Etikettarkiv: byråkrati

Läkemedelsverket är ute och flummar igen

I stora påkostade inslag kan vi se vårat kära Svenskbyråkratiska läkemedelsverk gå ut och varna för hur farligt det är med medel som inte gått genom deras händer. Detta samtidigt som det juridiska lagrummet gett den kriminella marknaden monopol på försäljningen och tillhandahållandet av diverse droger, måhända med vissa smärre undantag.

Effektivaste är knarket helt legalt

De riktigt starka drogerna är som vanligt helt legala och det finns flertalet sajter som säljer produkter som är flera gånger starkare än metamfetamin helt legalt, vilket en mycket snabb sökning på till exempel desoxypipradol mycket snabbt bevisar. Det gäller som vanligt bara att veta vad man vill ha så kan man mycket snabbt få fram extremt högpotent narkotika helt lagligt till ett billigt pris, knappast någon nyhet. För de som satt sig in i ämnet och ni tror väl inte det handlar om pensionärer enbart som lärt sig datorn bara därför, nej det är självfallet mest barn och ungdomar.
Läkemedelsverket varnar onyanserat för allt icke auktoriserat, som i vissa fall kan vara samma verksamma produkt till ett tio gånger lägre pris. Vilket snabbt kan ses när de gäller generika av Tadalafil typ.
Vi skall inga andra gudar hava än den den auktoritativa FarmakoMessias Läkemedelsverket, samma jävla myndighet som förhindrar förskrivning av melatonin, (det naturliga sömnhormonet) till personer som har fel i omsättningen av melatonin, dvs personer med autistspektrumstörningar eller dess gränsland, ibland även adhd. Säger annonserna något om att dessa personer i stället hänvisas till beroendeframkallande medel?
Övertygande bevis saknas för melatoninets effekter på barn påstår den farmakomessias, tja. Så kan man förvisso se det, men övertygande bevis saknas för att något annat alternativ skulle vara bättre för personer med störningar av just melatoninomsättningen, vilket kanske till och med våra besserwissriga byråkrater kan fatta, även om de jobbar för farmakomessias självt.
På vilket konto skrivs biverkningarna av utebliven medicinering?
Bara genom att se genom det encyklopediska ögats enkeldsidiga primaddonnadogm, kan man lyckas påstå att det inte är bevisat att melatonin inte har övertygande belägg för sitt existensberättigande som medicinering till de som har fel i omsättingen av samma ämne. Hade deras pseudovetenskapliga tänkande bara gått ett litet steg in i ett vetenskapligare förhållningsätt hade de mycket snabbt kunnat konstatera att biverkningarna för personer som INTE medicinerats antagligen är enorma jämfört med den grupp som medicinerats.
Jag utmanar läkemedelsverket att försöka ta fram några bevis för vattnets effektivitet när det gäller barn som inte kan sova. Finns det några? Eller är det så enkelt att det finns betydligt mycket mer vetenskapliga belägg för melatonins effekter på sömn än det finns vetenskapliga belägg för att vatten skulle kunna ha någon funktion på barns sömn?
Läkemedelsverket talar om att:

– I bästa fall är det sockerpiller, men läkemedlen kan också innehålla
tungmetaller eller andra farliga substanser. Ibland innehåller de rätt substans,
men för litet eller för mycket, säger Kerstin Hjalmarsson på Läkemedelsverkets
inspektionsenhet. från DN

Visst de är sant men säger de att melatonin enligt FASS i vissa fall ger MINDRE biverkningar än sockerpiller och det är exakt samma ämne de valt att ha stränga restriktioner kring. Talar den byråkratiska reklamkampanjen om konsekvenserna för de stackars familjer vars barn har störningar i melatoninomsättningen som nu tvingas ta beroendeframkallande medel i stället?
Nej, byråkraternas självbegottelsekampanj har bara börjat och fan vet var den slutar. SKa byråkraterna kräva licenser för insulin också så att vi får lite logisk balans i charaden av paragrafslevad godtycksgröt. Eller har byråkratin fått panik och slänger iväg 20 miljoner för att inte se ut som puckelryggar i ett cirkadiskt klocktorn som de inte förstår?
Vadå propaganda. Var Neurosedyn ett godkänt läkemedel enligt konstens alla regler? Då kanske det stereoselektiva tänkandet kan begagnas på flera fronter. Interorganisatorisk multimodalt.

Hur många dör varje år av godkända medel som heparin?
Hur många dör av obhehandlade sjukdomar i sverige? I vetenskapens namn behövs faktiskt statistik på det också för att kunna avgöra nettonyttograden av obehandlade och behandlade konsekvenser. Allt annat är halvvetenskapliga messyrer och har vi sett en hel del utav nu när de insett att de börjat förlora kontrollen.

Men herregud, ni har ju aldrig haft någon kontroll, bara att kunna hävda sig med halvetenskapliga messyrer imponerar väl inte? Den riktigt tunga narkotikan är helt legal, skadeverkningarna är stora i Sverige på grund av att människor är underbehandlade på vissa håll och sannolikt även robust överbehandlade på andra håll. Då slänger byråkratin in 20 miljoner på en reklamkampanj för att befästa sin ställning som kontrollmyndighet, när de inte haft någon rimlig kontroll någon gång under hela sin existens.
En god början är att ta kontroll över det halvvetenskapliga godtycket som iklädd paragrafuniformering tas som ursäkt för att styra ett synnerligen sjukt regelverk vilket är allt annat än logiskt.

En slösande och ineffektiv kriminalvård.

När kriminalvården väl förstått att en del interner faktiskt börjar knarka i fängelserna och att sett ut så ganska länge. Då buffrade kriminalvården upp sig med alla sina påbyltade fjädrar och skulle starta ett anti drogprogram i genuin kriminalvårdsanda.

Mina damer och herrar låt oss skåda: Kriminalvårdens särskilda narkotikasatsning BRÅ, rapport 2005:3 (öppnas som pdf) ett projekt vilket involverade över 10.000 deltagare totalt sett förutom personalen och de ansvariga på den byråkratiska myndigheten som nu skulle visa sin stora effektivitet för 100 miljoner av skattebetalarnas pengar.

Vad skulle det kosta att få en narkotikafri kriminalvård med den effektivitetgraden?

Mina damer och herrar detta är kvalitativ forskning när den är som banalast. Men ser vi någonsin kriminalvården erkänna sin ruskigt stora ineffektivitet eller sin tillbakasträvande hållning gentemot forskningens framsteg?

Tidslöst sprudlande i sin ineffektiva glans! Vilken prålig velodrom att nyttja medborgarnas penningar på. Först nu börjar den tröga ledningen på kriminalvården vakna och inse att det kan vara lönsamt att behandla de som lider av sjukdomstillstånd och andra besvär som i sak kan vara bakomliggande orsaker till missbruket. Fantastiskt va! Att en myndighet har så svårt att ta till sig vetenskapligt förhållningssätt vittnar om en självgodhet på skattebetalarnas och det mänskliga kapitalets bekostnad.

Ingen här på bloggen har någon större kunskap om kriminalvården men nog verkar man kunna göra en del bedömningar bara genom att se hur vårdslöst den agerar och sköter sitt uppdrag. Att slösa bort 100 miljoner verkade gå lätt, men hur många av dessa 100 miljoner gick då verkligen till avsedda andamål? Nu har det i varje fall körts igång lite seriösa projekt som norrtäljeprojektet där kriminalvårdsverket kan utvärdera om interner får en lägre missbruksgrad när underliggande orsaker till missbruket behandlas. Får vi lov att säga grattis? Får vi lov att fråga vad som hindrade att projektet kördes igång redan för 10 år sedan? Fanns det något vetenskapligt stöd för det eller var det bara den gamla betongklosstron som hägrade i vanemässighetens välingrodda skallar?
Kriminalvården har dock samlat sig något och till slut kunnat få fram en faktaruta om ADHD där de skriver:
  • Det är belagt att ADHD i barndomen, särskilt i kombination med uppförandestörning, ökar risken för kriminalitet och missbruk från tonåren och framåt.
  • Undersökningar och kliniska erfarenheter i svensk kriminalvård visar dramatiskt förbättrad funktion hos intagna som fått behandling på korrekt indikation.
Man kan ju undra hur byråkratin påvisar att de tagit del av den faktakunskapen. Varför får bara vissa behandling? Varför har kriminalvården varit så oerhört trög med att ta till sig vetenskapliga faktum?
Kunskapen om att behandlad adhd lugnar ned personer som lider av adhd är knappast ny, inte heller kunskapen om att narkotikamissbruket förefaller att minska inom gruppen tillsammans med kriminellt beteende när grundsymptomen behandlas. Då verkar fackförbundet för de som arbetar närmast internerna vara betydligt mer välinformerat när det gäller vetenskap och praktiskt handlag, kanske något för generaldirektörn att ta till sig?
Vi tackar för det material som flutit in, det verkar tyvärr vara ganska väletablerat att kriminalvården har en tveksam ledning även om många inom byråkratin försöker förändra den gamla betongklossen.

Kriminalvårdens stora ohörsamhet mot vetenskaplighet parat med den robusta ineffektiviteten är ett allvarligt brott mot uppdragets kärna.

Kriminalvården vill CENSURERA forskare

Vad blir resultatet av att någon vågar kritisera uthusfilosofin bakom den usla kriminalvården, lyssnar man till kritiken eller slår det bakut i de byråkratiska betonghäckarna …. Jag vet inte om det är riktigt tillåtet att ställa den frågan, med tanke på de tidigare reaktionerna. Vi får se. Om bloggen är borta så vet ni varför.

Ett föredrag tidigare i år… En liten man som ser ut att vara i 50 års åldern äntrar kvickt scenen men med en pojkaktig blick av både blygsel och djupt intresse, han ska tala om en av sina hjärtefrågor och han är synnerligen välförberedd. Som forskarveteran och kliniskt arbetande läkare har han en stor och mycket gedigen erfarenhet av det han talar om och tillhör utan tvekan en av de mest kunniga i Norra Europa. Ett bildspel går igång. Jag anar inte då att mannen är 73 år och hans anförande ska få betonghäckbyråkraterna att vika sig dubbla och skrika på censur. Vilket nog är mycket svårt att förstå för alla som inte är välinförstådda med kriminalvårdsverkets grundläggande struktur, de är bäst på allt, saknar konkurrenter och definierar själv ramarna för sin egen framgång Kriminalvardsbyrakrat Vill CENSURERA Forskare Kriminalvårdsbyråkratin verkar ha gått fullständigt i taket av en 73 årig gammal kristen man som lite blygt säger precis som det är och dessutom råkar ha fräckheten att kunna bevisa det. Jag frågar mig mest varför är det väsentligt för kriminalvården att vilja censurera en gediget erfaren forskare och kliniker när han som kunnig man delar med sig av sina rikliga erfarenheter och som säger något som till varje del går att verifiera?

Dokumentet ovan verkar ha cirkulerat ett tag… Ingen har dock förnekat att dokumentet ovan skulle vara äkta. Återkommer så snart vi har länkar till det material byråkratin ville censurera. Hur har kriminalvården det med ADHD Historyegentligen? Om kriminalvården skulle ge det Svenska folket en julklapp och se över sina dåliga sidor kanske det skulle vara bra? Att tvärtom försöka censurera det som man upplever som kritiker är ett av de sämsta mest maktfullkomliga medel vi känner till.

Är kriminalvården rumsren?

Att pedofiler kunnat få Viagra utskrivet trotts sin fängelsevistelse det vet vi redan, det är heller inget nytt. Men hur bra är egentligen den så kallade vården inom det som heter kriminalvården och finns det egentligen en kriminalvård ur rent vetenskaplig mening? Vart är i så fall bevisen på att vi har en kriminalvård rent vetenskapligt?

Martin Grann som uppbär titeln av så kallad forskningschef för kriminalvården kanske kan gestalta lite av sinnebilden på den ovetenskaplighet som grasserar mellan väggarna i ett föråldrat tänkande, vilket vidareutbildar kriminaliteten i bland annat kumla universitetet och högskolorna i Hall. Där den kriminella identiteten förstärks och de intagna lär sig nya brott av varandra till en dygnskostnad av runt 1000 kronor per intagen och dag. En kriminalvård som ständigt är på gång med nya utvecklingsplaner vilka tenderar att leva sitt speciella liv, men vad händer egentligen i det långa loppet…

Hur har vi egentligen det med forskningschefens vetenskaplighet och vetenskapliga förhållningssätt? Låt oss se vad han vet om neuropsykiatriska funktionshinder.

Från Sundsvalls tidningen

Han är inte så förtjust i bokstavsdiagnoserna som ADHD/DAMP. ” — De
är rejält övervärderade och det finns egentligen väldigt lite forskning på
området. Jag vill nte förringa professor Gillbergs forskning, men jag tycker
ändå att det ändå handlar om en slags modediagnos. Och enligt svensk lag har
man inte rätt att få vård om man har begått ett grovt brott och har
diagnosen ADHD/DAMP, säger han.”

Ser man på det verkar inte finnas ett så djupt vetenskapligt förhållningssätt till en diagnos han har en hel del att göra med, kanske detta kan vara en del av förklaringen till att man inom den så kallade kriminalvården under så många år haft så oerhört svårt att ta till sig vetenskapliga resultat som visar kreativa resultat utanför det bombastiska bunkertänkandets alla instängda fraser. Ingen vågar riktigt ifrågasätta den gedigna sörjans monumentala förtjockning. Men vad händer om någon gör det?

Vad händer när kriminalvården ser en spegel?
Framöver kommer vi att berätta lite lätt om hur kriminalvårdsverket slösar bort pengar och inte sällan är kontraproduktiva. Samt hur den ovetenskapliga kriminalvården reagerar när den får en lätt spegling. Lite psykografisk socialmetrik kanske kan kittla den lilla nerven. Går det att uläsa något av det genom att scanna delar av kriminalvårdens interna mailtrafik? OBS alltså inte läsa mailtraffiken bara ta ut lite ”psykografiska sociogram” för att fånga delar av en tankestrukturell modus operandi.

Att kriminalvården inte klarar kritik förmodar vi oss veta, annars skulle den kanske inte sett ut som den gör, men klarar kriminalvården en lätt spegling utan att gå i taket? Eller blir det en orgie av fullständigt osakliga angrepp som sprutar ur käften på vettlösa kriminalvårdsbyråkrater när deras självpåtagna gloria möter verkligheten.

Låt oss se!

Knarkchock av svensk myndighet, pressen tiger.

Vanvettet med licens på melatonin
-Myndighet ökar på försäljning av beroendeframkallande medel.
-Svenskarna konsumerar mer legal kokain än melatonin
-Vad ger mindre biverkningar än sockerpiller?

Finns det någon medicin som kan tänkas ge mindre biverkningar generellt på en omedicinerad population än sockerpiller som ändå kan vara extremt effektivt. Någon som har ett konkret förslag? Jag skulle kunna gissa att det är exakt samma ämne som Läkemedelsverket kräver licens för att tillåta behandling med, om du inte får circadin då förstås som är godkänt för korttidsbehandling i upp till 3 veckor av samma byråkratiska myndighet som totalt verkar ha missat det faktum att många personer med autistspektrumstörningar ofta kan ha en förändring i ämnesomsättningen av just melatonin. Alltså är den särbedömningen som läkemedelsverket ägnar sig åt ett distinkt diskriminering mot gruppen som har störningar i omsättningen av melatonin, dvs ofta personer med autistspektrumdiagnoser.

Diskrimineringen tvingar dem att söka upp andra ofta beroendeframkallande mediciner för att kunna få en rimlig sömn. Hur rimligt är det egentligen? Att Läkemedelsverket är sponsrat av läkemedelsindustrin är ingen hemlighet. Men Varför de valt att ha licens på melatoninförskrivningen framgår inte med explicit tydlighet. Är det de gamla spökena om patenterbarhet och forskningsintressen som pökar ert påstådda oberoende?

Melatonin är receptfritt i andra delar av världen här i Sverige behandlas det som dödsknark trotts att det inte är vanebildande, ger utsättningssymptom eller har en speciellt rik biverkningsflora. Vad är problemet Läkemedelsverket?

Vad ger mindre biverkningar än sockerpiller?
Om vi går till FASS och tittar på Circadin ser man den långa listan med biverkningar. Man kan också läsa följande text i FASS

Om man jämför frekvensen av patienter som fick biverkningar per 100
patientveckor, var frekvensen högre för placebo än för Circadin (8,21 – placebo
jämfört med 3,17 – Circadin).

Alltså biverkningsmängden är högre med sockerpiller. Akta er för Läkerol eller för de byråkratiska maskineri som behandlar något ytterst välbehövligt som dödsknark. Vilket tvingar de behövande till andra ofta beroendeframkallande alternativ.

Är Läkemedelsverket riktigt kloka?

Melatonin inte bara bra
För att nyansera det hela lite kan vi säga, att melatonin ofta inte har någon större effekt på personer med normal melatoninomsättning, förutom vid just undantaget om man färdas mellan olika tidszoner och får såp kallad jet-leg, svårigheter att anpassa sig till dygnsrytmen i den nya tidszonen.

Det bör tas med försiktighet om man äter medel som påverkar serotoninomsättingen, typ SSRI, SNRI.

Kokain är bättre?
Det där med relevans och signifikans kanske ska hållas i sär. Dessutom bör saker och ting sättas i sitt funktionella sammanhang. Vilket kan bli intressant för den som studerar Läkemedelsverkets egna import av till exempel Kokain. Nuförtiden importerar de bara några kilo per år trotts att den vetenskapliga indikationen för kokainkonsumption lyser med sin frånvaro, något som den dåvarande medicinalstyrelsen redan konstaterade för några dekader sedan. Men vad bryr sig byråkratin om det?

Däremot förefaller det viktigt för byråkraterna att stoppa läkarnas fria förskrivningsrätt genom att medvetet begränsa beviljandet av licenser för en produkt som är helt receptfri i andra länder.

-Grattis världen!

Den verklighetsfrämmande psykiatrin

Psykiatrin verkar fortsätta med sin skrämmande låga verklighetskontakt. Den vanliga uppgiften om att en psykiatriker i genomsnitt träffar bara två patienter per dag har som sagt inte gått att bekräfta då någon samlad statistik inte verkar gå att få fram, i varje fall har inte Socialstyrelsen någon sådan.

I Helsingborg har de tittat på varför psykiatriker har så lite kontakt med verkligheten vilken de är till för att agera i. Där konstateras det kallt att genomsnittet patienter en psykiatriker träffar per dag är mellan 2 och 3, men man tänker sig kämpa hårt för att komma upp till målet 4 patienter per dag, dvs hälften av tiden skall vara tid för patienterna, låter det bra?

Tja, man kan ju också fråga sig varför det är så viktigt att göra just allt annat än att träffa patienter! Kvällsposten undrar hur det står till med lotteriet inom psykiatrin.

Hur står sig egentligen den siffran vid en mer internationell jämförelse? Är det någon som tycker det är det minsta konstigt att man tvekar på att satsar på något som gång på gång visat sig vara så ineffektivt och otillgängligt för patienterna? Själv tror jag att en större del av de neuropsykiatriska funktionshindren n kunde behandlas bättre med en högre kvalitet av neurologer. Därmed kanske också patienter slapp få någon psykiatrisk stämpel, men framförallt slapp möta på en självupptagen och otillgänglig vårdapparat, vad tror du?

I Göteborg är det långt mellan planer och verklighet, 2 Professorer uttalade sig ganska tydligt i Läkartidningen för några år sedan, men det kanske mer är tema för en egen artikel.

Tidigare i månaden skrev DN om psykiatrin och hur det saknas personal, tja det tro fan det. Vem vill jobba med något som är så otillgängligt för sina egna syften? Psykiatrin behöver verkligen gå i terapi! Kanske kan det hela hänföras till moders och fadersfigurerna som har en del oidipalt i bagaget vilket kan förklara inavel och otillgänglighet, men förklarar det den fundamentala förstoppningen, rent evidensmässigt. – Lite mer psykodynamisk skit?

Eller ska vi behöva skämmas för att vi kritiserar en ypperligt ineffektiv psykiatri för sin konstaterade dåliga verklighetskontakt?

Att kunna läsa & rätten till mentala glasögon

– Jag har aldrig kunnat läsa en bok tidigare eller pluggat på riktigt eftersom jag inte kunnat sitta still och koncentrerat mig. Men nu när jag får medicin samtidigt så är det en helt annan grej och jag har kunnat ta A-kursen i företagsekonomi och fått MVG och nu har jag sökt B-kursen. Det är faktiskt otroligt skönt, säger Marcus.

Berättar en intern i en artikel i DN om kriminalvårdens nya satsning på utbildning vilken verkar ha blivit en succé. Kriminalvårdsverket verkar äntligen börja röra sig sakta i sömnen, det går inte längre att bortse från faktum, att en bättre fungerande vardag gör människor mindre benägna att begå brott. Och kan du inte ens läsa en bok vilken karriär återstår då egentligen för dig i vårt moderna samhälle?

Kriminalvårdsverkets nonchalans är häpnadsväckande. I ett tiotal år har samma saker sagts gång på gång, Dr Kjell Modigh har skrivit några debattartiklar i ämnet och verkar ha varit aktiv ganska länge med frågeställningen. Under tiden fortsätter eländet Vissa psykiska funktionshinder ar inte politiskt gångbara. Ansvariga inom psykiatri och kriminalvård väljer att blunda. Trots all välgrundad forskning. Och trots enorma kostnader, både i pengar och mänskligt lidande. I ytterligare debattartikel skriver Kjell Modigh:

  • Tystnaden om sambandet mellan ADHD och sociala katastrofer i form av missbruk, hemlöshet och kriminalitet måste brytas. Politiker och andra beslutsfattare måste aktivt och utan ideologiska skygglappar sätta sig in i frågorna för att kunna fatta välgrundade beslut om hur dessa personer skall prioriteras.
Men föga hände, som vanligt! Det var heller inte första gången sambanden konstaterades eller belystes, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att Kriminalvårdens egna utvecklingschef tidigare uppgett att ADHD är en ”modediagnos” och annat som knappast går att bekräfta utanför hans egna fantasi. Hur kan man ha en sån snubbe som utvecklingschef på kriminalvården då?

Har vi någon kriminalvård egentligen? Finns det några vetenskapliga belägg för att vi har en kriminalvård? Jag tycker frågan är ganska vettig med tanke på att jag sett väldigt få tecken på att någon vård ägt rum. Att sätta fina ord på gammal gröt kan vem som helst göra. När utvecklingschefen för Kriminalvården säger: Jag vill inte förringa professor Gillbergs forskning, men jag tycker ändå att det ändå handlar om en slags modediagnos. Här Så kanske man förstår det hela lite bättre, det verkar vara gammalt ideologiskt tyckande som styr kriminalvåden. Ett tyckande som kanske förstärker en social analfabetism.


Hade kriminalvården agerat strikt logiskt för att undvika förvärrade skador hade de gett behövande den vård som kunde hjälpa dem, men icke då! Det verkar viktigare att hålla fast vid någon ideologisk rappakalja, som tydligen är värda mer än andras liv och hälsa. ADHD tillhör en av psykiatrins mest väldokumenterade diagnoser. Vem ska längre ha rätt att vara så djupt illojalt marginaliserande att förneka människor med dessa problem en rimlig lösning?

Först nu börjar det röra på sig, inte illa såpass många år senare. Men är det verkligen bra att Kriminalvårdsverket har en forskning och utvecklingschef som inte respekterar de faktiska resultaten av tillämpad vetenskap? Välkommen till världen, vilka tecken finns det på att vi har en kriminalvård värd sitt namn? Missbruksvård som fungerar, Riksdagsmotioner, Yttranden från intresseorganisationer, säger sitt tydliga men när tänker Kriminalvårdsverket lyssna?

Bakom ytan puttrar i stället denna ständiga kontraproduktivitet, inte ens för samhället och interner väldigt lyckade projekt kan gå vara säkra på att få fortsätta, fackförbundet ST verkar knappast imponerade av ledningens brist på nykterhet och helhetstänkande. – Kriminalvård när kommer den undrar jag.

Fängslande frånvaro av vård – ADHD –

Äntligen börjar den stelbenta och byråkratiska kriminalvården ta till sig av de vetenskapliga resultat de borde kunna agera på redan för en dekad sedan. Men si det går icke! – Här är det självfallet så oerhört mycket viktigare för den gamla myndighetsklossen och dess pseudovetenskapliga cocktailbyråkrater att puttinutta-sig med en mängd förutfattade meningar om sakernas tillstånd, detta självfallet på bekostnad av folkhälsan. Trööögt går det, GP skriver om att man i varje fall lyckats börja lite smått – att ta till sig vetenskapliga data.  Till och med gamla vaneknarkande journalisthjärnor kan ta till sig det hela utan att förstå att narkotika i grunden betyder sömn eller sömngivare. Sedan när är ett medel som förhindrar barnen att hamna utanför redan i skolan narkotika? Det är ett allvarligt språkmissbruk att påstå något sådant, om man inte samtidigt talar om att det förutom sin beroendeskapande potential i de allra flesta fall faktiskt skapar just oberoenden.
Tyvärr hjälper nog inte bara fiskolja på så vanemässigt inkörda journalisthjärnor i samtliga fall, men försöka få bort lite av symptomen på den gamla sönderknarkade vanemässigheten kan man ju alltid försöka med. Ett fint steg i rätt riktning.
När det gäller neuropsykiatriska tillstånd verkar ju några discipliner lagt beslag på kritiken utan att ha något bättre att komma med, bara för att tillfredsställa sina socialromantiska drömmar om hur det egentligen ska vara när de byggt ut sin legovärld. Men varför inte titta på verkligheten och se vad som lönar sig i den psykosociala realiteten? Det är ändock ganska epokgörande att byråkratin inser att en sjukdom kan behandlas, oavsett om det är PK att kalla den handikapp, ADD,  ADHD DAMP, funktionshinder eller koscher, eller något mindre blodfattigt. Frågan är varför tog det så lång tid. Kunde inte den socialromantiska navelåskådningens konsekvenser inses tidigare?


Varför går det så trögt någon som vet?

Uppdatering 091226

Kriminalvården verkar fortfarande inte genomföra sitt arbete enligt de direktiv som utfärdats.Hur ska vi kunna bestraffa den?