Om ögat alltid varit nyckeln till känslor som empati, kan man då förklara icke-reaktionerna som avsaknaden av empati och en groende känslolöshet?

Karin Johannisson skrev den 5 april i DN en tillbakalagd krönika om att just speglingar i ögats glaskropp varit nyckeln enligt hennes egna upplevelser vilka sedan gestaltas genom andra till diagnostiskt kunskap om andras förmåga till medlidande. Kan detta då i sak kunna förklara varför hon inte svarat på mitt brev angående hennes inlägg om sina kultursjukdomar? Dvs hon låtsas att inte ha sett dem och redovisar därmed avsaknad av empati för saken?