Rapport meddelar att vuxna med adhd inte får vård. Genom hela inslaget visas en av den blinda jornalistikens mest uppenbara buttpluggar.
Gång på gång hör vi att behoven uppkommit pga av att samhället blivit hektiskare och att det är grunden för hjälpbehovet. Ett lysande exempel på hur grunt man väljer att se verkligheten för att slippa se det faktum att mångahjälpbehov nonchalerats under hela deras förbannade liv.
Men man kanske inte tycker det känns så mysigt, tryggt och roligt att berätta faktumet att många har behövt hjälp väldigt länge. Hjälpbehovet har kanske inte uppkommit ur bara samhällsförändringar ensamt, även om det är en mycket bekväm synpunkt för de som inte vill se en verklighet som gäller för flera procent av Sveriges befolkning. I de flesta andra fall hade det kallats diskriminering att inte ens erkänna ett funktionshinders faktiskhet, utan hänföra det till samhällsförändringar enkom.
Hör Monopol-TV berätta om att många inte får vård (Inslaget docck bort taget numera)
En annan fråga man kan ställa till monopol TV är hurfan kan det komma sig att ni väntade så helvetes länge med att ens erkänna att flera procent av befolkningen faktiskt inte fått hjälp? Kan det ens kallas journalistik eller kallas det blindbock? Att ange samhällsklimatet som faktor att flera nu behöver hjälp kanske kan dölja det faktum att monopol tv som vanligt ignorerat de som mest behövde hjälpen.
Men har monopol TV inte upptäckt det som TV 4 insett att den tydliga diskrimineringen också gäller i vilket län du råkar bo i om du ska få vård? Eller menar monopol TV att det också beror på lokala samhällsförändringar i respektive län som styr hjälpbehovet?
Är kärlek ett verb eller ett substantiv?
Är språket till för er grammatik eller är ni ett verktyg för erat självberättigande allena?
Titta här på TV 4 kära ni som vill ha monopol på mina tv-licenspengar. Berätta för mig om det är hektiskheten i samhället som gjort att uppsalabor får betydligt mycket bättre vård än de i kronoberg, att gottlänningar får betydligt mycket mer omtanke än göteborgare när det gäller praktiskt vård och erkännande av adhd. Så att vi alla kan se om det beror på samhällsförändringar eller om det beror på något annat som gör att många inte får vård.
Inte ens i dag får alla vård, bara genom att strunta i att titta i backspegeln kan monopol-tv lyckas dölja det faktum att adhd är ett historiskt sätt extremt mycket nonchalerat tillstånd, som fortfarande nonchaleras. Det bemöts som socialstigmatiserad blattesjukdom som mer än något annat visar samhällsvetarnas svartsyn rätt upp i dagen, även om de ytliga ordens ’putti nuttan’ naturligtvis inte visar den verklighet vi alla ser.
Söta ord som i omtankens namn döljer den verklighet som den säger sig beskriva, kan det ens kallas språk? Vilken av helvetets alla förorter kommer i så fall detta språk från?
Amen Hotep eller tuttamkamon framställd av 400 kilo smör framstår som betydligt bättre journalistik, men är den bra? Jag ser det snarare som den uppvispade gräddan av historielös förgyllning. Verklighetens sociala konstruktionsgrunder som ett smältande pålägg, vad hade Ikaros sagt om det? Vi kallar det konst eller samhällsjournalistik så kanske någon sväljer det…
Härlig peddovibb SVT, kanske ni skulle ge er på de stora som hindrar att vården inte når de som verkligen behöver den och den nonchalans som grundlagger tänket. Att SVT under alla år varit så kritiskt mot allt som adhd heter och alla som arbetat för att hjälpbehövande skulle få hjälp, det är ju synnerligen imponerande, drabbar bara de som är i mest behov av hjälp. Kan ni något mer? En objektiv skilldring av verkligheten och dess historik kanske är för mycket begärt?
Att SVT nu berättar om verkligheten kanske någon tycker är ett bra tecken, förvisso, andra kanske undrar varför de stod vid dikeskanten i några årtionden och bara tittade på utan att något säga. Kändes det skönt i byxan SVT, eller vad kan skapa en sådan avgrundsdjup nonchalans inför verkliga människors behov?