En stat som interagerar med sitt uppdrag?

Vad är hotbildernas ursprung?

Svd skriver om insynen i försvarsmakten och visst kan alla nog säkert förstå att försvarsmakten inte kan vara fullständigt öppen med precis allt, det ligger s.a.s i sakens natur. Men försvarsmakten ska kunna följa rikets lagar och respektera den pressfrihet som råder och inte obstruera mot dess kärnor, vilket gång efter gång visas flera exempel på.
Det är också dags att ställa frågan – vartifrån kommer den verkliga fienden? Är det inte just i skicktningen av befolkningen där en del ska övervakas och andra inte.
Att sitta och stirra sig blind i mörkret och upptäcka en massa fiender både här och där är säkerligen inget problem, snarare ett bevisat faktum som kommer att inträffa förr eller senare, och konsekvenserna brukar bli därefter. Men inte ska försvarsmakten sitta och vilseleda sina egentliga uppdragsgivare – då har försvarsmakten med råge både visat och bevisat att den icke förstått sitt uppdrag. När man dessutom väljer att hänga ut officerare som påtalat de faktiska missförhållandena så framstår samma faktum som gång på gång visat sig över alla sektorer – vi behöver en central övervakningsinstans som övervakar myndigheterna. Hur mycket resurser de tar från folkhälsan som trotts allt bara är det egentliga skyddsvärdet.
Att motverka det fria ordet otillbörligt visar tydligt att med en sådan vän behöver vi inga fiender. Att organisationer som inte vill ha en frisk insyn gärna skriker sig hesa det vet vi mycket väl, men det ska aldrig ske på uppdragsgivarens bekostnad. -Sesså, schaaas! gör avbön inför de som gett er plikten källan och uppdraget – riket och dess värden.

Den söndrande kartbildens topologier

Staten någon dag kanske skulle göra en karta över alla sektoriserade delar de satt departement och myndigheter att övervaka, eller varför inte låta statens egna myndighet SIKA Statens institut för kommunikationsanalys övervaka hur man sköter uppdraget rent systemtekniskt och om det ens är möjligt att ha en ekonomisk styrmodell där människan saknar värde. Medans infrastrukturen alltid tillskrivs ett större värde. Betydelsetopologierna på en sådan karta kanske kan säga ett och annat om vad som bör övervakas och varför samt om alla kontinenter verkligen finns med på kartan. Varuti inuti ett samhälle finns de egentliga skyddsvärdena, kanske skulle både staten och försvarsmakten ta sig en funderare på det som trotts allt bara är fundamentet till den verklighet vi står och andas uti.

Uppdragsinteraktiv stat är det förbjudet?

Självfallet är det viktigt att ständigt övervaka staten och den statliga fundamentalismen, speciellt nu i tider där den asymmetriska marginalen gentemot uppdragsgivaren – medborgaren – sedan en lång tid växt oproportionerligt. Att lära de fallfruktspoemen i staten ska kommunicera med sitt uppdrag, är det för mycket begärt? Det är kanske dags för lite hundkurser i det gamla kära Psykdrogerämnet återigen. Det är väl härligt med paranoia, det lär ju skapa paranoia och vilken av de paranoida säkerhetstjänsterna har som inbyggt uppdrag att skära ned sin egna verksamhet eller att inse att en paranoid omvärldsbild lätt kan skapa paranoida motreaktioner. Det kalla kriget byggde just på en sådan paranoid världsbild och kan vi inte lära oss något av det?

Läs även andra lodares pundigheter om FRA, MUST, Staten, övervakning, Assymetri, skyddvärden, proportionalitet, Concerta gruppen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *