Du är en pärla sa en dag ett berg till tiden. Jag visst inget då men bara föll och föll, sanda mina ord jag föll för dig.  ??

 

En grupp översättare hade träffats i Dali för att tala om språket som vi hörde de och anledningen till att det fanns. De musikala intoneringarnas arkad, en marknad mellan vokaler och konsonanter i folkets park. Ovan lyssnar Zhu och Xe på talet av en tom hand eller som man säger långt bortifrån Kina: Karate = den tomma handen.

Jodå ADHD finns i Kina också varför inte

Det finns i både Japan, Korea och Ryssland

Pärlfiskare i sydkinesiska sjön finns det inte så många. Än färre av dem är kvinnor, så visst fan kan man okulera lite fundersamt kring rorkulten och hålet där åran fästes med framkomst i sinnet. Vad hade dessa strövare i sinnet när de drogo sin flock hit

På en metrosexuella åsnan skall den storslaget feta kesomejeristen komma dragande utmed floderna  och förtälja om de vita prickarna i livets allt. -Den metrosexuella åsnan ska bestiga er alla.

-Vi då skrek de asexuella kineserna i en kör, utmed flodkanterna dit de sprungit  så snart ryktena om ankomsten nått dem

-Va fan är det med er skrek fettot tillbaka, när åsnan är död lär den inte knulla på evig tid, så dra er gärna till minnes att döden allt är en sexuell minaret som bestiger alltet med just intet.

– Ji haaa.
Ai Ji Yen. Egentligen Ayn som i det fornnordiska vindögat, som sedan exproterades vida ikring. Vindögat som man kunde se ut igenom. För nordmännen behövde fönster, ett vindöga. VindAyn – Vindue. Det var i vindögat röken försvann Vindögat fick sedan små luckor som öppnades stängdes med lucka eller skjuts igen och reglades och visst var det genom vindögat skiten slängdes ut.  -Hä-Schloff.

-Ji Haaa.

Sedan kom nordmännen till Brittaniernas riken och vindögat följde med. Norskar och Dannemän bar sitt vindue likaså de. Efter några tusen år kom historian om Windows, då som en reinkarnation av det första vindögat hålet i taket där röken for ut och där ljuset föll in.

-Tänk på Ayn någon gång när du hör windows och inte ser ut. Det är vindögat som ropar från en himmelsblå skärm när du inte varken in eller ut men det säger bara: -Tittut.

De där unga nepalesiska kvinnorna med stark och djupt återhållen studs i benen togo likväl mycket gott hand om sina kultingar. Dunka utmed mammas rygg. Liten trött men aldrig så trygg.

Dessutom i ryggan, en ihopfällbar gå-ring. Så att smågrisarna kan träna även när de är med mamma och säljer grönsaker i parken. Fiffigt.

Lifta med Dong Feng till stan.
Några katter fanns också med på marknaden. Det satt hukade med fötterna tätt i samman, har aldrig tidigare sett en katt som visste att den skulle dö, det var kört. Jag tittar mig inte omkring, jag ser inget.

Det var inte längre en krumhukad själsdrypande stympning i bur, det var faktiskt ingen hemma, en kattvålnad. Döden feta mättnad har ätit ödet här i kring.

Hundarna var dock mer välartade och radade upp sig som människans bästa vän

Så nu vet du varför du inte får se den bilden. Du är dödens ben, så bär dig här i kring. Minnet av ingenting.

Just djuren är inte naturliga i sina pälsar heller, av med dem. Näcka dem.

Jag förstår inte de jävla vegetarianerna, de är bleka och grå, veganerna likaså, det finns så många goda insekter man kan äta och de är så näringsriktiga så. Stick kuken i dem och bjussa dem på dina insikter. Skynda alltid, hav alltid brått.

Snart stänger IKEA och då står du där ensam med din insexnyckel för gott. En del skruvat blir det va?

Huvudsaken är att allt dekapiterad emellanåt. Någon jag hör en röst i bakhuvudet säga någon gång ibland.

Sen lånade jag lite av din fördomar och segelflög i stratosfären.

Kallt blev det och själva helvetet frös till is, när jag sedan äntligen nådde jorden var det precis som

Det som sedan hände måste jag bedja er alla djupt på mina knän i inte berätta för någon bekant eller obekant. Men det varde sig faktiskt inte bättre än att kejsarinnan själv tog mig med på en personlig visning av boningens innanmäten, med en finurlig blick för stadsskick och ett förutseende polerat marmoröga för platsen där varje blindkäpp väl hamnar i människans okända natur.

Jag tatuerade in kejsarnas poslinsögon i några andra världar förr om tiden så kom och snacka med mig om att kasta dank ungjävlar.

Nåväl kejsarinna visade sig vara en klok gammal dam innanför sitt unga skin men å andra sidan ingen klokskap hon lät vila, ty så orolig hade hon varit för sitt eget folk att hon mycket elegant lät förebygga inaveln och därtill fick mig engagerad av något jag då erfor vara min egen vilja.

Det kejserliga palatset var annars välrustat för pärlbeströdda klenoder av bitska ingenting. Golven glittrade och ljuset gnydde för ingenting. Alptoppen ros stod där på tavlan tydligare än den gjort på länge, precis som en alpros när den är borta. Ja då ekar det länge.

Kanske varden det också därför de lagt en ram av trä runt tavlan då var inramning har sitt fiskargänge.

Och ibland när vinden vajar till i lianerna här i trädgård så hör jag hennes roseblad sakta viska. Som ett löfte om en framtid bakom en port ingen kan se.

Det var jag som tatuerade in kejsarhästen örnöga.

Piàoliang ??
Pii-aouw-liang, sa han och nästan spottade på mig när han sa Piii. Hade sedan mycket länge sett pilar skjutas genom en skog för att där träffa in klocka Liang. Piaaaaa-ow Liang. Och nu visste jag varför. ??

Piaow Liang är skönhetens dubbeltydliga välbehag. Över sherwoodskogen in bland lianträden i ödesrepen och bort i bråten dit ögats rörelsenystan inte längre sträcker sig. Och detkommer för mig alltid att vara: Rännilen och den starka klockans återkast. Även om det strikt ord för ord betyder: vackert ljus.

Etymologin bakom ??  piàoliang

Zhu åkte sedan vidare i livet och blev en pilgrim för de anrika ljuden på uppdrag av FN så blir hon ytterligare svår att hejda, några översättare åkte vidare in i landet och löstes upp tills den slutgiltiga översättningen, för hur kan man jobba öppet i ett land som medvetet trycker ned vissa yttringar. Men ljuset i Dali, är ovanligare än på de flesta ställen och visst är det Kinas Österlen med urnor av färgat ljus.

Känner du igen bilderna i början? Zhu åkte sedan vidare i livet och blev en pilgrim för de anrika ljuden FN hjälpte till. Mekong River Culture and Art- MCA, står kvar, Ayn för sin åsna vidare.

Piàoliang
Pii-aouw-liang, sa han och nästan spottade på mig när han sa Piii. Hade sedan mycket länge sett pilar skjutas genom en skog för att där träffa in klocka Liang. Piaaaaa-ow Liang. Och nu visste jag varför.

Piaow Liang är skönhetens dubbeltydliga välbehag. Över sherwoodskogen in bland lianträden i ödesrepen och bort i bråten dit ögats rörelsenystan inte längre sträcker sig. Och detkommer för mig alltid att vara: Rännilen och den starka klockans återkast. Även om det strikt ord för ord betyder: vackert ljus.

Etymologin bakom ??  piàoliang Kanske skiljer sig något från den Japanska lingvistikens avtackningsritualer. I backspegeln ser vi ibland en resa vi aldrig gjorde, ändå är det nästan ständigt samma resa vi gör. Lukten av minnet som för.

Kroppslös som vibrationen färdas i tiden – Dash wing in dense city – of the central correlation turned – gravitation.

Vindögat for sedan fram och åter till någon saknade det, men då hade Ayn redan tagit sin åsna långt bortom bergen. Och vem känner igen en ursame i Ulan Bator.Det gick faktiskt mycket bra för de flesta i sagan, de gick bara åt helvete för mig, för jag sitter ju ensam här med dig.

Som tänkt men aldrig sagt så säger språket egentligen aldrig så mycket för de är ju i grunden en decimator för delandet.

Låt ditt slaktarsinne svepa över tidlösheterna som du brukar Zhu, Xe, Ayn, Vindöga, Po, Pärlfiskarna, Dali, Piaoliang,

Barnet som kom mitt bland de andra och inte hade någon historia att berätta. Därifrån hon kom fanns ingenting, men det var faktiskt därifrån hon kom.

zhu  piaoliang eller vadå då

I Ölpråm nedför Mekong – III Dessa drömmar om rötter