Horgubbarnas fackförening:Årsmötet

Hej igen kära gratisläsare. Som alla redan vet vallfärdar många från när och fjärran för att höra våra lagomt softade och tillrättalagda jul och mellandagsberättelser. Det har med åren kommit att bli en tradition för en del folkslag. Först ut är en den ärkeromantiska berättelsen om den normale horgubbens saktmodigt ödesmättade  bitterhet, svårmod och kval. Berättelsen slutar dock med modermålets pedagogiska mättnad, där överjagets jungfruresande strävan möter sin vickevire,  så att alla kära läsare slipper känna oro och disharmoni, där ni sitter instängda i en benkonsoll på halspelaren. Trivs ni där i mörkret?

Men myten om det osjälviska skall alltid sås hårt

Oss horgubbar emellan, vi måste börja sammarbeta och starta en fackförening. Risken är annars stor att vi blir utknullade, barskrapade och dessutom får ett eländigt rykte trotts alla riskerna vi tar.  Ofta stod hormammutten där och gapade över att jag knullat alla glädjeflickor så omsorgsfullt att det vara bara att ta en näve sedlar och prassla in i hennes mun för man vill ju göra rätt för sig, vara ordentlig liksom även mot ödlan.

Oss bordellkunder emellan, fan va livet är svårt och ballen hojtar. Annat var det på 30-talet då de knappt kände till Viagra och man gick in i och knullade runt hela jävla horhuset en natt. Och när man satt där i taxin på väg därifrån och så hur bordellmammutten rantade  runt och fick torka bort imman på fönstren för man råkar satt på varenda jävla hora i vartenda jävla hål som fanns hela jävla natten. Ja då gapade hororna stort i kvarteret när man kom tebaka. Men nu fan! Knappt ödlemamman känner igen en med en artig nick av samförstånd när det gäller renlighet och diskretion.

-Näe, det har fanimej gått utför. Hororna kallar sig escorter och säljer själva Viagra och annan drogskit, som om jag skulle behöva det va. Nä, fy fan heller, en sak ska du varar jävligt säker på min Bengt-Allan behöver inte de där grejerna, men det är klart man testat någon gång bara för skoj skull. Men nu känns det nästan som ett tvång liksom och de förbannade eskorterna är inte alls sena att se sin chans att tjäna en extra kula. Och de tar nästan ett pillerköp för givet också, för sådana är de.

Jag vill egentligen inte gå in på det, verkligen inte, men förr i tiden så fick jag ofta hålla ett finger i stjärten på de små nya förmågorna i hamnkvarteren så att de små liven inte skulle bajsa ned sig i ren förvåning när jag sprutade dem fulla med kärleksnektar. Många blev helt enkelt så häpna av renaste glädje att de sket ned sig, så genuint förvånade över mängden att det började stocka sig både här och där, som ett riktigt stock-eko… ja det var tider det ja, du fattar va. Att kunna uppfatta tomheten bygger egentligen i grund och botten på att uppfattat att bli uppfylld. Hur känns det nu i stjärten på dig? Erfar du den stora saknaden än?

Har du förträngt hur din egen mammas fisar fick dig att projicera anala stadier rätt in i din egna analys och därmed blev grundförutsättningen för din tankeinavel vilken ändå visar din moderskärlek med den där samtidiga ångesten över att hon varken kunde skulle vilja eller ens kunna tänka sig att knulla dig i baken för att uppfylla dina drömmar?
Psykoanalysens nomader var redan på på sanddynerna och letade efter den förlorade pärlemorn. Men kunde de någon gång läsa ökenfädernas tankespråk.
Här ska jag ge er hjärteangelägenheternas gruppsex sa en förlegad profet som nu var i stånd till vad som helst för att byta ämne. Ni ser den självupptagna evolutionen börjar egentligen i spindelfittan, många har faktiskt inte en tänk på det men titta bara här vad som helt okonstlad damp fram säger Sigmund och sliter fram en nätvibb som får oss att speglas. Det här är egentligen bara gruppsexviljan hos alla spindlar, det är också er spegelbild och kackerlackans bedårande bensprut. Hicka nys och känn snoret i er kväsas. Som Ryska dockor och ekon av skönhetens ihåliga kopek.  It is the netvibe baby!


Gukdskukssuktan är en synnerligen ömmande omständighet, för var själslig minaret. Jag försökte gå emellan med ett litet spörsmål som måhända någon kunde uppfatta såsom angeläget, kära Sigmund vad tror du egentligen de kära glädjeflickorna sedan gjorde med all sperma egentligen? Du pumpade dem fulla säger du men vad hände i grund och botten sedan med ditt älskade kärleksnektar? Sigmund svarade inte utan hade krupit upp i badkaret och på något slingrande reptilaktigt tankereprisvis låg och bussmög på sin egen sperma vilken också låg och flöt, kan kråmade sig till en ålande kringla i vattnet där allt ständigt blöts. Ödets nötiga mättnad med ” zwang ont wahn”  att suga naturen av sin egna bävande dunst. Man riktigt såg hur ögonen krawlade i jakten på den egna sperman sigmunds mun for fram som i zickzack över den tryckt ångande vattenytan – gud kom farande över vattenslammet – jag sjöng detta är själarnas evaporation, CAC som tog körandet därbak sjöng: detta är själarnas evolution, omständigheternas urartande evaporering.

Genetic instamatic

Jag skriver egentligen bara om de jag har knullat med sa den egentliga psykoanalysens insikt till Sigmund som sedan själv tog till ordet och därmed sade: Den självsmekte och varlige kan blir fin en dag – autobahn – tänk er genomsnittsljudet av 30 miljarder bilmotorers nötande kolvstänger som far upp och ned i motorblocken, det renaste självet i cylindernötningens drivfaktorer. Ja, hela ångesttransportsektorns uppenbara orimlighet i att stressa när de egentligen sökte sig själva och stressen tog dem längre bort. Autobahn.

Den totalmekaniska genomklubbningen, på en ångestfylld raksträcka mot intet.

Om alla bara skriver om sina tankemässiga samlagspartners då plötsligt förstår jag religionerna bättre sa gud och såg för första gången ut och ha uppskattat något i Sigmunds närvaro.

Bossanova, baby. Vi förflyttades ständigt och miljön byttes ut (vad trodde du tid var egentligen?) Ett sturskt sörplande kunde höras inifrån badkaret, CAC, Gud och jag såg på varanda, ingen behövde säga vad som skett, för så uppenbart var det att jägaren fångat vitsen med sin egen spets. Vi hörde Sigmund Hicka och det var också allt. Sperman hade börjat sin simning mot tankens tungomål och börjat simma hem, ohoj var det viftas i svansarna. Hej vad det går. Sigmund hade  uttrycksfullt förstått meningen med sitt egna modersmål.

-Äntligen

Det var en gång och nu ska den användas. Cocco kryddpalats, jappchockodaimen, Julstämmning, Fitthålssimulator.  Gud, Horgubbar, Hora, Mittens Rike, Modersmål, Tungomålstalande, Underlivet, Överjaget, Sigmund Freud CAC-den alltid help opartiske uber storvulna Heffatubisten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *