Sambanden mellan svår bulimi och adhd belyses här i monopol-TV som vanan trogen bara berättar en del av sanningen. Som vanligt måste du bo i rätt stad för att få vård om du är flicka, tjej eller kvinna. Räkna inte med vård om du bor i fel län. En Cateringhar till och med tagit upp saken på sin hälsospalt. Kanske har det blivit både halal och kosher att tala om den diskriminering som försigåtts sedan urminnes tider. Blodfattigheten i den mänskliga rätten att avhjälpa varandras fel och brister.
Har man nu plötsligt förstått att flera procent av Sveriges befolkning stått utan vård? Ska man säga grattis eller ska man undra varför det tog så lång tid?
När vi ändå är inne på TV kan vi lika gärna visa Idol rasmus som berättar om sin adhd HÄR . i ett inslag från TV4. Han verkar ha fått vård dock.
Det verkar finnas en stark koppling mellan ätstörningar hos flickor och adhd, som vanligt verkar det bara vara i Västerås som man intresserar sig mer för det hela, bor du någon annanstans så kan du rent historiskt sett få diagnosen borderline eller depression. Snacka om precision inom vården, huh. Jävla pillerdillande flummare som i flera decennier sett mellan fingrarna på den diskriminering som alltid funnits inom vården. Acceptabelt? tja, det kan du berätta för mig, vad du tycker. Har man livmoder ska man inte få vård. Sedan får man inte säga fitta heller för då är man en dålig flicka.
Gunnel Ersson på psykiatricentrum i Västerås har med stor framgång behandlat några patienter som haft allvarliga och långdragna ätstörningar.
Det är svårt att se hela bilden eller hur? Speciellt om man inte ens får vård för det, eller någon gör något åt det. DU måste ha rätt kön för att få vård. SVT försöker förklara varför den statistiskt belagda diskrimineringen finns. Som vanligt lyckas inte journalisterna att ställa någon ansvarig mot väggen. Undrar om den stora undersökningen om Svenskars psykiatriska hälsa som Svenska Dagbladet skriver om kan ge ett bättre besked på varför diskrimineringsfaktorerna sitter så djupt? Eller är det ett beställningsjobb som från stadsmaktens sida som ska bevisa att allt är jättebra och dessutom på väg att bli än bättre? När man börjar tala om normglidning och liknande kanske man också skall vara mycket medveten om från vilket utgångsläge undersökningen görs.
SVT har verkligen scoopat (eeh) se inlägget där SVT berättar om att vuxna med adhd är diskriminerade av vården. Inte säger de att så har det alltid varit, inte säger de att det är fullständigt orimligt. De säger i stället gång på gång att det beror på samhället att så många diagnostiseras…. De säger inte tvärtom att det beror på samhället att dskirmineringen gör att så många inte behandlas. Intressant sätt att använda språket på. En mycket intressant modell för att slippa ta ansvar, vi skyller allt på samhällets förändringar.. javars … Ställ för guds skull ingen ansvarig tillrätta och få dem att försöka förklara varför vissa personer inte ska anses vara berättigade till några rättigheter när det gäller att få vård… OM ytterligare 3 år kanske SVT kan titta några millimeter framåt i vad konsekvenserna blir för den som inte ens har rätt till vård. Eller varför inte förklara hur samhället skapat inte bara adhd. Utan även blindtarmsinflammationer, stroke, könssjukdomar, tarmvred, förkylning och allt annat också, jag ser verkligen fram mot att monopol-tv försöker fortsätta i de sjuka spåren. Vilken härlig prognos vi redan i dag kan sätta på de logiska sambandslinjerna.
Aids orsakas av en ond ande som finns i samhället, eller hur ska det låta från SVT´s sida när de ska försöka förklara hiv-infektionen enligt samma gravt skadade logik? Samhällets hårda arbetsklimat nuförtiden har skapat aids? Eller får fler diagnosen AIDS bara pga. av stressrelaterade fenomen som får dem att vilja knulla utan skydd trotts infektion? Kom igen SVT upplys mig!
Bara en aspekt kommer fram. Inte ett enda knyst sägs om ansvarstagande bakom den djupa diskrimineringen. Där väljer man att hänvisa till det diffusa samhällsklimatet. Den praktiska dogmatiken har svårt att förneka sig.
Med förlängningen av resonemangen måste vi tillsammans kunna konstatera att samhället skapat den äldsta kultursjukdomen av dem alla: Döden. Det bokstavsfenomentet fanns inte innan samhället, eller?
Flickor diskrimineras som vanligt … Rektorn över Eskilstunas resursskolor har fått nog av den diskriminerande vården. I Sverige måste man skrika och störa för att få vård, sedan ska man tillhöra rätt kön och ha rätt ålder också…
Länk till SR Där det också går att höra radioinslaget.
Flickors är osynliga för de blinda
Flickors huvudsakliga problem är ofta uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter. Flickor är mindre uttalat hyperaktiva jämfört med pojkar. Pojkar har också oftare en aggresiv uppförandestörning än vad flickor har. Flickors problem är oftare överdriven pratsamhet, socialt undandragande, svårigheter att organisera sig, glömska, intensiv ångest och överdriven fokusering på t.ex. skola i försök att kompensera för sina svårigheter. Pojkar och flickor har ofta lika stora svårigheter i skolarbetet. När det gäller kamratsvårigheter och olycksbenägenhet är situationen ungefär lika bägge könen. Flickors uppmärksamhetsproblem verkar kvarstå oförändrade i uppväxtåren, medan en stor del av pojkarna visar minskade problem. I tonåren har flickor oftare stora svårigheter i form av ångest, depression och låg självkänsla. Missbruk av alkohol och droger förekommer i ungefär samma utsträckning hos flickor som hos pojkar med adhd. Flickor verkar ha mer somatiska problem som t.ex. huvudvärk och magont. Det finns studier som har visat att läkare är mer benägna att ställa diagnosen adhd på pojkar än på flickor, även i de fall flickornas symptom är jämförbara med pojkarnas. Flickor kan sägas lida av adhd i tysthet. Priset de betalar är ofta usel självkänsla och att inte kunna utnyttja sina resurser i samhället eller i privatlivet.
Det är knappast något nytt att vården är mycket diskriminerande, men varför häder inget? SBU har ställt sig frågande och många andra. Då kanske vi måste konstatera att diskriminering ingår som ett självklart inslag i den vetenskapliga praxisen när det gäller hur vård skall utföras och komma befolkningen tillgodo.
Finns det något som verkligen motsäger det? Med tanke på att de alltid verkar ha varit just så. Om det inte beror på att unga flickor har mindre mänskliga rättigheter i praktiken så skulle jag vilja höra exakt vad det beror på. NU! Till och med Cateringhar noterat de. SVD hade en intressant artikel om det för en tid sedan.
-ADHD hos flickor – En inventering av det vetenskapliga underlaget, Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2005 (se SBU Länk ovan)
-Flickor med ADHD, Nadeau Kathleen, Littman Ellen och Quinn Patricia, 2002
Understanding Women with AD/HD, Nadeau Kathleen och Quinn, Patricia, 2002
Rosen. Malix. 2, bara lisa, Misssdopamin, nano, ADHD Center Bloggy, Fetprinsens ADHD CENTER, Neuropsykiatrisk mediabevakning, ADHD Kvinnor, Ruidien Netvibers.
Om vi haft ett intresseorganisation värt namnet så hade självfallet riksförbundet Attention skrikit om hur usel vården är och hur djupt den diskriminerar enligt alla de mest kända stereotypa uppfattningsramar som människan känner till.
Kön
Ålder
grupp i samhället, boplats.
Är det inte fantastisk? Varenda en av de starkaste stereotypierna! -Det spelar en oerhört stor roll vart du bor om du ska få vård.
-Det spelar roll vilket kön du har för vilken vård du får
-Person över en viss ålder behandlas inte av vissa landsting. Öven om en del tagit bort den synliga spärren lever den verkliga spärren kvar.
Menar riksförbundet Attention att alla våra riksdagsmän och kvinnor vet om den verkliga situationen för personer med adhd, aspergers syndrom och andra neuropsykiatriska funktionshinder? Är det då inte konstigt hur förvånade riksdagsledamöter verkar bli när de hör talas om verkligheten?
Att springa runt på möten och snacka om hur bra allt ska bli inom en obestämd framtid är väl sött, men att ha konkreta planer i riktning mot ett mål som ska vara nått inom en viss tid är väl inte förbjudet? Det borde strida mot riksförbundets Attentions egna etiska stadgar att agera så sävligt när en massa människor står helt utan vård.
Anki Sandström är ordförande för riksförbundet attention, vad har du gjort för kreativt i år för att kraftfullt kunna förändra en hjälplös värld för de som inte ens nåtts av vård? Uppfyller din insats verkligen riksförbundets etiska riktlinjer?
Är det inte ett sorglustigt faktum att de etiska riktlinjerna mest är skyldigheter för medlemmarna att uppträda lojalt mot förbundet och inte skyldigheter för förbudet attt uppträda lojalt mot sina egna syften? Ett härligt inavlat soppkök med låg takhöjd. De som behöver hjälpen som mest är antagligen inte ens medlemmar.
Är det bara en ytterst sorglustig petitess att förbundet i sina egna etiska ritlinjer inte med klara ord talar om sin egen riktning och sitt eget uppdrag? Är ledningen för Attention verkligen lojal mot Attentions syften, när syftena inte ens är nedskrivna i riktlinjerna eller satta som tidsgränser så att medlemmarna men framförallt ledningen vet vad de skall vara lojala mot.
På vilket sätt stärks demokratin av den låga takhöjden, år man tillåten att fråga det?
Rapport meddelar att vuxna med adhd inte får vård. Genom hela inslaget visas en av den blinda jornalistikens mest uppenbara buttpluggar.
Gång på gång hör vi att behoven uppkommit pga av att samhället blivit hektiskare och att det är grunden för hjälpbehovet. Ett lysande exempel på hur grunt man väljer att se verkligheten för att slippa se det faktum att mångahjälpbehov nonchalerats under hela deras förbannade liv.
Men man kanske inte tycker det känns så mysigt, tryggt och roligt att berätta faktumet att många har behövt hjälp väldigt länge. Hjälpbehovet har kanske inte uppkommit ur bara samhällsförändringar ensamt, även om det är en mycket bekväm synpunkt för de som inte vill se en verklighet som gäller för flera procent av Sveriges befolkning. I de flesta andra fall hade det kallats diskriminering att inte ens erkänna ett funktionshinders faktiskhet, utan hänföra det till samhällsförändringar enkom.
Hör Monopol-TV berätta om att många inte får vård (Inslaget docck bort taget numera)
En annan fråga man kan ställa till monopol TV är hurfan kan det komma sig att ni väntade så helvetes länge med att ens erkänna att flera procent av befolkningen faktiskt inte fått hjälp? Kan det ens kallas journalistik eller kallas det blindbock? Att ange samhällsklimatet som faktor att flera nu behöver hjälp kanske kan dölja det faktum att monopol tv som vanligt ignorerat de som mest behövde hjälpen.
Men har monopol TV inte upptäckt det som TV 4 insett att den tydliga diskrimineringen också gäller i vilket län du råkar bo i om du ska få vård? Eller menar monopol TV att det också beror på lokala samhällsförändringar i respektive län som styr hjälpbehovet?
Är kärlek ett verb eller ett substantiv?
Är språket till för er grammatik eller är ni ett verktyg för erat självberättigande allena?
Titta här på TV 4 kära ni som vill ha monopol på mina tv-licenspengar. Berätta för mig om det är hektiskheten i samhället som gjort att uppsalabor får betydligt mycket bättre vård än de i kronoberg, att gottlänningar får betydligt mycket mer omtanke än göteborgare när det gäller praktiskt vård och erkännande av adhd. Så att vi alla kan se om det beror på samhällsförändringar eller om det beror på något annat som gör att många inte får vård.
Inte ens i dag får alla vård, bara genom att strunta i att titta i backspegeln kan monopol-tv lyckas dölja det faktum att adhd är ett historiskt sätt extremt mycket nonchalerat tillstånd, som fortfarande nonchaleras. Det bemöts som socialstigmatiserad blattesjukdom som mer än något annat visar samhällsvetarnas svartsyn rätt upp i dagen, även om de ytliga ordens ’putti nuttan’ naturligtvis inte visar den verklighet vi alla ser.
Söta ord som i omtankens namn döljer den verklighet som den säger sig beskriva, kan det ens kallas språk? Vilken av helvetets alla förorter kommer i så fall detta språk från?
Amen Hotep eller tuttamkamon framställd av 400 kilo smör framstår som betydligt bättre journalistik, men är den bra? Jag ser det snarare som den uppvispade gräddan av historielös förgyllning. Verklighetens sociala konstruktionsgrunder som ett smältande pålägg, vad hade Ikaros sagt om det? Vi kallar det konst eller samhällsjournalistik så kanske någon sväljer det…
Härlig peddovibb SVT, kanske ni skulle ge er på de stora som hindrar att vården inte når de som verkligen behöver den och den nonchalans som grundlagger tänket. Att SVT under alla år varit så kritiskt mot allt som adhd heter och alla som arbetat för att hjälpbehövande skulle få hjälp, det är ju synnerligen imponerande, drabbar bara de som är i mest behov av hjälp. Kan ni något mer? En objektiv skilldring av verkligheten och dess historik kanske är för mycket begärt?
Att SVT nu berättar om verkligheten kanske någon tycker är ett bra tecken, förvisso, andra kanske undrar varför de stod vid dikeskanten i några årtionden och bara tittade på utan att något säga. Kändes det skönt i byxan SVT, eller vad kan skapa en sådan avgrundsdjup nonchalans inför verkliga människors behov?
De Svenska medierna tiger som vanligt stilla om vad de vill. I Marocko fängslades en bloggare för att ha kritiserat kungen, vilket gjorde att den stackars kungen av Marocko upplevde sig förolämpad. BBC skriver mer.
Kanske kan vara roligt att ta upp i rätt sammanhang någon dag. Hur lite det skrevs om folkmorden i Rwanda när de skedde och så vidare. Just människans värde i olika länder. Rent journalistiskt verkar afrikanska negrer vara mycket lite värda medans andra befolkningsgrupper verkar vara mer intressant att skriva om, detta även om man borträknar den geografiska avståndsfaktorn. Vad kan detta säga om mediernas ADHD?
-Tja i bästa fall är det ADHD i sämsta så bygger det på en kanske omedveten rasism om människornas olika värde och hur välvant Journalistjaget gång på gång drattar i sin egna grop. Mediernas blindhet verkar inte alls bevakas av något större medialt intresse, vilket är lika fascinerande som intressant. Liksom just det faktum att du kan ha gått med ADHD i 30 år utan att ha fått en rimlig behandling, men sådana damp-människor har väl inga rättigheter i journalisternas ögon?
Övriga länkar:
Värdens äldsta yrke Eftersom journalisterna ägnar sig åt värdens äldsta yrke så verkar det inte heller finnas någon självkritik värd namnet. Det är mest att sälja lösnummer som gäller ( gud så infernaliskt trevligt att tillägna sig samma typ av övergeneraliserande förenklingsprosa) Men vad kan vara ett äldre levebröd än skitsnackandet?
Tja bara den familjära sysselsättningen att försälja förplägnader till kringströvande människor kan väl anses vara äldre. Tänk på det när ni nästa gång sätter ned foten i kvarterskrogens familjära rum och utbrister till värdinnan: – DU arbetar med världens äldsta yrke!
Kanske tänker man inte på att språket är en prostituerad bild av verkligheten uppsatt på små legoklossar som en lösryckta torkade huvuden på en pinne. In sweden we call that mannaminne. Därför har vi i grunden alla samma jobb.
Jösses vilken fart det var på torrenten om boken med uppslagsord för personer med Asperger’s syndrom. 200 seedare i morse, det var inte dåligt det. Det verkar finnas en del aspergare världen över.
Fötterna är blöta på barfotabarnet och det skvätter i pölarna, det går undan och många hänger inte med, på gott och ont.
(Missade du dokumentären på tv1 igår kan du se hela här.)
Blev ganska överraskad av gårdagens dokumentär om ADHD, varken tråkig, seg eller svartmålande, inga konspirationsteorier, utan tvärtom skildrade delar av det stora spektrum som människorna med ADHD faktiskt är. Om nu huvudet är en torktumlare för att fötterna ligger i blöt, vem har då rätten att förhindra barfotabarnen lite fast mark under fötterna, det är den frågan jag ställer mig.
Trotts att problemet rent vetenskapligt varit känt under mycket lång tid och är bland de absolut mest välforskade i det neuropsykiatriska fältet, så har alla Svenskar fortfarande inte fått hjälp.
Varför?
Sannolikt skulle det vara en besparing för staten om alla kunde ha den mänskliga rättigheten att få en rimlig och adekvat vård. Varför är det inte så? Varför har så många blundat så hårt så länge? I Göteborg finns det fortfarande gott om personer som inte alls fått någon hjälp trotts psykiatrins helt verklighetsfrämmande planer och vackra ord. Det är ett hån, kan det någonsin vara annat än ett hån.
Tidningen Dagen skriver om att Göran Hägglund lovat extra miljarder till de landsting som sköter sig. Jag undrar lite försynt hur skötsamt det är att fortfarande ha patienter som efter över 10 år inte fått någon behandling. I DN skriver Göran själv på debattsidan att flera landsting har en oacceptabel väntetid och jag kan inte annat än att hålla med.
Ansvarstagande? Vad säger du Johan Assarsson högste ansvarige tjänsteman på Vgregion. Vad säger du om att ta lite ansvar någon dag, eller räcker inte din månadslön till för en sådan petitess, för 130,000 kronor i månaden verkar du ju ha råd att köpa några torktumlare eller?
Lars-Olof Rönnqvist, hälso och sjukvårdsdirektör i Göteborg, såg du dokumentären eller blundar du lika hårt som vanligt? NI fick väl ett förslag i förra veckan om att dokumentera vad bristen på ert ansvarstagande leder till i praktisk mening, men svaret lyser fortfarande med sin frånvaro. Blir det litet för kinkigt för våra direktörer om ni måste ta ansvar för en situation som påtalats av flera de senaste årtiondet?
Hur kan man lyckats att missa den verklighet som så många människor lever i och en del dör i?
Leter du efter filmen en torktumlare eller annat fakta/dokumentär material om ADHD så finner du en hel del på våra sidor om ADHD, litteratur böcker och film & video.
”Det är fullständigt befängt att tro att om man bor på
Gotland så behöver man mer medicin än om man
bor i Västra Götaland”
Så sa Riksdagsledamoten Chatrine Pålssson Ahlgren (kd) När hon gästade TV4 och intervjuades angående det faktum att det skiljer otroligt mycket mellan hur mycket ADHD man har i Gotland och i Västra Götalandsregionen, i varje fall så är det den officiella bilden. Se hela inslaget från TV4
Inslagen borttagna från TV4 – vi beklagar det.
I verkligheten skiljer det sin naturligtvis inte alls så mycket, men när det gäller allvarliga tillstånd som ADHD tar sig en del rätten att hävda att deras tyckande är värt mer än andras hälsa, för hur ska man annars lyckas att förklara den tydliga brist vi sett de senaste 10 åren i Vgregionen? Otur? Synkroniserad tillfällighet?
Det är nog dags att på allvar verkligen i djupet börja fråga sig vad det handlar om. Vi kommer att skriva till Riksdagsledamoten Chatrine Pålssson Ahlgren och höra hur hon ställde kraven och vad de ledde fram till för från Socialstyrelsen verkar det inte kommit fram några tillsynsärenden när det gäller den rent statistiskt bevisade underbehandlingen.
Högste ansvarige tjänsteman i Västra Götelandsregionen Johan Assarsson har tidigare inte orkat svara på frågor om det hela eller klargöra varför personer med ADHD diskrimineras inom vården, däremot har hans sekreterare skickat svaret att de mottagit en skrivelse i ärendet, vilket ju nästan kan tolkas som kommunikation. Kanske dags att börja röra lite i grytan. Varför skrivs det ut 7 gånger så mycket läkemedel i vissa län? Är man sju gånger så friska i andra län eller är det ovetenskapliga godtycket som styr, vad tror du?
Hälso och sjukvårdsdirektören Lars-Olof Rönnqvist har heller inte visat sig behjälplig när det gäller att klargöra varför ADHD frekvensen inom VG-regionen är så låg jämfört med till exempel Gotland. Är det fråga om ett rent statistiskt mirakel?
Chaterine Pålsson sa att det måste börja ställas krav, jodå. Nu kanske det är dags att kontrollera om det ställt några sådana och vad de lett till.
Evidensmässig vård styrd av vetenskapliga principer? Givetvis inte alls, frågan blir då: Vad är det egentligen som styr vårdens kvalitet och utbud? För vetenskaplighet verkar det ju inte vara.
Vi har redan tidigare tagit upp den sjuka psykiatrin och dess vidriga historia, vad säger egentligen att det skulle bli bättre i ett trollslag även om det faktiskt verkar bli bättre rent generellt?
Är bara några av inläggen i frågan, men visst är det kanske lite tabu att ifrågasätta de stackars psykiatrikerna? Men om man bara är tillåten att titta tillbaka lite på psykiatrins historia så ser ju faktiskt var och en att den kanske inte är så speciellt vacker. Varför skulle detta ha förändrats totalt under ett fåtal år?
Psykiatrins självgodhet i första rummet Psykiatrin är bra – den som klagar projicerar, eller är ju in facto ett psykfall, vem fan tror på ett psykfall då? Nu senast fick en patient höra dessa orden: – Ingen kommer att tro dig du är ett jävla psykfall, DN skriver om det i dagens upplaga. Och vad kan man egentligen säga, är det ens troligt att den nu 60 årige psykiatrikern har börjat med denna inställning till sina medmänniskor just i förra månaden eller kan det tänkas att inställningen som vi sett prov på funnits där en längre tid?
Patientens underliv måste slickas Givetvis har en psykiatriker alltid rätt och när underlivet måste slickas på patienterna så är det bara ”beröringsterapi” tja, när det gäller just psykiatrin så upphör den inte att förvåna mig, och jag kommer nog aldrig att kunna förstå varför en neurolog inte skulle kunna göra en psykiatrikers jobb i varje fall när det gäller neuropsykiatriska funktionshinder.
Självfallet nekar den anklagade stackars psykiatrikern till något brott, att det sedan finns mailkonversation sparad och en till patient som berättat om liknande saker förklarar psykiatrikern självklart med att någon annan måste ha skrivit mailen och att någon längre sexuell relation hade det inte alls varit med den andre patienten heller. Även om han ansåg sig behöva en liten underdånig spermapotta, så kallas det beröringsterapi minsann.
Vem har tagit ansvar för den sjuka psykiatrins historia, där vissa metoder fick nobelpris trotts att bara var sjätte patient dog som en direkt följd av ingreppet?
Psykiatrikern jobbar kvar Självklart är Psykiatrikern inte tagen ur tjänst, han jobbar kvar, DN skriver: Psykiater tillåts jobba trots misstanke om våldtäkt. Vad annat kunde vi vänta oss? Var det första eller sista gången detta händer med en stackars psykiatriker som tillfälligt blir så förbytt eller finns det en regelmässighet i detta som är specifik och större för just den yrkeskåren än andra? Psykläkarens kommentar är intressant och vittnar om en djupt speciell kärlek till sina medmänniskor som kanske inte utvecklats under gårdagen allena: ingen kommer att tro på dig, du är ett jävla psykfall…
Socialstyrelsens Nu projekt har just släppt ifrån sig: Nytt om Nu, nummer 5.
Men vad för det med sig i praktiken? Finns det någon större verklighetsanknytning?
Finns ens den bistra verklighet som möter flera med dessa funktionshinder var dag? Har Socialstyrelsen ens bemödat sig om att beskriva den diskriminering som finns inom vården, där en del grupper får konstaterat sämre vård än andra. Unga flickor, får diagnos och hjälp i betydligt mindre grad än unga pojkar, men skriver Socialstyrelsen något om detta faktum? Nejdå.
Inte heller skriver Socialstyrelsen om de som aldrig fått någon behandling men ändå kanske behöver det, enligt vissa uppgifter är en hög procentandel av de intagna på fängelserna i behov av neuropsykiatrisk vård men får de verkligen någon sådan, eller har de ens fått någon diagnos?
De vuxna som har inte får vård eller ens kan bli utredda för att de fallit över 35 års strecket och den moderna ättestupans skenheliga ribba, får de någon vård? Skriver ens Socialstyrelsens Nu projekt något om detta?
Eller är det bara ett jippo som inte är ämnat att beskriva den diskriminerande verklighet som dag efter dag drabbar människa efter människa, kanske är det då bättre att Socialstyrelsen ägnar sig att skriva om hur bra det ska bli i framtiden, vilket sagt om och om igen länge länge länge.
Men Socialstyrelsen kanske också kan inse att konkreta åtgärder mot ett bestämt mål kan gagna den verklighet man beskriver, eller är Socialstyrelsen så jävla dumma att de tror att de hjälpbehövande själva inte insett hjälpbehovet? Har man en seriös avsikt att åstadkomma en verklig förändring varför inte då beskriva verkligheten och inte bara måla samma oprecisa drömbilder man målat de senaste 10 åren.
Kan vi få några helglossade 4-färgs broschyrer om hur ofantligt bra det ska bli i framtiden följt av helsidesannonser i alla rikstäckande blaskor också, Men utan en investering i det verkliga problemet vad är det egentligen värt? Är människor med psykiatriska problem verkligen hjälpta av ett projekt som väljer att inte spegla verkligheten med de svarta fårens så omsorgsfullt fernissade ättestupa?
