Forts från Hen Piaoliang och I ölpråm nedför Mekong
Nätter blir till dagar och dagar blir till nätter. Du vet så där dygnen ibland skvätter. Kaptenen på Ölpråmen var hejdundrande kvickt om rodret, många små och stora rörelser, snabbt och mycket, fort och ofta. Trotts ihärdiga skyfall och allmän ödeläggelse på sina håll var vattennivåerna på vissa sträckningar relativt låga.
Dunsterna utmed Mekong och världens äldsta yrke. Familjeangelägenheten att sälja mat, gjordes också här. Världen äldsta yrke är nog inte att snacka skit, utan här såldes det mat. De gamla rötterna skulle krängas, måhända att det var mitt i natten på en plats få människor sätter sin fot på utan beväpnad eskort. Familjeklungor lösgjorde sig ur buskagen.
Pråmskepparen hade nämligen bestämt att han ville ha kyckling och lite annat. Här var det inget prat om inresestämplar och visum, alla saknade ju just det.
BondBarnen var till en början mycket avvaktande och 2 – 3 meter bakom mamma, efter att ha fått se sig själva och avbildningarna av sina egna små ansikten så blev de dock som förbytta under en 10 – 15 sekunder och ställde sig högst nära främlingen på 1,90 cm och stirrade tjoande på sig själva innan de sakta sinsemellan mummlandes drog sig tillbaka till mammsen. En kameras lilla fönster var ett under i natten.
Vem kunde klandra deras räddhågsenhet, det är nog inte många båtar som lägger till mitt i natten på dessa ställen i den gyllene triangeln. Ett ställe som ensamt ansvarar för en icke oansenlig del av världens opiumproduktion. Och de som lägger till kanske har annat i kikaren än att flanera strändernas mejslande bäddning av moder Mekong.
Hur kan du vara så dum att du går iland där?
-Tja om fler gick iland där mitt i natten och köpte grödor kanske den urfattiga befolkningen skulle vara betydligt mindre benägen att odla droger som de faktiskt inte tjänar speciellt mycket på? På sitt sätt ger den stora stillheten också ett ganska ändlöst hålligång när handelsidkandet för de uppgröpta rötterna förs från hand till hand. Det är ett annat land en annan förpackning. Men åk du heldre dit och plantera träd än sitt hemma i ditt trygga gytter och ojja dig.
Det är mycket vi kan som vi inte vet något om. Frågan är vad morotsfrigoliten säger oss om mänsklighetens ursprung.
Men den där tidlösa nyfikenheten fanns där hos barnen den där natten, att de uppenbart blivit väckta ganska nyss och fått bära delar av bördorna stod klart, också att de hade många helt nya erfarenheter att tala och klucka om när nästa dag tog fart. Stora ögon väcker lätt ett trött sinne, sedan tidernas gryning – mannaminne.
–
–
Slappa av och känn din dödlighet bortom Gyllene triangeln, Mekong, Natthandel, Ölpråm, Äldsta yrket, Urvattnets, Mathandlare,
Fortsätter på I Ölpråm nedför Mekong III – Dessa drömmar om rötter