Etikettarkiv: Vetenskap

Snusförnuft eller Rökrida?

Vad ska en forskare lämna ut?

Nya domar på G
Ett av den vetenskapliga forskningen absoluta grundelement är att de kan ifrågasättas och kritiserad. Extremt grundläggande för att ens kunna ifrågasätta på ett rimligt sätt är självklart tillgången till forskningen och dess grunddata, för hur ska du annars kunna ifrågasätta slutsatserna om du inte har materialet de är grundade på?

Själv har jag alltid hävdat att den generella regeln bör vara maximal öppenhet när det gäller just vetenskapliga data, det är alldeles för mycket fusk inom forskarvärlden där den personliga hungern efter kändisskap eller vad det nu kan vara gör en del beredda att ljuga för att nå sin åtråvärda position, något som naturligtvis kan drabba oss alla mer eller mindre.

Vad tycker du om forskningresultaten ska de vara tillgängliga för alla? Det finns naturligtvis en och annan aspekt på det hela, men på vad gör inte det. Det är mycket lönsamt att påskina vetenskaplighet vilket vi sett alltförofta frodiga exempel på när rovgiriga vinstintressen köper och säljer andra själar i den värdelösa prismedvetenhetens namn, manna. (eller var det Mamon)

Vi har gång på gång skrivit om oredlighet inom framförallt medicin forskningen och vikten av öppenhet, något vi inte alls är nära idag när det gäller den medicinska forskningen där negativa rapporter bara kan slängas i sopptunnan.

Läs även andra bloggares åsikter om Forskning, forskningsfusk, Vetenskap, Vetenskaplighet , Öppenhet, ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Tänder en fotnot dig till Max?

Karin Johannisson hör du mig?

En arkeolog kommer till kulturantropologin om 1000 år

Skrev för några veckor sedan ett mail till Karin Johannisson och undrade om hon hade något bra svar till Mathew 15 år som undrade lite försynt hur någon kunde säga vad han inte hade, hon har ännu inte svarat. Om det beror på en kultursjukdom som plötsligt och helt oförhappandes drabbade henne vågar jag inte svara på men en lite modest påminnelse kanske snart är på sin plats. Men det kanske känns bäst att strö förnekelser som pudersnö lite grand från ovan och slippa ta en öppen debatt med verklighetsanknytning i stället för en lite von oben korsstygnssemantisk pepparkakspudding där allt är möjligt, för att man är så god med sitt himmelska pärlemorsflor?


Finns det någonstans inom idé och lärdomshistorian utrymme för sin egna insats som stigmatiserare och förnekare av rätten till en adekvat vård? Lite självkritik någon dag eventuellt kanske? Eller får översteprästinnans ord om vad som är verklig sjukdom eller bara en ren kultursjukdom inte sättas ifråga av den verklighet som drabbas av dem? Vad är det då för skillnad på de hon kritiserar och henne själv i semantisk mening? Vad är det som säger att det inte är just förnekelsen av sjukdomen som drabbar värst?


Vad styr tron om vetenskapen?

Blev just uppmärksammad på SVD´s lysande artikelserie om trosmässiga element styr vård och behandling utifrån kliniska perspektiv men även utifrån personens egna värderingar. I händerna på gud och svensk psykiatri heter en av artiklarna som är ett lysande exempel på hur allt annat än vetenskap styr vården vilket även

messigahvar temat artikeln nedan fast ur ett något annorlunda perspektiv.

Att landet du bor i också styr vilken diagnos du kommer att få med ett visst knippe besvär har också uppmärksammats vilket är extremt bra om vi någon gång ska komma till botten med vad de så kallade kultursjukdomarna egentligen är, enligt mitt förmenande kan det vara precis vad som helst som just den kulturens överstepräster inte känner sig speciellt mogna att acceptera och normalt har det alltid varit svagare grupper som drabbats av den stämpeln, vilken givetvis är en mycket brutal stigmatisering men sätts av förståsigpåarna som själva inte har något bättre att komma med bara för att ”förhindra stigmatisering” Jo vars…Trovärdighet?

När forskarna nu närmar sig pudelns kärna kanske vi ser den himmelska lockelsens ut rensning? Marco Scarpinati Rosso, är ingen barberare från Sevilla men väl överläkare på Transkulturellt Centrum i Stockholm och doktorand vid Karolinska institutet säger: – Det är för ­tidigt att påstå att 80 procent av alla diagnoser för människor från andra kulturer skulle ändras om vi ställde särskilda kulturfrågor. Men om det är en skam att tala med en psykiatriker hur ska man då kunna slåss för sin rätt mot en psykiatrikers godtycke, den frågan tas inte upp till sin spets men är nog viktig att kunna få ställa.

Men visst är det intressant att se att det är ganska många tillstånd som kan grupperas in som kultursjukdomar, själv frågar jag mig vilken diagnos vi ska sätta på dem som tvångsmässigt har förhindrat sina medmänniskor att få en adekvat vård på grund av att de hellre velat marknadsföra sin bild av kultursjuka? Det ligger mycket pengar och ära i att kränga sin bild av verkligheten som socialantropologerna mycket väl vet men sällan säger rakt ut. Men vad säger idé och lärdomshistoriken egentligen om sin egen spegelbild?

Medan  förklaringens gudomligheter slåss så lider människan. De är också de svagaste som drabbats värst och de är de som betalar priset av gudarnas lekar. Det är förvisso viktigt att belysa det fundamentala godtycket i psykiatrin men även när den för en gångs skull lyckas göra något bra. Men nu vill jag också vara med och flumma runt litegrand kring människors hälsa.

Kulturantropologisk logikarkeologi?
Några tusen år efter att dagens kulturantropologi dött ut då kanske jag (tänka sig lilla jag, va) kommer med ett gäng arkeologer och inspekterar dagens verklighet, kan vara spännande att se och framförallt hur mycket vi ska lämna åt slumpen för vårt egna tyckandes skull, om vi råkar hitta en utav urinoarerna och hängrännorna från rummen med uttrycksporslin, (det tidevarvets mest putsade stol) då kommer vi snabbt att kunna dra slutsatsen att er kulturella gärning berodde på era magiska tankar om de gröna stenarna efter att ha börjat analysera hängrännornas alla gröpta småstenar. Vad säger ni om det jordens alla urinevånare och kära dödskallar Jag säger som ni: Jag gjorde det för eran skull. Den stora kultursjukdomen är förnekelsen säger en del och jag ser ingen anledning att tvivla till det, efter att ha varit med att skriva lite om adhd historiken finns det ingen anledning att ändra uppfattning, tvärtom, i hur många tusen år har gruppen med adhd fått stå utanför samhället egentligen?

Våra fantasier om er hängränna
Måhända hittar vi sedan en serieblaska med stålmannen från eran tid, då kanske vi inte behöver fantisera mer, då kan vi lugnt dra den vetenskapliga slutsatsen att er hegemoniska gudomskult berodde på en ren pisskultur där ni var rädda för det gröna, skövlade jorden och la gröna pissstenar i rännorna av rent ockulta skäl. Sedan tillbad ni en Superman som rimligen inte fanns annat än som en direkt avbild till det ni så haft önskade att ni kunde. Några få alkisar hittade vi på en fossilerad DVD de skrek i parkbänkarna: Visst super man, visst super man!

-där ser ni vi har fångat nycklarna till er kultur, den kvittrande kackaduans pappegoja. Nog Superman, visst fan superman.

messiga adhd

Tills dess
Tackar jag djupt för den kulturella välgärning som det är att gestalta ADHD fenomen med allt sitt salt, bröd och aska, filmen: Mitt huvud är en torktumlare visade med kött och ben att personer med adhd minsann har för och nackdelar som alla andra. Det allvarligaste man kan göra mot personer i den som i många andra grupper är självfallet att förneka dess svaga sidor. Att journalister och författare kan lämna sina vanliga begreppsbarn och dampiga och gomspaltade horungar bakom sig är bra, än bättre är de när de lär sig att teckna verklighetstrognare porträtt av personer som har både för och nackdelar, Pelle Fosshaug till exempel. Är det inte bättre att skildra verkligheten som den är.

Om det nu finns starka genetiska orsaker till adhd är det då inte en exemplarisk rasbiologisk skiktnings inventering att direkt förneka existensen av problemgrunden eller att kalla den något som rimligen inte ska behandlas? Vi ställer frågan direkt till Karin Johannisson Professor i idé och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet. Vad säger dina senaste mätningar Karin? Den förintelse som rent statistiskt verkar möta personer med obehandlad adhd hur ska den lösas? Koncentrationsläger för problembarn?

Har du funnit den genetiska grunden för fenomenets förnekelseproblematik, eller nekar ni till att just förnekandet av människors problematik är det som ställt till mest oreda?

Att hävda att andra mäter är intressant, frågan är hur man kan komma fram till det utan att själv ha mätt. Ytterligare ett exempel på moderniseringen av ett tankeideologiskt sparbeting?

You 2 baby?
Öhörru förresten Karin jag skrev till din författarkollega Eva Kärfve tidigare och frågade om hon ville vara med att skriva adhd-historia, men hon var lite bizzy serru. Du kanske har tid då Karin? Eller är du också lite Bizzy just nu? Eller vill du dansa litegrand mä mäj, utmed historiens branter och varför inte se hur kultursjukdomarna började uppträda på Sveriges radio och tv runt 1940, kanske till och med förstå varför? Eller är den debatten om förnekelsens historia allt för infekterad för de blinda fläckarna i ett öga som inte vill se?

Statistiken, Sandmjölet och fårorna efter likrantningens obevekliga gjutjärnshjul, ingröpt på de sociala bergsmassiven till krematorieskorstenens matematiskt urskiljningslösa bolmande, där de svaga och stämplade stektes först, har du sett röken av den?

Kanske den mentala tandflossens trådar passar här bättre. Något du kan läsa i taxin på väg till och från idéhistorians alla meandrande krumbukter i urhistoriens vinglag. Språkets säd, eller lite vad som helst härifrån till Tjotahejti?

???

Kriminalvården vill CENSURERA forskare

Vad blir resultatet av att någon vågar kritisera uthusfilosofin bakom den usla kriminalvården, lyssnar man till kritiken eller slår det bakut i de byråkratiska betonghäckarna …. Jag vet inte om det är riktigt tillåtet att ställa den frågan, med tanke på de tidigare reaktionerna. Vi får se. Om bloggen är borta så vet ni varför.

Ett föredrag tidigare i år… En liten man som ser ut att vara i 50 års åldern äntrar kvickt scenen men med en pojkaktig blick av både blygsel och djupt intresse, han ska tala om en av sina hjärtefrågor och han är synnerligen välförberedd. Som forskarveteran och kliniskt arbetande läkare har han en stor och mycket gedigen erfarenhet av det han talar om och tillhör utan tvekan en av de mest kunniga i Norra Europa. Ett bildspel går igång. Jag anar inte då att mannen är 73 år och hans anförande ska få betonghäckbyråkraterna att vika sig dubbla och skrika på censur. Vilket nog är mycket svårt att förstå för alla som inte är välinförstådda med kriminalvårdsverkets grundläggande struktur, de är bäst på allt, saknar konkurrenter och definierar själv ramarna för sin egen framgång Kriminalvardsbyrakrat Vill CENSURERA Forskare Kriminalvårdsbyråkratin verkar ha gått fullständigt i taket av en 73 årig gammal kristen man som lite blygt säger precis som det är och dessutom råkar ha fräckheten att kunna bevisa det. Jag frågar mig mest varför är det väsentligt för kriminalvården att vilja censurera en gediget erfaren forskare och kliniker när han som kunnig man delar med sig av sina rikliga erfarenheter och som säger något som till varje del går att verifiera?

Dokumentet ovan verkar ha cirkulerat ett tag… Ingen har dock förnekat att dokumentet ovan skulle vara äkta. Återkommer så snart vi har länkar till det material byråkratin ville censurera. Hur har kriminalvården det med ADHD Historyegentligen? Om kriminalvården skulle ge det Svenska folket en julklapp och se över sina dåliga sidor kanske det skulle vara bra? Att tvärtom försöka censurera det som man upplever som kritiker är ett av de sämsta mest maktfullkomliga medel vi känner till.

Framtidens psykiatri kommer att bli verklighetsanpassad

Rent historiskt kan vi se psykiatrins alla övergrepp inte speciellt långt tillbaka i tiden. Men tiderna förändras och psykiatrin kanske till och med en dag kan bli vetenskap eller åtminstone lära sig att agera vetenskapligt. Vilket man självfallet inte gör genom att bara undersöka den farmakognostiska vägen för att mildra symptomatologin för de som har problem. Det är snarare vetenskapen om den enkelriktade inriktningen.

I stället för att bara träffa 2 till 3 patienter per dag kanske våra psykiatriker ska tillbaka till verkligheten. Konsumera pengar och vara ineffektiva är psykiatrin sedan länge mästare på. För vilken politiker kan säga nej när våra stackars psykiatriker kommer gnällande med sina vackra skäl för mera pengar, större budget? Troligen berättar psykiatrin då inte speciellt mycket om sin djupa ineffektivtet och sina kolossala stora svårigheter att angöra verkligheten. Vilket kanske kan ses i bland annat graden av patientkontakt per psykiatriker. Om de inte har kontakt med patienter resterande delen av tiden vad har de då kontakt med?

Svenska Dagbladet berättar om att psykiatrin på sina ställen fattat galoppen och travat vidare i nya bättre spår. Man berättar om träning på hästar och djurterapi, vilket kan vara av extremt stor nytta för just de med autist spektrumstörningar. Men kan psykiatrin sadla om? Klarar våra kära psykiatriker om att tänka så flexibelt som de krävs av den i verkligheten utanför praktiken?

Kanske ska vi redan nu bilda en stödförening för de stackars missförstådda psykiatrikerna som tvingas att bli mera verklighetsorienterade? Eller förbereda dem med lite ”thoose where the days my friend” – snack om den gamla goda tiden då patienterna mer villigt bara gapade och svalde. För om patienterna är missnöjda så projicerar de eller så behöver de bara ett nytt läkemedel…. Psykiatrin är det väl aldrig någe fel på, huh.

Tja det är nog bra med en massa alternativ också, varför inte lite verklighetsterapi för psykiatriker där de förklarar rimligheten med att de möter så få patienter per dag och vad de gör resterande delen av sin betalda arbetstid. Bloggen funderar på att utarbeta ett forumlär: så verklighetsanpassar du din psykiatriker.

När Göran Hägglund och Maria Larsson skriver i tidningen Dagen om: ”Varför glömdes de äldre kvinnorna bort” – så nämner de inte med ett ord om hur de unga flickorna glöms bort inom vården, eller den historik som visar att OM unga flickor med adhd fått vård så har den varit felatkig, de har i stället fått diagnoser som borderline, depression osv. Eller om alla vuxna som glömts bort under hela sitt liv och aldrig fått en rimlig vård för sitt grundläggande problem. Från KD´s sida har vi dock sett ett och annat positivt tecken, främst från Chatrine Pålsson Ahlgren, när hon blir upprörd över orättvisorna i den sjuka psykiatrin.

Tyvärr verkar effektiviteten inom psykiatrin inte gå att höjas genom SSRI preparat eller annan farmakologisk terapi som ges till psykiatrikerna, kanske sitter det sjuka alltför djupt? Men visst verkar den ineffektiva psykiatrin deprimerad? Kanske lite trotsig bara och har svårt att erkänna sina egna fel och brister tack vare en väldigt lång tradition att bara titta på andra, frågan är snarare om det går att lära den gamla hunden att sitta fint. Att just psykiatrins grandiosa ineffektivitet inte verkar kunna botas med medicin kanske också för andra utanför psykiatrin kan tala om effektivare terapier?

”Sedan fem år tillbaka äger psykiatriska kliniken egna hästar. Trots tuffa
ekonomiska villkor inom psykiatrin har de försvarat sin plats. I jämförelse med
annan rehabilitering är de inte så dyra i drift. ”

Så visst går det att göra saker så mycket bättre om man bara vill erkänna sina fel och brister men det vill sällan psykiatrin: det är ju patienterna som är sjuka verkar psykiatrin tänka. Stackars psykiatriker det är mycket synd om er. Var det inte bättre på den gamla goda tiden då psykindustrin härbärgerade en massa fler tillvända konsumenter av era tjänster? Känns det vemodigt nu för er med den tomhet ni måste erfara, eller förnekar ni den också mina kära psykiatriker?

Horan och Forskningens Integritet


Vad är vetenskap?
En rad affärer kring forskning runt beteendevetenskapen är redan kända och flera lär det bli, ett i mitt tycke ganska självklart fenomen eftersom mycket av våran världsbild inte är grundad på vetenskap utan på något annat.

Det som gärna framhäver sig som vetenskap visar sig vara mestadels tro, psykiatrin till exempel visar genom sin synnerligen bisarra historia bestå mest av tro som dessutom varit skadlig i flera aspekter. Om vi nu tar den väldigt erkända och nobelprisbelönade uppfinningen Lobotomi så är det bara en i raden av betingelser inom psykiatrin som påståtts vara vetenskapliga och var det vetenskapliga ligger i något som dödar var sjätte patient kanske någon annan kan vara snäll att svara på.

Staten bör kräva mer
Det är därför oerhört viktigt att staten ser över sina egna intressen om det grundläggande statliga kapitalet människan och hennes samarbetsformer. Forskningen ska inte leasas ut till läkemedelsföretag eller enskilda intressenter som bara har sina egna vinstdrivande intressen som drivfjädrar. Staten bör kunna forska mer i just folkhälsofrågor och vara distinkt pådrivande när det gäller att hålla efter de påstådda vetenskapligheterna som duggar tätt när läkemedelsbolagen väljer att profilera sina små guldkalvar i det ljus de anser vara bäst, samtidigt som de också ser till att skuggan faller rätt. Studier som förefaller negativa för medlet publiceras inte och så vidare.

Det ställer krav på framförallt staten som faktiskt är finansiären av kalaset att utkräva lite långsiktig kvalitet för pengarna, när vi ser auktoritet efter auktoritet visa sig var mycket framstående horor. Nu senast var det Professor Biederman en av de mest välciterade forskarna inom den psykiatriska världen som horade med sanningen när han berättade hur mycket ersättning han fått från läkemedelsbolag.

-De måste ställas högre krav på forskningen!

-Det bör kunna ställas högre krav på att den ska skapa oberoende, men inte bara för aktieägarna.

För vilket oberoende skapar egentligen en forskning som är självupptagen och inte ser till det långsiktiga resultatet? När det gäller psykiatrin i allmänhet har jag sett ganska lite långsiktiga resultat i positiv bemärkelse dock verkar ADHD vara ett undantag därifrån, en adekvat medicinerad ADHD symptomatologi verkar skapa tydliga förbättringar och i högre grad oberoende individer, vilket är ett tydligt framsteg för de som blir hjälpta.

Begreppshoreri och sugapparaten
Ett SSRI preparat är lönsamt men det får inte kallas beroendeframkallande (vilket det väldigt ofta är enligt flera utsagor) Måhända bildas det hos en delpopulation något som kanske kan sägas vara utsättningssymptomatologi. Tjovars – kanske är det också samma eventuella utsättningssymptomatologi som drabbar alla alkisar, men de kanske ljuger om sina problem på samma sätt.

Hade det inte varit bättre för mänskligheten om de som horar med sanningen i hälsofrågor sålde sina kön i stället, då kanske vi hade sluppit allt horande inom något som är viktigt för oss alla. Så ut på gatan med alla samvetslösa forskare som inte kan skilja på ditt och mitt eller ens vet hur mycket ersättning man får av en produkt man marknadsför, hur kan en sådan ”forskare” ens komma med något annat trovärdigt än just sin rätt att kallas hora?

Det är en diagnos jag sätter för att hjälpa er självfallet.

NT-passus
Hora är ett intressant ord, används ofta för att nedtrycka en speciell del av befolkningen i speciella syften. Men det verkliga horandet kanske sker någon annanstans än det som verkar tas i folkmun. Har egentligen inte horande med sanningen betydligt mycket allvarliga och långtgående konsekvenser än horandet med könen?

Är det inte fundamentet till det som skapar misstro mellan människor, i sin essens?

Och vad lögnen har med forskningen att göra återstår att se. De mellanmänskliga sminkklicheérna och förljugenhetskulisserna är välutvecklade på sina håll. God jul.

Vi tror på vetenskapen och finansierar dess manipulering

Dag efter dag kan vi läsa om forskningsresultat och hänvisningar till vetenskapliga resultat eller undersökningar. Men hur vetenskapliga är egentligen resultaten och vad säger egentligen

Hoppets värde
I takt med att den religiösa överhöghetens tvångskopplade dogmatism sakta droppar av ytan runt det trofasta medvetenhetens alabaster och tankestråk så låter vi vetenskapen styra mer och mer, men vad är egentligen vetenskap och går den att styra?

-Tja, styrningen av vetenskapen är ett faktum som läkemedelsindustrin ägnat stora delar av sitt liv åt så visst går det. Det är också ett vetenskapligt faktum att vem som betalar studien verkar kunna spela roll för vilket utfall studien får, så kan man i egentlig mening tala om vetenskap, eller är det mera ett vetenskapligt omslagspapper som gör det hela lättare att svälja? Lite glidmedel på tankesmeten så sätter du dig inte på tvären (din trångsstrupade dumjävel)

Du betalar va?
Den obegränsade desinformationsrättigheten man har tagit sig när man använder vetenskapliga förespeglingar för att kränga varor visar kvacksalveritänkandets alla tydliga grundstrukturer.
Hur kommer det sig att läkemedelsföretag fortfarande är tillåtna att mörka studier och gömma resultat som inte visar sig vara bra för deras kommande kassako och komma så billigt undan? Lite halvvetenskaplig zonterapi som belyser ett ena litet område men mörkar sikten för andra tillsammans med lite lockelser bildar en säljande cocktail av desinformationsrättigheter med vetenskapligt förkläde, allt givetvis finansierat av staten via de höga kostnaderna för läkemedel.

Samordning av intressen?
Varför är inte denna fullständigt uppenbara manipulering av de vetenskapliga grundvärdena illegaliserad som den kriminalitet mot mänskligheten den verkligen är? Jag tycker det finns mycket som tyder på att staten inte förstått sin roll i kunskapssamhällets framtid, vilsen trevar den vidare utan att inse var den verkliga infrastrukturens element befinner sig.
Finns det i någon stat en starkare infrastruktur än folkhälsan så skulle jag vilja ha vetenskapliga bevis för det, jag är säker på att många vill se dem. Vi har i dag väldigt få medel som läker men vi har en massa läkemedel, hur kan det komma sig? Är det ens i närheten av ett vetenskapligt förhållningssätt eller visar det bara på den maskerad av farmakotekniska pyjamasar som styr marknadsföringen av din verklighetsbild i nutidens gäspande socialpangea.


Älskling, när jag ser in i dina ögon är det inte ens en kontinent i närheten av vad som göder ett verkligt hopp, skall det vara så?

Länkar:

Forskningsfinansiering – kvalitet och relevans: Regeringens nya förslag om en forskningsfinansierande myndighet. Lite nykterhet kanske är på intåg när det gäller fininsierning av forskningen också?`Skulle kanske vara bra om man inser var staten har sin verkliga infrastruktur också.

http://peterrost.blogspot.com/ Peter Rost läkare och fd högdjur inom ”bigpharma”, kanske inte alltid älskad för sin frispråkighet, men likväl något vi alla kan tjäna på: människor som vågar säga ifrån när vinstrintressena går före det rimliga. Sidan är på engelska.

http://www.vof.se/ Intressant förening som ägnar sig åt att titta på vad som är vetenskap och inte, bitvis ganska kort och näringsrika kommentarer om tex astrologtidningar som fick lägga ned ”pga av oförutsedda händelser” Mycket kritisk till kvacksalveri i allmänhet dock inte alls lika kritisk som man kunde önska till det pseudovetenskapliga och ibland tydliga kvacksalvandet som en del läkemedelsbolag ägnar sig åt, men det kanske kommer?

Hursomhelst en mycket bra och välskött sida som jag inte skulle vilja vara utan, har även ett trevligt forum. Att dela ut pris till årets folkupplysare och till årets förvillare är ett synnerligen trevligt initiativ. Hoppas att de också kan ägna lite mer tid åt den pseudovetenskaplighet som med ett vetenskapligt förkläde kränger dyrköpta läxor enligt nedan:

Enligt Curt Furberg försvinner läkemedelsföretagens etiska tänkande så fort ett läkemedel blir storsäljare – då har man inte råd att vara öppna med negativa studieresultat och biverkningsrapporter. Företagen lovar också rutinmässigt inför godkännanden att genomföra uppföljningsstudier – som sedan sällan blir av. – Det visar inget vetenskapligt förhållningssätt, snarare intresset av att leka vetenskapliga när det passar för de egna intressena, vill du finansiera en sådan leklåda?