Etikettarkiv: stigmatisering

Konsten att diskriminera ADD och ADHD

Konsten att diskriminera personer med ADHD och ADD har gamla anor. Från att kalla diagnosen för stigmatiserande samtidigt som man i nästa andetag säger att diagnosen kan vem som helst få bara man är tillräckligt misslyckad…  Vad är den verkliga stigmatiseringen om inte i just det påståendets konkreta mening? (Klippet ovan från korren citerande Leif Elinder)

Det andra sättet att ifrågasätta en grupp är att påstå sig bry om den men själv aldrig komma med något som gör det bättre för personerna i gruppen, historiskt sett en mycket framgångsrik teknik för massiv och substantiell diskriminering. Om en del personer med ADHD kan få hjälp av ADHD Medicin så ifrågasätts medicinen och andra sätt som kan underlätta livet för den enskilde i gruppen.

Kan inte faktumet att flera verkar vara nöjda med sin medicinering ifrågasättas tillräckligt hårt så måste ju den grävande journalisten projicera sitt egna innehåll på något, eftersom bara företagen återstår och personerna.

Den svenska koncernen bakom amfetaminpreparatet metamina omsatte exempelvis 3,5 miljarder kronor under förra året.

3 500 000 000 kronor

Det är hisnande siffror.

Det bolaget har sitt huvudkontor i Sverige – men övriga bolag bakom adhd-medicinerna är svenska filialer som ingår i amerikanska och schweiziska medicinjättar som gör enorma vinster.

Tja, en journalist bör väl kunna känna till skillnaden mellan signifikans och relevant, även om uppgifterna är korrekta så är det enda relevanta faktumet hur mycket av omsättningen som Metamina står för och den uppgiften har man nogsamt valt att tiga om för  den beredningen tillhör högst troligen företagets lägre omsättningssiffror.

Siffrorna är därför helt intetsägande men har ett stort värde bara för den som vill vilseleda, men escortpressen och kvällstidningsjournalistiken kanske tjänar på det?

 

Med andra ord är allt som vanligt, man försöker stigmatisera mycket runt diagnoser som ADHD och ADD men väljer skickligt att bortse från dess historia. ADHD History

Men visst kommer den här typen av spekulationer lika osökt som hela skandalen om Google milky way. ADHD och ADD på facebook verkar inte imponerade men å andra sidan vem är det?

Det finns alltid möjlighet att kritisera en utveckling, varför inte börja med att kritisera medicinutvecklingen vilken i princip stått still sedan 1950?  Principen upptäcktes 1937 då amfetaminpreparatet Benzedrine verkade ha paradoxala effekter på ungdomar.

 

Småpåvarnas kardinalsymptom: stigmat


En historia som gång på gång tenderar att återupprepa sig precis som en gammal saga. Det var en gång, låt oss nu ta reda på vart denna gång leder oss… genom hoppets och trons svängande labyrinter och distanseringens och fjärmandets polemik. Tills du bara hänger i ett litet rep efter ett fordon. Och du tolkar och du tolkar.

Att leva på hoppet
Det är ett kardinalsyndrom för de sociala kejsaraspiranterna att kalla något som hjälper för en stämpling om man vill lansera sin egna moralkräm, tekniken har används i flera tusen år vanligast inom de religiösa samfunden men även av politiska rörelser som nazismen etc. Just att påstå att något stigmatiserar när det är man själv som gör det. En historia vilken upprepar sig gång på gång. Tyvärr för verklig för att ignorera. Frågar mig mest vad som i själva verket stigmatiserar. Analysera gärna texten nedan:

Leif Elinder i Corren

Har du sett något mer stigmatiserade och nedvärderande om ADHD?

Att hoppa på levande
Förvisso kan Leif Elinder ha rätt i en del av sin kritik mot det centrala styret av riksförbundet attention som har haft en väldigt låg takhöjd i vissa frågor, inte tål att bli ifrågasatta i andra, inte kan svara rakt varför man väljer att inte agera m.m. men problemet är förhoppningsvis inte värre än att man kan rösta ut rötäggen tills nästa stämma, får man hoppas. Lite nytillskott i styrelsen skulle säkert inte skada och varför vara rädd för konstruktiv nyutveckling? Där vill vi ändå försvara de friska delarna av förbundet som verkar kreativt på många ställen i landet.

Elinder verkar säga att diagnosen ADHD snarare är ett diplom på att du misslyckats än något annat, i meningen innan talade han om att det var diagnosen som stigmatiserar, men nu har han lite bråttom och hinner inte bygga upp hela den semantiska akvedukten. Någon kanske kan se vart den verkliga stigmatiseringen sker? Det har väl aldrig varit stigmatiserande att säga:

  • Alla kan bli negrer bara de misslyckas tillräckligt i livet
  • Alla kan bli brandmän om de misslyckas tillräckligt mycket med allt annat
  • Nästan alla som är misslyckade kan bli politiker….

Hur smakar meningarna ovan egentligen?

De mentala frukost flingornas morgonrodnad
Ursäkta mig men jag skulle vilja hävda att just det är kvintessensen av renodlade stigmatiseringsförsök. Gång på gång har vi sett samma sak i historiens lopp, men gärna använt som exempel på hur andra ”långt långt bort” från oss vanliga bär ondskan och tekniken för den. Man vill ta bort det som hjälper och påstå att det är ont, precis som den kvinnliga omskärelsen. Man berättar gärna att det är något som negrerna gör långt borta, men inte hur frukostflingornas skapare gärna propagerade för karboxylsyra direkt på klitoris, det passar sig liksom inte vid det mentala frukost bordet. samma jävla förljugenhet som i alla tider, tugga dina flingor långsamt med stängd mun och fundera varför han fick stå oemotsagd av sina offer, vars klitta han frätte bort. Kittla ditt sinne med tanken.

”In females, the author has found the application of pure carbolic acid [phenol] to the clitoris an excellent means of allaying the abnormal excitement.”

Här förordar Herr Kelloggs att man ska steka bort klitoris med karboxylsyra. Självfallet försöker man påstå att detta sker i vetenskapens namn och med förtecknet att man vill undvika stigmatisering. Lägg nu gärna märke till det självsäkra uttalande att ha funnit metoden  effektiv mot abnormal upphetsning, någon kanske undrar hur många han applicerade sin medicinska metodik på? Men vart någonstans undgick man egentligen en stigmatisering?

Tankegenetiken bakom det självgoda moralkrämstvånget
Som du ser handlade det inte bara om några teoretiska modeller för att rehabilitera de unga flickorna, utan om en rapporterat exelent metod att ta bort abnormaliteten med lite frätande fenolsyra. Det är f.ö exakt samma medel som användes i koncentrationslägren vid budgetavrättningarna vilka inte alls är lika omtalade som de betydligt kostsammare gasningarna. Det var väl också för att förhindra stigmatiseringen av samhället? Eller se till att de med oönskad genetik inte fick sina rättigheter. ADHD verkar till stor del ha ett genetisk ursprung, inte kan det vara bra om personer med den genetiken fick hjälp va? Hur kan vi hindra att personer med den genetiken får hjälp egentligen? Vilka skulle rent teoretiskt vara de mest effektiva metoderna om inte just påståendet om dess skadlighet för samhället och individen, berätta det gärna för mig.

Nya ullstrumpor till det svarta fåret
Gert åker land och rike runt och berättar sin historia, om just det där med tron och vikten att ha någon som tror på en, visar det och föder ny tro nu. Och visst är det ett viktigt jobb, att kunna vända de plågsamma erfarenheterna till en fördel och berätta om det, kommer alltid att vara det vi lär oss av. Vad är världen utan mormödrar.


Såg vi lite av samma sak nu igen, Gert hade hört att diagnosen stigmatiserar men han upplevde inte det. Är det tillåtet att fråga sig vem som vill marknadsföra diagnosen som stigmata och varför dessa kardinalsymptom kommer från det sociala maskineriets självutnämnda småpåvar vilka ska rädda oss från det onda? Ekar det här inne? Jag tycker mig ha hört samma budskap tidigare.

Nästan alla som misslyckas

i livet kan få diagnosen

Fata morgana är det maskinhackad Stabbat Mater i dag? Alma mater för kardinalsymptomens karriär. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, stigmatisering, kardinalsymptom, småpåvar, ADD, frukostflingor, Hulda moder, Arla stund på jorden. Eller om robotjournalistikens omedvetenhet om sin egna bokstavsförsäljning.

Netvibe ADHD, VoF 2 och Expert om ADHD Mediciner på tuben –  hoppas att de inte känner sig  stigmatiserade av Leif Elinders försök.

Journalistiska bokstavsbarn från radion


Varför inte lyssna på en mammas berättelse om hur det kan upplevas att vara förstagångsförälder till ett barn med ADHD.

Lite tips och annat kan man säkert kunna ta till sig från radioinslagen med Marija Håkansson i Stoby utanför Hässleholm. Men hon har en son som har ADD och en annan son som har ADHD. Länge mådde hela familjen dåligt av att tid och kraft lades på att försöka anpassa sig efter omgivningens tyckande men till slut satte de familjens bästa i första rum, lade den så kallade ”skammen” åt sidan och bad om hjälp utifrån. Nu fungerar de om möjligt bättre än många andra familjer som lever utan funktionshinder – med tydligt strukturerad vardag och rak öppen kommunikation som skapar förtroende hos barnen, idag ungdomar. Reporter Åsa Borglin.

Lägg gärna märke till hur omgivningen sa att de satt en stämpel på sonen som fick en diagnos medans sonen och familjen upplevde en enorm lättnad tack vare hjälpen de fick!


Som vanligt så verkar de som är längst bort veta mest. De kallar diagnosen en stigmatisering, men allt de gör är ju faktiskt att stigmatisera, varför ska denna stämpling vara tillåten? Varför ska barn fara illa bara för att omgivningen vill runka av sin struktursociala morakräm i deras öron? Varför kan alla förståsigpåare inte lyssna på verkligheten utan måste göra om
detta tvångsmässiga förnekande gång på gång?


-Lite imponerande är det dock. Men vad är socialpedofili annat än just lustan att förneka de svaga i sin omvärld en bättre hälsa bara för att man själv vill att andra ska äta ens egna sociala moralkräm, snälla kan någon berätta det för mig? Att deras röst inte betyder något det vet vi ju för här hör vi samma saker vi har hört så många många gånger förut. Diagnos kan faktiskt gagna och hjälpa, är det någon som tror att det är en konspiration mot verkligheten eller kan man visa värdighet nog att lyssna på vad som faktiskt sägs?


Någon självkritik inom bokstavsjournalismen ser vi ofta inte i inslagen från SR SVT och andra bokstavsföretagen men den har de själva beskrivit som välvillig apartheid. Om livet med socialt missbildade journalister och deras begreppsmässiga bokstavbarn beskriver man inte så mycket, herregud det kräver ju självreflektion. Vi ser från en dag till en annan hur begreppskrängare och surfare från bokstavsbolagen SVT och SR tittar på vår hemsida men vad säger de om sin egen roll i den förnekelse och det fördärv som så länge drabbat så många? Dialog med samma värde över gränserna kanske inte är något som bokstavsjournalistiken kan ta till sig – så räkna med omsättning i täljare och nämnare ni har länge laddat för bråk. SVT har verkligen hårt angjort det gyllene snittets gränser för den försvinnande punkten.

Mera bra bloggar om adhd och tjejfrågor, titta till damptanterna , adhdkvinnor, eller titta på den allmänna länksamlingen hos NPF.nu eller bloggens egna kvinnosidor om adhd.

Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, ADD, Radio, Social kompetens, diagnos, Concerta, sitt normalt och andas normalt, så blir allt bra ska du se.