Debatten verkar flöda på sina håll om personer med kriminalitet också kan anses värdiga att behandla för sin eventuella ADHD eller ADD. En intressant debatt som har samma strukturella rot som gäller den mesta behandlingen mot negativa ADHD symptom. Törs man fråga om det är sannolikt att naturlagarna för medicinsk funktion skulle ändras bara för att personen i fråga är kriminell. eller kan det vara så att den som vill förneka en person behandling bara på grund av dennes kriminalitet inte heller vill erkänna det som i vissa fall kan vara delar av dess rot?
Klipper samman två intressanta klipp från nätet och låter den blomstrande kommunikationen fortgå. Det nedre klippet kommer från tidningen: Dagens Medicin om ADHD medicin till kriminella personer.
Kan det någonsin finnas ett bättre omständighet att behandla någon än där du mycket noggrant kan följa hela behandlingens förlopp? Jag är för hårdare kontroll och tycker personligen inte att Amfetamin ska ges på så lösa grunder som man till exempel kan se i dianetikboken av L ron Hubbard, utan jag tycker det är något som bör ges under läkaröverseende, tycker inte du det? Behandlingen som ges i dag i Sverige är dessutom effektivare än det knarket som grundaren av Scientologi delade ut utan utredning eller läkarkontroll. Det är väl bra?
Tittar du bara på resultatet kanske du förstår varför dessa människor behöver en chans att få fungera bättre, men du kanske inte unnar dina medmänniskor de mänskliga rättigheterna? Handen på hjärtat Olof är det inte bättre att behövande fångar får behandling under noggrant kontrollerbara omständigheter än att den sämsta sortens amfetamin trycks i våra medmänniskor, män kvinnor och barn av en kriminell Scientolog till hög kostnad?
Har även vi icke kriminella rätt till vård?
Av kommentarerna att döma så verkar debatten intressant. Själv tycker jag det är bra med läkarkontroll innan medincinering. Kanske vi också ska fråga oss exakt vem som ska stå utanför en medicinering som kan hjälpa mot ett bättre och hälsosammare liv. Samt inte minst vem som ska stå där som kommendant och koncentrationslägervakt och säga vem som ska stå i vilken kö till vad. Vilka som inte ska få någon medicinering utan först ska behandlas mot ohyra?
Vem anmäler sig som vakt och tycker det är viktigt att sortera ut de människor som inte ska får någon rimlig vård? Det vill jag verkligen veta, dessutom varför. Den ansiktslösa abstraktionen går ibland för långt, det är trotts allt så att massan består av individer och dessa har ansikten och namn.
Ska jag, FrökenF, Killen i filmen ovan, Alexandra, Witchbith, Immanuel, Rosen, Genrep Malix eller Kattis, ställas i denna intressanta kö? Vem ska då få ett värdigt liv och vem ska dö? Är det ens anständigt att komma med kritik mot en företeelse om man själv inte har något bättre att komma med?
Att amfetamin eller metylfenidat skulle vara livsnödvändig ställde jag mig vid första anblick tvekande till, men efter att ha funderat ett tag och tittat lite närmare på statistik, så inser även jag att det kan ligga något i det hela.
Varför skulle WHO kalla metylfenidat och amfetamin för essentiella mediciner om det inte var det? Jag kapitulerar (dock aningens motvilligt) och inser att WHO antagligen har rätt. Men vad säger egentligen undersökningarna? Finns det något som säger att personer med ADHD verkligen kan sluta missbruka om de får en välavvägd medicinering i stället? Eller tvärtom finns det något som säger att den som inte alls kan koncentrera sig i skolan går en lysande framtid tillmötes? Den som inte lyssnar till WHO vad lyssnar den till?
Jo det finns, vi har skrivit en del om det men ett av de bästa hjälpmedlen vid just ADHD verkar vara just en korrekt och välavvägd medicinering. En ny undersökning från institutionen för Social arbete vid Göteborgs Universitet tittat vidare på saken lite djupare.
Resultatet visar att missbruket av amfetamin för intervjupersonerna fyller självmedicinerade funktioner i det att drogen skapar lugn och förmåga att fokusera. De är dock i olika grad medvetna om dessa funktioner. Medicinering med centralstimulantia fyller samma funktioner men ger en mer jämn och tillförlitlig effekt, samt att intervjupersonerna undgår flera av de negativa konsekvenser som är behäftade med narkotikamissbruk. Medicineringen har också positiva effekter för intervjupersonernas identitet och självuppfattning då det ger dem möjlighet att stärka och utveckla andra identiteter än den som missbrukare.
Det verkar finnas oerhört positiva sidor med att medicinera verkar det som, b land annat så verkar missbruket och samhällshatet sjunka, anpassningsgraden (härligt ord va) öka. Varför skulle den inte det då? Den som aldrig har haft möjligheten att läsa en bok och ha behållning av det som står, får nu en möjlighet personen inte haft tidigare. Den som vill förneka personer med denna svårighet en rimlig medicinering, förnekar också dessa personers grundläggande mänskliga rättigheter. Är denna rasistideologi i grunden acceptabel? Att förneka människor med en speciell genetisk sårbarhetsprofil en rimlig behandling på grund av deras genetik är det inte urtypen av rasism? För att den rasismen inte ska synas så försöker man så hårt som möjligt att göra allting så svartvitt som möjligt, men lyckas man? Det är kanske dags att kalla rasisterna för vad det är? – Rasistjävlar som förnekar människor sina grundläggande mänskliga rättigheter.
Jag har alltid levt i ett kaos. Ett fruktansvärt kaos (…). Jag tar in allting. Jag tar in alla
intryck och är man då ofokuserad och inte kan … Så att säga… Katalogisera, indexera
informationen, så kommer det bara in, in ,in och så blir det för mycket.
Jag har aldrig kunnat fokusera, göra en sak i taget. Jag menar, jag har massa bollar i luften, men när dehär bollarna trillar ned som jag har slängt upp, så är jag tre mil bort. Jag kan gå en väg ett tag för att plötsligt bara vända och gå den vägen istället och ingen fattar att jag inte går på den (första, min anm.) vägen längre.
Stoppa den genetiska rasismen
Är det rimligt att de genetiska rasisterna ska kunna förtiga dessa symptom som antagligen har rötter sedan urtiden? De personer som vittnar idag om vilket hjälp de fått tack vare diagnos och medicinering. Att kunna sluta ett långt missbruk i flera årtionden och bli en egen företagare, är det något som människor ska förnekas, eller låter det fantastiskt bra?
Med vilken laglig rätt utövas det ett socialt förtryck mot människor med den genetiskt betingade sårbarhet som ADHD ofta är grundad uti.
I dag används Metamina (D-amfetamin) i stället för d/l Amfetamin vid behandling av ADHD. Detta av den mycket enkla anledningen att det är den enantiomer som fungerar bäst och ger minst biverkningar. Amfetamin som du kan läsa mer om nedan består av ett racemat dvs 50% L-amfetamin och 50% D-amfetamin.
För att tillfredsställa våra vetgiriga läsare visar vi här det som inte stod i FASS om amfetamin i racematform så att ni kan drömma er tillbaka till sämre verkande preparat med en högre grad av biverkningar. (Vilket verkar tilltala framförallt kritiker till att barn, ungdomar och vuxna blir hjälpta av en fungerande medicinering. Man bör fråga sig varför det är så viktigt och varför en konfrontation medverkligheten är så svår att ta. Någon som ser fördelarna med att barn ungdomar och vuxna får en chans att bli självständigare i livet? Eller måste man ha er tro för att nå självständighet?) För mer information om verkningsmekanismer och liknande hänvisas till inlägget om Metamina.
1. LÄKEMEDLETS NAMN
Amfetamin
SAMMANSÄTTNING
Verksamt ämne: dl-amfetaminsulfat 5mg.
Hjälpämnen: Potatisstärkelse, laktos, mikrokristallin cellulosa, gelatin, talk och magnesiumstearat
LÄKEMEDELSFORM
Tabletter, vita plana runda tabletter med 6 mm diameter. Tabletterna är instansade på ena sidan med koden AF inom horisontella bågar.
KLINISKA UPPGIFTER
Terapeutiska indikationer
Amfetamin är ett licenspreparat. Utskrivande läkare måste i varje enskilt fall ha ett godkännande från läkemedelsverket. På vissa kliniker finns sk kliniklicenser, vilket tillåter behandlande läkare att föreskriva läkemedlet utan föregående licensansökan. Amfetamin är ett centralnervöst stimulerande läkemedel, vars huvudindikationer är behandling av narkolepsi och allvarliga former av hyperaktivitets-, impulsivitetskontroll- och koncentrationsstörning (AD/HD), där andra åtgärder ej är tillräckliga.
Kontraindikationer
Då amfetaminsulfat passerar placentan rekommenderas ej användning under graviditet. Relativa eller absoluta kontraindikationer utgör också: avancerad arterioskleros, symptomgivande kardiovaskulär sjukdom, medfödda hjärtmissbildningar, måttlig till svår hypertoni, glaukom, hyperthyroidism, aktuell eller tidigare psykos, uttalad lågviktighet eller kortvuxenhet, drogberoende hos barnet eller i dess närmiljö, känd överkänslighet mot sympatikomimetiska aminer. Samtidig behandling med MAO hämmare kan i kombination med amfetamin framkalla hypertensiv kris. MAO hämmare får därför ej intagas de senaste 14 dagarna före inledd behandling med amfetaminsulfat. Även kombinationsbehandling med Imipramin bör undvikas då det kan medföra ökad risk för kardiovaskulära effekter t ex i form av patologiska blodtrycksreaktioner.
Varningar och försiktighetsmått vid användning
Bör förskrivas i lägsta effektiva dos. Preparatet är hos vissa individer vanebildande i högre doser. Eventuellt kan gradvis utsättning övervägas efter långtidsbehandling. Försiktighet vid förskrivning samt god uppföljning av behandlingseffekter och konsumtion är påbjudet. Amfetamin kan utlösa en porfyriattack. Då amfetamin kan förvärra tics och Tourette´s syndrom bör kliniska uppgifter om detta inhämtas innan insättning.
Interaktioner med övriga läkemedel och andra interaktioner
Surgörande medel som t ex askorbinsyra, saltsyra och amoniumklorid minskar upptaget och ökar utsöndringen av amfetamin vilket leder till lägre serum koncentrationer. Alkaliserande medel, så som natriumbikarbonat, leder däremot till ökat upptag och ökad effektivitet av amfetamin.
Amfetamin hämmar aminergt blockerande medel, liksom effekten av antihypertensiva läkemedel. Effekten av propanolol och andra betareceptorblockerare kan hämmas.
Effekten av tricykliska läkemedel kan förstärkas av amfetamin. Samtidig behandling med MAO hämmare skall absolut undvikas vid medicinering med amfetamin, då det kan leda till hypertensiv kris med svår huvudvärk och cerebrala hemorragier som följd.
Effekten av amfetamin minskas vid samtidigt intag av klorpromazin, som också kan användas som antidot vid förgiftning av amfetamin.
Haloperidol och Litium hämmar effekten av amfetamin. Amfetamin kan hämma och fördröja upptaget av phenytoin, etosuximid och fenobarbital. Amfetamin kan också ge en synergistisk antikonvulsiv effekt i kombination med dessa läkemedel.
Amfetamin kan hämma den sedativa effekten av antihistaminer. Amfetamin förstärker de adrenerga effekterna av epinefrin.
Amfetamin kan ge förhöjda cortisolnivåer i plasma. Insulinbehovet hos patienter med diabetes mellitus kan öka i samband med behandling med amfetamin.
Användning under graviditet och amning
Teratogena effekter hos mus har setts vid doser ca 40 ggr de rekommenderade humana maxdoserna. Inga humana studier finns för närvarande. Behandling av gravida med amfetamin bör endast ske efter övervägande av behandlingsnytta relaterat till potentiell risk för fostret. Koncentrationen av amfetamin i bröstmjölk har uppmätts vara 3 till 7 gånger högre i bröstmjölk än i plasma. Behandling med amfetamin till ammande mödrar rekommenderas ej.
Effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Bilkörning bör undvikas vid behandling med amfetaminsulfat om inte patienten är väl inställd på preparatet och eventuella biverkningar väl kända. Ställningstagande till bilkörning bör alltid göras i samråd med behandlande läkare.
Mindre vanliga:
Allmänna: Marginellt minskad längdtillväxt.
CNS: Exacerbationer av tics vid ticssyndrom som t ex Tourettes syndrom.
Sällsynta:
Gastrointestinala: Dålig smak i munnen, illamående, diarré och förstoppning.
CNS: Agitation (ffa vid hjärnskadebakgrund), aggressivitet, ökad rastlöshet, yrsel, förvirring, psykotiska symptom, affektiva symptom, förvärrade sterotypier (ffa vid autism eller autistiska drag).
Kardiovaskulära: Hypertoni, tachyarrytmier och palpitationer.
Endokrina: förändringar av libido, impotens.
Hud: Urtikaria.
Överdosering
De flesta patienter får ej besvär av doser understigande 20 mg, dock är den individuella variationen stor och i vissa fall har doser upp till 400-500 mg tagits utan fatal effekt.
Överdosering ger en autonom hyperaktivitet sekundär till den sympatikomimetiska effekten av amfetamin. Detta kan i sin tur leda till hypertension, hypertermi och tachyarrytmier. Även psykotiska tillstånd kan uppträda. Överdosering kan i vissa fall resultera i dödsfall pga hypertensiva, hyperterma, kardiovaskulära och epileptiska komplikationer.
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
Farmakodynamiska egenskaper
Amfetaminsulfat är en icke katekolaminliknande sympatikomimetisk amin med starkt centralstimulerande effekter. De perifera effekterna härrörs ffa till vasokonstriktion och bronkdilatation. Inga entydiga förklaringar finns för närvarande till amfetaminets effekt på
barn med AD/HD. Dock ger preparatet en dramatisk ökning av mängden transmittorsubstans i noradrenerga och dopaminerga synapser i centrala nervsystemet, vilket beror på en aktiv utpumpning av transmittorsubstans i synapsklyftan från den presynaptiska nerven. Den ökade mängden transmittorsubstans i synapsklyftan leder till en kraftigt ökad aktivitet i noradrenerga och dopaminerga receptorer i centrala nervsystemet, främst i cortex cerebri och det retikulära aktiveringssystemet.
Amfetaminsulfat har i kliniska studier visat sig ha anorektiska egenskaper, vanligen mest markant i början av behandlingen. Amfetaminsulfat kan vara ffa psykologiskt vanebildande i höga doser, men graden av detta varierar starkt från person till person samt med olika miljöfaktorer. Inom angivna terapeutiska dosintervall och med god uppföljning, finns i dag inget stöd för att behandling med amfetaminsulfat skulle resultera i ett sådant beroende.
Farmakokinetiska uppgifter
10 mg per oralt resulterade efter 2 timmar i en maximal amfetaminkoncentration i blodet motsvarande 29.2 ng/ml. Halveringstiden är beroende på bla av pH i plasma, samt av njurfunktionen. Under normala förhållanden torde halveringstiden vara 6-10 timmar. Barn eliminerar amfetamin snabbare än vuxna.
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
Hållbarhet
5 år
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda.
Förpackningstyp och innehåll
Plastburk. 100st.
När det ankommer ADHD Fakta, ADD Medicin, informera dig väl. Amfetamin, dl-amfetamin, dl-amfetaminsulfat, Fakta ADHD Medicin. Tänk på att Mänskliga Rättigheter även gäller personer med ADHD även om vissa vill förhindra det.
I takt med att den självklara nyheten sprids att de Europeiska medicinal myndigheterna rekommenderar användningen av fungerande medel mot ADHD symptom bör det också höjas ett allvarligt riktat finger om de hallucinationer som kan uppträda i samband med att folk hör talas om dessa medicineringar och dess verkan, man säger att medlen är beroendeframkallande, vilket förvisso Kan vara sant, men det finns faktiskt egentligen bara en enda anledning till att man använder medlen.
Metylfenidat rekommenderas: Dagens Medicin, AB och DN och SvD, Ystad allehanda, HD, TV4, Läkemedelsvärlden,
Medlen skapar oberoende
Metylfenidat och andra centralstimulerande medicineringar har gång på gång kunnat visa sig skapa ett större oberoende för personerna som användt dem mot sina ADHD symptom, vilket faktiskt är precis raka motsatsen mot beroendeframkallande, Varför skulle man annars använda medlen? Vad tror du konsekvensen blir om folk tror att de skapar beroende när effekten är tvärtom?
Får du raschan av bara tanken? Titta då på Lene som fick ett nytt liv som vuxen av en korrekt medicinering, vill du förneka henne det medel som gett henne mer oberoende och mera möjligheter att ta vara på sitt eget liv?
Oberoende är den önskade effekten
Varför andra medel som är betydligt svårare att sluta med som tex Efexor, Seroxat Paroxetin, Zoloft inte beskrivs som beroendeframkallande är för mig en gåta, eller egentligen inte, industrin kallar det ”utsättningssymptom” och det låter ju bättre. Men det är i linje med den lögn vi vant oss att se från den sidan kanske man måste tillägga. När man inte kan sluta med något är man beroende av det, sedan ger jag fullständigt fan i om industrin tycker det ska kalla utsättningsymptom eller moussaka. Jag har inte hört talas eller träffat någon som blivit beroende av ritalin concerta eller metamina däremot en massa som inte kan sluta med SSRI eller SNRI. Personer med ADHD tycker liksom inte att metylfenidat är roligt…. vilket gör att just inte tenderar att bli speciellt beroende av substanserna, däremot ger substanserna ett ökat Oberoende som effekt, varför skulle de annars användas? När intryck och kunskapsbrist orsakar hallucinationer
Det rent tekniska beviset för att kunskapsbrist verkligen orsakar hallucinationer i allmän mening kan ses hos en person som isoleras helt från intryck och då kunskap i all egentlig mening är en färskvara så uppstår hos den helt isolerade personen efter en ganska kort tid hallucinationer.
Det finns inga bögar i Iran och finns det ska de dödas (alltså förnekelse till varje pris) apropå förnekelselagar, känner du igen principen? Se nu en gång till på de illusoriska upplevelserna i Vgregionen vilka ett trossamfund upphöjt till ”vetenskap”. Ska vi ta det en gång till?
Medlen skapar oberoende
Metylfendidat och andra centralstimulerande medicineringar har gång på gång kunnat visa sig skapa ett större oberoende för personerna som använd dem mot sina ADHD symptom, vilket faktiskt är precis raka motsatsen mot beroendeframkallande. Varför skulle man annars använda medlen? Vad tror du konsekvensen bli
r om folk
tror att de skapar beroende när effekten är tvärtom?
Oberoende är den önskade effekten
Varför andra medel som är betydligt svårare att sluta med som tex Efexor, Seroxat Paroxetin, Zoloft inte beskrivs som beroendeframkallande är för mig en gåta, eller egentligen inte, industrin kallar det ”utsättningssymptom” och det låter ju bättre. Men det är i linje med den lögn vi vant oss att se från den sidan kanske man måste tillägga. När man inte kan sluta med något är man beroende av det, sedan ger jag fullständigt fan i om industrin tycker det ska kalla utsättningsymptom eller mussaka. Jag har inte hört talas eller träffat någon som blivit beroende av ritalin concerta eller metamina däremot en massa som inte kan sluta med SSRI eller SNRI. Personer med ADHD tycker liksom inte att metylfenidat är roligt…. vilket gör att just inte tenderar att bli speciellt beroende av substanserna, däremot ger substanserna ett ökat Oberoende som effekt, varför skulle de annars användas?
Brist på kunskap och intryck kan orsaka hallucinationer
Det rent tekniska beviset för att kunskapsbrist verkligen orsakar hallucinationer i allmän mening kan ses hos en person som isoleras helt från intryck och då kunskap i all egentlig mening är en färskvara så uppstår hos den helt isolerade personen efter en ganska kort tid hallucinationer.
Vad är viktigt enligt media då?
Vad annat bedömde medierna som så viktigt att de valde neglekt för en problematik som förnekats i tusentals år och fortfarande förnekas, tja låt oss se på vilka människor och händelser som har högre värde. Mellanösterns självupptagna träobröder är självfallet alltid mer värt än 5% av Sveriges befolkningen skall det alltid vara så?:
Gaza tycker den kristna tidningen dagen var viktigare och anger humanitära skäl. och att livets ord mötet var hårdbevakat av polis är givetvis en viktigare nyhet, men det hindrar dem inte att bre ut bokstavsbarnen – orden – och berätta om allas gemensamma ansvar i frågan, ja nu vet du!
DN berättar om hårdbevakning och svårigheter att se framgångar i den urgamla konflikten som vi självfallet vill höra talas om 30.000 år till för att de människorna är så viktiga och värdefulla, när kan man kalla fixeringen för rasism? och vilka förnekas uppmärksamhet tack vare de självgoda trätobrödernas eviga konflikter, vågar man ens ställa frågan? Är det tillåtet?
Övriga människovärderingar av gammelmedia
DN rapporterar om: Julhandeln , Hanteringen av 1 fånge skall utredas, är det en klappjakt på den inslagna verklighetsbilden som inte får störas? Google nyheter länkar: rädsla för bråk på minnesdagen vilket inte alls verkar handla om den förintelse personer med ADHD går tillmötes utan hjälp men med en daglig förnekelse sedan flera tusen år tillbaka. Bildt talar om vapenvila, vilket verkar handla om ett par ytterst självupptagna kombatanter som säkrt får jättesvårt att ge fan i att kriga några tusen år framöver, eller? Det verkar inte så lovande, men visst är det imponerande att det får betydligt mycket mera plats än en problemställning som 5 % av Sveriges befolkning lider av och antagligen har gjort sedan urminnes tider. Det är förnekelsens kalla ansikten, intenting annat än rå förnekelse.
Men glöm nu för guds skull inte att den ryska kyrkan valt en ny patriark och att AB håller grytorna kokande, är det inte himmel och pankaka så är det pasta och våfflor, välkomna till det journalistiska storkökets alla bokstavsbarn! Säg nu hej till publiken och den massmediala förljugenheten, när kommer det trovärdiga? Här:? -Israels rabbiner bryter kontakten med påven, tidningen dagen ger årets religionssociologiska utvikningsgossar den nakna värderingens socialstrategiska förnekelser av människovärdet ny näring, givetvis under förespegling av ett påskint motsatsförhållande. Halleluja!
Läs även andra intressanta åsikter om ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, hallucinationer, Lene Rasch, förnekelse, mänskliga rättigheter, Riksförbundet attention, Det föreligger också en svår etisk debatt om såpoperans varanden menar någon men går det ens att försöka ta på allvar?
Från slottet meddelas det att nu har även Silvia och Madeliane sett utställningen om trafficking som vi berättat om på etnografiska museet. Invigningen förättades av Nyamko Sabuni den 17 januari.
Ett halsband som använts för att köpa en flicka och en ryggsäck från en såld pojke.Det är två autentiska föremål som visas i en nyöppnad utställning om människohandel.
DN orkade bara med en kort notis. Regeringens webbplats för mänskliga rättigheter orkade lite mer. Delar av utställningen finns på nätet HÄR. Sydsvenskan utmärker sig igen med en föredömlig artikel om trafficking vilken också visar att två dömdes i sverige för människohandel år 2007.
Läs även andra bloggares åsikter om trafficking, slavhandel, Mänskliga rättigheter, slavar, slavindustrin, sexslavar, människohandel, eller bara strunta i det och gäspa så mycket du vill.
Ralph Minnema kuskar runt och föreläser om adhd, kanske inte helt ovanligt. Men att någon på ledarsidorna skriver om något positivt med adhd tillhör inte alls det vanliga utan är snarare en revolution inom dagspressen.
NyaÅland
Ralph Minnema har en son med adhd. I tio år har han föreläst i Sverige om sina erfarenheter av att dels ha en son som fick sin diagnos först vid 9-års ålder, dels av att själv ha fått diagnosen adhd i vuxen ålder.
Minnema har valt att fokusera på det positiva. Han vill att föräldrar istället för att ostrukturerat klaga på politiker skall samla sig och tillsammans påverka. Han har också valt att lyfta fram det positiva med sitt funktionshinder: han är kreativ, intelligent och fattar snabbt vad som händer omkring honom. De goda egenskaperna har han sin adhd att tacka för.
Fantastiskt bra ideér, man kanske skulle bilda ett förbund och på allvar föra fram dessa mycket seriösa ideérna på ett framgångsrikt sätt. Det saknas verkligen en sådan funktionalitet.
Vad Socialstyrelsen väljer att blunda inför
När Socialstyrelsen nu väljer att titta närmare på kvaliteten av vård personer med adhd får så väljer Socialstyrelsen att titta närmare på kvaliteten på vård som barn får, vilket med mycket stor sannolikhet är den absolut bästa vårdkvaliteten någon i gruppen personer med adhd får.
SR om BUP i Solna…. hör på de godtyckliga hemskheterna…. Men missförhållandena där var knappast någon nyhet för den breda allmänheten, varför skulle det då vara det för Socialstyrelsen, som av flera uppmärksammats på dem? Barn med adhd får den bästa vården av alla grupper med adhd, ändå är den vården usel.
Så, vad väljer då Socialstyrelsen att blunda inför?
Att det bland gruppen barn med adhd uppdagades en sörja av missförhållanden kanske inte förvånar någon, ändå ska man mycket utmejslat och kärt komma ihåg att det är just barnen som åtnjuter den bästa vårdkvaliteten av alla grupper med adhd, varför vågar inte Socialstyresen ta det tillsynsansvar de är satta att utöva och se vilken usel vård människor med adhd får? Rädda för den verklighet andra lever och dör i? Eller är det bara ren ignorans?
Det är en avancerad konst att veta exakt när man ska blunda!
Hasse Kron berättar öppet om sina problem, det krävs en stor styrka bara för det. Är problemen mycket allvarliga så blir det inte lättare, men just att någon ställer sig upp och berättar om hur det är och har varit under de mörkaste stunderna är guld värt. Det vittnesmålen kommer att göra skillnad. Göteborgaren Hasse är i Trelleborg och föreläser om sitt liv och sina erfarenheter på ett möte som den lokala Attentionföreningen ordnat, Trelleborgs allehanda är där och skriver reportage:
Efter 35 års drogmissbruk, våld och ett liv i misär fick Hasse Kron diagnosen grav ADHD. Han fick hjälp och kunde ta sig bort från sitt gamla liv.
Förvandlingens öga
Kan det bli så mycket tydligare? Hur en gammal våldsam kåkfarare blivit som förbytt och ordat till sitt liv. Hasse kanske är ett extremt tydligt exempel på en mycket grov adhd fått allvarliga följder som har ordnat till sig tack vare diagnos medicinering och annat stöd, men vilken rätt har någon att hindra honom från att få hjälp egentligen? Varför får inte alla som behöver det en adekvat vård? Vilka är det egentligen som pissat på hans och många andras möjligheter att få ett rimligt liv och vad har denna nonchalans kostat? Vem är det som tar sig rätten att pissa på de som behöver hjälp och varför?
-Är det någon av adhdförnekarna som vill ta en paneldebatt eller passar det alltid bättre att pissa ur ett abstrakt överläge, där ni undslipper allt konkret ansvar? Kan ni ens föreställa er vidden av den längsta resan?
Hasse Kron medverkar också med i den eminenta: Mitt huvud är en torktumlare. Bra jobbat Hasse, lycka till.
När biblioteken klagar över att folk läser mindre så berättar Medioteket att de lånar ut mer. Hemligheten ligger egentligen i att låntagaren själv ska få pröva ut vilken lärostil som passar bäst och vilka hjälpmedel som verkligen hjälper. En del personer med ADD eller ADHD säger om man frågar dem vilket som är det bästa hjälpmedlet: Concerta eller Metamina och visst går det att förstå…
-ADHD ur ett hjälpmedelsperspektiv pdf. Broschyr från Hjälpmedelsinstitutet. Tar upp en del praktiska och opraktiska aspekter med att ha ADHD.
Med de moderna mobilerna kan man göra mer och mer. Det har till och med skrivits en uppsats i ämnet.
-En bra lista över litteratur om och kring ADHD finns på ADHD centerDe har även böcker om andra neuropsykiatriska ämnen som Aspergers och Tourette’s syndrom. Renodlade böcker om det Neurotypa syndromet och hur det ska behandlas lyser än med sin frånvaro!!! Kom gärna med tips. Är man bra på att läsa engelska tycker jag att det USA´s nationella institut för mental hälsa NIHM gett ut en liten trevlig sammanfattning om ADHD, på deras sajt kan man dessutom ladda ned en 49-sidor broschyr om ADHD i Pdf form.
ADHD är ett funktionshinder som innebär avvikelser inom områdena uppmärksamhet, aktivitet samt impulsivitet. Som pedagog är det viktigt att ha en förståelse för funktionshindret och möta eleverna utifrån sina förutsättningar och ge det stöd de behöver. Syftet med studien är att studera några personers erfarenheter kring den pedagogiska verksamheten och hur den bör anpassas för att underlätta för elever med diagnosen ADHD. Frågorna som ligger till grund för studien är: Vilka pedagogiska strategier anser informanterna behövs för att undervisa elever med diagnosen ADHD? Vilka uppfattningar framkommer vad det gäller specifika hjälpmedel avsedda att hjälpa elever med diagnosen ADHD? Hur anses struktur skapas för elever med diagnosen ADHD enligt informanterna? Genom intervjuer har rådata insamlats. Resultatet visar att det inte finns några generella strategier utan att det är viktigt att se ur ett individuellt perspektiv när stöd utformas, eftersom alla elever är olika. Struktur är något som informanterna ser som en viktig pedagogisk strategi i undervisningen av elever med ADHD. Vår slutsats är att de två informanter som arbetar utanför skolan besitter en större kunskap vilket är av intresse för vidare forskning. Skulle resultatet vid en större studie kunna generaliseras och vilka är i så fall de bakomliggande orsakerna till att informanterna utanför skolan besitter en större kunskap?
Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka om man kan använda fysisk aktivitet i skolan som ett hjälpmedel för barn och ungdomar med ADHD och DAMP och i så fall hur. Jag har undersökt detta genom intervju med fem idrottslärare på fältet. I litteraturdelen beskrivs diagnoserna ADHD och DAMP ur olika synvinklar, hur olika författare anser att fysisk aktivitet påverkar kroppen och hjärnan. Jag beskriver också det pågående forsknings projektet Bunkeflomodellen och visar några delresultat från projektet. I diskussionen reflekterar jag kring hur fysisk aktivitet påverkar kroppen och hjärnan, hur man kan underlätta idrottslektionerna för barn med ADHD och DAMP. Jag diskuterar också olika författares syn på diagnostisering av barn. Resultatet visar att Idrott och hälsa är ett ämne där man kan arbeta med sociala färdigheter som regler, hänsyn, samarbete och kommunikation.
Syftet med uppsatsen är att bidra till att öka kunskapen om hur tekniska hjälpmedel kan användas för att underlätta vardagen för vuxna människor med ADHD. För att åstadkomma detta görs en genomgång av vilka problem som kan föreligga vid ADHD och vilka strukturer och aktörer som finns i samhället för att erbjuda hjälp och stöd som vuxna med ADHD kan ha behov av. Därefter betraktas vilka strategier och metoder som kan vara användbara för att kompensera för de problem ADHD kan innebära och hur teknik, såväl specialtillverkade hjälpmedel som vanliga produkter, kan användas för att kompensera. En översikt görs av hur teknik kan utformas för att bli användbar, såväl generellt som mer specifikt rörande utformning av hjälpmedel. Detta åskådliggörs genom exempel från några svenska hjälpmedelsprojekt följt av en probleminventering där ett antal studiebesök och intervjuer har tjänat som en bakgrund för förståelse av den stora mängd strukturer, aktörer och hjälpmedel som är möjliga men emellanåt svårtillgängliga vägar till hjälp för vuxna med ADHD.
De som i slutänden kan avgöra vilken nytta ett hjälpmedel innebär är brukarna själva. Deras upplevelser och erfarenheter är en ovärderlig källa till kunskap. Under arbetets gång har frågeställningen preciserats till att lyda: ”Hur kan vanliga mobiltelefoner användas som hjälpmedel för att underlätta vardagen för vuxna med ADHD?”.För att besvara denna fråga har semistrukturerade riktade intervjuer genomförts med fyra kvinnor med ADHD som använder mobiltelefonen som hjälpmedel i sin vardag. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats för att identifiera hur mobiltelefoner används, vad som fungerar bra och mindre bra och vad kan göra att mobiltelefonen upplevs som ett fungerande hjälpmedel.
Vuxna med ADHD är en mycket heterogen grupp och de resultat som presenteras i uppsatsen är att betrakta som en utgångspunkt för vidare funderingar och prövning snarare än som färdiga lösningar som passar alla med ADHD.
Vad säger ordföranden?
I DN ser vi också en Riksordförande som uttalar sig om de unga funktionshindrades ekonomi, tänk om de inte ens fått någon rimlig vård, vad hade hon gjort då? Tänk om De rörelsehindrade med behov av rullstolar inte heller fått några rullstolar, vad hade hon sagt då som ordförande i RBU?
Hade hon sagt: Att inte ge den som behöver en rullstol vad den behöver är samma sak som att aktivt hålla personen isolerad och borta från sina mänskliga rättigheter i samhället?
ADHD är vid första anblicken osynligt men kan vara mer handikappande än ett rullstolsberoende, oavsett om man gillar diagnosen eller inte. Ändå får alla inte en rimlig behandling av funktionshindret. Vilket i faktum kan vara samma sak som att en personmed behov av rullstol för att ta sig fram inte får någon utan får sitt hemma. Vad hade hon sagt om det tror ni? Hade hon nöjt sig med det? Ska någon som behöver rullstol nöja sig med en punkterad gummiflotte med några fina teckningar som kan tolkas som några eventuella kansken? För det finns väl inte så många som behöver rullstol som hjälpmedel som behöver en sådan i Sverige? Men det finns en hel del med adhd och närliggande problematik som inte får något rimligt hjälpmedel alls.
Exakt hur jävla rimligt är det då? Apropå hjälpmedel och medel som hjälper.
I det nya Sverige skall bara de finaste barnen med den rätta genetiska profilen få plats. För de funktionshindrade är det betydligt svårare. Friskolorna som sålts in under devisen frihet och valfrihet bevisar gång efter gång vilken frihet det egentligen är…
Friskolor nekar funktionshindrade barn
Skolor säger nej
Valfrihet för vem?
Gång på gång ser vi hur bara vissa av barnen ska få rätt till att gå i den skola de som är närmast dem, som de vill gå i. Men de med funktionshinder i någon grad anses utgöra 13 – 16 procent av Sveriges alla barn och ungdomar, men där talar återigen statistiken sitt tydliga språk: BARA 2,47 promille i den gruppen går i den undersökta friskolorna. Så den tydliga diskrimineringen kan knappast vara en tillfällighet. Men kom för helvete hit och dilla i mig att det är en tillfällighet, pröva.
Det är mer av den alltgenomgripande diskriminering vi som bara växer i samhället, hur i helvete tror ni det kommer att sluta? Ge mig en bra gissning. Jag skulle inte alls bli förvånad om de satta utanför inte kommer att sky några medel för att uttrycka sin kärlek till den möjlighet de aldrig fick.
Friskolor – inte öppna för alla. En rad handikapporganisationer som gått samman och skrivit på för att åtminstone försöka åstadkomma en vettig förändring. Som vanligt är inte det sovande riksförbundet attention med. Ordföranden kanske sover alltför hårt och uppfattar det som aggressivt om någon försöker väcka henne ur skönhetssömnen? Hur länge har du tänkt sova Anki?
Riksförbundet RBU agerar, attention sover som vanligt….
Cp-skadade Frida – inte välkommen
Hur pass upprörd ska man bli?
Samma sak med den förbannade vården, för vem är den egentligen till? Det är ju inte direkt bara en tidningsanka, det är tyvärr en seriell verklighet dag efter dag. för de som står utanför är det snarare natt.
Har jag vant mig med att höra den här skiten ”allt ska bli så bra och friheten för alla ska öka” Vilket brukar betyda att det blir ett än värre helvete för de som inte på andra sätt kan försäkra sig om att flyta i någon specialdesignad gräddfil. När regeringen vill ha vinststyrd primärvård i hela landet, inser regeringen då att den egentliga vinsten i den egentliga infrastrukturen inte kan vara något annat än människan & dess hälsa. Bara genom att frånräkna människan ett värde kan incitamentet till vinst komma att belöna ett område som ligger utanför folkhälsan och det mänskliga kapitalets hälsoresurser, men så långt har regeringen väl inte tänkt, att det är uppdragsgivarna som de ska tjäna och som ska tjäna på dem ! Tjänare moss.
Socialdyslexin tar sig nya uttryck, allians betydde ursprungligen en mänsklig förening – äktenskap, vilket äktenskap ser vi nu när vi har en massa personer i en ormgrop som krälar ur sig ägg vars yta har en text som inte stämmer med dess innehåll. Frihet står det på äggen – men för vem? Omelette, en bild till tack…
Vi kräver att få veta vad barnen med funktionshinder har tjänat på den statistik som vi alla kan se och som till och med Jan Björklund den ljugande skolministern inte behöver betvivla för ett enda jävla ögonblick. De socialantropologiska skiktningarna avviker knappast i någon grad från de protonrasistiska strömningar Sverige en gång var bäst på i hela Europa. Den enda skillnaden är att nu är det inte bara skinnet som ska styra dina möjligheter, nu är det mer förfinad genetik som i praktisk mening visar sig i den statistiska urvalsstaffetten. Funktionsrationellare klassificeringar som diagnoser verkar vara billigare sållningsintrument, för den allt hårdare strypkopplet på samhällets framtid. Begravningar är inget dum begrepp skriver svenskan idag, kanske de skulle begrava sina nunor i den statistiska verkligheten siffrorna visar och skapar?
Grattis vart tror ni vi hamnar?
Hela mitt hjärta hälsar regeringens behjärtansvärda fernissa av ättestupan, ska vi modernisera den ytterligare med några söta pamfletter som säger: Den evinnerliga frihetens, oändliga rättigheter” som vi kan tatuera dem i pannan med?
Högflygande syften, en annan grund
De värdelösa grunderna för kapitalets vinster jag talar om alltså, ungdjävlarna. Nått ska de väl ha i pannan? Varför inte köpa skolpolitisk reklamplats på Ryan Airs spypåsar så får vi ett genuint kinderegg.
Genomslamsad matallians,
Fotoframkallningspåse, och
reklam till den värdelösa grupp företagen ska tjäna pengar på. välkommen till verkligheten och ungjävlarnas praktiska värde i en intressant värld.
Är det ändå inte underbart att barnen inte har något värde i kalkyl efter kalkyl? Våran värdelösa framtid som bara kostar. Vad kan det bli annat än … Flyga billigt med bilder på glada barn utanpå de glättiga bagarna, kan väl inte bli bättre?
HANDSOME FREEDOM
Enligt Lärarförbundets ordförande är det i dag lättare att starta en friskola än en korvkiosk. Men vi är lika glada ändå, varför ska man vara negativ å klaga? Jag kan inte tänka mig att vara det så jag hoppas att du är glad. Tänk positivt vettja…. huh.. Det är bara negativa människor som klagar.
Titta gärna på Sveriges Radios specialtemavecka om välviljans apartheid. sista dagen idag.Bland annat om när
Lis Askersund engagerade sig starkt för handikappade och utsatta barn, något som senare ledde att en statlig kommision försökte stoppa radioprogrammen.
Lite om den enorma tittarstormen i Sverige när ett barn med neurosedynskada var med.
Det väldigt intressanta med just den typen av jounalistik vi ser här, låter jag de själva tala om när de konstaterar att:
Ju längre tillbaka i radions stora arkiv man letar desto svårare är det att hitta program som uppmärksammar funktionsnedsättningar…
Den tysta förnekelsehistorian Mmmm, det verkar som om funktionsnedsättningar började uppkomma och kunna talas om i den svenska radion och Tv kring 1940. Det passade väl som vanligt bättre att förneka.
Tyvärr verkar de inte ha dokumenterat förenekelsehistorian speciellt omfattande, det skulle vara ganska intressant att se om det fanns en öppen debatt om varför de man inte ens kunde förekomma i radio eller tv som funktionsnedsatt, eller om det var en tyst överenskommelse.
Ett mycket viktigt stycke historia. Förnekelsens historia. Den ligger som en välförpackad liten död hund utmed massmedias rapporteringsvanor, efter 70 år har den börjat lukta lite.