Danska TV2 gjorde ett inslag om några ungar på kollo och – Guuud vad jag hade älskar det där kollot, med alla grejerna som går att leka med och alla dessa primitiva och barnsliga ungar, precis som jag själv.

Hupps, nått klickade till där, oj vad man lekt och oj hur viktigt och bra det var när den långa tunga Bore sedan molnbuttert knackar på dörren med frontknäpparfrost i hallen.  Så uppenbart att leken inte heller är något jävla verb eller substantiv utan det är något man gör av kärlek till livet och något sådant har satsklasserna aldrig verkar förstått sig på, för vad vet egentligen språket om de som talar det?

-Hallå eller

Sinnebilden av en mormor och alla andra starka kärringar som jag inte kan sluta älska.  Kompilationen vänder sig tillbaka och säger mig – väx i nerverna unge lille, precis som den rosett hon knöt. Kvinnan man alltid vaknar upp med men egentligen aldrig ser, för hon bor alltid i ens ögon. 

Från Netvibes ADHD med widgetkollaget  Neurotrophic kring Ibogaine – GDNF.

Livet är ingen nödutgång för skolan utan handlar om att leva älska och lära och allt detta är grundat av lek, ibland till och med en kär lek. Tjoo.