Alltid ska tidningarna skiva om de uppenbara effekterna av något även om det mest skadliga ofta är en förutfattad mening, ovana eller något vi helt enkelt misshushåller med av kulturella, religiosa eller vanemässiga skäl. Visst kan det anses som en sanningen att att rökning dödar. Visst är det sant att droger kan döda, men hur går det egentligen till när en drog dödar en människa? Formerar den sig som ett supermembran och genom matrixmönster och skjuter sedan ner den som ska dödas med slemtrådar av protoplastisk gegga?
Puckonas svansång – nu är korven nära
Eller är det helt enkelt så att det är våran egna okunskap som dödar och våran dumhet som skadar? Den som i så fall skadat mig mest borde ju vara mig själv, men kan vi erkänna det? Kan vi erkänna att det är våran bäste vän människans unika självupptagenhet som skadar henne mest?
förutägelsernas målbrott, en sibylla?
Hur många dödar inte då den dogmatiska geggan av gamla förstelnade levnadsmönster gentemot den alternativa utvecklingslinjen? Att det blir för mycket bullterrier ibland det kan nog alla snabbt inse men hur ofta vill vi egentligen veta att de djupaste betten kommer ur fradgan på vårt eget oförstånd?
Bett tydelsernas dogmatiska burkmat
Men när den dogmatiska faran kommer utifrån är den plötsligt alltid mera hotfull, men är inte ofta den yttre faran bara bull och ganska sällan en pittbull? Vem vill liksom erkänna att det är en stor central läcka i sin egna huvudstad? Aaah men … Kanske är dags för de religiösa överhögheternas skenheliga dogmatik att ta varandra i handen och sluta gläffsa skit?
Ät lökringar och mys hejdlöst åt din egna dumhet Oförstånd, projektion, projektioner, Idiotins källa, vettvillighetens skvalpgröt, Spegla dig i kollranden, Voffo gö di po ditte vise? Eller var bara som många fiskare, bakom flötet.