Terapeutiska insatser: MBT – Något för personer med adhd?

Svenska Dagbladet har skrivit en artikelserie om terapi ur olika perspektiv. Dagens inlägg består mest av personer som ger sina reflektioner på artikelserien, vilket är intressant att se för det finns ju ett par aspekter på vad som är bra terapi och inte.
Den första artikeln handlar om en kille som verkar ha fått ett helt nytt liv tack vare mentaliseringsterapi MBT. Hans var diagnostiserad som borderline, en problematik artikeln också belyser lite närmare.

Den andra artikeln handlar om samspel och går lite djupare in i vad mentaliseringen egentligen betyder, att vara medveten om vad som fyller ens medvetande. Både känslor tankar strömmar ständigt genom olika delar av sinnet, men att medvetandegöra dem och se att man själv kan ändra sättet de påverkar en, det kan mycket förenklat vara vad mentaliseringsterapin går ut på.

Den tredje artikeln tar upp vikten av att stanna upp, tänka till och se efter vart man är på väg, när något otrevligt börjar utvecklas – Innan situationen spårar ut mera oåterkalleligt. MBT verkar vara mestadels en terapi för borderline men vid de flesta mentala instabilitetstillstånd är förmåga till just mentalisering nedsatt så det kan säkert göra stor nytta även vid adhd. Något den senaste artikeln också belyser, om än något enkelsidigt som att terapi skulle ersätta medicinering helt. Men de visar väl också hur olika vi alla är.

Den fjärde artikeln visar att ett öppet sinne fördjupar förståelsen och ingressen säger det mesta:
Att bli bättre på att mentalisera – att ­reflektera över sina egna och andras tankar känslor och intentioner – är något som var och en har nytta av, säger psykologen och psykoterapeuten Niki Sundström.– Det är det roligaste och bästa jag någonsin lärt mig. Jag kan använda det både professionellt och privat.

Vi är alla ute och cyklar ibland, vilket många journalister visat med alla sina bokstavsbarn till artiklar och fälgkörda bottentramp, här ser vi dock tecken på något annat, positiva bilder vars kreativa innebörd på sikt kanske kan skapa en bättre verklighet för flera människor. Bra, mycket bra.
Om det sedan är MBT eller BMX, KBT eller vilket namn bokstavsjournalistiken sätter på det. Det spelar kanske mindre roll, huvudsaken är att bokstäverna ger begreppen en mening och trotts allt är det ju det språket handlar om. Men allt som ser sött ut fungerar inte alltid så bra, men mer av bra terapi tror jag skulle gagna alla, som vi ser i läkemedelsverkets riktlinjer är medicinering bara en del i ett åtgärdspaket. Nån som har adhd och har exempel på bra lyckad terapi hör gärna av dig och berätta…. meeera

Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, ADD, Terapi, psykoterapi, MBT, KBT, Ska man behandla ADHD eller inte Video.

6 reaktioner på ”Terapeutiska insatser: MBT – Något för personer med adhd?”

  1. Hej
    Jag har skrivit tidigare om det jag kallar för Pippi terapi i min blogg. För mig funkade men det måste vara rätt personkemi till teapeuten Läs själv på:

  2. DBT (iaf grundidén) funkar jäkligt bra för mig. Dialektisk beteendeterapi, ursprungligen framarbetad för ”kvinnor med borderline/IPS”. Kolla in, särskilt ”tjejgrupp”. För oss halvfungerande vilsna flickor, hyfsat oavsett ev. diagnos.

  3. Det beror på vad man tänker sig att MBT ska åstadkomma. Eventuellt kan det hjälpa för att gå igenom trasig bakgrund som ADHDKajsa beskriver. En slags reparerande behandling. Det tar dock inte hand om ADHD specifikt utan kring att förstå sig själv som man blivit och bearbeta det.

    Som man förstår sig ADHD (inte så bra ännu!) så skulle inte psykologisk behandling av något slag hjälpa bort det. Att en hjärna funkar på ett annat sätt hjälps inte av terapi.

    /psykologstudenten

  4. Det tror jag faktiskt att alla vet, att man inte terapeutar bort det faktum att hjärnan är formad annorlunda. Jag tror inte att vi med adhd skulle vilja bli ”normala”/utan adhd heller. Utan vi vill nog lära oss att hantera det som är svårt i kombination med att fortsätta få vara spännande, intelligenta och nytänkande personer. För oss är det viktigt att förstå sammanhangen (KASAM), vilket vi kanske inte fått lära oss då världen ofta tett sig motsägelsefull för oss. Kul att du är intresserad, vi behöver fler psykologer som förstår npf!

  5. Jag har gått i MBT för borderline personlighetsstörning och är även sedan tidigare diagnostiserad med diagnosen ADHD. Jag kan säga att ett och ett halvt år av MBT delvis verkat skadligt för min problematik gällande min ADHD och min självbild till följd av detta funktionshinder. Idén att skapa en stabil självbild inifrån och för att uppnå detta ifrågasättas och påskrivas en roll eller egenskap man inte har är inte positivt för detta funktionshinder som dessutom gör det det ännu svårare för patienten att gå tillbaka och mentalisera kring händelser och människor. Behandlarna hade oerhört svårt att ta in min ADHD-diagnos som ett samband i samtal och sammanhanget trots att den är en viktig del av mig och min bakgrund och varför jag är den jag är idag. Allt skulle knytas till anknytningsproblem med min moder i spädbarnssåren trots att det bevisat finns stora samband gällande att utifrån en obehandlad ADHD utveckla BPS. Jag kan mycket väl ha haft otur men även läkare inriktade på ADHD säger att MBT inte är det önskvärda alternativet. Däremot tror jag att gruppterapi i annan form en mentaliseringsbaserat kan vara ett jättebra upplägg som ADHD-patient. Nu blev detta ett långt inlägg och det var inte tanken men hoppas ni hängde med på hur jag menade.

    1. Hej Sandra!
      Eh umpffzt! Den dåliga modern har en förbannat lång tradition inom den sjuka vården. Se gärna Kvinnan som tänker som en ko, när Temple Grandin’s moder söker hjälp för att hennes dotter inte är som andra, då får hon veta att penisavundet kan ha en stor del med det hela att göra….Vården verkar ha gått lite framåt sedan dess:Är det inte mammans fel så är det väl dotterns dåråh -Tja…

      Teorin om kylskåpsmamman är gammal, visst finns det säkert sådana. Men är det mest funktionellt korrekta att säga – dina barn misslyckas för att du är så kall? Vore Mamman helt kall så skulle hon väl skita i det! Annars är det en utomordentligt bestialisk metod att få någon att suga livet av sig själv inifrån. Och efter det kan ingen se längre in i orsakssambanden, för trotts allt fick hon ju så bra vård. -Helvete heller! Men visst finns det samband mellan att de som har svårt att lära sig gå framåt mentalt kanske också kan ha svårt att krama sin mamma och orsaken kan vara väldigt naturlig s.a.s. Men visst kan det bero på delarna att helheten inte funktionerar såsom önskat.

      Sedan är det väl med terapi som med föräldrar man är kanske aldrig riktigt nöjd med dem och de bästa sättet att visa att de hade fel är att göra något bättre själv.
      För att se vad som är bra med respektive väg… Jag är av idel öra. Att dessutom ha ADHD gör bilden mer komplicerad och svårare att generalisera utifrån andra mentaliseringsaspekter. De (mentalisatörerna) verkar således utgått från att ADHD är en produkt av något tidigare mentaliseringsproblem vilket är extremt svårt att säga kring en babys anknytningsfenomenologi, man måste verkligen veta mer än någon nu erkänd kunskap för att säga något.

      Att inte agera ut och få bort sina bördor som liten, innebär att bena löper högre risk att växa sig sneda, visst är det så. De bra egenskaperna är ibland oerhört tunga att bära, att inte kunna uppmärksamma grunderna till det hela (ADHD) gör det inte heller lättare. Håller med om att just gruppterapi skulle vara ett intressant alternativ där man kan lära av varandras misstag men också av andras lyckade strategier för att få livet att fungera trotts att man inte är fullständigt perfekt hela tiden, eller ens någon gång. Varför inte söka KBT nu och få lite perspektiv på det hela från andra vinklar?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *