Att Socialstyrelsen inte tagit sitt tillsynsansvaret på allvar kan vi dagligen se i den bristfälliga vården för gruppen med neuropsykiatriska funktionshinder, jag finner det höggradigt anmärkningsvärt att det får fortgå. Att initiera ett tillsynsärende om vårdkvalitet för eftersatta vårdgrupper bör vara synnerligen prioriterat, både för finansiärer, de hjälpbehövande och politikerna. Närliggande områden fick en granskning men inte den bitvis extremt bristfälliga adhd vården.

Lite skönt är det ändå att se när vissa politiker vaknar och ser det godtyckliga och ovetenskapliga flummet som staten betalar för när det gäller många utsatta grupper:

• – Vi måste få bort mycket av flummet i social barn- och ungdomsvård, säger Tobias Krantz. Staten lägger nära åtta miljarder årligen på omsorgen och vården av de mest utsatta barnen. En nationell satsning under flera år bör göras på att både utvärdera och utveckla metoder, föreslår gruppen.

Tobias Krantz uttalar sig i DN och är förbannad för att utsatta barn far illa inom socialtjänsten, men är han då medveten om att tur eller otur spelar en ganska stor roll om du ska får vård eller inte som barn, vad tror ni? Vet han om att skillnaderna är stora mellan olika län i genomsnitt, men äger Socialstyrelsen någon egentlig kunskap om vilken grupp som oftast får stå tillbaka? och hur mycket som skilljer dem från landsting till landsting?

Fortsättning följer ….