Man blir blind av Onani

Den mest farliga verksamheten en människa kan ägna sig åt är den tankestrukturella onanin. Att bara tillfredställa sig själv med den bild som mest tillfredställer ens egna behag utan att se den omständighet som faktist råkar kallas verkligheten.

OK SVT dokumentär i dagarna – En torktumlare i huvudet. VA!! SVT kan dokumentera verkligheten också – det var på tiden! Kanske är det slut på onanerandet i socialpsykologiska fjanterier vilka bara leder till att personer med behov inte får en rimlig behandling. ADHD har varit extra utsatt för dessa socialonanistiska fjanterier där åsikter skall vara värda mer än andra personers hälsa. Jag är måttligt imponerad av hur barock hänsynslösheten kan bli i alla sina nya ansikten.

Min åsikt skall hindra andras hälsa!

Hur sjukt låter det inte, men samtidigt måste vi alla inse att alla som behöver vård för sin ADHD inte har fått det trotts att behandlingsmetodiken har ett stort vetenskapligt stöd. Så va fan beror det på att människor inte får en rimlig chans till en bättre hälsa? Tja, jag kan inte se något annat än det socialonanistiska fjantereriet, kan du? Man runkar av sin sanning och sin bild av verkligheten på en värnlös grupp, tack så mycket. Skönt att SVT börjar närma sig verkligheten och kan beskriva problematiken för en utsatt grupp – det var väl inte så svårt va?

Problemen kvarstår
När får alla vård? När ska fjanterierna sluta? Jag ska nog börja ägna mig mer åt att granska de personer som förvägrar sina medmänniskor rätten till hälsa via de vetenskapligt mest evidensbaserade metoderna. Vad i hela friden kan driva på ett sådant intresse.

Psykiatrins onani
Nu ska psykiatrin få mera pengar säger våran socialminister. Tja så bra då, du vet väl om att du lägger pengar i ett bottenlöst hål, skulle det inte vara bättre om psykiatrin skulle bli lite mera anknyten till verkligheten och inte bara träffar mellan två till tre patienter per psykiatriker och dag också? Men det kanske skulle vara alltför chokerande för våra gamla psykiatriska vanetänkare att gå med på en verklighetsnärmande förändring? Att komma närmare sina syften och lite sådan kanske skulle vara bra för psykiatrin eller vad tror ni?

SVD´s ledarblogg påstår att frågan ägs av kommunerna och landstingen och inte staten, är ni helt från vettet? frågan ägs av folkhälsan och dess nyttovärde per krona i egentlig mening och ni behöver inte spöka ut sanningen mer än så eller försöka pöka av er några pluskvamperfekt om äganderättan till en fråga som ni inte vet svaret på så varför försöker ni?

Kyparn kan jag få ett glas till med denna tröslösa pölsa av ordströssel där det skall låta bra men innehållet verkar betyda desto mindre. Hur kan någon annan äga en fråga som på djupet är vetenskaplig och mänsklig? När kommuner och lansting misslyckas får någon annan ta över, eller ska ledarbloggen ta över ansvaret?

Vilken liten söt mjukglass är det ni försöker strössla då käraste ledarbloggen? Varför strössla – Varför slickar ni inte av verkligheten på pricken, då rinner det väl lite bättre?

Hursomhelst hedersamt av våran socialminister att inse att mera resurser behövs, men det vore synnerligen aningslöst om han också inte samtidigt inser att psyukiatrin är ett bottenlöst hål som någon dag behöver angöra den verklighet där människor lever och dör. Men satsar man på rätt sätt om man inte ställer konkretiserande krav upp i dagen?

Hur graviterar den evidensmässigheten per nyttograd och krona för våra stackars psykiatriska vanetänkare? Lite vetenskaplighet mer kanske inte skulle skada? Den skulle kunna visa att pengarna bör satsas där de också gör mest nytta inte på psykiatrier som bara i snitt träffar 2 – 3 patienter per dag. Något vetenskapligare skulle i mitt tycke vara att neurologervilka i högre grad förefaller ha en vetenskaplig skolning tar över vissa behandlingsdicipliner.

Satsningarna i all ära men utan en rimlig kravbild så flummar säkert våran psykiatriska expertis bort pengarna på omorganiseringar och nymodernistiska gruppmöten och allt annat som inte kommer patienterna tillgodo. Tittar man bara lite i backspegeln kan vi se hur den freudianska onanismen skapat allt annat än en drömvärld för de behövande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *