Det medieras hit och dit om uthägningar, men vem eller vad är det som egentligen hänger ut och vad är det som journalistik egentligen hänger sig åt? Ska den som gjort en handling inte längre behöva stå för den eller ska offrets yttrandefrihet beskäras än mer?
Frågan är naturligtvis komplex och vilka frågor är nu inte det.
Låt oss säga att en person som blivit våldtagen väljer att ha angriparen och domen på sin hemsida, ska personen då hindras från det för att förövaren själv och dennes närmsta anhöriga finner det olämpligt? Tja, då har man ju synnerligen effektivt skändat mycket av vad roten till yttrandefrihet egentligen handlar om. När dagens tidningar väljer att kommentera det hela verkar debatten relativt enkelsidigt handla om ytterligheterna. Själva uthängningen begås egentligen i samma ögonblick som brottet begås, att någon sedan berättar om den verkliga händelsen har knappast någon större logik i att få kallas uthängning, då det bara är att återge ett faktum som dessutom är vidimerat av en annan instans. Sedan när kallas vidimerade verklighetsskildringar med allvarliga konsekvenser för tredje part för uthängning, det kanske är en nyhet inom logiken som vi måste meddela den svenska akademin?
Svd skriver: därför hänger vi ut dem.
Svd Sexdömda hängs ut på nätet
Aftonbladet förfasar sig över att dömda sex brottslingar hängs ut på nätet
DN skriver: Sexbrottslingar hängs ut på nätet
Först och främst är det något som just tidningar och journalister ägnar sig åt dagligen och sedan kommer ju det lilla problemet med att bara skildra verkligheten knappast kan vara att hänga ut någon, snarare är det ju personen som genom sina egna handlingar hänger ut sin egna människosyn och sedan när ska det vara förbjudet att återge?
Självfallet finns det en rad sekundära aspekter till förfarandet att skildra verkligheten och det har det nog alltid gjort eller vad tror du? Måste man vara så negativ till att upplysa sina medmänniskor om verkligheten via verklighetsskildringar, vilket in facto är vad detta i grunden handlar om. Att sedan konsekvenserna av att skildra verkligheten kan bli stora åt en massa håll det är ju självklart, att Alfred Nobel uppfann krutet kan väl fortfarande vara tillåtet att säga oavsett om det idag används av terrorister. Ska rätten att citera någon handlingar eller verk försvinna bara för att huvuvpersonen betett sig vidrigt?
Synnerligen intressanta retoriska värdemarkörer man använder, man hänger ut sajter som skildrar verkligheten och kallar dem för uthängare för att skapa ett lagom snett debattklimat. Halleluja, det finns nog fler aspekter än så.
Nettoresultatet?
Det mest intressanta i hela debatten torde väl ändå vara att minska ned på den verkliga kriminaliteten och om det nu är som några forskare vill indikera att brottsligheten ökar, då kanske de kan åka till USA och undervisa sina kollegor om att de är fullständigt kontraproduktiva, om det nu är så….. Sesså vad är det som hindrar er? Nettoresultatet skulle ju vara väldigt intressant att se, men där är nog forskarna inte speciellt ense, såvitt jag kan inse. Tycker det är mycket synd att debatten ska dras med ytterlighetsargument, är det ingen som har en rejäl bibba forskning att komma med, det kanske skulle vara en bättre grogrund för en sansad debatt.
Har inte lyckats hitta så mycket kvalitativ forskning i ämnet men någon kanske har?
Bara hittat detta men inte hunnit gå igenom…
https://www.childmolestationprevention.org/
Återanpassning försvåras säger en svensk forskare i svd.
Läs även andra bloggares åsikter om Kriminalitet, utängningar, brott och straff, prevention, Offentlighet, Sekretess, förbrytare,