Vad händer?
Mina damer och herrar nu har det hänt. En journalist har (iofs självvalt, frivilligt och på prov) besökt den verklighet många lever uti och gjort ett reportage därifrån. Givetvis gör man ett stort spektakel av att ha lyckats besöka verkligheten och skildra den för såpass ovanligt är det.

Inga hallucinationer?
Annars ägnar man sig ofta åt sådant som att kommentera vårdgarantin som inte finns och aldrig har funnits, eller att helt enkelt bara beskriva de människor man anser som mer värda än andra människor, för det är väl vad journalistik egentligen handlar om? Den som är bara lite intresserad av statistik eller rent matematiska mätmetoder kan också ganska snabbt få ett någorlunda grepp om vilka människor som är värda mer än andra i det journalistiska kastsystemet. Dock vill journalistjaget gärna inbilla sig att det har ett osjälviskt och opartiskt mål och mycket annat strunt, det är också det faktumet som skapar samt hjälper till att underhålla den fundamentala förljugenheten i pressens svartvita beskrivningsgrunder.

Kommunikation?
Att höra chefredaktören för Aftonbladets webbupplaga prata om enkelriktad kommunikation är också intressant, va fan är det? Att så fundamentalt ha missförstått centrala ord i en mellanmänsklig logik är nästintill omöjligt om man inte också missförstått språkets mening. Grattis här har du lite mer än enkelriktad kommunikation tillbaka. Vad mer kan man missförstå än kommunikation? Hur tankar blir till? Ser fram mot nästa journalistiska bragd att belysa hur intet fungerar.

Mjältbrand Det Journalistiska Kastsystemet, Cargokulturell journalism, Fattigskamsgrodan, Ättestupssimuleringen, Knulla döden,