Fel styr incitament inom vården?
Två anställda vid ett läkemedelsföretag gick i dagarna ut i en debattartikel i AB och beklagar att vårdens styrs av fel ekonomiska incitament och att vårdkvaliteten för den enskilde patienten därmed riskerar att drabbas. De belyser därmed delar av en större kataklysm och ett prudentligt systemfel.
Rätt incitament?
Debattörerna verkar stödja sig bakom den enskilda patientens rätt att få vård. Förslagen är intressanta, låt mig bara börja med att konstatera att företaget de är anställda vid antagligen skulle tycka att det var ett ingrepp i deras integritet om staten gick ut på samma sätt och beskrev hur de skulle bedriva sin verksamhet och vad de skulle prioritera i stället. Men för den goda saken skull kanske vi ändå skulle låta oss gissa fram några punkter.
-förbjud mörkning av forskning
-tvinga fram totalnyttoresultat på lång sikt
-förbjud den lönsamma påverkan av läkarna som är legio
-billigare medel
-adekvat bestraffning av fiffel och båg
10 Miljarder till att försämra hälsan
Eller varför inte låta de anställa på läkemedelsföretaget själv läsa vad till exempel chefen för socialstyrelsen själv skriver i SvD: Sjuka blir sjukare av läkemedel, i artikeln anger generaldirektören kostnaden för felbehandlingen i bara rena läkemedelskostnader till 10 miljarder, är det så? Man kanske inte heller behöver vara speciellt insatt för att kunna förstå några av de delfaktorer som gjort att en synnerligt kostsam överförskrivning fått fortgå från år till år. Men man kanske också skulle låta det kosta lite mera att droga ned människor med medicineringar som ger dem sämre hälsa? Hur ställer sig representanterna för läkemedelsbolaget till den annars så självklara idén om att den som är delaktig i en handling vilken kan jämställas med misshandel också bär ett ansvar för den? Bara där lär väl staten kunna få tillbaka lite av de sköna penningar som andra lättvindigt och hänsynslöst gärna lägger beslag på.