- Kön
- Ålder
- grupp i samhället, boplats.
Är det inte fantastisk? Varenda en av de starkaste stereotypierna!
-Det spelar en oerhört stor roll vart du bor om du ska få vård.
-Det spelar roll vilket kön du har för vilken vård du får
-Person över en viss ålder behandlas inte av vissa landsting. Öven om en del tagit bort den synliga spärren lever den verkliga spärren kvar.
Menar riksförbundet Attention att alla våra riksdagsmän och kvinnor vet om den verkliga situationen för personer med adhd, aspergers syndrom och andra neuropsykiatriska funktionshinder? Är det då inte konstigt hur förvånade riksdagsledamöter verkar bli när de hör talas om verkligheten?
Att springa runt på möten och snacka om hur bra allt ska bli inom en obestämd framtid är väl sött, men att ha konkreta planer i riktning mot ett mål som ska vara nått inom en viss tid är väl inte förbjudet? Det borde strida mot riksförbundets Attentions egna etiska stadgar att agera så sävligt när en massa människor står helt utan vård.
Anki Sandström är ordförande för riksförbundet attention, vad har du gjort för kreativt i år för att kraftfullt kunna förändra en hjälplös värld för de som inte ens nåtts av vård? Uppfyller din insats verkligen riksförbundets etiska riktlinjer?
Är det inte ett sorglustigt faktum att de etiska riktlinjerna mest är skyldigheter för medlemmarna att uppträda lojalt mot förbundet och inte skyldigheter för förbudet attt uppträda lojalt mot sina egna syften? Ett härligt inavlat soppkök med låg takhöjd. De som behöver hjälpen som mest är antagligen inte ens medlemmar.
Är det bara en ytterst sorglustig petitess att förbundet i sina egna etiska ritlinjer inte med klara ord talar om sin egen riktning och sitt eget uppdrag? Är ledningen för Attention verkligen lojal mot Attentions syften, när syftena inte ens är nedskrivna i riktlinjerna eller satta som tidsgränser så att medlemmarna men framförallt ledningen vet vad de skall vara lojala mot.
På vilket sätt stärks demokratin av den låga takhöjden, år man tillåten att fråga det?
