Gunilla Gerland efterlyser i en flera år gammal artikel från Svenska Dagbladet en handbok i sociala regler.
Kanske det här kan hjälpa att förstå reglerna bättre; En handbok i just de oskrivna reglerna för social konversering. Vad säger du Gunilla är en tillräckligt bra eller ska vi skriva en bättre själva? Och varför i så fall inte gå lite djupare och titta på rötterna till det sociala skådespelets flockdjursmentalitet, och den Neurotypiska stereotypins normativa bencement som säger ”inom den här hagen får allt plats”, lika självklart som vägskylten i återvändsgräden som bildat skriker ut: Här börjar gränslösheten.
Duger: The Unwritten Rules of Social Relationships: Decoding Social Mysteries Through the Unique Perspectives of Autism and aspergers syndrome By Temple Grandin, Sean Barron, eller ska vi göra något bättre?
Stereotypisk NT allmänhet?
Ren allmänt skulle vara intressant med en lite krosskulturell karta över hur olika de kulturstereotypa NT beteendena egentligen är och en landförland-baserad tilläggsmapp vilken berättar om de neurotypsiskas sociala och religiösa tabun i just den delen av världens globala sockenända. Där språkkrypteringens oxiderade kommunikationsyta inte alltid säger sig vara vad det som sägs. För sägandet har blivit en vara och alla varor säljs. Och hela cirkusen med de mellanmänskliga marknadsföringsstrategierna av det politiserade språkets neurtrumglittrande birkenstocktofflor med alla sina påfågelfjädrar. Såväl som inläggningen i äkta plast.
Läser vi bara den kommer allting att bli så helvetes bra att man bara storknar, eller hur. Den eviga lyckan är gjord och det är bara att luta sig tillbaka och sakta bita av sig tungan som en sista autokannibalistisk gest av ”i did it my way” Jag hade det just på tungspetsen men fick till slut fram det. Svälj.
Vilken förståelse kan du få om du bara styrs av dina begär, Nej nog fan var det bättre förr alltid. Men nuförtiden kan ju inte ens gamlingarna gnälla tillbaka som de gjorde förr i tiden. Den storslagna depressiviteten och dess magnifika undergångsvrål har ack gått hädan. Nu kan vi inte ens sörja den nostalgiska sentimentalitet som gått ur tiden.
-glöm inte ta med dig soppåsen på väg ut! Vad förstår vi egentligen?
Nu öppnar vi krämargycklen för marknadsvällingens härliga förtjänster, tag dina antidepressiva medel och knäpp upp byxorna så får du lite glidmedel att somna till i den slutgiltiga folkhemslyckan. De psykosociala förståelseatleterna juckar frenetiskt på de freudianska puckelpisterna utmed ödesbranterna libidostinna fiolgnissel. Jaaa, jag förståååår.
-Jo, jag hör du säger det.
På andra sidan jordkorven öppnar samtidigt en gammal kinesisk dam en burk äppelsylt och jag fattar inte. Ett smack.
Där kom luften in! Och inte börjar livet med ett skrik. För många slemmiga ungar verkar det praktiskt att andas in först och främst, och så har det varit sedan dess. Hej då.