Sydsvenskan förvånar mig gång på gång genom att berätta om verkligheten. Är det inte så journalistik ska vara? Vad kan man då kalla alla annat? Inte bara en tom rubrik som pockar med sin feta dallerverkan i hjärnvecken. Utan en substantiell innehållande.
–
Den dopade forskningen
I en artikel berättar de om att högutbildade forskare höjer sina kognitiva förmågor med hjälp av medicin för dementa, knappast något nytt. Det nya är väl att Svensk media berättar om det och gör det på ett sätt så att flera sidor av saken får komma fram. inte bara som rubriken antyder, i termer av dödlig knarkchock. Som antagligen är fel, för inte brukar man ju kalla krig för ett systematiserat mördande. Då säger man ju vad det är. Nej, det brukar gå under sötare eufemismer, i det tandlösa språkets glappande lösgom.
Anders Sandbergs kollega Nick Boström, också han svensk filosof i Oxford-exil,
menar att även en liten höjning av många människors kognitiva kapacitet – deras
intelligens, alltså – skulle kunna få enorma gynnsamma effekter för samhället,
eftersom det finns ett nära samband mellan intelligenskvot och bland annat hälsa
och inkomst. – Får vi fram något som kan öka den effektiva intelligensen hos
befolkningen, har det en enormt stor betydelse, säger Anders Sandberg.
SydsvenskanVa! Att inte skildra allt i svart och vitt längre? Citera en real verklighet?
Men vem beskriver de verkliga tveksamheterna?
Aldrig berättar tidningarna om hur B2-stealth bombplanen som osynliga tvärviggar över Bagdads hängande trädgårdar, flögs fram i överljudsfart av piloter vilka i sina hypermoderna överljudsplan använde legala mediciner för att inte känna sig utmattade eller förlora koncentrationen under räderna, när de precisionsbombade sönder flera av utedassen längs den anrika Tigris stränder, eller vad JFK hade för gemensamma medicinvanor med Winston Churchill och Adolf Hitler? Men helvete pedofiljournalisterna vill mycket sällan skildra den delen av verkligheten. Förbättringar för de små verkar alltid vara på modet att ifrågasätta, varför inte de storas övergrepp eller godtycke och vanor?
-Jag är en äppelmunk! Ich bin eine berliner. 97% av piloterna gillade medicineringen förresten. Fly high baby.
Det hade jag betydligt bättre förstått än att gnälla för att kvinnor män och barn med betydande svårigheter skulle fä hjälp, men Svensk media kanske är på väg att mogna? Bloggen tackar med stor förvåning Sydsvenskan för ett par bra artiklar på rad nu. Med lite mer verklighetsskildran kanske vi kan få en nyanserad debatt. Inte bara något som styrs av pseudovetenskapliga drömmare som vill styra en grupp utsatta barns möjligheter till hjälp.
Medicinering är på gott och ont och de flesta jag träffat med adhd skulle gärna klara sig utan medicinering såväl som den stigmatisering som kommer från de som tvångsmässigt måste ifrågsätta diagnosen. Ser dock skarp fram emot debatten om huruvida forskare osv ska anses kunna använda droger. Var är Kärfve och alla andra kritiker nudå? Är det bara roligt att kritisera en medicinering som ges till barn som ofta har ett litet helvete? Det kanske inte är lika finkänsligt att våga kritisera de militära piloterna som tar centralstimulerande medikamentrer innan de åker och bombar ihjäl en massa okända personer i ett främmande land med en synnerligen underlägsen försvarskapacitet?
Eller när forskare i finare miljö lite avmätt sväljer några tabletter av liknande substanser tillsammans med sitt eget dräggel för att få bättre koncentration. Vakna nu då alla idiotkritiker och skrik hysterisk, eller passar det inte nu plötsligt? näha… vaffö ente di doo?
Schack boom bang?
Har eran bombastiska analkanibalism fått slut på kackerlacksspatt och glykolfenissad pistagenöt? Ska ni hitta en annan åder att suga ur? Lite förtäckt socialpedofili med skylten ”vi som vill förhindra stigmatisering, av de svaga ofta rövknullade grupperna i samhället…. Hmmm… Bara för att ni vill de och ingenting annat än för eran lilla viljas skull. Ack så finkänsligt, skulle ni misstycka att underkasta er regelbundna kontroller ert verkliga resultat pga av att vi villl hindra er stigmatisering?
Om en amfetaminkonsumerande pilot släpper någon megatonsbomb över försvarslösa individer så verkar det inte skapa någon reaktion över medicineringen. Men om just barn blir hjälpta av samma medel då reagerar ni reagerar starkt , vilka varelser är ni egentligen?
Eva Kärfve
Har du inte spökat ut sanningen med din fantasi, resultaten av dina insatser förefaller vara att hjälp till behövande barn har försenats, är du nöjd? Vågar jag ens ställa frågan: Vad som kan vara ett starkare tecken på renodlad social pedofili i ett verkligt klassamhälle än när några få personer lyckas förhindra att utsatta barn får en rimlig hälsa, bara för att de njuter av att lansera sin egen struktursociala moralkräm av vad som är rättrådigt i sin lilla jävla drömvärld, trotts att små barn drabbas av det?
-Snälla berätta det för mig!
Jag har förvisso aldrig varit världens smartaste antagligen för dum för att förstå det, antagligen är jag dessutom helt blind eller så behöver jag en unikt genial socialantropologisk navelskådarpaparazzi som belyser det hela för mig. Kan du hjälpa mig Eva, snälla?
