När kriminalvården väl förstått att en del interner faktiskt börjar knarka i fängelserna och att sett ut så ganska länge. Då buffrade kriminalvården upp sig med alla sina påbyltade fjädrar och skulle starta ett anti drogprogram i genuin kriminalvårdsanda.
Mina damer och herrar låt oss skåda: Kriminalvårdens särskilda narkotikasatsning BRÅ, rapport 2005:3 (öppnas som pdf) ett projekt vilket involverade över 10.000 deltagare totalt sett förutom personalen och de ansvariga på den byråkratiska myndigheten som nu skulle visa sin stora effektivitet för 100 miljoner av skattebetalarnas pengar.
Vad skulle det kosta att få en narkotikafri kriminalvård med den effektivitetgraden?
Mina damer och herrar detta är kvalitativ forskning när den är som banalast. Men ser vi någonsin kriminalvården erkänna sin ruskigt stora ineffektivitet eller sin tillbakasträvande hållning gentemot forskningens framsteg?
Tidslöst sprudlande i sin ineffektiva glans! Vilken prålig velodrom att nyttja medborgarnas penningar på. Först nu börjar den tröga ledningen på kriminalvården vakna och inse att det kan vara lönsamt att behandla de som lider av sjukdomstillstånd och andra besvär som i sak kan vara bakomliggande orsaker till missbruket. Fantastiskt va! Att en myndighet har så svårt att ta till sig vetenskapligt förhållningssätt vittnar om en självgodhet på skattebetalarnas och det mänskliga kapitalets bekostnad.
Ingen här på bloggen har någon större kunskap om kriminalvården men nog verkar man kunna göra en del bedömningar bara genom att se hur vårdslöst den agerar och sköter sitt uppdrag. Att slösa bort 100 miljoner verkade gå lätt, men hur många av dessa 100 miljoner gick då verkligen till avsedda andamål? Nu har det i varje fall körts igång lite seriösa projekt som norrtäljeprojektet där kriminalvårdsverket kan utvärdera om interner får en lägre missbruksgrad när underliggande orsaker till missbruket behandlas. Får vi lov att säga grattis? Får vi lov att fråga vad som hindrade att projektet kördes igång redan för 10 år sedan? Fanns det något vetenskapligt stöd för det eller var det bara den gamla betongklosstron som hägrade i vanemässighetens välingrodda skallar?
Kriminalvården har dock samlat sig något och till slut kunnat få fram en faktaruta om ADHD där de skriver:
- Det är belagt att ADHD i barndomen, särskilt i kombination med uppförandestörning, ökar risken för kriminalitet och missbruk från tonåren och framåt.
- Undersökningar och kliniska erfarenheter i svensk kriminalvård visar dramatiskt förbättrad funktion hos intagna som fått behandling på korrekt indikation.
Man kan ju undra hur byråkratin påvisar att de tagit del av den faktakunskapen. Varför får bara vissa behandling? Varför har kriminalvården varit så oerhört trög med att ta till sig vetenskapliga faktum?
Kunskapen om att behandlad adhd lugnar ned personer som lider av adhd är knappast ny, inte heller kunskapen om att narkotikamissbruket förefaller att minska inom gruppen tillsammans med kriminellt beteende när grundsymptomen behandlas. Då verkar fackförbundet för de som arbetar närmast internerna vara betydligt mer välinformerat när det gäller vetenskap och praktiskt handlag, kanske något för generaldirektörn att ta till sig?
Vi tackar för det material som flutit in, det verkar tyvärr vara ganska väletablerat att kriminalvården har en tveksam ledning även om många inom byråkratin försöker förändra den gamla betongklossen.
Kriminalvårdens stora ohörsamhet mot vetenskaplighet parat med den robusta ineffektiviteten är ett allvarligt brott mot uppdragets kärna.
