Journalistiskt hedersstipendie
Anders vann 300 meter kubb redan som 6-åring och har nu skrivit uppsatsen till stöd för journalister. Man behöver inte alls alltid ha hjärnskador för att bli journalist. Anders håller med professor Gwerzulky om att teorierna om att hjärnskador automatiskt kvalificerar som inträdesbiljet till journalisthögskolan förefaller aningens överdrivna och vill därför vara med och hjälpa journalister mot den stigmatisering som kan uppstå om de trotts sitt handikapp visar har en yta som verkar normal. ”Vill ölpa jonnalistä” säger han och äter 2 mariekex.

Världens minst förolyckade raksträcka
Hans närmaste släkting Otto Klövensjö blir tårögd när han tänker på det stora engagemanget som lagts ned vid hedersrakan på en av världens minst förolyckade gatsträckningar där fattiga kinesiska bönder självmant asfalterat en 30 meter lång raksträcka för att hedra journalismen som sådan. Många har undrat varför, och kanske bör vi alla göra det! Men hur säger du egentligen: det är väldigt mycket svart och vitt, tjära och fjäder till en hel yrkeskår i ett land som har en mur du kan se långt utifrån rymden?

Bygg dem en asfalterad raksträcka på en väg du måste ta helikopter för att nå!

Way lin po berättar ur hjärtat
Det kan bli en verklig burnout för en journalisthjärna oavsett hur skadad den är. Vad ska det egentligen skriva om vägen som saknar tilfartsvägar och byggts av urfattiga bönder som vill hjälpa dem att dölja hur det journalistiska skadesyndromet tar sig uttryck. Way lin Po som själv inte tog initiativet till bygget men som enligt tekniska bedömare improviserat fram en häpnadsväckande effektiv ångvält på plats med hjälp av den gamla avloppsledningen som byggdes redan på wikingatiden och beräknas ha fraktat runt 15 miljarder liter bajs sedan tidernas begynnelse. -Snacka om platt fall för det vägvinnande säger Klövensjö och torkar svetten ur pannan. Och att sedan se det här gamla rörverket mangla ojämnheterna i den isolerade vägstumpen det värmde verkligen ett gammalt bockhjärta. Att det som burit så mycket skit under loppet av alla sina nedgrävda dagar nu kan tjäna som ett vägmärke för rubrikjournalismen är verkligen för bra för att vara sant säger han och börjar plötsligt gråta hämningslöst.

-Jag vill ju bara bli älskad. Jag vill bli sedd och otyckt också säger han mellan gråtattackerna halvt snörvlande och snyftande. Och vem vet kanske det också gäller dig du din tidlösa minaret. Men vem bryr sig om när män är oskulder för att hedra sin familj då säger han tar upp en artikel om Broke Shields sena öppning innan han avlider.

Gräma, grämt, gropa.

Med tanke på att Expressen oturligheter i dagarna
Vill vi å det skarpaste inflika att det är viktigt för allmänheten att ha fortsatt fullt förtroende för våra redaktionsvalda bokstavsprofeter och allt annat rubriksättarna heter. Vi har intervjuvat professor Sven-Hans Läckerbett om det inträffade. Han inflikar också att det i nuläget inte är helt tekniskt bevisat att hjärnskador krävs för att komma in på journalisthögskolan. Han berättar i stället om när han köpte sin professorstitel så var det ett sjusärdeles fint väder.

-Ja, där lättade det verkligen upp för mig säger han och ler rätt in i kameran med sina varulvständer.

DN, SvD, AB AB Övermänniskan backar dock och kan tänka sig att skatta. Exp. Journalister är också övermänniskor det är faktiskt just därför de plötsligt efter en massa år blev synkront intresserade av en annan journalist när det sitter tusentals människor fängslade världen över, varför tror du? Jo, för att journalisten är mer värd i det journalistiska kastsystemet. Vilka människor tycker du är minst värda?

Hallå eller? Läs Frkf eller om Televinken, Kapten Hook, Betongfotshjälten, Det Journalistiska Kastsystemet, Metamfetamin Meth,