaret och ditt hjärtas röst till ackompanjemang av tangenternas knatter, det lämnar ett avtryck när man slår ned på de små tangenterna i det sociala brädet. Vi lär ju oss av varandra. Visa oss alla den gedigna styrkan i dina gåvor till den stackars utsatta delen av befolkningen.

Många hoppas måhända att du har rätt, så vad är det som hindrar dig från att bevisa det?

Människan vet ibland själv vad som är bra

Personligen tror jag att människor ibland vet vad som är bäst för dem själva utan att någon annan ska bestämma vad som är bäst för dem. De flesta tecken verkade ganska klart visa att allt gick åt rätt håll för Ewa-Lena i videoinslaget. Jag ser ingen anledning att tveka på hennes berättelse eller de mycket tydliga resultat som inslaget visar, även om jag liksom du som vanligt inte vet allt.

Jag tycker att Ewa-Lena i inslaget är värd den adekvata behandling hon nu verkar ha fått. Om andra inte vill unna Ewa-Lena den behandling som förändrat hennes liv till det bättre, tycker jag att vi måste fråga oss varför. Kanske Eva Kärfve också kan unna någon ett bättre liv någon dag fastän de inte exakt lyder hennes specifikationer av vad som är bäst för människan.

ADD och ADHD, NPF

Minskade skaderisker för flickor

Lämna en kommentar

Nyhetsbyrån Reuters meddelar att flickor som får sin adhd behandlad med cs löper en minskad risk att börja missbruka alkohol, tobak eller andra droger. Undersökningen de refererar till visar på en 50% minskning.

Vi vet sedan tidigare att personer med adhd är mycket mera benägna att missbruka droger men med rätt behandling verkar denna missbruksrisk att minska kraftigt. Studien visar egentligen precis samma sak som tidigare vista sig vid studier på pojkar.

Ref: ADHD Stimulant Meds Cut Young Girls’ Drug Abuse Risk
Science Daily skriver: ADHD Stimulant Treatment May Decrease Risk Of Substance Abuse In Adolescent Girls; Results Mirror Findings In Boys.

Vi kan komma ihåg att den senaste större studien visade att missbruksriskerna varken ökade eller minskade vid en medicinerad adhd, så man kan nog gott anta att det finns en hel del forskning kvar att göra, över missbruksbenägenheter. En del studier antyder att missbruksbenägenheten snarare bli försenad än förminskad, vilket kan vara en god indikator på studiernas kvalitet och att de rent metodologiskt inte är vältäckande.

Hursomhelst verkar skadeverkningarna av missbruk minska.

ADD och ADHD

Böcker med praktiska tips om ADHD

4 kommentarer

Fick just några bra tips om några böcker om ADHD. Men inte nu bara det teoretiska avhandlingarna utan även lite mer praktiska tips om hur man gör för att fungera bättre i vardagen, på jobbet, fritiden, för att organisera sig, sova bättre och så vidare… Helt enkelt sätt för att få saker och ting gjorda på ett annat – kanske bättre sätt.

Att pröva lite nya sätt då och kan vara väldigt utvecklande även om det också kan vara svårt för den som har ADHD och är väldigt inkörd på att göra saker på ett eller annat sätt. Men att tillbringa några timmar per dag med att leta efter nycklarna etc kanske heller inte är det effektivaste användandet av sin egna kapacitet. Om ADHD för vuxna och praktiska tips handlar boken om : ADHD in Adults, A Psychological Guide to Practice. Verkar vara bra. Den finns dessutom på Piratebay.

En bok som jag just fick rekomenderad men inte vet så mycket om är Michele Novotni, Ph.D.(med Randy Petersen) : What does everybody else knowthat I don´t – social skills help for adults with ad/hd. Ni som läst den får gärna berätta lite mer om den och hur den hjälp er…

Det tredje tipset jag fick var:
”Attention Deficit Disorder: Practical Coping Methods eliminates the confusion common among professionals attempting to treat this disorder and family members affected by it by answering questions about ADD in a logical and systematic manner. The authors emphasize a ”whole” treatment approach, using medication as well as coping mechanisms to address the specific problems and understand the emotional issues that may prevent the child, adolescent, or adult from working to his or her full potential. ”

Den finns att ladda ned på piratebay också, för er som vill titta på boken innan ni köper den. Har du själv någon favoritbok i ämnet, låt oss få veta … Eller berätta vad som fungerat för dig. Skulle vara roligt att veta lite mer om vad andra tycker om böckerna som finns….

Mer tips om: