Svenska dagbladet skriver i dag att: Unga kriminella lider mer psykiskt. Tidningen Dagen berör också samma ämne i sin artikel: Psykisk ohälsa vanlig bland unga lagöverträdare.
Den som har gjort fel mår inte bra skulle de också kunna säga, eller gränsöverskridande är alltid på gott och ont. Och varför skulle någon bli gränsöverskridare om denne känner sig väl tillfreds inom gruppen eller situationen där denne befinner sig nu? Några filosofiska frågor med anledning av texten kan man ibland kosta på sig.
En del säger att nästan hälften av de som sitter i fängelse har ADHD, jag har ingen aning om vilket, men frågar mig skarpt varför får de ingen behandling då? Eller är det den vanligt skenheliga Blattepolitiken som spelar in igen, de svarta fåren och de sociala blattarna skall helt enkelt inte ha vård… De svarta fåren ska svärtas – givetvis under förespelgingen att de blir hjälpta, men blir de verkligen det?
Artikeln lyfter dock fram den i mitt tycke alldra viktigaste frågan, har vi en rimlig vård? Finns det överhuvudtaget vetenskapliga belägg för att vi har en kriminalvård? Att det finns ett kriminalvårdsverk det vet vi nog alla men finns det verkligen något vetenskapligt stöd för att vi har en kriminalvård? Vad är i så fall resultatet av denna vård? Vad skulle då bli resultatet av den påstådda vårdens frånvaro?
Eller: Kan man vårda bort ett djupt ifrågasättande?