Kan Psykiatri bli en Vetenskap?

Animalmagnetisk metaforik

Kan psykiatrin bli en vetenskap?
Det är nog frågan om, men psykiatrin närmar sig i varje fall ett vetenskapligare förhållningssätt, dessutom verkar psykiatrin kunna närma sig människorna och den värld den är satt att verka i, vilket kanske inte alltid är så dumt efter så här många år.

I Uppsala och Gotland har man tidigare utmärkt sig för att ge en förhållandevis bra vård, ja kanske 7 gånger bättre än i till exempel Västra Götaland när det gäller adhd, vilket kanske kan skvallra en del om vetenskapligheten i de praktiserade förhållningsätten, även om psykiatrin inte alltid förefaller direkt nykter.
I Skåne kämpar de hårt för att ta emot mellan 3-4 patient per psykiatriker och dag. En del säger att 3 patienter är snittet, Socialstyrelsen har tyvärr ingen statistik på besöksfrekvensen och även om den fanns ligger fältet ganska vidöppet för allehanda tolkningar och saknar enhetliga definitionsramar. Vilket återigen kanske inte direkt påminner oss om vetenskap i metodologisk mätbara nyttograder per krona. Hursomhelst kan vi redan här konstatera att vården inom landet knappast styrs av de människornas behov av den, vilket borde ses statistiskt och vetenskapligt som en någorlunda normalfördelningsgraf, vilken annars skulle kunna mäta faror i omgivningen som till exempel Stenungsundsluftens toxicitet, visat i ökningar av %lungproblematik.

Hur får flickor rätt uppmärksamhet i vården?

Flickor fick väldigt ofta förr helt fel diagnos i psykiatrin, vadå vetenskaplighet? Om de fick fel diagnos så fick de väl också fel behandling? Vad har det med vetenskap att göra osv… Men kärnan i den ovetenskapliga vetenskapligheten utvärderas verkligen sällan vilket skulle kunna leda fram till större metodologisk skärpa. dvs retrospektiv analys av varför vetenskapen slog så slint som den gjorde, eller rättare sagt, varför den påstådda vetenskapen egentligen var ovetenskaplig ur syftesaspekt. Denna ovetenskaplighet kommer vi att få dras med tills vi gör vetenskap av den och varför gör vi inte det? För inte finns det väl något bra och heligt med osäkerhets axiomen och forskningens ständiga ambivalenser, mer än att utveckla kunskapen om sin metodologiska otillräcklighet? Det krävs en större långsiktighet i forskningens egen syn på existensberättiganden, kortsiktigheten gynnar bara iklädandet av en vetenskaplig mantel för att tala för en sak eller bara sprida sin egna agenda.
Men var och när görs egentligen dessa centrala utvärderingar? Låt oss titta lite på om den torkade kunskapen mognat, genom årens lopp… räcker du mig din hand så går vi. För när kan en vetenskap bli tydligare i sin nyttograd än när den angör den direkta hälsans kapacitet?
Små ljusglimtar i flummet
Det finns dock några områden inom psykiatrin som mer påminner om vetenskaplighet, det är insatserna för de med adhd, vilka numera förefaller ha en viss grundstandard även om det inte alls är speciellt länge sedan till exempel unga flickor fick helt andra diagnoser fast de hade exakt samma problem, de fick vara borderline, manodepressiva eller ….. Vilket kanske mer än övertydligt beskriver den låga grad av vetenskaplighet som psykiatrin har angjort historiskt. Vad tror du är konsekvenserna av de här systematiska feldiagnoserna? Vågar du en tänka på det? Eller vill du forsätta blunda?

Dyra Mannagryn
Psykiatrins vanvettiga historia utgör också ett hinder för dess trovärdighet och konstigt vore det annars. Men den sjuka psykiatrin är på väg upp ur träsket vilket en rad faktorer vittnar om, viss vetenskaplighet är på väg, men när blir hjälpen för de människor som behöver den egentligen nykter och tillgänglig? Psykiatrin har väldigt länge varit en pengaslukande och ineffektiv jätte på lerfötter med vad vi idag vet ineffektiva och ibland sinnessjuka metoder, så en vitbok som vittnar om vilja till bot och bättring kanske inte skulle vara så dumt?


Russin mot russin grynet?
I praktiken verkar just det faktumet att man jobbar med människor i dag tas som intäkt för att göra allehanda flummiga saker vilka inte kan bevisas ha någon egentig klinisk effektivitet. Vården av personer med adhd förefaller vara ett distinkt undantag därifrån, men bara till vissa delar. Det torde vara svindlande enkelt att med beprövad vetenskap bevisa att stoppa 4-5 russin i stjärten är effektivare terapeutiskt än den metodik psykiatrin användes och som fick nobelpris 1949. Vad kan detta säga om det vetenskapliga förhållningssättet?
Den praktiska betydelsebäringen av Vågar du mot ljuset av beprövad klinisk evidens sätta emot att den rent russinterapeutiska effekten slår den nobelprisbelönta forskningsinsatsen lobotomi? Jag är i så fall till er tjänst!

”att vi jobbar med människor så vi gör som vi vill, fast det gärna ska se bra ut
på ytan”

… verkar ha gått lite väl långt. Att ta ovetenskapligheterna som intäkt för godtycket, är mycket bra om man ska belysa cirkelbevisningspedagogiken, men inte till så mycket annat.
(måhända skulle cirkelbevisens ultimata analys ske med russina i analen för att liksom påvisa det psykodynamiska händelseförloppet rent biologisk, allt kommer att bli skit. Så lås in dig när du ska bevisa det. Sedan tvättar du händerna kommer ut och låtsas som inget.) Men vad har det med vetenskap att göra? Ytterligare en groda? Eller var det bara Kvacksalveri, kvack kvack


Stödgrupp till ledsna anhängare?
Blir någon överdriven anhängare till psykiatrins kolossala ineffektivitet ledsen av detta sakliga konstaterande kan ni med fördel ta en SSRI tablett, så kan en del bli mycket bättre. Eller… nja, inte

ens psykofarmakologin verkar kunna bota den sjuka psykiatrin. Eller varför inte själv testa delar av den psykiatriska historikens metoder?

Är ni kritiska så bottnar det i er egen projektionslusta, kanske lite förträngd sexualitet? Eller så kan vi erbjuda er en ny psykodynamisk deluxe terapi, väldigt effektiv, men kanske måste pågå livet ut och sådant kostar ju på som du vet, eller hur? Vi ska även fundera på att ta fram helt nya behandlingsformer för desillusionerade gamla anhängare, för den forskningen är ständigt på gång mot nya djärva mål, tills dess kom ihåg att ta dina russin, Grynet!


Den gamla psykiatrin som kanske självdör snart är i grunden en kloss byggd av idépolitisk spekulativitet och bekräftelsebehov, vilka snarare ofta motarbetat en genuint vetenskaplig hållning. Vilket vi kan se bland annat i Göteborg som är ett gamalt psykodynamiskt fäste, där KBToch andra metoder som lyckats bevisa en relativt god grad av vetenskaplighet har svårt att vinna mark. Inte beror det på vetenskap.. Det beror på att den idépolitiska suggetionskraften är så stark att den vill förutsäga framtidsutvecklingen via sina egna tentakler och idépolitiska spindelnät.

Inom andra ”socialvetenskaper” vilka vi belyst några gånger och som även Maria Abrahamsson i Svenska Dagbladet tar upp lika briljant som enkelt, så behövs det nya sätt att se sakerna, inaveln har spelat ut sin roll.

I forskningspropositionen hänvisas till behovet av kompetensutvecklad personal inom rättsväsendet. Det låter bra, liksom att regeringen efterlyser en både utvecklad och intensifierad kriminalpolitisk forskning. Mer oroväckande är att det­ inte­ står ett ord om att riksdag och regering är i händerna på Brottsförebyggande rådet när det gäller bedömningen av hur mycket kriminalpolitiken måste få kosta.Vad regeringen tänker göra för att vässa den kriminalpolitiska forskningen är inte glasklart, men den var splittrad och saknade samordning redan 1992. Därefter har punktinsatser gjorts, och regeringen noterar nöjt att bland annat den internationella förankringen har stärkts. Ett kvalitetsmått på det är det nyinrättade ”The Stockholm Prize in Criminology”.Nog för att ett jippo i Stockholms stadshus med internationella gäster kan ge prestige och fina kontakter. Fast är det mingel på toppnivå som regeringen menar är forskning i världsklass?

Ett galant enkelt förevisande av den vetenskapliga idéstrukturens vackraste druva som här med all tydlighet visat skrumpnad till ett litet russin som kläs i kejsarens nya kläder. Som sedan marknadsförs i omförpackad proselytisk skapelse som pippifågel. Kanske skulle regeringen läsa sin Ikaros lite bättre? Det är statens skyldighet att fungera till uppdragsgivarens belåtenhet, inte att idka styrning av forskningens inavel via idépolitiska suggor, eller vad man nu vill kalla de byråkratiska galtarnas målorgan, för sina ståndaktiga strävanden.

Många kramar från er russinrobot i tiden!
vi börjar alla någonstans

Alla druvor skall till slut torka

Så klia dig i skallen medans du kan

Forfarande vet vi nästan ingenting om trons effekter, men varför ska vi forska på det? Det är ju trotts allt bara tron som styr vetenskapen, för vi forskar väl inte på något vi har anledning att tro på skapar värdelösa resultat, eller forskar förutsättningslöst? Nej forskningen styrs i dag av den kortsiktiga nyttograden för finansiären vilket visar hur oerhört förslappad regeringens egna interna syn på forskningen är, de finansierar forskningen men styr den inte i nytta mot ett långsiktig folkhälsomål. De gör så bara för att de TROR det är den bästa vägen, vi får väl hoppas regeringens piller till forskningen fungerar. Tack för att du lyssnade, nu vill jag gå och bada.

Hela världsekonomin styrs av tron, inte bara forskningen, kanske skulle uppmärksammas lite mera på kreditmarnaden av kreditvärderingsinstituten att just grundakordet i deras mening är tro och inget annat. Kredit kommer från latin och betyder just ………….. så vad är den värd? vi avslutar med läkartidningen artikel är kvalitativ forskning vetenskaplig eller bara relevant.

Den idéstrukturella tankegången om evidensmässighet måste byggas ut bortom inaveln mot evidenskärnan i folkhälsomålen inte något annat, kanske det på lite sikt kan skapa medel som läker och så kallade läkemedel som gör skäl för namnet. Några är på väg men de kommersiella incitamenten till att ta fram sådana medel saknas, just för att människan är värdelös i den kreditteknologiska modellen och dess heliga gamla kossor som betar poängen, gräsligt sakta. Mu.

Vill inte du också bada?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *