Nu finns det tydligen utbildning i bokstavsdiagnoser att tillgå. Kanske kan vara något för journalister som inte förstår sig på bokstävernas sammansättningar och hur de så kallade orden bildas, en ganska bokstavlig beta genom alfa och omega.

Läser man vidare på SR-sidan framgår det så småningom att det är adhd, asperger syndrom, tourettes syndrom och annat som åsyftas, intressant! Journalistiken kan verkligen sätta bokstäver på det ordlösa som så länge inte ens funnits i journalistikens lilla värld. -Jag frågar mig när journalister kan inse att deras ord och begreppsbarn består av kombinatoriska boskstavsanhang, de bitar de sedan brukar för att sätta ord och bild, ja rent av diagnos på sin omgivning. En del får betalt per bokstavsbarn, eller ord som vi säger nuförtiden.

Sedan händer något mycket märkligt, SR lyckas förmedla ett positivt budskap om de diagnoser de så ofta ignorerat, nonchalerat och använt godtyckliga namn för.

– Om inte individen själv kan få fram sina starka sidor så behöver man hjälp på olika sätt att lyfta fram dem, säger Maria Christensson-Fröman. Hon menar att det gäller att vända på skutan och försöka hitta det som individen är bra på.

– Jag anser att det är en funktionstillgång i många lägen. Det är den starka sidan man ska lyfta fram, säger Maria Christensson-Fröman.

Uuupps vad har hänt SR, på väg till verkligheten?

Är det inte annars just såhär vi är vana att se adhd i media?
Hovrätten fäller Rödeby pappan. och så och så …

Men när ska journalister börja skriva om att bli slagen med ord? Lindad med begreppen? Eller bara avförd som en kombination? Jag vet inte om det händer eller hur det står till med logiken på sina håll. Jag tycker vi aslutar med att låta Timbuktu hamna lite i fokus. Nån musik ska det väl gå att klämma fram ur alfabetet?