Varför inte lyssna på en mammas berättelse om hur det kan upplevas att vara förstagångsförälder till ett barn med ADHD.
Lite tips och annat kan man säkert kunna ta till sig från radioinslagen med Marija Håkansson i Stoby utanför Hässleholm. Men hon har en son som har ADD och en annan son som har ADHD. Länge mådde hela familjen dåligt av att tid och kraft lades på att försöka anpassa sig efter omgivningens tyckande men till slut satte de familjens bästa i första rum, lade den så kallade ”skammen” åt sidan och bad om hjälp utifrån. Nu fungerar de om möjligt bättre än många andra familjer som lever utan funktionshinder – med tydligt strukturerad vardag och rak öppen kommunikation som skapar förtroende hos barnen, idag ungdomar. Reporter Åsa Borglin.
Lägg gärna märke till hur omgivningen sa att de satt en stämpel på sonen som fick en diagnos medans sonen och familjen upplevde en enorm lättnad tack vare hjälpen de fick!
Som vanligt så verkar de som är längst bort veta mest. De kallar diagnosen en stigmatisering, men allt de gör är ju faktiskt att stigmatisera, varför ska denna stämpling vara tillåten? Varför ska barn fara illa bara för att omgivningen vill runka av sin struktursociala morakräm i deras öron? Varför kan alla förståsigpåare inte lyssna på verkligheten utan måste göra om
detta tvångsmässiga förnekande gång på gång?
-Lite imponerande är det dock. Men vad är socialpedofili annat än just lustan att förneka de svaga i sin omvärld en bättre hälsa bara för att man själv vill att andra ska äta ens egna sociala moralkräm, snälla kan någon berätta det för mig? Att deras röst inte betyder något det vet vi ju för här hör vi samma saker vi har hört så många många gånger förut. Diagnos kan faktiskt gagna och hjälpa, är det någon som tror att det är en konspiration mot verkligheten eller kan man visa värdighet nog att lyssna på vad som faktiskt sägs?
Någon självkritik inom bokstavsjournalismen ser vi ofta inte i inslagen från SR SVT och andra bokstavsföretagen men den har de själva beskrivit som välvillig apartheid. Om livet med socialt missbildade journalister och deras begreppsmässiga bokstavbarn beskriver man inte så mycket, herregud det kräver ju självreflektion. Vi ser från en dag till en annan hur begreppskrängare och surfare från bokstavsbolagen SVT och SR tittar på vår hemsida men vad säger de om sin egen roll i den förnekelse och det fördärv som så länge drabbat så många? Dialog med samma värde över gränserna kanske inte är något som bokstavsjournalistiken kan ta till sig – så räkna med omsättning i täljare och nämnare ni har länge laddat för bråk. SVT har verkligen hårt angjort det gyllene snittets gränser för den försvinnande punkten.
Mera bra bloggar om adhd och tjejfrågor, titta till damptanterna , adhdkvinnor, eller titta på den allmänna länksamlingen hos NPF.nu eller bloggens egna kvinnosidor om adhd.
Läs även andra bloggares åsikter om ADHD, ADD, Radio, Social kompetens, diagnos, Concerta, sitt normalt och andas normalt, så blir allt bra ska du se.
