Etikettarkiv: Eva Kärfve

ADD och ADHD, Samhälle - politik

bokrecension: Vanna beckman:Strider under hjärnåldern – om ADHD, biologism, sociologism

1 kommentar

Mellan 1999 och 2006 pågick vad som i bästa fall kan kallas en debatt. De var rejält med kvasiintellektuella som allehanda känslomässiga argument, tjuvnyp och stora delar av registret med rackarspel för att förta den andra partens trovärdighet vilket ledde fram till en rad rättsliga kakofonier som pågått i vårt lilla rike men lämnat långa ekon jorden över. Mycket har handlat om diagnoserna DAMP och ADHD, men man kan väl ibland ana att det kan handla om något större med tanke på den frenesi som kombattanterna lägger vid sina argument och hur svartvit debatten verkar ha varit.

Vanna Beckman berättar om några av alla de otaliga vändningar och människor i denna konflikt som för en del tycktes vara just en tornado av svartvita anklagelser. I boken kan vi få reda på lite mer

  • Vem har sagt vad?
  • Vad synpunkter har framförts?
  • Finns det någon substans i synpunkterna?Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Strider under hjärnåldern – om ADHD, biologism, sociologism av Vanna Beckman

Som de flesta säkert känner till har historien runt de här bråken inte helt bedarrat än. Utan även de senaste åren har efterspelen levt sitt liv. Den som söker kan säkert hitta en massa ringar på vattnet, nedan några av dem….

Omtvistat fall till Europadomstolen
Damp-forskare fick dagsböter
Sveriges tabloidteve PC Jersild säger vad han tycker om en del av eftermälena.
Ny instans mot fuskande forskare

Övrigt
Eva kärfve blev också tillfrågad i fall hon ville medverka i att skriva om adhd´s långa historia här på bloggen eller i allmänhet, men hon verkade ha viktigare saker för sig. Andra har skrivit om hennes insats i den tidiga debatten. Jesper Jerkert har med viss blygsamhet fört fram några små aspekter av debatten i forumet Vetenskap och Folkbildning som verkat få stå oemotsagda, vi vet inte i dagsläget om det beror på att Eva Kärfve inte har tid att gå i svaromål eller om någon socialantropologisk psykoeffleux hindrar henne men vi tänker självfallet återkomma till det i fall det blir aktuellt, eller ifall Eva känner att hon har kreativa idéer och lite oförhappandes får tid att angöra den verklighet, som många lever alla sina hjärtslag uti, som socialdarwinistiska dockhus drömmar.

En sak vi dock pratat om en hel del är forskningens eller vetenskapens själ och dess styrka. Hela styrkan ligger i att den kan ifrågasättas och plockas i bitar. Där finns också en av de bitar hon kan ges poänger i. Forskningen inte bara bör, den ska ifrågasättas. Vilket vi i dag kan se mycket tydliga tecken på att den inte alls gjort i tillräcklig grad. Samhället betalar dyrt för bitar vilka har en mycket bristfällig funktion vilket är kan ses inom medicinen, psykiatrin, sociologin, kriminologin och hela den samhälleliga återkopplingsfilosofin. Det finns bitar inom den Svenska betraktelsehistorien som inte alls är vare sig utredda eller begravda, frenologin till exempel som måhända lever ett tillbakadraget liv i skymundan, men som rent vetenskapligt antagligen är ett fint exempel på att vissa saker går att bevisa om bara tillräckligt många tror på det.

Kanske vi kan lära oss något av historien?

ADD och ADHD, Missbruk, NPF, Samhälle - politik, Vetenskap

Forskning om Systematiskt knarkande mördare?

2 kommentarer

Sydsvenskan förvånar mig gång på gång genom att berätta om verkligheten. Är det inte så journalistik ska vara? Vad kan man då kalla alla annat? Inte bara en tom rubrik som pockar med sin feta dallerverkan i hjärnvecken. Utan en substantiell innehållande.
–
Den dopade forskningen
I en artikel berättar de om att högutbildade forskare höjer sina kognitiva förmågor med hjälp av medicin för dementa, knappast något nytt. Det nya är väl att Svensk media berättar om det och gör det på ett sätt så att flera sidor av saken får komma fram. inte bara som rubriken antyder, i termer av dödlig knarkchock. Som antagligen är fel, för inte brukar man ju kalla krig för ett systematiserat mördande. Då säger man ju vad det är. Nej, det brukar gå under sötare eufemismer, i det tandlösa språkets glappande lösgom.

Anders Sandbergs kollega Nick Boström, också han svensk filosof i Oxford-exil,
menar att även en liten höjning av många människors kognitiva kapacitet – deras
intelligens, alltså – skulle kunna få enorma gynnsamma effekter för samhället,
eftersom det finns ett nära samband mellan intelligenskvot och bland annat hälsa
och inkomst. – Får vi fram något som kan öka den effektiva intelligensen hos
befolkningen, har det en enormt stor betydelse, säger Anders Sandberg.

SydsvenskanVa! Att inte skildra allt i svart och vitt längre? Citera en real verklighet?
Den prostituerade dödsknarsksjournalistken såg Jesus
Vad har hänt? har saker och ting för och nackdelar, är inte längre kniven farlig är det sättet att hantera kvinven som är farligt? Då måste vi ju se till vad som verkligen är farligt i verkligheten och det kanske vi inte vill veta. Det som skadat oss mest är nog våran egna dumhet. Inte just så mycket annat. Dödsknarket är snarare en adekvat benämning på den verkligetsfrämmande hållning flera journalister bär.En annan tanke som smyger sig in är vilka svenska forskare som är påtända, är Efva Kärves energiska påhopp ett resultat av att hon (under narkotikapåverkan) insett att sociologin sällan har löst problemen för de med adhd och därför känner hon att hennes stackars yrkeskår är hotad, av en medicinindustri som för en gång skull gjort sitt jobb? Eller kan inte ens den mest högkvalitativa kognitiva assistansen hjälpa henne med den insikten? Hur ska vi då kunna undvika att hon stigmatiseras pga av resultatet av sina verkliga handlingar? Annars kan ju folk tro att hon singlar slant med den socialstrategiska konfettin helt omedvetet, vilket kan leda till att många drabbas.

Men vem beskriver de verkliga tveksamheterna?
Aldrig berättar tidningarna om hur B2-stealth bombplanen som osynliga tvärviggar över Bagdads hängande trädgårdar, flögs fram i överljudsfart av piloter vilka i sina hypermoderna överljudsplan använde legala mediciner för att inte känna sig utmattade eller förlora koncentrationen under räderna, när de precisionsbombade sönder flera av utedassen längs den anrika Tigris stränder, eller vad JFK hade för gemensamma medicinvanor med Winston Churchill och Adolf Hitler? Men helvete pedofiljournalisterna vill mycket sällan skildra den delen av verkligheten. Förbättringar för de små verkar alltid vara på modet att ifrågasätta, varför inte de storas övergrepp eller godtycke och vanor?

JFK amfetamin injektion 2

-Jag är en äppelmunk! Ich bin eine berliner. 97% av piloterna gillade medicineringen förresten. Fly high baby.

Det hade jag betydligt bättre förstått än att gnälla för att kvinnor män och barn med betydande svårigheter skulle fä hjälp, men Svensk media kanske är på väg att mogna? Bloggen tackar med stor förvåning Sydsvenskan för ett par bra artiklar på rad nu. Med lite mer verklighetsskildran kanske vi kan få en nyanserad debatt. Inte bara något som styrs av pseudovetenskapliga drömmare som vill styra en grupp utsatta barns möjligheter till hjälp.

Medicinering är på gott och ont och de flesta jag träffat med adhd skulle gärna klara sig utan medicinering såväl som den stigmatisering som kommer från de som tvångsmässigt måste ifrågsätta diagnosen. Ser dock skarp fram emot debatten om huruvida forskare osv ska anses kunna använda droger. Var är Kärfve och alla andra kritiker nudå? Är det bara roligt att kritisera en medicinering som ges till barn som ofta har ett litet helvete? Det kanske inte är lika finkänsligt att våga kritisera de militära piloterna som tar centralstimulerande medikamentrer innan de åker och bombar ihjäl en massa okända personer i ett främmande land med en synnerligen underlägsen försvarskapacitet?

Eller när forskare i finare miljö lite avmätt sväljer några tabletter av liknande substanser tillsammans med sitt eget dräggel för att få bättre koncentration. Vakna nu då alla idiotkritiker och skrik hysterisk, eller passar det inte nu plötsligt? näha… vaffö ente di doo?


Schack boom bang?
Har eran bombastiska analkanibalism fått slut på kackerlacksspatt och glykolfenissad pistagenöt? Ska ni hitta en annan åder att suga ur? Lite förtäckt socialpedofili med skylten ”vi som vill förhindra stigmatisering, av de svaga ofta rövknullade grupperna i samhället…. Hmmm… Bara för att ni vill de och ingenting annat än för eran lilla viljas skull. Ack så finkänsligt, skulle ni misstycka att underkasta er regelbundna kontroller ert verkliga resultat pga av att vi villl hindra er stigmatisering?


Om en amfetaminkonsumerande pilot släpper någon megatonsbomb över försvarslösa individer så verkar det inte skapa någon reaktion över medicineringen. Men om just barn blir hjälpta av samma medel då reagerar ni reagerar starkt , vilka varelser är ni egentligen?

Eva Kärfve
Har du inte spökat ut sanningen med din fantasi, resultaten av dina insatser förefaller vara att hjälp till behövande barn har försenats, är du nöjd? Vågar jag ens ställa frågan: Vad som kan vara ett starkare tecken på renodlad social pedofili i ett verkligt klassamhälle än när några få personer lyckas förhindra att utsatta barn får en rimlig hälsa, bara för att de njuter av att lansera sin egen struktursociala moralkräm av vad som är rättrådigt i sin lilla jävla drömvärld, trotts att små barn drabbas av det?

-Snälla berätta det för mig!

Jag har förvisso aldrig varit världens smartaste antagligen för dum för att förstå det, antagligen är jag dessutom helt blind eller så behöver jag en unikt genial socialantropologisk navelskådarpaparazzi som belyser det hela för mig. Kan du hjälpa mig Eva, snälla?

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Eva Kärfve avböjer att skriva adhd historia

Lämna en kommentar
Det sociala handgreppets verkan
Fick under gårdagen ett litet kort mail där Eva konstaterade att hon tyvärr är alldeles för uppbokad av eget bokskrivande för att kunna engagera sig ytterligare i adhd historiken.

Det känns måhända aningens överraskande men vi får vara starka i motgångens timme och ta oss samman. Även om Eva inte kunde slita sig från sitt egna skrivande just i nuläget kanske det kommer luckor under en inte alltför avlägsen morgondag då vi kan försöka ordna några möten mellan personer som inte bara har åsikter i frågan utan lever i en verklighet där koncentrationsproblemen är en tung del av vardagen. Den sociala distansen skördar normalt sett inga primörer.

Teorin i praktiken
Personligen tycker jag det skulle vara mycket intressant att se vad som kan komma fram vid ett möte mellan Eva och de 10 kvinnorna i Uppsala som nu skrivit en bok om just adhd, skulle vara trevligt om Eva kan ta sig en liten svängom ute i det uppländska höglandet för att se vad verkligheten har att säga för dagen.

Eller varför inte en liten filmatisering av hur Ewa-Lena i det här inslaget och Eva kan få samman sina bilder. Känns lite som om man pratar över huvudet på de inblandade, men det kanske inte är första gången någon gör det. Genom att mötas på samma plan kanske bilderna klarnar något och det är lättare att se vad som är vad. Kommer höra mig lite för om något sådant är möjligt att arrangera i praktiken för vad är en åsikt som inte har stöd i verkligheten?

Vet också att det här på bloggen finns en hel del frågor till Eva Kärfve av olika art. Misstänker att det är ganska många som vill ha svar på ganska mycket av reaktionerna att döma i mailboxen.

Vad säger du Eva – En liten mindre socialt distanserad svängom bland den problematik du berört i dina böcker kanske inte skulle skada? Oavsett vad som nu orsakar adhd verkar problemet omfattning kunna minskas av adekvata åtgärder. Vad säger du Eva kanske kan du lära sig något av de 10 kvinnorna i Uppsala och deras livsberättelse, om du nu inte vet mer än dem och har bättre förslag att lära dem förståss.

Varför inte en lite vetenskaplig belysning av konsekvensutvecklingen av dina och andras förslag?

Nu börjar vi med adhd historiken.
I morgon börjar förhoppningsvis en lite historisk serie om adhd som kommer att återkomma med helt ojämna intervall. Målsättningen är att väcka frågan, belysa roten och ta fram det historiska materialet kring och runt problemet att rikta sin uppmärksamhet kontrollerat, ofta kallat ADHD eller ADD i under de senaste åren.

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Vill Eva Kärfve skriva ADHD historia med mig?

1 kommentar

Hej Eva

Är inte så värst insatt i de bråken som varit tidigare men tänker försöka sätta mig in lite, vad det lider, så jag återkommer säkert med mera frågor senare.

Tänkte att jag också fick ställa några frågor till dig och definiera några begrepp. Har länge tänkt mig skriva lite om adhd historiken, vill du vara med? Antar att du liksom jag tycker en historisk belysning är viktig, speciellt av ett tillstånd som verkar funnits ganska länge men ifrågasatts av en del personer som något nytt.

Tsarens Livläkare
Har samlat på mig några dokument, fick i dagarna några artiklar av en Russell Barkley som verkade kunna en del. Bland annat ett några sidor ur en bok som skrevs av en av skotsk man år 1798, som sedermera flyttade till Ryssland och blev livläkare åt Tsar Alexander den förste. Men innan han flyttade, vilket han gjorde en del så blev han ganska berömd för sin bok.

Vad säger du Eva vill du vara med och upplysa vår nutid om hur man redan 1798 såg på uppmärksamhetsapparaten och dess sjukdomstillstånd? Redan då verkade man förstå ett och annat om störningar i koncentrationen hos våra yngre förmågor, han föreslog en del åtgärder för att minska deras utanförskap i skolan och få dem att hänga med. Men redan då verkade det finnas ett mostånd mot att de utsatta skulle få en rimlig hjälp.

Vill du vara med och skriva om störningar i uppmärksamhetsapparaten av adhd likande typ? För att ge det hela en lite större historisk belysning än den som det dagliga snabbmatsamhället klarar av att ge?

Redan 1799, året efter första publiceringen verkade en del av hans starkaste kritiker ändå tycka att just avsnittet om uppmärksamhet var ganska meriterande. (s. 282) och jag kan väl hålla med. Och visst kan väl barnbarnsbarnen till tsarens livläkare tänkas springa runt bland lekhagarna i detta rike likaså.

Eller varför inte skriva nutidshistoria
Ytterligare ett inslag (numera borttaget)från monopol-TV som nu 2008 upptäckt att kvinnor kan ha adhd och skriva böcker, vara mammor och arbeta. Det går framåt med stormsteg i det lilla världsfrånvända byråkrathuset SVT där förnekelsen levt sitt ohejdade liv i så många år.

Gillar du inte något av förslagen så kanske det passar bättre att gå igenom årets riksdagsmotioner om adhd? Några kanske är skrivna på ett språk som tilltalar dig? Vi kan skriva lite recensioner om vilka partier som verkar vilja värna om de svaga grupperna i samhället i rent praktisk mening. Vad säger du? Är det inte bra att värna om demokratin via omtanken kring samhällets funktioner och kyssa saltet från vår samtids frusna gråt med våra spruckna läppar.

Stort tack till DISKRIMINERINGSPLATSGÖTEBORG för att fixat så att bok-filen i länken ovan går att ladda härifrån. (numera borttagen) Ytterligare tack sedan tidigare då det var tack vare era tips som jag lyckades guida Eva Kärfve så att hon kunde se SVT inslaget tidigare. Nu framstår jag kanske som datakunnig när jag i själva verket nästan är analfabet flera gånger om. Tillsammans hjälper vi varandra, är det inte det som samhälle är frågan om.

Dock kan ingen av oss avhjälpa när SVT strular med sin teknik… hoppas inslaget går att se via länken för här i rutan ovan verkar det än så länge vara segt.

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Eva Kärfve svarar

2 kommentarer

Våran Eva valde att svara till P-O att hon inte lyckades titta på SVT. Efter att ha fått lite pedagogisk handledning och hjälp så verkade dock problemen med att se dokumentärinslaget minska något och det gick bättre bättre för Eva, som aldrig tappade modet utan kämpade på godmodigt, trotts att den motsträviga tekniken som yvigt trilskades och de svårigheter som förelegat att ta del av den verklighet SVT presenterade.

Eva vet vad som är bäst för människor, så hon förstår säkert anledningen till att jag lägger in den text som svarar konkret på frågeställningen.

Eva Kärfve skriver till tidigare fråga:

”Jag kan ju inte bedöma någon som jag sett några minuter på teve. Hennes
erfarenheter verkar förfärliga – med mobbning och sexuella övergrepp – och
jag förstår ärligt talat inte varför hennes”ADHD” skulle ha varit orsaken.
Är orsaken inte att hon haft elaka och illvilliga människor omkring sig? Och
skulle inte hjälpen ha satts in där istället?

Nej, jag tror inte att amfetamin är en ”hjälp” för att bli ”normal” eller
känna sig ”vuxen”. Att den här tjejen mår bra beror säkert till stor del på att
hon nu blir sedd och betraktad som en viktig människa som har något att berätta,
och att andra verkligen lyssnar på henne.

Därmed svarar jag så uppriktigt jag kan på dina frågor.

Vi tycker att det är glädjande att våran Eva nu kunnat ta till sig av skildringar från verkligheten via internet, det är alltid ett betryggande framsteg och vi är glada att kunna ha hjälpt till.

Som svar skulle jag vilja säga följande: En osjälvständig individ drabbas lättare av övergrepp, vilket är välbekant både hos människa och djur. Om nu Eva inte anser att diagnos eller medicinering efter diagnos var en bra metod att hjälpa kvinnan i inslaget så kanske Eva kan presentera en bättre med ett gediget underlag, det tycker vi nog alla skulle vara bra. Vart är din metod och bevisen för dess förträfflighet Eva?

Jag vill Ha fram dina forskningsresultat som bekräftar dina teser! För du sitter väl inte och fantiserar, med andra människors liv som insats?

Jag tror dock inte att någon förstår varför det dröjer så om det nu finns något bättre, för Eva menar väl ändå inte att kvinnan i inslaget skulle erbjudas något som inte hjälper lika bra? Menar Eva att en människa som redan gått igenom ett eller flera helveten ska testas i någon pilotverksamhet för obeprövade sociala tekniker? Eller experimentverkstad för socialpedagogiska simulationer med levande människor som testobjekt

Känn dig inte överdrivet besutten nu Eva utan försök komma igen med ett lite mera handfast värde för den utsatta, tyckte du att ditt svar blev för kort eller är missnöjd & purken av någon annan anledning så är du självfallet varmt välkommen att replikera härnedan. Eller varför inte sjung in svaret och ditt hjärtas röst till ackompanjemang av tangenternas knatter, det lämnar ett avtryck när man slår ned på de små tangenterna i det sociala brädet. Vi lär ju oss av varandra. Visa oss alla den gedigna styrkan i dina gåvor till den stackars utsatta delen av befolkningen.

Många hoppas måhända att du har rätt, så vad är det som hindrar dig från att bevisa det?

Människan vet ibland själv vad som är bra

Personligen tror jag att människor ibland vet vad som är bäst för dem själva utan att någon annan ska bestämma vad som är bäst för dem. De flesta tecken verkade ganska klart visa att allt gick åt rätt håll för Ewa-Lena i videoinslaget. Jag ser ingen anledning att tveka på hennes berättelse eller de mycket tydliga resultat som inslaget visar, även om jag liksom du som vanligt inte vet allt.

Jag tycker att Ewa-Lena i inslaget är värd den adekvata behandling hon nu verkar ha fått. Om andra inte vill unna Ewa-Lena den behandling som förändrat hennes liv till det bättre, tycker jag att vi måste fråga oss varför. Kanske Eva Kärfve också kan unna någon ett bättre liv någon dag fastän de inte exakt lyder hennes specifikationer av vad som är bäst för människan.

ADD och ADHD, NPF, Samhälle - politik

Eva Kärfve vad säger du? (TV-inslag om ADD-ADHD)

3 kommentarer

Vad säger du Eva om den här tjejen i inslaget från Tvärsnytt? Är hon ett exempel på hur bra det också kan vara för en del människor att få sin problematik förklarad och också till viss del avhjälpt?

Se inslaget: Här eller. (OBS Originalinslaget borttaget från SvT, vi hänvisar i stället till ett liknande inlägg här)

Eller är hennes diagnos bara onödig och tecken på en kultursjuka enligt ditt sätt att vilja bokstavsdefiniera? Kanske kan det vara bra för dig att få lite hjälp med bilder från den konkreta verkligheten så slipper du fantisera för mycket, eller hur?

Det skulle också vara mycket bra om du hade vänligheten att klargöra exakt vilka som inte ska få den hjälpen och varför. Tycker du att den här tjejen i inslaget är värd den hjälp hon fick av diagnos, medicinering och den sammanvägda slutsats vi kan dra av resultaten? Att bara klaga är enkelt, kan du komma med något som är konkret och bättre så gör gärna det, men gör det nu.

TV-Inslaget berättar om diagnosen adhd och konsekvenserna av diagnostik i det här fallet. (inlägget borttaget av SvT  ) tar också upp lite runt konsekvenserna av att diagnosen dröjde så länge och varför. Kanske något att lära sig inför framtiden, alla ni som redan kan allt och vet allt om vad som är bäst för alla andra medmänniskor?

Vilken är den vidrigaste kultursjukdomen?
Någon skrev tidigare att just missunnsamheten är den värsta kultursjukdomen av dem alla. Alla vi andra kanske kan fundera på om det verkligen finns en kultursjukdom värre än missunnsamheten som inte unnar medmänniskorna ett bättre liv och en bättre hälsa, så att Eva i lugn och ro får svara på frågan hon just fick och slipper känna sig stressad av den frågan också.

Videos  om ADD och ADHD

Flickor och ADD

Historia