Vår Profesionalitet förhindrar kommunikation
Här nedan har vi ytterligare en kille som det inte verkar fungera så bra för. Vem vad eller hur felen uppstår vet vi ju faktiskt inte och det fick tv-journalisterna heller inte veta trotts fullmakt från killen och hans mamma. Vi kan ju inte beskylla socialen för någon kommunikationsvilja med uppdragsgivaren eller dennes omvärld, också ett intressant fenomen som vi stött på flera gånger förut. Mera om inslaget ovan här. Men visst är resonemanget alltid lika intressant – pga av vår professionalitet kan vi inte kommunicera …. – tja…hmmm, vi förstååår. Vi förstår åtminstone varför en del väljer att kalla vissa individgrupper för socialkärringar.
Intressant är också att de uteblivna insatserna verkar kosta samhället mer pengar i slutänden, så jag vet inte om man får fråga det men varför sker inga vettiga insatser? Vi kanske ska vända oss till Eva Kärfve som är sjuksköterska i grunden men nu även Docent i sociologi . Hör du oss Eva, så maila gärna in ditt svar på varför socionomer förefaller misslyckas med vissa saker när det gäller insatser till personer med adhd och varför de därmed kan anses vara dåliga på att kommunicera verkligheten. Upplever gruppkategorin socionomer det som hotfullt att ta till er verkligheten med ett kollektivt misslyckande och hur ska vi i så fall kunna förhindra er katastrofupplevelse?
Riksförbundet Attentions ledning kanske dessutom blir positivt inspirerat när de ser att det går att vara lite aktiv i frågorna på Riksnivå och man behöver inte sitta som idislande nomenklativa byråkrater och ta betalt för små häften med information om adhd. Varför inte sprida den praktiska kunskapen vida omkring, är det inte dags nu? Eller är det något som hindrar som hindrar det stackars Riksförbundet?
Förhindra stigmatiseringen!
Naturligtvis är alla socialarbetarindivider inte socialkärringar i fall nu någon i gruppen skulle känna sig kränkt eller nedstämd över den deskriptiva faktaterminologin. Det är bara att gaska upp er så blir allt säkert bra ska ni se. Vi tycker heller inte heller att begreppet socialkärring alltid är helt optimalt men samtidigt kan vi ju inte förhindra den folkfloristiska språkutvecklingen och böjer oss därför inför trycket att kalla socialkärring för socialkärring och inget annat.
Hade vi gjort på något annat vis hade vi ju kanske kunnat bidra till socialkärringarnas stigmatisering och det vill vi ju för allt i världen inte bidra till, vilket jag hoppas alla förstår. Omsorgsfullheten i vår pliktransakelse kan ju inte vidkännas dessa gränser. Annars skulle ju socialkärringarna kunna få en ganska stereotyp gruppstämpel och den gruppstämpeln bör ju gå att förhindra, för roten till den ligger väl i den outalade kollektiva katastrofupplevelsen. och kärnan i den är väl ändå undermedveten. Och det kan vi inte tala mera om eftersom vi är proffs.
Tänk Positivt vettja!
Nedan lite måhända socialbyråinspirerad konst från en anonym konstnär som inte är rädd för kulturen. Konstverket är stulet från Lisas blogg. Verkar rymma en hel del av klustertänkandets alla små orgier av omsorgsvetenskapliga och tankestruktuella personminor.
Läs även andra bloggares åsikter om Socialtjänsten, socionomer, sociologi, prefesionalitet, socialkärring, funktionalitet, rimlighet, eller vad säger våran Lisa är det dags för en dansande svängom i den sociala arken.