Etikettarkiv: vård

ADD och ADHD, Samhälle - politik

Mer kvinnor än män söker hjälp för ADHD

Lämna en kommentar

1700-Talet
1747 upptäcker en Amerikansk läkare att citrusfrukter förhindrar att marinskeppens besättning blir sjuka och får skörbjugg, 1798 skriver Alexander Crichton om det som idag kallas ADD och är en del av ADHD spektrat. Flickr History.

2000-talet
I New York har det svängt, där verkar allmänheten bli mer och mer medveten om att även vuxna kvinnor kan ha ADHD och ADD. New York Daily Times berättar om att fler kvinnor än män söker hjälp.

Artikeln tar även upp  faktumet att det inte var förens experterna började förstå att även vuxna kunde ha problemen runt 1980, vad artikeln berör men inte förklarar konsekvenserna av är det faktumet att pojkar lever ut sin  stress medan flickor med ADHD inte gör det, det kan bli tunga lass att bära med åren.

Samma nyhet har också slagits upp på stort i Wall Street Journal men då mer ur perspektivet att även vuxna kan ha ADHD, de bjussar dessutom på en video om nyheten. (Vår utsände på plats Myspyttan Gwerzulky, har också kommenterat nyheten i sann journalist-intervjuar-journalist-anda.)

De använder liknelsen flipperspel, och jaa, varför inte. Flippa ut gör vi alla ibland ochj visst är det kvickt att ha kul-tur men också skönt att tilta ibland. -Mest av allt få sig en massa frispel på att man måste ha en gubbe mellan fingrarna och dra ned den i springan för att slå mynt av det hela, innan spelet startar och man kan få dra i pinnen så att kulan får fart.

”There’s a huge incidence of depression with ADHD because you are continually failing in the eyes of others, not reaching your potential. People recognize you are smart, and you can’t find your niche,” says Rob Cahill, 38, an ADHD sufferer who works in social service agency in New York.

Still, Mr. Cahill says that understanding his disorder has helped him empathize with the social-service clients he serves. ”The ADHD is a gift in some ways, it’s just sometimes hard to recognize.”

Så visst finns det hopp ibland, det är bara att vända på steken och se framåt.

Rygga inte tillbaka för hårkorsets faktum

utan följ pilen från en generation

till en annan

Nya widgets på Netvibes ADHD är projektpåriktigt och Sam Zodiac. Projektpåriktigt Sam Zodiac och ADHD history.com. ADHD.mp, Andnet.

ADD och ADHD, Samhälle - politik

Regeringen blundar – för de statistiska miraklen

Lämna en kommentar

Mer än organdonator

Gång efter gång ser vi extrema tveksamheter när det gäller insatser till personer med ADD, Asperger’s syndrom och ADHD, vilket kanske inte direkt kommer som en nyhet för någon.  Man torde alltså från Regeringens och socialdepartementet sida vara välmedveten om problematiken för hur vet man annars exakt vart och när man ska blunda för att inte se den? Regeringen Fredrik Reinfeldt: Vad ska vi kalla folkhemsmusikaliteten i detta faktum: Diskrimineringsopera på utslagningsdriven hammondorgel?

En trasig själ gav det det statistiska stolpskottet ett vacker ansikte på Dagens medicin:

Att ett län har en 7 gånger högre diagnostisering än ett annat kanske snarare påvisar med vilken låg grad av vetenskaplighet och hög grad av godtycke barnens hälsa bedöms och åtgärdas. Detta mina damer och herrar är knappast ett statistiskt mirakel, det är nonchalansens epidemiologiska folkdräkt.

Konsten att inte se.

Cristina Husmark Pehrsson är detta Rammstein på social mungiga eller en högtravande konsert i konstarten blunda men ändå  påstå sig se – den  moderna civilisationens främsta uppfinning.  Är inte detta diskrimineringens konstart och  normifierandets betongkorsett där det är ett förhållandevis lätt sätt att skapa sig ett drömsamhälle, ett samhälle som bara kan fungera när man blundar, annars måste man vakna upp och se. En slödderdriven  sajt skrevs en gång: AB se, ett företag bara De. Exp tar upp några aspekter om ADD. Men vad tror egentligen Regeringen om varför det är så olika frekvens med  diagnoser? Är det herren Jesus krist som nedstigit igen och mirakulöst helat vissa län? Eller är det så Jävelusiskt att i vissa län är man sju gånger så hänsynslös?

Ser ni verkligen inte denna pråligt utstyrda vals för trebenta spyflugor,  så fortsätt gärna att blunda, för all del – Omdöpningens evangelium har vi länge sett – varför inte kalla den faktiska nonchalansens folkdräkt för vårdgaranti? Något som uppenbarligen inte finns och aldrig har funnits.

Självfallet är det bara ett hån att kalla den verkligheten för garanti, något annat kan det aldrig bli.

Hur länge har socialstyrelsen och socialdepartementet känns till att vården mellan olika kommuner har extremt olika nivåer av personer med ADD och ADHD och fullständigt ignorerat detta faktum? Tror verkligen socialdepartementet på att det är ett statistiskt mirakel som skapat 7 gånger flera personer med ADHD i ett län? Eller har socialdepartementet och ytterst regeringen kapacitet att inse att det döljer sig en massiv mängd personer som har en obehandlad ytterst allvarlig problematik som statistiskt sett kommer att leda dem mot en alltför tidig död?

Om ni öppnar fönstret och tittar ut kanske några av molnen på himmelen kommer från rökpuffar från kremeringsungnarna där några av offren för denna nonchalans just stekts till rök.  Hur känns det då? Är ni allergiska mot röken? ADD finns i Israel, Finland, Korea, Thailand inte många bokstäver är sig lika, men det är ändå samma sak.

ADHD timeline

Är nonchalansen att veta om det orimliga i andras ohälsa och inte göra något åt det, en aktivt blundande handling som skapar fred, eller är denna aktiva blundande handling något som skapar krig? Det kan kanske då förklara delar av att en del personer söker sig till gängbildningar där det man säger stämmer med det man gör, fastän man talar aldrig om solidaritet förståelse och lyhördhet, tvärtom, det är något man visar.

atdehydi

och stämmningsskapande vykort till

Fredrick Reinfeldt med Cristina Husmark Pehrsson

ADD uppmärksammar läget koncentrerat,  FrkF möblerar om, Mymlan skrev en mycket bra artikel på newsmill som jag äntligen läst. SEX. vad når fram?. ADHD Arrse way back. Tidning efter tidning har skrivit att ”gåtan ADHD nu är löst” – jahaja, vart är svaren då? Det statistiska miraklet är väl det hitintill mest valbelagda svaret tillsammans med häxprocesserna mot behövande personer och vad som verkar hjälpa.


ADD och ADHD, Missbruk, NPF, Samhälle - politik, Vetenskap

Stopp för nybehandling av vuxna med ADHD i Göteborg

7 kommentarer

Ett dekret om att införa stopp för nybehandling av vuxna ADHD patienter gäller nu. Direktivet ser ut att komma från från Hans Holmberg och är tänkt att stoppa all nyförskrivning av Concerta, Ritalin till vuxna med adhd inom regionen. Nya segrar för pseudovetenskapen och de pseudoetiska ställningstagandena.

Det statistiska miraklet
Nu ska den orimliga väntan i Göteborg alltså bli värre, men vad säger statistiken om de som inte ens fått diagnos? De kan ju faktiskt inte ens kräva vård, men friska siffror kan det se ut som, när de i själva verket är mycket sjuka! vuxna med adhd får kanske inte superbra vård i Göteborg. Då skulle alla väl må jättebra tack vare arbetsmarknaden och regeringens stora förståelse för gruppen? Men hur ska vi kunna förklara detta statistiska mirakel genom någon annat än just nonchalans av renaste slaget? Försäkringskassan myndigheterna, ja hela sociaförsäkringssystemet samarbetar i ett jättestort lyckohjul? Och det är tack vare just detta som alla med den här problematiken har så jättelätt att komma ut på arbetsmarknaden nuförtiden, eller hur? Jippie!!! Regeringen gör tavla efter tavla men ändå är det de funktionshindrade som drabbas av dessa målande beskrivningar vilka inte stämmer är det inte konstigt, eller är det ingen tavla? Men åter till Göteborg

Kafkaismens reinkarneras
I sann Kafkaistisk anda har även Göteborgsregionen infört en egen vetenskaplig kommitté, eller vi kan kalla den HTA-Kvalitetssäkringsgruppen, som dragit en rad intressanta slutsatser när det gäller behandlingen av adhd. Bland annat att ”Evidensgraden för en effekt av metylfenidat eller derivat därav på missbruk blir därför 4, dvs. otillräckligt vetenskapligt underlag. ”

Den s.k. kvalitetsäkringsgruppen förefaller inte vara sakkunniga inom området (såvitt vi kan se det, i nuläget) eller ens utbildade i vad de skall berätta och besluta om, vilket är ganska imponerande med tanke på att de verkar dra större slutsatser än vad Läkemedelsverket själva lyckats göra när det gäller effektiviteten vid metylfenidatberedningar till addikterade samt effektiviteten av behandling av vuxna med adhd. (vi är i nuläget inte säkra på alla deltagarnas proffesion men återkommer måhända med det senare, )

Artikeln kanske kommer att byggas på under dagen och veckan… i takt med att mer information strömmar in och tid finns..

Läs även andra bloggares åsikter om ADD; ADHD, Göteborg, VGregion, concerta, vård, vårdgaranti, diskriminering,

ADD och ADHD, Missbruk, NPF, Samhälle - politik

ADHD: Socialstyrelsen blundar men allt är inte negativt

Lämna en kommentar

Positiva nyheter

Ralph Minnema kuskar runt och föreläser om adhd, kanske inte helt ovanligt. Men att någon på ledarsidorna skriver om något positivt med adhd tillhör inte alls det vanliga utan är snarare en revolution inom dagspressen.

NyaÅland

Ralph Minnema har en son med adhd. I tio år har han föreläst i Sverige om sina erfarenheter av att dels ha en son som fick sin diagnos först vid 9-års ålder, dels av att själv ha fått diagnosen adhd i vuxen ålder.
Minnema har valt att fokusera på det positiva. Han vill att föräldrar istället för att ostrukturerat klaga på politiker skall samla sig och tillsammans påverka. Han har också valt att lyfta fram det positiva med sitt funktionshinder: han är kreativ, intelligent och fattar snabbt vad som händer omkring honom. De goda egenskaperna har han sin adhd att tacka för.

Fantastiskt bra ideér, man kanske skulle bilda ett förbund och på allvar föra fram dessa mycket seriösa ideérna på ett framgångsrikt sätt. Det saknas verkligen en sådan funktionalitet.

Vad Socialstyrelsen väljer att blunda inför

När Socialstyrelsen nu väljer att titta närmare på kvaliteten av vård personer med adhd får så väljer Socialstyrelsen att titta närmare på kvaliteten på vård som barn får, vilket med mycket stor sannolikhet är den absolut bästa vårdkvaliteten någon i gruppen personer med adhd får.

SR om BUP i Solna…. hör på de godtyckliga hemskheterna…. Men missförhållandena där var knappast någon nyhet för den breda allmänheten, varför skulle det då vara det för Socialstyrelsen, som av flera uppmärksammats på dem? Barn med adhd får den bästa vården av alla grupper med adhd, ändå är den vården usel.

Så, vad väljer då Socialstyrelsen att blunda inför?

Att det bland gruppen barn med adhd uppdagades en sörja av missförhållanden kanske inte förvånar någon, ändå ska man mycket utmejslat och kärt komma ihåg att det är just barnen som åtnjuter den bästa vårdkvaliteten av alla grupper med adhd, varför vågar inte Socialstyresen ta det tillsynsansvar de är satta att utöva och se vilken usel vård människor med adhd får? Rädda för den verklighet andra lever och dör i? Eller är det bara ren ignorans?

Det är en avancerad konst att veta exakt när man ska blunda!

Missbruk

Vad är den smutsiga Sorgens socialiseringsinsikter?

Lämna en kommentar


Skulle det kunna kallas socialomsorg?
Just Den där handgripliga otvättbarheten hos den institutionaliserade förståsigpåmekaniken. De där dyrköpta icke-överenstämmandena mellan ordytan och dess fundamentala innehåll.

……. Fortsättning från tidigare artikel …………
…..Den som är medveten om de anmärkningsvärda bristerna bör också kunna starta upp ett större nationellt tillsynsärende av insatsernas kvalitativa art när det gäller Adhd. Flera kontakter med Socialstyrelsen har genererat samma svar: vi behöver incitament från högre ort för att få tillstånd en nationell översyn av vårdkvaliteten på detta området. Socialstyrelsen flagranta underlåtenheter att göra något ser vi gång på gång. Rakel kompletterar som vanligt med nyheter från sydligare nejder och sydsvenskan:

Frågan är om också Socialstyrelsens parodiska underlåtenhet i fallet ”Lars” är ett uttryck för offrets (brist på) status. Eller om Socialstyrelsens utredningar alltid utförs på samma klantiga sätt. Att undersöka flera (rentav samtliga) lex Maria-fall och Socialstyrelsens hantering av dessa borde vara en mer angelägen journalistisk uppgift än den repetitiva känsloexploaterande journalistiken kring, exempelvis, Englafallet.

Mot bakgrund av det kanske det är lättare att förstå Socialstyrelsens stora och mastodont flummiga underlåtelser, det är ju bara socialblattar det är frågan om. sådana däringa begreppsungar eller vad man nu säger, tycks Socialstyrelsens chef tänka, för ni har väl hört vad han säger om medicineringen till de människor som byggde det moderna Sverige och nu drogas ned? Han anser det vara en politisk fråga. Tja, du gubbe vad ska man säga om ditt sätt att tänka? Är det en elektrisk fråga?

De gamla drogades ned av en för syftet helt ovetenskaplig drog som var närmast helt ren från någon evidensmässighet för indikationen den användes på när det gäller äldre personer i sjukhemsmiljö. Ur DN

Han anser att det behövs en kulturrevolution inom vården för att få till en förändring.- Socialstyrelsen har varit väldigt flathänt, säger han.

Lars-Erik Holm som är generaldirektör på Socialstyrelsen håller delvis med om kritiken:- Vi har anledning att vara självkritiska. Det är en jätteviktig fråga för Socialstyrelsen att hantera. Men det finns en övertro på vad vi kan göra. Landsting och kommuner har ansvar för läkemedelsanvändning. Det är ju så lätt att undvika den här felbehandlingen.

Att det fuskas inom vetenskapen och forskningen vet alla, men varför det fortfarande då kan kallas vetenskap kommer jag aldrig att förstå, inte heller varför man tillåter det så lättvindigt utan någon större reglering av den verksamhet som faktiskt finansieras med svenskarnas skattepengar. Det blir mera och mera tydligt att det inte bara är de sjuka som är sjuka utan även systematiken i den hjälp som aldrig når dem, kanske är också just det, den renaste bilden av det systematiserade vanvettets genuina helvete.

Speciellt tydligt blir det när man tittar lite närmare på andra s.k. sociala vetenskaper, ta den stackars generaldirektörn för kriminalvården som skrivit en alldeles egen insändare, eller debattartikel heter det visst om att han inte gjort sitt jobb och behöver kontrolleras. Även fast hans själv kanske skulle välja att formulera det som något annat. I sin insändare beskriver han inte med en enda rad de djupa ovetenskapligheterna som grasserar inom betongramen för hans verksamhetsområde, eller något om det finns några egentliga belägg för att de utövar någon kriminalvård i egentlig vetenskaplig mening. Men här på bloggen lutar vi oss tillbaka och ser vilken sanslöst dyr kriminalvård staten finansierar med orden från deras egen forskningschef, professor Martin Grann han är inte så förtjust i diagnoserna som ADHD/DAMP.

” -De är rejält övervärderade och det finns egentligen väldigt lite forskning på området. Jag vill inte förringa professor Gillbergs forskning, men jag tycker ändå att det ändå handlar om en slags modediagnos.”

Eh, tja om det finns lite forskning på adhd enligt kriminalvårdens forskningschef vad anser då han det finns mycket forskning på? Kanske han skulle börja jobba och hålla käften så att vi slipper se hans högste chef beklaga sig i sina stackars insändare om att folk hellre väljer att dö (sic) än att ha med den ineffektiva kriminalvården att göra. Har du aldrig funderat att forska på det? Eller passar det Professor Martin Grann bättre att kläcka ovetenskapliga grodor från det sociala helvetes förorter. Är det inte just sådan maktfullkomlig djuphavsnonchalans som utlöser kravaller? Välkommen till verkligheten, töm din barlast, rika upp periskopet till ytan där vi andra befinner oss, så kan jag föresväva dig historiens vingslag.

-Hej Martin om du råkar få en skitklick från några flygfän och skrikiga skator, kan du väl ändå skratta dig lycklig över att elefanter inte kan flyga. Men vart sa du att du jobbade i semantisk mening med samhällets avigsidor?

Kanske skulle Professorn diagnostisera sina egna bokstavsbarn och det kvacksalvande språk vilka rinner ur slemfontänen av handlingar som icke nått uppdragets mål. Titta på sina egna begreppsbarn och de retoriska snorungarnas alla grönskande kråkfötter innan han spelar näsvis i sin förkylda värld. -Atschjoo!




`

tack Rakel för mer än halva artikeln

ADD och ADHD, Samhälle - politik

Hjälpmedel vid ADHD

1 kommentar

När biblioteken klagar över att folk läser mindre så berättar Medioteket att de lånar ut mer. Hemligheten ligger egentligen i att låntagaren själv ska få pröva ut vilken lärostil som passar bäst och vilka hjälpmedel som verkligen hjälper. En del personer med ADD eller ADHD säger om man frågar dem vilket som är det bästa hjälpmedlet: Concerta eller Metamina och visst går det att förstå…

-ADHD ur ett hjälpmedelsperspektiv pdf. Broschyr från Hjälpmedelsinstitutet. Tar upp en del praktiska och opraktiska aspekter med att ha ADHD.

Med de moderna mobilerna kan man göra mer och mer. Det har till och med skrivits en uppsats i ämnet.

-En bra lista över litteratur om och kring ADHD finns på ADHD centerDe har även böcker om andra neuropsykiatriska ämnen som Aspergers och Tourette’s syndrom. Renodlade böcker om det Neurotypa syndromet och hur det ska behandlas lyser än med sin frånvaro!!! Kom gärna med tips. Är man bra på att läsa engelska tycker jag att det USA´s nationella institut för mental hälsa NIHM gett ut en liten trevlig sammanfattning om ADHD, på deras sajt kan man dessutom ladda ned en 49-sidor broschyr om ADHD i Pdf form.

Att hålla lågan brinnande: En studie kring pedagogiska strategier för elever med diagnosen ADHD

ADHD är ett funktionshinder som innebär avvikelser inom områdena uppmärksamhet, aktivitet samt impulsivitet. Som pedagog är det viktigt att ha en förståelse för funktionshindret och möta eleverna utifrån sina förutsättningar och ge det stöd de behöver. Syftet med studien är att studera några personers erfarenheter kring den pedagogiska verksamheten och hur den bör anpassas för att underlätta för elever med diagnosen ADHD. Frågorna som ligger till grund för studien är: Vilka pedagogiska strategier anser informanterna behövs för att undervisa elever med diagnosen ADHD? Vilka uppfattningar framkommer vad det gäller specifika hjälpmedel avsedda att hjälpa elever med diagnosen ADHD? Hur anses struktur skapas för elever med diagnosen ADHD enligt informanterna? Genom intervjuer har rådata insamlats. Resultatet visar att det inte finns några generella strategier utan att det är viktigt att se ur ett individuellt perspektiv när stöd utformas, eftersom alla elever är olika. Struktur är något som informanterna ser som en viktig pedagogisk strategi i undervisningen av elever med ADHD. Vår slutsats är att de två informanter som arbetar utanför skolan besitter en större kunskap vilket är av intresse för vidare forskning. Skulle resultatet vid en större studie kunna generaliseras och vilka är i så fall de bakomliggande orsakerna till att informanterna utanför skolan besitter en större kunskap?

Fysisk Aktivitet som pedagogiskt hjälpmedel

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka om man kan använda fysisk aktivitet i skolan som ett hjälpmedel för barn och ungdomar med ADHD och DAMP och i så fall hur. Jag har undersökt detta genom intervju med fem idrottslärare på fältet. I litteraturdelen beskrivs diagnoserna ADHD och DAMP ur olika synvinklar, hur olika författare anser att fysisk aktivitet påverkar kroppen och hjärnan. Jag beskriver också det pågående forsknings projektet Bunkeflomodellen och visar några delresultat från projektet. I diskussionen reflekterar jag kring hur fysisk aktivitet påverkar kroppen och hjärnan, hur man kan underlätta idrottslektionerna för barn med ADHD och DAMP. Jag diskuterar också olika författares syn på diagnostisering av barn. Resultatet visar att Idrott och hälsa är ett ämne där man kan arbeta med sociala färdigheter som regler, hänsyn, samarbete och kommunikation.

Syftet med uppsatsen är att bidra till att öka kunskapen om hur tekniska hjälpmedel kan användas för att underlätta vardagen för vuxna människor med ADHD.  För att åstadkomma detta görs en genomgång av vilka problem som kan föreligga vid ADHD och vilka strukturer och aktörer som finns i samhället för att erbjuda hjälp och stöd som vuxna med ADHD kan ha behov av. Därefter betraktas vilka strategier och metoder som kan vara användbara för att kompensera för de problem ADHD kan innebära och hur teknik, såväl specialtillverkade hjälpmedel som vanliga produkter, kan användas för att kompensera. En översikt görs av hur teknik kan utformas för att bli användbar, såväl generellt som mer specifikt rörande utformning av hjälpmedel. Detta åskådliggörs genom exempel från några svenska hjälpmedelsprojekt följt av en probleminventering där ett antal studiebesök och intervjuer har tjänat som en bakgrund för förståelse av den stora mängd strukturer, aktörer och hjälpmedel som är möjliga men emellanåt svårtillgängliga vägar till hjälp för vuxna med ADHD.

De som i slutänden kan avgöra vilken nytta ett hjälpmedel innebär är brukarna själva. Deras upplevelser och erfarenheter är en ovärderlig källa till kunskap. Under arbetets gång har frågeställningen preciserats till att lyda: ”Hur kan vanliga mobiltelefoner användas som hjälpmedel för att underlätta vardagen för vuxna med ADHD?”. För att besvara denna fråga har semistrukturerade riktade intervjuer genomförts med fyra kvinnor med ADHD som använder mobiltelefonen som hjälpmedel i sin vardag. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats för att identifiera hur mobiltelefoner används, vad som fungerar bra och mindre bra och vad kan göra att mobiltelefonen upplevs som ett fungerande hjälpmedel.

Vuxna med ADHD är en mycket heterogen grupp och de resultat som presenteras i uppsatsen är att betrakta som en utgångspunkt för vidare funderingar och prövning snarare än som färdiga lösningar som passar alla med ADHD.

Vad säger ordföranden?
I DN ser vi också en Riksordförande som uttalar sig om de unga funktionshindrades ekonomi, tänk om de inte ens fått någon rimlig vård, vad hade hon gjort då? Tänk om De rörelsehindrade med behov av rullstolar inte heller fått några rullstolar, vad hade hon sagt då som ordförande i RBU?
Hade hon sagt: Att inte ge den som behöver en rullstol vad den behöver är samma sak som att aktivt hålla personen isolerad och borta från sina mänskliga rättigheter i samhället?
ADHD är vid första anblicken osynligt men kan vara mer handikappande än ett rullstolsberoende, oavsett om man gillar diagnosen eller inte. Ändå får alla inte en rimlig behandling av funktionshindret. Vilket i faktum kan vara samma sak som att en personmed behov av rullstol för att ta sig fram inte får någon utan får sitt hemma. Vad hade hon sagt om det tror ni? Hade hon nöjt sig med det? Ska någon som behöver rullstol nöja sig med en punkterad gummiflotte med några fina teckningar som kan tolkas som några eventuella kansken? För det finns väl inte så många som behöver rullstol som hjälpmedel som behöver en sådan i Sverige? Men det finns en hel del med adhd och närliggande problematik som inte får något rimligt hjälpmedel alls.

Exakt hur jävla rimligt är det då? Apropå hjälpmedel och medel som hjälper.

Okategoriserad

Tillvarons koder – Vårdens dråpslag

3 kommentarer

89 är en snöflinga som faller 37 är klimpig som gröt. sex är mörk och kall.

Här en snubbe med asperger s syndrom berätta om sitt liv, han har svårt att skilja mellan vänster och höger men 22514 decimaler på pi lyckades han berätta direkt ur minnet. Hör hur Sveriges radio porträtterar Daniel Tammet en kille med asperger s syndrom och savantism.

Hör verksamhetschef på Asperger Center Methe Axén kommentera fenomenet.

För er som missade honom, i Stockholm nu i oktober. Se hela filmen The Boy With The Incredible Brain (48 minuter) Finns på Svenska och heter då: Född en blå dag.

Det kan vara väl värt för vår socialminister att tänka på när hon reser land och rike runt och talar om förtidspensionärer (med förstärkt säpo skydd, huh) precis som andra människor. Den tidiga interventionen bör kunna undvika att skapa förtidspensionärer om man lär sig att första vad som skapar förtidspensionärer. Men människor med unika förmågor riskerar att slås ut väldigt tidigt…

Förr i tiden fanns det egentligen bara en sak att begå brott och att sluta sina dagar på gaglbacken i fall man inte gjorde det belevat nog så att det hela verkade normalt på något sätt. Och visst är artikeln i länken ovan intressant, men kan vi verkligen tro på att uppgifterna att dödsstraffet har upphört när vår vård varje år dödar mer än 3000 personer enligt den offentligt tillgängliga statistiken som dock aldrig med ett enda ord tar upp hur många som dör tack vare en behandling de aldrig fick…. en grupp där personer med adhd – asperger sannolikt är överrepresenterade i. Tittar man bara på vad BRÅ säger så verkar det vara mycket klart att obehandlad adhd har en betydligt dystrare prognos än det stora flertalet. BRÅ skriver

En stor del av de barn som utvecklas till vanebrottslingar uppvisar redan i förskoleåldern eller i tidig skolålder det syndrom av uppmärksamhetsstörningar/hyperaktivitet som inom psykiatrin benämns ADHD(Attention Deficit Hyperactive Disorder), ofta i kombination med uppförandestörningar (Conduct Disorder) (se sid 15-16). I ett ”konsensusdokument” grundat på en ”state-of-the-art” – konferens om behandling av ADHD, som år 1998 anordnades av det amerikanska National Institutes of Health (NIH) (17), konstateras att medicinering med centralstimulantia i låga doser ofta har en god effekt för att begränsa de beteendemönster som utmärker ADHD. Detta särskilt i kombination med beteendeterapi.

Så ett obehandlat tillstånd kan alltså leda till betydligt mycket värre konsekvenser än vad man normalt tänker på, varför skulle skadorna av behandling vara större än av utebliven behandling? Hur ofta kan det ens förefalla logiskt? Det kanske är mycket väl värt att tänka på. När DN använder begreppet felbehandling inrymmer det sannolikt inte alls de absolut största misstagen och missgreppen som sker inom Svensk sjukvård i dag, vilket vittnar om ett flagrant osynliggörande av grupperna som inte alls fått någon vård alls.
Likförbannat så får inte alla som behöver den typen av vård någon vård, inte ens en rad i tidningen om att deras skador kunde förebyggas genom så enkla saker som att följa den evidensmässighet som idag redan finns kring adhd. Frågan är varför det inte görs, när kostnaderna för individen, familjen och samhället bara blir högre av den nonchalansen.
Så jag frågar mig som så ofta, har vi egentligen kommit någonstans

ADD och ADHD, Samhälle - politik

Samma parti helt olika världar: Sosse politik.

2 kommentarer

Sossar
Hur fungerar det att arbeta som politiker på heltid och ha diagnosen ADHD? Socialdemokraten Anna Kettner, fd trafiklandstingsråd i Stockholms läns landsting berättar lite mer om fenomenologin. Se inslaget från SVT här
I SVD berättade hon tidigare i år hur hon klarade av politiken trotts sin adhd.
Trevligt som attan med lite fler människor som delar med sig av sina erfarenheter till glädje för andra. Roligt med vettiga politiker också.

Och sossar

När Henrik och P-O träffade Sjukvårdspolitikern och Socialdemokraten Jan-Åke Simonsson så verkade någon större förståelse för den allvarliga diskrimineringen inte finnas där. Det skulle vara bra om Anna Kettner träffade sin partikamrat och talade lite vett med honom tror jag bestämt. Simonsson talade om ”deras verklighet” och vad ”de upplevde” när han fick frågan om han inte trodde att vi alla levde i samma verklighet svarade han inte. Jan-Åke Simonsson sjukvårdspolitiker i Göteborg fick 3 månader innan mötet några frågor som han inte heller under mötet kunde besvara och till dags dato inte gjort….

 

 

Grattis Jan-Åke, titta här: Diskrimineringsplats Göteborg – Har du fått en egen staty, eller ett hedersomnämnande? Du kommer att fatta till slut, var så säker. Politiker som hellre ägnar sig åt att framställa verklighetsfrämmande broschyrer och planer som aldrig kan bli verkliga bör kunna förstå de också. Kanske till och med svara på frågor och ta ansvar.

Kanske finnas en bra förklaring till att ADHD tydligen är 7 gånger så vanligt på Gotland som i Göteborg? Ser man till att människor inte diagnostiseras så kan de ju heller inte kräva någon medicinering. Smart tänkt va? Så visst finns det olika typer av politiker och olika typer av socialdemokrater, någon social demokrati verkar han inte vilja arbeta för.

 

Socialstyrelsen och tidningarna ser diskrimineringen
Det kanske passar lika bra att blunda nu när tidning efter tidning konstaterar samma sak? Vården är ojämlik och klyftorna ökar. Är det en social demokrati som förvägrar vissa grupper vård eller är det det mest negativa med ett djupt klassamhället? Jag förstår att det inte passar Göteborgs Socialdemokrater inom sjukdvårdspolitiken att ta hand om den verklighet de varit med att skapa, hur länge har ni tänkt blunda?

 

 

Dagens nyheter skriver om de ökade klyftorna inom vården:

– Faktorer som utbildningsnivå och födelseland har betydelse för hur
tillgänglig sjukvårdens olika insatser är. Det här måste vi analysera och
bli mer medvetna om, säger Ingrid Schmidt vid Socialstyrelsen.

 

Då har de inte ens börjat skrapa på ytan hur det kan komma sig att vården är 7 gånger så dålig i en region som i en annan …. Men visst artikeln tar i varje fall upp det faktum att dödligheten bara är 4 gånger så hög bland lågutbildade kvinnor och det är väl bara bra? Någon som tror att Socialstyrelsen har fel när de redovisar en liten del av den faktiska diskrimineringen?

Vad är en social demokrati?
Vad tror du Jan-Åke är det en konspiration från Socialstyrelsen? Eller du kanske vill prata om något annat än de frågor du får? Senast för några dagar sedan träffade jag människor som sa samma sak till dig för 10 år sedan, så din kunskap är knappast ny om problemet. Kanske vill du skicka fram Anneli Stark i stället och låtsas att hon inte har ju fått exakt samma frågor som du…

 

Kanske är dags att svara nu mitt lilla charmtroll? Eller är det skönare att prata om gamla dockskåp än att se verkligheten?

Samhälle - politik

Rektorn ryter

2 kommentarer

Flickor diskrimineras som vanligt … Rektorn över Eskilstunas resursskolor har fått nog av den diskriminerande vården. I Sverige måste man skrika och störa för att få vård, sedan ska man tillhöra rätt kön och ha rätt ålder också…

Länk till SR Där det också går att höra radioinslaget.

Flickors är osynliga för de blinda
Flickors huvudsakliga problem är ofta uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter. Flickor är mindre uttalat hyperaktiva jämfört med pojkar. Pojkar har också oftare en aggresiv uppförandestörning än vad flickor har. Flickors problem är oftare överdriven pratsamhet, socialt undandragande, svårigheter att organisera sig, glömska, intensiv ångest och överdriven fokusering på t.ex. skola i försök att kompensera för sina svårigheter. Pojkar och flickor har ofta lika stora svårigheter i skolarbetet. När det gäller kamratsvårigheter och olycksbenägenhet är situationen ungefär lika bägge könen. Flickors uppmärksamhetsproblem verkar kvarstå oförändrade i uppväxtåren, medan en stor del av pojkarna visar minskade problem. I tonåren har flickor oftare stora svårigheter i form av ångest, depression och låg självkänsla. Missbruk av alkohol och droger förekommer i ungefär samma utsträckning hos flickor som hos pojkar med adhd. Flickor verkar ha mer somatiska problem som t.ex. huvudvärk och magont. Det finns studier som har visat att läkare är mer benägna att ställa diagnosen adhd på pojkar än på flickor, även i de fall flickornas symptom är jämförbara med pojkarnas. Flickor kan sägas lida av adhd i tysthet. Priset de betalar är ofta usel självkänsla och att inte kunna utnyttja sina resurser i samhället eller i privatlivet.

Det är knappast något nytt att vården är mycket diskriminerande, men varför häder inget? SBU har ställt sig frågande och många andra. Då kanske vi måste konstatera att diskriminering ingår som ett självklart inslag i den vetenskapliga praxisen när det gäller hur vård skall utföras och komma befolkningen tillgodo.

Finns det något som verkligen motsäger det? Med tanke på att de alltid verkar ha varit just så. Om det inte beror på att unga flickor har mindre mänskliga rättigheter i praktiken så skulle jag vilja höra exakt vad det beror på. NU! Till och med Cateringhar noterat de. SVD hade en intressant artikel om det för en tid sedan.

-ADHD hos flickor – En inventering av det vetenskapliga underlaget, Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2005 (se SBU Länk ovan)

-Flickor med ADHD, Nadeau Kathleen, Littman Ellen och Quinn Patricia, 2002
Understanding Women with AD/HD, Nadeau Kathleen och Quinn, Patricia, 2002

Rosen. Malix. 2, bara lisa, Misssdopamin, nano,  ADHD Center Bloggy, Fetprinsens ADHD CENTER, Neuropsykiatrisk mediabevakning, ADHD Kvinnor, Ruidien Netvibers.

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Hallå ATTENTION sover ni som vanligt?

Lämna en kommentar

Om vi haft ett intresseorganisation värt namnet så hade självfallet riksförbundet Attention skrikit om hur usel vården är och hur djupt den diskriminerar enligt alla de mest kända stereotypa uppfattningsramar som människan känner till.

  • Kön

  • Ålder

  • grupp i samhället, boplats.

Är det inte fantastisk? Varenda en av de starkaste stereotypierna!
-Det spelar en oerhört stor roll vart du bor om du ska få vård.

-Det spelar roll vilket kön du har för vilken vård du får

-Person över en viss ålder behandlas inte av vissa landsting. Öven om en del tagit bort den synliga spärren lever den verkliga spärren kvar.

Menar riksförbundet Attention att alla våra riksdagsmän och kvinnor vet om den verkliga situationen för personer med adhd, aspergers syndrom och andra neuropsykiatriska funktionshinder? Är det då inte konstigt hur förvånade riksdagsledamöter verkar bli när de hör talas om verkligheten?

Att springa runt på möten och snacka om hur bra allt ska bli inom en obestämd framtid är väl sött, men att ha konkreta planer i riktning mot ett mål som ska vara nått inom en viss tid är väl inte förbjudet? Det borde strida mot riksförbundets Attentions egna etiska stadgar att agera så sävligt när en massa människor står helt utan vård.

Anki Sandström är ordförande för riksförbundet attention, vad har du gjort för kreativt i år för att kraftfullt kunna förändra en hjälplös värld för de som inte ens nåtts av vård? Uppfyller din insats verkligen riksförbundets etiska riktlinjer?

Är det inte ett sorglustigt faktum att de etiska riktlinjerna mest är skyldigheter för medlemmarna att uppträda lojalt mot förbundet och inte skyldigheter för förbudet attt uppträda lojalt mot sina egna syften? Ett härligt inavlat soppkök med låg takhöjd. De som behöver hjälpen som mest är antagligen inte ens medlemmar.

Är det bara en ytterst sorglustig petitess att förbundet i sina egna etiska ritlinjer inte med klara ord talar om sin egen riktning och sitt eget uppdrag? Är ledningen för Attention verkligen lojal mot Attentions syften, när syftena inte ens är nedskrivna i riktlinjerna eller satta som tidsgränser så att medlemmarna men framförallt ledningen vet vad de skall vara lojala mot.

På vilket sätt stärks demokratin av den låga takhöjden, år man tillåten att fråga det?