Etikettarkiv: Mekong

I Ölpråm nedför Mekong – III Dessa drömmar om rötter

13 juli, 2009 p-o 2 kommentarer

Fortsättning från Hen Piao Liang & Ölpråm nedför Mekong Del I & Del II

Tänk

På andra sidan jordklotet

Jesus bakom galler

Tänk om de arresterar Jesus och sätter honom förstelnad inuti en staty på en kyrkogård, bättre inlåst än många andra som bor där, ingallrad och inlåst som en gipsfigur som ska se över just denna grav, den utvaldas grav. Titta till höger.

Men drömmer jag nu igen? Vadå igen? Hur vet du att du drömt förut egentligen då? En Jesusfigur inlåst på en grav på en ockuperad kyrkogård finns väl inte… Det förstår väl alla. -Ja och kanske är det också just det som är problemet.

För er som inte vet någon om hierarkierna på ockuperade kyrkogårdar i drömmarna på en ölpråm längs Mekong, kan jag berätta att Cracksäljarna ibland sätter sina stolar högt på gravarna av det självklara syftet att ha bättre överblick över området och det sinnrika system av varningssignaler och hinder som byggt ut i fall något oönskad skulle inträffa.

Den som inte sett deras varma kärlek till pistoler och handeldvapen i största allmänhet kanske läser deras gester något fel och ganska snabbt ändå hamnar rätt för du grävs ned. Jorden är villig och inga transporter krävs.

Jag tittar noga på upphöjningarna i marken och tänker på hur det ser ut inuti husen, när gravarna snabbt har förvandlats till bord och stolsbänkar med lite korrugerad plåt runtomkring.

Då kanske du också lättare kan förstå hur de sängarna hos billigaste glädjeflickorna i Crack Shoo-Bang kvarteret är funtade, när de gnids på fejkmarmorn så att gipset ryker, med Jesus inlåst bara ett tiotal meter bort på grund av stöldrisken.

-Är begären kryptiska, sångmästare så säg

Men vem bryr sig hur många sprut crackflickornas rosenblad får när avelstuppen skiter i staketet så att det skvätter på bägge sidorna, presis nedanför den julgransljusinvirade frälsaren. En stjärt som stammar? Jag vet inte om det är Crackångorna eller bara så tuppar som skiter från staket gör, men studsar högt gör det, kanske den vita skitens normalstuds för sådana här drömmar i en ölpråm nedför Mekong?

-Finns det flera tuppar som tar i från karmabotten och skiter i fyrtakt på en kyrkogård som ockuperats av de levande?

(det kommer du aldrig att få veta sjunger dödsänglarna)

Är jag nu själv en kund eller är jag för ful för att knullas, vet inte ens det. För hundens gnagande på märgpiporna från en halvbrinnande tunna i närheten klöv tystnaden bjärt med ett morrande gnyende i eftersläp. Revbensspjäll, Oooh vilda Mekong häv du din andan, bäva i botten. Den utmärglade benknotiga hunden andas sött och gnager oerhört snabbt i sig skelettdelarna i detta världarnas hav såsom liemannens förborgade kätting.

Det var bara en dröm, fråga inte Riksantikvarieämbetet vad som finns bakom det där svarta i det sista svaret om vad vi ska göra av kulturarvet. Kättingdrem, PISK, ååh vad propellrarna slår. Men är det bara länkarna från drömmar på Mekong som slår mot dig när du häver dig och går, eller skrovet av ditt ogjorda betongfett som mejslar runt ankarslammet?

Åsikten och Floden om Gyllene triangeln, Kambodja, Mekong, Myanmar, Ölpråm, Vitingblatten, ska me nästa gång jag somnar eller horlänkar direkt från helvetet, eller är vi i himmelen. Vad säger ni ers personlighet som sitter fast i kraniet och benkonsollen? Gillar du att sitta i mörkret?

Samhälle - politik

I Ölpråm nedför Mekong II

5 juli, 2009 p-o Lämna en kommentar

Forts från Hen Piaoliang och I ölpråm nedför Mekong

Nätter blir till dagar och dagar blir till nätter. Du vet så där dygnen ibland skvätter. Kaptenen på Ölpråmen var hejdundrande kvickt om rodret, många små och stora rörelser, snabbt och mycket, fort och ofta. Trotts ihärdiga skyfall och allmän ödeläggelse på sina håll var vattennivåerna på vissa sträckningar relativt låga.

Dunsterna utmed Mekong och världens äldsta yrke. Familjeangelägenheten att sälja mat, gjordes också här. Världen äldsta yrke är nog inte att snacka skit, utan här såldes det mat. De gamla rötterna skulle krängas, måhända att det var mitt i natten på en plats få människor sätter sin fot på utan beväpnad eskort. Familjeklungor lösgjorde sig ur buskagen.

Pråmskepparen hade nämligen bestämt att han ville ha kyckling och lite annat. Här var det inget prat om inresestämplar och visum, alla saknade ju just det.

BondBarnen var till en början mycket avvaktande och 2 – 3 meter bakom mamma, efter att ha fått se sig själva och avbildningarna av sina egna små ansikten så blev de dock som förbytta under en 10 – 15 sekunder och ställde sig högst nära främlingen på 1,90 cm och stirrade tjoande på sig själva innan de sakta sinsemellan mummlandes drog sig tillbaka till mammsen. En kameras lilla fönster var ett under i natten.

Vem kunde klandra deras räddhågsenhet, det är nog inte många båtar som lägger till mitt i natten på dessa ställen i den gyllene triangeln. Ett ställe som ensamt ansvarar för en icke oansenlig del av världens opiumproduktion. Och de som lägger till kanske har annat i kikaren än att flanera strändernas mejslande bäddning av moder Mekong.

Hur kan du vara så dum att du går iland där?
-Tja om fler gick iland där mitt i natten och köpte grödor kanske den urfattiga befolkningen skulle vara betydligt mindre benägen att odla droger som de faktiskt inte tjänar speciellt mycket på? På sitt sätt ger den stora stillheten också ett ganska ändlöst hålligång när handelsidkandet för de uppgröpta rötterna förs från hand till hand. Det är ett annat land en annan förpackning. Men åk du heldre dit och plantera träd än sitt hemma i ditt trygga gytter och ojja dig.

Det är mycket vi kan som vi inte vet något om. Frågan är vad morotsfrigoliten säger oss om mänsklighetens ursprung.

Men den där tidlösa nyfikenheten fanns där hos barnen den där natten, att de uppenbart blivit väckta ganska nyss och fått bära delar av bördorna stod klart, också att de hade många helt nya erfarenheter att tala och klucka om när nästa dag tog fart. Stora ögon väcker lätt ett trött sinne, sedan tidernas gryning – mannaminne.

–

Slappa av och känn din dödlighet bortom Gyllene triangeln, Mekong, Natthandel, Ölpråm, Äldsta yrket, Urvattnets, Mathandlare,

Fortsätter på I Ölpråm nedför Mekong III – Dessa drömmar om rötter

Samhälle - politik

I Ölpråm nedför Mekong?

3 juli, 2009 p-o Lämna en kommentar

Fortsättning från Hen Piaoliang

Över floden in bland träden

Måste bara komma över till andra sidan för att kolla in den där pråmen.

Jättespännande stadsby och allt det bästa det nymoderna samhället har att erbjuda en bargata och en horhusgata. Vad gjorde den mänsklighet jag lärt mig att känna? Det kändes som det var dags att dra.

Kändes givet att säga so long

Tog farväl av några älsklingar innan det var dags att dra vidare. Har har följt Mekong utmed strandvägarna tillräckligt länge nu. Dags att gå över broarna. Det gjorde vi och här missades också årets kort, jag var tunga mot tunga med ormen men fotografen missade just det kortet. En liten stötande blixt utmed navelstjärten och uppför ryggbyggnationen, som inget tidigare kan lovas, när tungorna mötte varann.

varför inte slite på skon? Ta pråmen.

Men hur tar man sig då nerför Mekong. Traktordäckrafting hade tidigare uttryckligen förbjudits av flera Kinesiska posteringar, men skulle de då kunna se den lilla oansenliga svennen om denne bara kröp in i traktordäcket och stillsamt flöt slörande nedför Mekong som en alien utmed tidsrymdernas evaporerande sånger? eller bara som en utslagen blomma, en rosig alkis.

Lyckades också hitta några ur de pappersälskande släktet som fick dra och färga några av cellulosafibrerna till min stora inre glädje och deras glödande fromma., eller hur det nu var. Man kan givetvis inte åka ut ur landet utan biljett eller få biljett utan utresestämplar. Ett uppdrag som klippt och skuret för byråkratskaparens nya regelbok.

Håll grytan kokande.

Över bron över Mekong, vattenståndet är lågt så här års, men likförbannat så luktar en del gamla gubbar precis som hemmavid, lätt överskvättning av pyttipannan som lösts i gungmosig svett som sedan runnit ned över avförselns laguner och håriga stråk.

Öl öl, så långt ögat kan se bara öl, öl i lasten och öl till lastarna. Svalkan i bastun. Men inget vatten till oss andra.

Ja ja, både utresestämplar kirrade och överenskommese med skepparen, två ekipage har redan kommit på samma idé. Mekong står så lågt nu så, båtarna når inte länge JingHong, men de har fått vänta i några dagar på ölen som är försenad. Pråmskepparen lovar snar avgång och gratis öl. Det första var det väl si och så med och märkligt nog är det knappt någon av oss andra som är speciellt intresserade av ölen.

Men visst där kom sista flaket till ölpråmen och som redan utstämplad ur landet kändes det ganska naturligt att flyta medströms en tid. Att bara höra ölpråmen råma där stolta moder Mekong mera är en rännil, -Baoooouuw. -Baooouwl.

Låt mig råma utmed edra vidder, flyta utför er lagun. Vadan annars ers majestät?

-Blott Edert efterblivna kuttersmycke, en hägring i fjärran.

–

ADHD i Kina, JingHong, korksruvsmeandrande tankar om Ölpråm, Guan Lei, Dong Long, Mekong, Zhu svänger uppåt in i mongoliet, BASUNRÅMET, Efterblivna kuttersmycken i världarnas sista blå lagun.

ADHD ADD