Upptäckternas pris
Innan vi går vidare i adhd historien tycker jag det är på sin plats att förtydliga några begrepp så att de inte hamnar i skymundan, vilket de historiskt verkar ha en enorm tendens att göra. Inför nästa artikel där vi tar upp de första medicinskt framgångsrika behandlingarna av ADHD, kan det vara värt att veta lite mer om pneumoencephalografi, eller postpneumoencefalografisk huvudvärk om man nu så vill. Den medicinska behandlingen uppkom nämligen i försöken att hitta en mildring eller botmedel efter just pneumoencephalografins biverkningar bl.a. den s.k. huvudvärken.

Men vad är pneumoencephalografi egentligen? Och varför uppkom huvudvärken?

Den Tölpaktiga Huvudvärken
Jo, för att tala klartext hade man fyllt på lite luft i barnens hjärnor (sic!) vilket var den egentliga orsaken till ”huvudvärken”. Förfarandet kallas pneumoencephalography och introducerades av en neurokirurg år 1919 men det gav varken nu eller då någon primär huvudvärk vilket mången litteratur påstår. Många som läst lite medicin vet att ta prov på ryggmärgsvätskan kan ge en ganska så ordentlig huvudvärk. Men att samtligt föra upp gas i hjärnan har aldrig gett någon huvudvärk primärt, det ger snarare en ganska extrem smärta och är självfallet ett mycket farligt ingrepp, vilket vi idag vet bortom all tvekan.

Inte riktigt La dolce vita
Att kalla det huvudvärk är inget annat än att förneka dessa barns smärta, jag finner det mycket sjukligt att ens försöka. Men visst fick det något som liknade huvudvärk efter några dagar eller veckor, innan dess är det helvetisk smärta som ofta gav rikliga kräkningar på grund av den extrema smärtan som ibland gav små spyfontäner rätt upp i luften.

En som var med berättar att just den ungen spydde bajs genom näsan, och tydligen så hann småglina inte alltid han öppna den lilla munnen, så visst var det huvudvärk som förorenade den kliniska psykiatrins fina vita bänkar, när luften sakta injiceras genom ryggraden upp i hjärnan på de stökiga ungjävlarna. Psykiatrin historia är sannerligen inte vacker, men ibland kan något gott växa upp ur skiten. Låt oss också komma ihåg priset för dessa lärdomars gagnande.

Bokstavsprogramen i TV kanske visar vägen? Det känns ibland som att det är någon typ av tölpaktighet som löser ut det hela, vad säger du?

Just att stå för sin historia och visa den, kanske är något psykiatrin kan suga i sig från Barack Obama? (se ledarbloggens resonemang och filmvisning)

Fekal uppkastning
har även några andra latinska synonymer som våra frågvisa läsare säkert vill veta: antiperistalsis, copremesis, stercoraceous vomiting, fecal vomiting eller på svenska fekal uppkastning, eller det mer folkhemspraktiskta: att spy bajs.

Att Veta priset på allt men inte Värdet på något
Normalt kan man här få höra någon som säger att det är ett snuskigt språk som används när det bara skildrar något många borde veta. Frågar mig själv dock vad som är snuskigast, att framkalla snusket eller bara beskriva det som det är… Om språket är äckligt när det bara beskriver verkligheten, vad är då viljan som försöker förneka en människans beskrivning av verkligheten, som går att verifiera? Någon av de verkliga äcklen som har ett bra svar?

Själv har jag ibland undrat om röntgenplåtarna från den delar av den logik som möjliggör nya framsteg ibland innehåller mer än just den nya leden, något som på höjden av sin funktionella effektivitet är en någorlunda korkad flaskhals. Men det kanske är ett tankefel från min sida. Analysen känns på något sätt ofullständig, vad tycker du? Jag får liksom inte ihop bilderna.

Ska vi tala om fördelarna och landvinningarna kan vi lika gärna tala om vad de kostade.

–

Läs även andra bloggares åsikter som skrivit om inte, kapsejsat och försvunnit.