Vad tar livet av 3000 svenskar årligen?

Läkemedelsverkets senaste reklamkampanj marknadsförde smärtstillande droger, amfetamin och hette crimemedicine. Kampanjen ifrågasattes av många på olika grunder, vilket verkar klokt. För vad de egentligen ville säga var att allt som inte kontrollerades av dem var dåligt och att de kände sitt kontrollmonopol hotat, eller hur ska man annars tolka det? Vad Läkemedelsverket Inte berättar är att 3000 svenskar dör av felaktig vård oftast med mediciner som läkemedelsverket själva godkänt inblandade. Vissa anger att siffran gäller enbart läkemedel men det har varit svårare att belägga just nu. Hur som helst vet alla att mörkertalet är enormt.

Vad Läkemedelsverket skickligt undvek att säga är att reklamen för många av de produkterna kampanjen så raljant tog upp kommer från deras egna klienter eller har sålts av klienterna tidigare på ett mycket burdusare vis än vad någon kriminell organisation någonsin förefaller ha gjort. Tittarombudsmannen går i taket av amfetaminreklamen. Men vem tänkte då på vartifrån 99% av den kända amfetaminreklamen egentligen kom ifrån? Nedan ser du reklam för meth amfetamin till gravida kvinnor från ett läkemedelsbolag.

Vem tänkte då på att det inte är någonsomhelst nyhet att Läkare som får ”information” av läkemedelsproducenter förskriver mindre rationellt än de som inte får sådan information. När gamla personer som byggt upp landet dör i förtid på grund av livsfarlig medicin vilket sålts in på felaktiga grunder ja vem bär ansvaret då? Är det inte kriminell medicinering?

Den verkliga crimemedicine forsätter år efter år helt emot mångas vilja, hur är det egentligen möjligt? Vad som beskrevs som sveriges genom tiderna största medicinskandal fick förhållandevis ringa uppmärksamhet, DN skrev:

En tredjedel av alla Sveriges gamla dementa drogas med antipsykotisk medicin. Det är ett allvarligt missförhållande. Mer än så: det är sannolikt Sveriges värsta medicinska och sociala skandal i dag.

Den verkliga kriminaliteten finns ofta inom den etablerade medicinen
och i läkemedel som läkemedelsverket själva godkänt, men någon större reklamkampanj för de 3000 människor som dör varje år i Sverige pga skador direkt orsakade av vanvård verkar det inte planeras, eller vad säger Läkemedelsverket? När statens eget kunskapscentrum för hälso och sjukvård säger att: Studier som gäller patienter borde utgå mer från patienternas behov än från andra intressen. Kan man undra vilka andra behov som egentligen finns, varför inte läsa SBU’s egna rapport om forskning eller reklam som mer än tydligt visar den djupa ovetenskaplighet som inte sällan råder hos läkemedelsverkets egna klienter.

Motsatt utfall
– Ibland blir påverkan extra tydlig, berättar Curt Furberg och pekar på en analys av studier av nya antipsykotiska medel, publicerad i American Journal of Psychiatry 2006.
– När olanzapin och risperidon jämfördes sida vid sida i olika studier, utföll jämförelsen på motsatt sätt beroende på vilket av företagen som hade bekostat prövningen. Exemplet är ovanligt tydligt. Men det finns klara belägg för att forskningen inte sällan vinklas till sponsorns fördel, enligt Curt Furberg.

Mått som ändras
Det är också vanligt att vissa utfallsmått i forskningsrapporter utelämnas eller ändras vid publiceringen. Bland annat visar en analys av danska randomiserade studier att bara 38 procent avrapporterades helt planenligt.

– Den vetenskapliga litteraturen kan också snedvridas av att studier som skulle kunna ifrågasätta överlägsenheten hos sponsorns egna produkter antingen avbryts i förtid eller nekas finansiering redan från början, säger Curt Furberg.

Många undersökningar har visat exempel på att det finns oönskade forskningsresultat som aldrig publiceras.

– Ett mycket uppmärksammat fall av publication bias gäller en fråga som togs upp av den amerikanska kongressen år 2004. Där konstaterades att 12 av 15 studier som pekade på att behandling av barn med SSRI var ineffektivt inte hade publicerats.

Kriminalitet i vetenskapliga ytterkläder
Vad kallar Läkemedelsverket det för? Om det inte är kriminalitet mot folkhälsan vad är det då? Det är Läkemedelsverkets egna klienter som beter sig så, kanske dags att fundera vad som är crime och vad som är medicin? Har Läkemedelsverket ett enda medel som läker? Ett genuint läkemedel? Eller är det bara en pompös kontrollinstans för den gudomliga farmakognostiska godtyckligheten?

Socialstyrelsens fd. generaldirektör säger:
-Jag tappar andan. Jag blir så upprörd. Vi har sett den här felaktiga läkemedelsbehandlingen i över trettio år. Vi har lagt ned massor med tid på utbildning och uppföljning. Ändå så händer det här, säger Barbro Westerholm, rikdagsledamot (fp), till Rapport.

Snacka ADHD, feta gubbe!
Ok, bossen – Jag tycker att det som träffar mig i ansiktet när jag talar ADHD medicin är orsakat av rekyler från läkemedelsbolagens egna reklamkampanjer tidigare om åren och det finns väl inte så mycket som säger att de förändrats i sak, bara bytt form.

När Den före detta generaldirektören för socialstyrels
en uttalar sig om vad hon jobbat emot i över 30 år men inte lyckats, då kanske alla inser att det är en mäktig kraft? Kanske läkemedelsverket skulle se sig i spegeln och fråga vad är egentligen crimemedicine, det vore bra!

Läkemedelsverket kanske ska klättra upp i den tjärade furan och felsöka sina ställningstaganden, ta bara den här först… Få se om ni kommer åt stolpskotten eller den store fixaren som lagar tankeapparaten, om det så vill till att springa upp i telefonledningarna. Hallå eller.

Läs även andra bloggares åsikter om amfetaminreklam, crimemedicine, Läkemedelsreklam, Neurotypiska beteenden, pengabegär, ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, eller något annat intressant