Mellan 1999 och 2006 pågick vad som i bästa fall kan kallas en debatt. De var rejält med kvasiintellektuella som allehanda känslomässiga argument, tjuvnyp och stora delar av registret med rackarspel för att förta den andra partens trovärdighet vilket ledde fram till en rad rättsliga kakofonier som pågått i vårt lilla rike men lämnat långa ekon jorden över. Mycket har handlat om diagnoserna DAMP och ADHD, men man kan väl ibland ana att det kan handla om något större med tanke på den frenesi som kombattanterna lägger vid sina argument och hur svartvit debatten verkar ha varit.
Vanna Beckman berättar om några av alla de otaliga vändningar och människor i denna konflikt som för en del tycktes vara just en tornado av svartvita anklagelser. I boken kan vi få reda på lite mer
- Vem har sagt vad?
- Vad synpunkter har framförts?
- Finns det någon substans i synpunkterna?Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Strider under hjärnåldern – om ADHD, biologism, sociologism av Vanna Beckman
Som de flesta säkert känner till har historien runt de här bråken inte helt bedarrat än. Utan även de senaste åren har efterspelen levt sitt liv. Den som söker kan säkert hitta en massa ringar på vattnet, nedan några av dem….
Omtvistat fall till Europadomstolen
Damp-forskare fick dagsböter
Sveriges tabloidteve PC Jersild säger vad han tycker om en del av eftermälena.
Ny instans mot fuskande forskare
Övrigt
Eva kärfve blev också tillfrågad i fall hon ville medverka i att skriva om adhd´s långa historia här på bloggen eller i allmänhet, men hon verkade ha viktigare saker för sig. Andra har skrivit om hennes insats i den tidiga debatten. Jesper Jerkert har med viss blygsamhet fört fram några små aspekter av debatten i forumet Vetenskap och Folkbildning som verkat få stå oemotsagda, vi vet inte i dagsläget om det beror på att Eva Kärfve inte har tid att gå i svaromål eller om någon socialantropologisk psykoeffleux hindrar henne men vi tänker självfallet återkomma till det i fall det blir aktuellt, eller ifall Eva känner att hon har kreativa idéer och lite oförhappandes får tid att angöra den verklighet, som många lever alla sina hjärtslag uti, som socialdarwinistiska dockhus drömmar.
En sak vi dock pratat om en hel del är forskningens eller vetenskapens själ och dess styrka. Hela styrkan ligger i att den kan ifrågasättas och plockas i bitar. Där finns också en av de bitar hon kan ges poänger i. Forskningen inte bara bör, den ska ifrågasättas. Vilket vi i dag kan se mycket tydliga tecken på att den inte alls gjort i tillräcklig grad. Samhället betalar dyrt för bitar vilka har en mycket bristfällig funktion vilket är kan ses inom medicinen, psykiatrin, sociologin, kriminologin och hela den samhälleliga återkopplingsfilosofin. Det finns bitar inom den Svenska betraktelsehistorien som inte alls är vare sig utredda eller begravda, frenologin till exempel som måhända lever ett tillbakadraget liv i skymundan, men som rent vetenskapligt antagligen är ett fint exempel på att vissa saker går att bevisa om bara tillräckligt många tror på det.
Kanske vi kan lära oss något av historien?