Vad säger du Eva om den här tjejen i inslaget från Tvärsnytt? Är hon ett exempel på hur bra det också kan vara för en del människor att få sin problematik förklarad och också till viss del avhjälpt?
Se inslaget: Här eller. (OBS Originalinslaget borttaget från SvT, vi hänvisar i stället till ett liknande inlägg här)
Eller är hennes diagnos bara onödig och tecken på en kultursjuka enligt ditt sätt att vilja bokstavsdefiniera? Kanske kan det vara bra för dig att få lite hjälp med bilder från den konkreta verkligheten så slipper du fantisera för mycket, eller hur?
Det skulle också vara mycket bra om du hade vänligheten att klargöra exakt vilka som inte ska få den hjälpen och varför. Tycker du att den här tjejen i inslaget är värd den hjälp hon fick av diagnos, medicinering och den sammanvägda slutsats vi kan dra av resultaten? Att bara klaga är enkelt, kan du komma med något som är konkret och bättre så gör gärna det, men gör det nu.
TV-Inslaget berättar om diagnosen adhd och konsekvenserna av diagnostik i det här fallet. (inlägget borttaget av SvT ) tar också upp lite runt konsekvenserna av att diagnosen dröjde så länge och varför. Kanske något att lära sig inför framtiden, alla ni som redan kan allt och vet allt om vad som är bäst för alla andra medmänniskor?
Vilken är den vidrigaste kultursjukdomen?
Någon skrev tidigare att just missunnsamheten är den värsta kultursjukdomen av dem alla. Alla vi andra kanske kan fundera på om det verkligen finns en kultursjukdom värre än missunnsamheten som inte unnar medmänniskorna ett bättre liv och en bättre hälsa, så att Eva i lugn och ro får svara på frågan hon just fick och slipper känna sig stressad av den frågan också.
Hej! Vilket bra inlägg! Jag har själv Adhd med missbruk som följd av det. Vilken närvaro Ewa-Lena hade. Det kändes i magen. Har också fått diagnosen i vuxen ålder, även min vuxna son. Vi fick de nästan samtidigt. Helt sjukt, själv vet man att nåt är galet när man börjar växa upp, och likaså med ens barn. Det gäller att våga ta plats när missbruksstämpeln har rotat sig i en. Då är man inte mycket värd och då är det lätt att man dukar under och inte ber om den hjälp man har rätt till. Att en del ifrågasätter detta är faktiskt en samhällsfara. Har sett psykiater och mediala människor plocka diagnoser av människor i direktsändning. Så tråkigt att det inte finns större insikt och ”intelligens”. Jag blir ”normalare” av min medicin, och bara det borde stärka att jag får den hjälp jag behöver. Vet inte riktigt vad jag skriver nu, men jag fann den här filmen och ditt raka inlägg så tilltalande för mig. Ska läsa vidare på din blogg nu.
Javisst vare närvaro i inslaget!
Tyvärr verkar det vara sämre med närvaron från den inbjudna Evan. Får väl ta och skriva till henne. Så hon inte känner sig förfördelad av att inte sett inlägget.
Tackar för berömet :)
Hej Rakel. Hamnade av en slump på din sida. Jag är en vuxen man som fick diagnosen adhd som vuxen. Är ute och föreläser om detta. För några år sen kom då kärve ut och sa att dessa barn inte fanns. halva lärarkåren höll med. Bara det skrämmande. Idag hör man inget om henne. Hon skrev böcker och föreläste, tjänade en djävla massa pengar. Idag är det tyst om henne. Själv åker jag runt i hela landet och sprider min viktiga kunskap. jag har inte läst mig till detta utan upplever detta varje dag, så jag vet vad jag pratar om. Mycket handlar om hur vi bemöter dessa barn och ungdomar. Kan vi se deras kreativitet istälett för att alltid se vad vi är dåliga på. Vi är annorlunda mot andra människor. Vi känner så. Men vi är fantastiska människor. Vi hittar på saker vi drar igångm.mm
Men vi måste lära oss att få ordning på alla bitar, det tar sin tid. Jag vet verkligen hur det är. men jag är en fantastisk människa. Lite sur bara att det skulle ta så många år för mig att förstå detta. men nu vet jag. Den annorlunda personen.