The History of ADHD: 1798, Alexander Crichton
The absolutely first known history of ADHD was written already in 1798 by a Scottish-born physician and author, Sir Alexander Crichton (1763-1856).
He described what seems to be a similar mental state much like the inattentive subtype of ADHD, in his book: An inquiry into the nature and origin of mental derangement: comprehending a concise system of the physiology and pathology of the human mind and a history of the passions and their efects. In the chapter ”Attention”, Crichton described a ”mental restlessness”.
The history of ADHD 1902, Sir George Frederick Still
Sir George Frederick Still (1868-1941) The father of British pediatrics.
England’s first professor in child medicine presented on 4th, 6th and 11th March 1902 a series of three lectures to the Royal College of Physicians in London, under the name “Goulstonian lectures” on ‘some abnormal psychical conditions in children’, which were published later the same year in the Lancet. He described 43 children who had serious problems with sustained attention and self-regulation, who were often aggressive, defiant, resistant to discipline, excessively emotional or passionate, who showed little inhibitory volition, had serious problems with sustained attention and could not learn from the consequences of their actions; though their intellect was normal.
The history of British Pediatrics: Sir George Frederick Still
Sir George Frederick Still (1868-1941) The father of British pediatrics.
Sir George Frederick Still (1868-1941) the father of British pediatrics. He was born in Highbury, England, and attended medical school at Cambridge University. His father died when he was 17 years of age, causing a dramatic change in the family economy. However, he had proved such gifts as a pupil of Merchant Taylors, that he received a scholarship enabling him to study at Caius College, Cambridge, where he received several awards and new scholarships.
ADHD Historia 1798: Alexander Crichton
Den första väldokumenterade beskrivningen av ADHD liknande fenomenologi
Alexander Crichton del 2
Alexander Crichton berörde i sin bok, svårigheten för personerna med den ‘mentala rastlösheten’ att filtera bort intryck och hur överkänsliga personerna var för olika händelser som inte verkade påverka andra i alls samma omfattning.
Englands förste professor i barnmedicin presenterade den 4, 6 och 11 Mars 1902 sina sedermera berömda föreläsningar för the Royal College of Physicians in London, under namnet “Goulstonian lectures” som handlade om ‘some abnormal psychical conditions in children’, Föreläsningarna publicerades samma år i the Lancet. Han beskrev 43 barn som hade mycket allvarliga problem med att upprätthålla en kontinuerlig uppmärksamhet, att disciplinera sig själva och att inte bli ständigt överemotionella, aggressiva eller passionerat upptagna med något för situationen olämpligt.
1937 Benzedrine – den första ADHD medicinen
Det stora sensationella medicinska genombrottet för personer med svårigheter att sitta stilla och koncentrera sig, kom en bit in på 30-talet i form av den centralstimulerande medicineringen, Benzedrine, som tvärtemot vad man kunde tro lugnade ner barnen och gjorde dem mindre stökiga, ja rent av lugna, samt gav dem bättre förutsättningar till att upprätthålla sin koncentrationsförmåga under länge tid, som andra barn. I Sverige används i dag Metamina mot ADHD som är en förfining av Benzedrinets effekt med mindre biverkningar.
Leandro Panizzon med Rita Panizzon
Mer om hur preparatet Ritalin fick sitt namn, eller början på ritalinets historia om man nu så vill. Kan du läsa i länken ovan. I Fotografiet ovan ser du till vänster kemisten som först syntetiserade Metylfenidat och till höger hans fru som han brukade kalla Rita.
Vad vi dock inte tagit med som oftast brukar nämnas i samband med den tidigaste ADHD historiken : Die Geschichte vom Zappel-Philipp – Der Struwwelpeter av Heinrich Hoffmann som på Svenska fick namnet Pelle Snusk, vilken normalt brukar anges som den tidigaste ADHD historiken. Förvisso är det en bra och trevlig saga som läkaren Henrick skrev till ett av sina barn men att börja historiken med en saga i ett ämne där förnekandet länge varit så starkt känns kanske inte alltid som optimalt.
År 1845, Dr Heinrich Hoffmann, en tysk familjeläkare som sedan blev psykiatriker och författande poet som skrev böcker om medicin och psykiatri. Han blev intresserad av att skriva för barn när han inte kunde hitta lämpligt material att läsa att sin 3-årige son. Resultatet blev en bok av dikter, komplett med illustrationer, om barn men även deras oönskade beteenden sett genom ögonen på dåtidens syn på barnuppfostran. ”Die Geschichte vom Zappel-Philipp” (Pelle Snusk på svenska) var en beskrivning av en liten pojke som man skulle kan tro hade ADHD eller som bara en moralisk saga att roa små livliga barn och uppmuntra dem att uppföra sig ordentligt.
En del om ADHD historia, ADD, Alexander Crichton, George Still, Benzedrine, Ritalin, Bradley