Den där bron mellan det sociala herrehuset och det teatrala hemlighuset, har de försvunnit mellan generationernas dimma? En tjocka som står sig märklig att se. Blott vatten, blott vatten, men ändock kan man inte se. Ett nytt hus mest höljt i genomskinglihet, för pedagoger att inifrån se ut. -Tittut, tittut.
Så groddarna dyker till botten, ett ljus går upp
Jag tog färjan in från mitt liv i förorten Haga till för att hämta drickvann och lite sylta, tänkte på vargdalsivern i mörkret förr om tiden. Vem ylar du dina minnen för? Vem styr åtrån i din båt?
Ni ungdomar är förjävliga. Annat var det förr då respekterade ungdomen de äldre på ett annat sätt med vördnad och tacksägelsebön. När jag var ung i mitten så 1600-talet så kysste vi marken där de äldre gick.
I dag verkar det finnas mer levande än döda.
En plötslig vision kom farande om en framtid så snar och kall.
…Efter att ha sett tant Evas trosor fladdra på vädresträcket under några sekel visste vi att hon inte åt bara ägg utan lite bruna bönor hade allt slunkit ned lite då och då, men det var inte helt utan bångstyrigt vemod vi såg henne lämmna det enda hem hon någonsin haft för att huset skulle rivas och allt skulle bort.
Ej öron ej öron, ej öron hava de.