Att amfetamin eller metylfenidat skulle vara livsnödvändig ställde jag mig vid första anblick tvekande till, men efter att ha funderat ett tag och tittat lite närmare på statistik, så inser även jag att det kan ligga något i det hela.

Varför skulle WHO kalla metylfenidat och amfetamin för essentiella mediciner om det inte var det? Jag kapitulerar (dock aningens motvilligt) och inser att WHO antagligen har rätt. Men vad säger egentligen undersökningarna? Finns det något som säger att personer med ADHD verkligen kan sluta missbruka om de får en välavvägd medicinering i stället? Eller tvärtom finns det något som säger att den som inte alls kan koncentrera sig i skolan går en lysande framtid tillmötes? Den som inte lyssnar till WHO vad lyssnar den till?

Ref: WHO Psychotherapeutic review 2008 öppnas som pdf.

Bra Hjälpmedel vid ADHD?

Jo det finns, vi har skrivit en del om det men ett av de bästa hjälpmedlen vid just ADHD verkar vara just en korrekt och välavvägd medicinering. En ny undersökning från institutionen för Social arbete vid Göteborgs Universitet tittat vidare på saken lite djupare.

Resultatet visar att missbruket av amfetamin för intervjupersonerna fyller självmedicinerade funktioner i det att drogen skapar lugn och förmåga att fokusera. De är dock i olika grad medvetna om dessa funktioner. Medicinering med centralstimulantia fyller samma funktioner men ger en mer jämn och tillförlitlig effekt, samt att intervjupersonerna undgår flera av de negativa konsekvenser som är behäftade med narkotikamissbruk. Medicineringen har också positiva effekter för intervjupersonernas identitet och självuppfattning då det ger dem möjlighet att stärka och utveckla andra identiteter än den som missbrukare.

Det verkar finnas oerhört positiva sidor med att medicinera verkar det som, b land annat så verkar missbruket och samhällshatet sjunka, anpassningsgraden (härligt ord va) öka. Varför skulle den inte det då? Den som aldrig har haft möjligheten att läsa en bok och ha behållning av det som står, får nu en möjlighet personen inte haft tidigare. Den som vill förneka personer med denna svårighet en rimlig medicinering, förnekar också dessa personers grundläggande mänskliga rättigheter. Är denna rasistideologi i grunden acceptabel? Att förneka människor med en speciell genetisk sårbarhetsprofil en rimlig behandling på grund av deras genetik är det inte urtypen av rasism? För att den rasismen inte ska synas så försöker man så hårt som möjligt att göra allting så svartvitt som möjligt, men lyckas man? Det är kanske dags att kalla rasisterna för vad det är? – Rasistjävlar som förnekar människor sina grundläggande mänskliga rättigheter.

Jag har alltid levt i ett kaos. Ett fruktansvärt kaos (…). Jag tar in allting. Jag tar in alla
intryck och är man då ofokuserad och inte kan … Så att säga… Katalogisera, indexera
informationen, så kommer det bara in, in ,in och så blir det för mycket.
Jag har aldrig kunnat fokusera, göra en sak i taget. Jag menar, jag har massa bollar i luften, men när dehär bollarna trillar ned som jag har slängt upp, så är jag tre mil bort. Jag kan gå en väg ett tag för att plötsligt bara vända och gå den vägen istället och ingen fattar att jag inte går på den (första, min anm.) vägen längre.

Stoppa den genetiska rasismen

Är det rimligt att de genetiska rasisterna ska kunna förtiga dessa symptom som antagligen har rötter sedan urtiden? De personer som vittnar idag om vilket hjälp de fått tack vare diagnos och medicinering. Att kunna sluta ett långt missbruk i flera årtionden och bli en egen företagare, är det något som människor ska förnekas, eller låter det fantastiskt bra?

Med vilken laglig rätt utövas det ett socialt förtryck mot människor med den genetiskt betingade sårbarhet som ADHD ofta är grundad uti.

Video om ADHD ADD på Youtube. Flickr ADHD.