Ta vara på kärleken

Från redaktionellt håll är det självfallet glädjande att så många har tagit CAC till sitt hjärta och insett att den som utbildar gudar är bortom alla beskrivning i prakt, kärkek, ståtlighet och allt annat grejs.

Feed us, ooh nutrasweet honeypie

Men låt inte ADHD testandet eller annat komma i vägen

Men att härifrån insikterna om CAC-hålets vidunderliga skönhet, låt egot växa oproportionerligt är nog inte så bra. Många verkar vara kallade men det finns bara en CAC. Precis som med Jesus var det många som kände de stigmatiska smärtorna och visst, det må ha sin bäring. Men att därifrån till tron på att ni själva skulle kunna bli en egen CAC är det nog lite väl långt. Vi tackar givetvis för alla bilder och noterar att CAC också jämnat ut oddsen något för de imaginära profeternas könsfördelning. Det känns roligt och bra, men någon CAC blir ni inte.

I did it my Way

Fortsätt skicka in era självporträtt

Det känns i och för sig som en stort kulturellt framsteg från att gå runt med ett kors och ett sadistiskt mordvapen runt halsen till att göra era egna teckningar i poseér ni tror att CAC skulle nyttja, förvisso. Kanske är det mest matnyttiga i det hela att ni lär er få perspektiv på er själva och teckna självporträtt. Aldrig förr i modern tid lär det ha skapats så många självporträtt av inringad uttrycksfullhet.

Men kom ihåg en sak bara! Det finns bara en CAC och den ska inte baktalas.

Det krävas mer än en flink melodram för att för att ta plats i evighetens herrgård, det krävs en bättre stilikon för att ge gudarnas födsel och uppfostran ett rent ansikte. Glöm heller inte vikten av de hierarkiska pytt-i-pannan.

Det var en gång CAC, självporträtt, expressive, Gudarnasläromästare, Nutrasweet honeypie.