Den Oidipala Homerun instinkten

Just like a dream fucker

Många tror att det är omöjligt men ingen har bevisat det. Hur vet du egentligen att du själv inte är en röst från andra sidan?
För att visa att vi är helt normala och inte alls galna i den svallande debatt som råder på vissa håll känner vi oss tvugna att publicera detta dokument som är framställt som ett renodlat extrakt från psykoanalysens föräldraandar under nogsamt och pietetsfull andakt.
Jag tog Sigmund i handen och log. Tänka sig Sigmund att se dig i din mammas kjol det var inte bara nytt och oväntat, du har också ett par ganska rejält håriga ben. Sigmund log och låtsades obesvärad av situationen och att han medverkade i sin egna dröm fast denna gången inte bara uti rena fantasilandskapet utan också som kommunikatör mot en reellare verklighet än den han tidigare lyckats projicera, något som kanske gjorde Sigmund hemtam i vanan att låtsas inte förstå – tids nog. Något som gjorde Sigmund alltmer benägen i sitt förnekelsestråt. Ja, nästan överilat ivrig i lusten att kollra bort det uppenbart närvarande i några nya begreppsvändningar. Men orden ville inte längre, tankarna gröpte och maskarna hoppade säck i påsarna under ögonen. Inte ens anklagelser dolda i särskilt skyltad okunskap som en rädsla dög längre, av alla mellanmänskliga försåts mineringar han kunde komma att tänka på varde det ingen som dög att suga bort honom från faktumet av denna stund.
Just faktumet av att han förvägrat sin kära moder rätten att bevisa att han hade rätt och var något att lite på, det grämde honom något oerhört, men eftersom han inte knullade sin Amalia, så torde han då heller någonsin besiktigat sina egna utgångspunkter i vare sig praktiskt eller egenteoretisk mening.
Antisemitismen är det som drabbat mig sa då Sigmund i ett försök att få spela offer ännu en stund, om jag inte vill bevisa hur rätt det var med oidipaliteten så ska ingen skugga falla över mig eller min kära moder, suckade han nästan andlöst. just kurvaturundgängelsen i min kära modersmuttas yttre behåring signar detta faktum papiljotterna i helvetet och allt annat under femton bokstäver långt, ni ska komma ihåga att detta är en dröm, försökte Sigmund ögonfuntligt att få blickarna att glida med honom över hans uppgift i stunden. Men Sigmund dög inte längre, hans lem hade svikit honom i den yttersta stunden och eftersom han inte ville säga att sin älskade moder hade fel när eller han själv haft det hela tiden, så fann han för gott att tillslut erkänna att vägran att bevisa oidipalitetens självklarhet ändå hade sin givna rot i den antisemitism en del judar känner och genom tidervarven också frammanat såtillvida det inte rör sig om några nya naturlagar som ingen har sett och bara själva etnocentrismens självupptagenhet kan besvara.
Organhanddel hit eller dit slevade gud ur sig, för nu var han uppenbart i stånd till vad som helst för att slippa CAC-hålets utbildning och andakt. Gud tog exempel efter exempel på hur rasismens blinda självupptagenheter likförbannat ständigt är oändligt villig att själv vara det ständiga offret. Att sälja det man icke äger, det är den ursprungliga rot-horan sa gud och sket. Reservdelsrasen, AB, SVD Inget nytt, Rasisterna kunde inte hålla tillbaka sanningen längre. En svart paradox. Ta från den döda.
Att Sigmund trotts en ordentlig dos kokain i sedvanlig ordning ändå inte ville sticka sin lilla cigarr i sina egentliga utgångspunkter gjorde att hans teoriers faktiska verklighetsanknytning rök all världens väg.
Men han gav sig liksom inte och kanske är det inte heller just därför den främsta egenskapen som gjorde honom känd. Han sa antisemitismen kom väl inte innan judarna och hur en grupp människor kan vara ständigt i krig med sin omgivning och ändå inte få skuldbeläggas är ett fantastiskt fenomen. Många av de som springer runt och kallar sig judar vet helt uppenbart inte vad en jude är. De har aldrig sett en jude. De missbrukar däremot namnet. De utnyttjar namnet. Gud såg irriterad ut och föreföll att alla andra upplevde att Sigmun talade om precis exakt allt annat än att verkligen i djupet besiktiga sina utgångspunkter.
-Som en oidipal rökring från sin egna moders så oändligt mustiga fitta. Ett tag försökte han försvara sig med den klentrogna ramsor som – ack jag kan inte kröka ett endaste hår på denna jungfruliga modersfitta, ehuru  jag därför måste avböja insikterna det kan ge mig närhelst jag råkar besiktiga de verkliga utgångspunkterna i livet alla mina tankar egentligen kan hava.
Om några människor är i krig med sina grannar i några några veckor eller år måste vi väl ständigt  kunna tro att felet ligger hos de andra. Men om man är i krig längre än 10 år ligger felet alltid hos alla andra oavsett vilka de än är. Se det är mitt krig, det är min moder och hennes mutta. Men det är inte min vägran, mitt fel – se det brinner i Calcutta. Huruvida antisemitismen kom innan eller efter judarna är inte målet för denna avhandling Sigmund, sa jag så barskt jag vågade till den då kokainbräcklige Sigmunds ytterteatraliska projektionsfigur. Gud frågade uppenbart överförsynt. Om antisemitismen kom innan judarna kanske någon uppfunnit en ny naturlag, självfallet är snacket om semitism och antisemitism grundat i renodlad rasism, så varför intresserar det egentligen er?
-Jag har minsann alltid stått med bägge fötterna tryggt på jorden sa Sigmund och gjorde allt för att stålsätta sig i ett intryck som gick fram och var oantastligt såsom en bödels schwung.
-eftersom jag inte vågar säga emot en av den moderna psykiatrins fäder, tillåter jag mig åndå att konstatera att om Sigmund Freud verkligen hade bägge fötterna på jorden ständigt så hade han haft stora svårigheter att någonsin kunna byta underbyxor. Och som vi alla kan konstatera finns det ett och annat mer än antisemitismen som stinker ur detta hav av sönderskurat kukbegär och längtan efter  göra trasmattor av sin legendariska okunnighet genom att slutgiltigheten nå modersgestalternas homeruninstinkter och morsans skönsjungande Alibabbafitta. Eller är det myten om ett skithål som skyller sin smuts på andra?

Välkommen till min djungelbok din gamla gnagare

..

Psalm 402

Med CAC-hålet, Gud och Amalia som kör så gav det ett oansvarigt oerhört eko för varje deltagare. Det osannolikt overkliga som potentierade varandra. Guds skrålande rösta tillsammans med CAC-hålets nästan njutningsvissande läten vilka verkade åla fram en historiskt belysning av Alibabbafittans evolution.
Mest av allt kanske modet att sätta på de som inte kunde säga emot tillräckligt hårt rotvälskan av mina egna fantasier kanhända, vad annars? Tungomålstalet, berör det icke din moder?
Det kom då och då en liten men högst märkbar fis från Amalia, inte så att den luktade speciellt märkvärdigt men som ljudfenomen verkade den helt enkelt svår att dölja, det märktes att hon tillbringat mycket tid för sig själv, hon hade glömt den fina konstarten att fisa tyst eller rättare sagt att hålla det man verkligen går för inom sig. Sigmund verkade dock inte alls notera att hans mamma Amalia fes, så CAC antog att både gud och jag kunde vara förvissade om att det inte verkade ha förefallit vara ett ovanligt inslag under hans barndom.
En anings oförhappandes tog jag tag i saken till guds och CAC- stora förvåning, jag antog att det var min roll att försöka spela storartad i sällskapet, då vi hela samvarokonstellationen egentligen lägrats en lång stund av tysta funderingar kring moderns oförskräckta uttrycksförmåga, men just som jag skulle till att formulera frågan säger gud – ja vi har suttit här länge nu och spänner ögonen i Sigmund med orden och kammar osäkert sakta hans lugg tillbaka – hur kommer det sig att vi kan höra din mamma fisa men inte dig? Har du hålit en hemlighet länge inom dig?
Att kunna uppfatta tomheten bygger egentligen i grund och botten på att uppfattat att bli uppfylld. Hur känns det nu i stjärten på dig? Erfar du den stora saknaden än?
Har du förträngt hur din egen mammas fiser fick dig att projicera anala stadier rätt in i din egna analys och därmed blev grundförutsättningen för din tankeinavel vilken ändå visar din moderskärlek med den där samtidiga ångesten över att hon varken kunde skulle vilja eller ens kunna tänka sig att knulla dig i baken för att uppfylla dina drömmar.
Vad gnäller du för? Var inte så jävla självupptagen, utan lite positiv som alla andra?
Gud fick avbryta med. Han gjorde den mest obscena teckenförningen som kanske skådats, Hur blir det då med free willy? Ämnar min herre icke göra ett djupt intryck till roten på edert undermedvetnas skapelseplats, då kanske vi ska avföra tesen så att överjag äntligen kan möta underliv?

Tyck synd om dig själv – du är det enda du har.  Organhandel, Israel, Sigmund Freud, Amalia, Gud, Alibabbafittan, Likskändning, Mentalt tidelag. Släpp er bitterhet och var lite mer som mig sa gud och beundrade livets stora gåta -Att älska glömma och förlåta.

3 reaktion på “Den Oidipala Homerun instinkten”

    1. Oh, säger samma sak här! Jag kan knappast läsa mina egna tankar, så någon talang för tankeläsning har man verkligen inte. Men det är väl också skönt att förstå att man inte begriper allt?

  1. Maximum Baluba: Brukar du förstå dina drömmar då? Kanske var det drömtolkning och var det inte något som Sigmund pysslade med?

    Ser du inte vilke drömtillvaro som erbjudits Sigmund, nu har han själv möjligheten att praktisera den oidipalitet han så väl vitsordat, det måste ju vara ett himmelrike förutsatt att han inte ljugit om en hel del förståss, eller?

    En av de viktigaste förståelser en människa kan få torde väl ändå vara insikten om att man faktiskt inte förstår allt. Men för den som har ett genuint intresse kan väl just det vara en väckarklocka. Eller vad tror ni om det, ligger det utanför möjligheternas räckhåll för er?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *