ADHD och ADD skendebatternas århundrade Del 3

….Fortsättning från tidigare artiklar..

Vad gör de som inte får en rimlig vård?

7*7=77 eller bara väldigt sjukt?
Det borde väl ganska lätt kunna göras intellektuellt begripligt att den officiella kötiden säger ganska litet i ett land där vissa landsändar har 7 gånger fler diagnoser än andra? Det mätresultat som ska eftersträvas är väl således aldrig prognoser över kötider utan den faktiska vården som givits på ort och ställe. Är det för mycket att säga det, eller tar den heltidsarvoderade ordföranden alltför illa vid sig om hon får höra att det är just i den faktiska verkligheten vården äger rum? Lite svårt att ta på allvar när man bröstar sig över samma uppblåsta ballong vi sett så länge.

Vem bär ansvaret? Alltid någon annan?
Ibland kanske det är tillåtet att få ställa frågan när det inte självmant kommer från personerna själva. Att sätta sig i den rollen innebär att ta på sig ett massa ansvar för funktionen, gör man inte det, eller reagerar negativt på att få höra bristerna i ansvarstagandet så skall man givetvis inte sitta på den posten. Min sympati kommer aldrig att ligga hos något förbund utan hos de som behöver hjälp hoppas att den heltidsarvoderade ordföranden inte tar illa vid sig och blir negativ för det.

Andra handikappförbund funderar också
Det är väl flera än ett handikappförbund som undrat var Riksförbundet Attention är och varför det hörs så lite och då talar vi ändå om det som är ganska insatta i vad som kan göras och görs eller inte. Lite positivitet och action kanske är bättre än att bli sur över de som påpekar att människor dör i brist på vård? I Göteborg hade vi som bekant kvalitetstekniska skäl som möjliggjorde den stolta nonchalansen i att strunta i att nybehandla patienter och ta över ansvaret från andra.

Resultatet?

Att eftersträva det ökade oberoendet är primärt för vem?
Att ge ett ökat oberoende för gruppen är extremt angeläget och centralt, att i det läget tacka nej till medel som kan öka aktionspotentialen för förbundet är inte heller det speciellt förståeligt även om ett generellt oberoende alltid är att eftersträva, frågan är väl snarare vem som vinner på att en dåligt fungerande organisation får än mindre pengar att röra sig med. Vill minnas att förbundet tackade nej till 1 miljon i bidrag.

Vem får ett ökat oberoende av det?

ADHD och ADD ska man behandla eller inte?
Självfallet finns det oerhört många fler aktörer men att börja med de som har som huvudsyfte att företräda gruppen kanske aldrig är fel. Lite självrannsakan kanske? Har man verkligen gjort vad man kunnat? Jag vet inte om det är tillåtet men jag känner stor anledning att tveka.

Läs även andra bloggares åsikter om Läs även andra bloggares åsikter om ADD, ADHD, ADHD-NPF, Hångarantin, Lex Punki, Socialstyrelsen, IngetHänder, eller bara skit i allesammans och dö sakta


Kommer det några vidrigt äckliga och anonyma påhopp nu?
Eller dröjer de ett tag?

7 reaktioner på ”ADHD och ADD skendebatternas århundrade Del 3”

  1. Säga vad man vill om ADHD, men det är rätt ballt att få en sådan diagnos i alla fall, så länge man inte skyltar alltför mycket med den.

  2. Jovisst är det en del som lyckas vara sin egen lyckas smed och visst har du rätt i hur olika vårdkvaliteten ser ut från landsända och även mellan delar av städer.

    Just därför är det också extra viktigt att kunna mäta hur enormt olika de är, de svagaste orkar ju inte alltid skrika så bra.

    Salut för den goda aftonens vilsamhet :)

  3. Hjälp får man inte, hjälp tar man :-)

    Inget är gratis så gäller även hjälp..

    Vad jag förstått är antal diagnoser överrepresenterat på lokal nivå i diverse stadsdelar också..inte bara lands- eller världsdelsmässigt..

    ha en fin kväll!

  4. visste inte att det finns medeciner i sverige concerta metamina toppen men är det någon som kan tipsa mig om vars jag ska ringa för att träffa en läkare ?? vart informerad av en norge läkare att jag har ADD å i norge får man desoxyn dexedrine lisdexamfetamin på recept är det någon som har add som jag så skicka gärna ett mail skulle va toppen att få träffa någon med samma problematik ta man rätt medecin för sin add problematik så har du magi… coolkille5@hotmail.com

  5. Blev just varse om att lisdexamfetamin nu finns under namnet
    Elvanse. Effekten ska vara mycket jämnare än Metamina samt inte öka toleransnivån under tid i samma grad som metamina. Man behöver inte licens för Elvanse vilket är ett stort plus eftersom det alltid strular med skiten dessutom är det svårt att få licens om man inte provat metylfenidat vilket jag finner absurt efter som Metamina/ Dexedrin varit i bruk sen 1936 och har ett mycket lägre biverkningsfrekvens och dessutom mindre allvarliga biverkningar. Om du har en diagnos ställd i Norge så gäller den här också-skaffa fram papper på den och ring till vårdcentralens psykiatriska mottagning och be om tid hos psykiatriker. skicka dit kopia på din diagnos journal. Jag undrar själv om någon har erfarenhet från att byta från Metamina till ´
    Elvanse? jag tycker metaminan hjälper kortare och kortare tid, en liten kort stund av ökad klarhet sen dalar det. har från början tyckt det varit väldigt jobbigt med metaminans dalar som för mig är väldigt kraftiga, har dock inte haft nåt alternativ eftersom metylfenidat ger mig hogt blodtryck. Såg att rek. maxdos i FASS var 70 mg men efter som jag äter 35 mg metamina så skulle det motsvara 80 dessutom 35 mg slutat ge någon större förbättring av mina symtom vet bar att jag skull hoppa på gatutjacket om ja slutade helt.

    1. Det har nog visat sig vara mest skonsamt för alla genom den nuvarande ordningen är min gissning, baserat på vad jag sett och vet om missbruk & begärlighet.

Lämna ett svar till Instruktören Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.